View tracker

Fy fan så trött jag är!

Mår som en urvriden disktrasa, både fysiskt och psykiskt.

Hela mitt liv har rasat ihop som ett korthus i storm.

Saknar den som förstod mig och kramade mig. Han som såg när jag mådde dåligt...

Har tappat all glädje jag hade och orkar inte le längre..

Dessutom så får jag bara köra den absolut värsta linjen vi har hela tiden. Samma kurs och linje dag ut och dag in. Kände mig så slut idag så tårarna kom medans jag körde. 4 timmar på den linjen känns som minst 7... Samma skit på måndag igen...

Dessutom så vaknar jag vid 4 på morgonen och börjar inte på denna linje före 8, eller jo jag börjar ju faktiskt 7.59. För mig är det inte morgon när jag redan varit igång i 4 timmar.

Tur att jag får vara ledig i 4 dagar nu och åka till Falun på festival... Fast det lockar inte heller... Ville ju åka med honom... Han som smekte mig på kinden bara ändå... Han som fick mig att må bra... Känns skönt att en gammal god vän åker med samt att jag vet att jag får träffa andra goa vänner på plats.

Väntar på tid hos neurologen oxå då huvudvärken bara blir värre, men dom har 1 års väntetid. Får allt vönta i minst 6 månader till. Får ingen hjälp någonstans då ingen vet varför huvudvärken finns, men finns gör den. Det kan jag garantera.

Orkar inte med mitt liv just nu, men måste försöka.

Ta hand om er ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Den sista tiden har varit så jobbig. Paniken sliter sönder min kropp.

Förra lördagen skulle vi gå ut på krogen för första gången på väldigt länge. Vi skulle först äta något gott och sedan ha kul. Så pappa skjutsade in oss, mig och min kille, till stan. Bor man på landet så gör man.... tur att ha pappa som granne 😊 Går in på ett ställe och tar in lite mat. Så tittar min kille på mig och säger: Du mår inge bra... Ring din pappa så åker vi hem. Då jag verkligen sett fram emot att gå ut så svarar jag bara att det löser sig, det blir nog bra. Då tar han fram sin telefon och ringer efter min pappa. Hör när han säger till pappa att jag inte mår bra och att vi vill åka hem. Snäll som pappa är så kommer han direkt. Hann inte ens vara ute i 2 timmar. Så skönt att han såg att jag mådde dåligt och tog tag i saken ❤

Har nu haft panik i över en vecka och kroppen skriker. Kan inte slappna av. Hjärnan håller på att ge upp, glömmer allt!!! Kan kliva av bussen för att i samma sekund glömt vad jag kört. Fråga mig inte vilken dag det är, för det vet jag inte. Ser ett bra erbjudande i ett reklamblad eller en skylt utanför affären: Kanon det där behöver jag. Kan säga att jag fortfarande inte har köpt det då jag glömt det..

Sen så har jag min trötthet att slåss med... är så trött så jag skulle vilja sova minst en vecka i streck. Mina dagar består av att jobba mina 4 timmar och sen sova.

Varje sak som måste göras känns som ett oöverstigligt berg. Ta bara det där med att gå ut med soporna.... det får planeras in så det blir av när jag måste gå ut iaf.

Idag var jag faktiskt väldigt duktig! Jag startade upp min husbil och fixade lite med den. Sen var jag helt slut.... men blev glad när ett par vänner tittade över för att säga hej.

Imorgon så börjar en ny arbetsvecka... hur ska jag orka????

Kan också säga att min huvudvärk INTE gillar paniken....

Ha en bra vecka därute nu

Likes

Comments

View tracker

En av mina högsta önskningar är att få vakna upp en morgon utan smärta. Jag lider av kronisk huvudvärk och har haft mer eller mindre, oftast mer, ont i huvudet i 4 år. Om jag inte vore en så glad och positiv människa skulle jag nog suttit på dårhuset eller inte levt nu. Det finns ingen som kan förstå hur jobbigt det är med ständig huvudvärk, förutom dom som själva lider av det då. Finns ingen medicin som hjälper heller. Har nog testat det mesta på marknaden. Tyvärr så gillar inte min kropp morfinbaserad läkemedel. Ibland önskar jag att få bli nersövd så att min kropp skulle få en chans att återhämta sig. Kanske få en möjlighet att komma ur sin onda spiral.

Det är svårt att leva med en dold sjukdom för det syns inte att jag är sjuk. Framför allt då jag inte vill att min sjukdom tar över allt. Därför försöker jag alltid vara glad och skratta. Det gör faktiskt livet lättare. Vägrar gräva ner mig!!!! Jag ska vinna!!!! Men ibland tvivlar jag.... som denna vecka. Har en fruktansvärt dålig period just nu. Finns ingen ork kvar i mig. Sover och sover, men är likförbannat skittrött. Har inte kunnat jobba denna vecka då jag inte vill sitta bakom ratten då jag inte har koncentrationen på rätt ställe. Jag älskar mitt jobb och saknar det när jag inte kan jobba. Men måste tänka på säkerheten först.

Jobbar 50% för tillfället annars, mest för att jag vill ha ett liv och få träffa människor. Älskar mina underbara kollegor. Tyvärr så tror jag inte riktigt att de högre upp förstår hur jag kämpar för att orka med mina 4 timmar om dagen. Jag är så slut när jag kommer hem från jobbet så jag somnar. Så mitt liv består av att jobba och sova. Försöker göra saker på helgerna, bara för att få lite livskvalitet. Annars skulle jag lika gärna kunna gräva ner mig på en gång.

Var rädda om varandra där ute. Allt är inte som det ser ut!!!

Likes

Comments