View tracker
View tracker

Bloggen har inte hunnits med. Viktigare saker har gått före, som det ska. Såklart. Och livet har varit lite upp och ner. Men nu har det kommit på rätsida igen.

Jag ser ljuset i tunneln och har spännande planer inför framtiden. Kan man begära mer än så?

Annars så smälter vi väl alla bort i värmen. Typiskt oss, att aldrig bli nöjda. Märkligt det där, att gräset alltid är grönare på andra sidan.

Men som han den där jag tänkt spendera mitt liv med sa "det grönaste jävla gräset är hemma hos oss".

Likes

Comments

View tracker

I en perfekt värld skulle inte magkänslan finnas. Inte heartache. Inte ångest. Inte prestationsångest. Inte stress, press och massa "måste göra".

Sociala medier är en jävel på att framkalla ångest. Prestationsångest. Men vad är egentligen viktig? Viktigast.

Jag orkar inte ge och ge utan att få tillbaka. Den törnen. Den sitter fastkilad. Fan. Är man inte värd mer? Kanske inte. Kanske är det karma.

När det väl händer. Livet alltså. Det är då man märker vem man har. Vilka som finns där. Och speciellt vilka som inte finns där.

Men likväl blir man lika jävla ledsen, besviken och helt paj av insikten. Trots att man egentligen visste hur folk var. Vad som är viktigt för dom.

Jag är så, så, glad över att jag har mina killar. Mitt radarpar. Mina hjältar. Helt enkelt och okomplicerat, hela min värld.

Likes

Comments

Så länge mina små tillåter mig att klä dom som jag vill får dom rocka små mössor med öron. För hur bra är det inte?

Likes

Comments

Finns inget goare än ett glatt barn. De första leendena och skratten är magiska. Och de fortsätter de att vara. Finns ingenting som fyller mammahjärtat mer än ett lyckligt barn. Sen har jag haft turen av att bägge pojkar bjussade på första leenden och skratten vid 1 månaders åldern. Gofisar alltså.

Likes

Comments

Mycket "vad säger", "vad heter", "vem är det" & "kan du säga" just nu. Snart 1,5 bast och orden kommer sakta men säkert fram. Det är en sån häftig grej att få uppleva alla Harrys första. Utvecklingen hos ett barn är magiskt. Ungefär lika magiskt tyckte Harry pappas bil var.

Likes

Comments

Efter en helvetesnatt urartade sig dagen (& kvällen för den delen) sig fint! Segstartade morgonen med amning i sängen, halvsovandes, medan Harry underhöll sig med telefonen. Det fick duga som igentaganade av den sömnlösa natten. Därefter byta vi blöjor, klädde på oss, åt frukost. Påbörjade projekt "göra om garderoben". Sen packade vi ihop och for till Elin. Jag blev en babygunga rikare och några svettkilon fattigare. Sen drog vi till centrum på bm besök. Järnvärdena ser äntligen bra ut & "förebyggande av bebis nr 3" (varför är alla så emot det 😅?) ligger på recept. Vi fick sällskap av mormor och jag fick i mig lunch! Numera slevar jag i mig allt. Bokstavligt talat så slickar jag i mig tallriken.. Självklart blev det gofika i form av glass från det nyöppnade ståndet (mitt emot twilfit för er som undrar!). Två sovande barn senare fick mamma upp gungan och lilleman tycks trivas! Förhoppningsvis är detta räddningen för min stackars axel och rygg. En middag och ett livat godnatt bad senare hoppas jag på att fortsätta med mitt projekt. Japp. Godnatt på er!

Likes

Comments

Den här fascinationen med glasögon. Märkligt med tanke på att jag bär glasögon varje dag. Men lika spännande för det! Jag håller alla tummar och tår på att mina killar slipper dålig syn. Trend hit och dit, det är inte kul med glasögon. Stor eller liten. Imma på sommaren, svett och skavsår på sommaren. För att inte nämna att man inte kan shoppa loss i floden av solglasögon. Såvida man inte använder linser. Och det gör ju inte jag. Uppenbarligen.

Likes

Comments