I slutet av juni i somras så åkte jag och min man till Kreta med hans syster och hennes man. Han hade aldrig vart utomlands innan och jag hade inte vart utomlands sedan jag var 20 år. Det var en stor upplevelse att flyga för honom, det var kanske inte lika roligt som han förväntade sig, vi flög i nästan fyra timmar ifrån Sturup. Vi satt och spelade kort och pratade under flygresan, jag undvek att kolla ut då jag är väldigt flygrädd. När vi väl kom fram hade jag kunnat kyssa marken, var så glad när vi landade. Vi satt på en buss i drygt en timme för att komma fram till hotellet som vi skulle bo på, när vi kom fram till hotellet så kände vi bara en värme pust när vi hoppade av bussen. Det var närmre 50 grader där nere och klockan var midnatt. Vi gick för att checka in på våra rum och sedan gick vi ner till restaurangen som låg nere där vi hoppade av bussen. Nästkommande dag var lite jobbig då det var 60 grader och vi var inte vana vi värmen, men vi badade, drack, åt och gick på sightseeing. Vissa kvällar så gick vi längs havet och bara njöt av utsikten och varandras sällskap. Varje dag gick till att bada antingen i polen eller i havet, ville först inte bada i havet för att det var kallt men när man väl kom i så var det inte så kallt. En av dagarna åkte vi in till Chania en stad i Kreta, där var marknadsstånd i varje vrå av Chania. Där var en fiskmarknad inne i en kyrka, väldigt udda men häftigt. Efter en liten stund inne i Chania behövde jag gå på toaletten, där fan en "toalett" på torget men den tänkte jag inte ens försöka sätta mig på för det var ett hål rakt ner i golvet haha. Hittade som tur var en riktig toalett inne på en bar som jag fick låna tack och lov. Vi avslutade dagen inne i Chania med att gå till en restaurang nere i hamnen där vi testade att äta grillad bläckfisk, det var super gott. Var lite skeptisk i början om det skulle vara gott, det ända jag kunde tänka på var sugpropparna haha. Vi gick även in till Platanias, tog ca 15 minuter att gå dit. Vi testade fisk spa där inne och gick och kollade i affärerna. Sista dagen på Kreta spenderade vi med att bada, gick och handlade i affärerna och åt gott. Morgonen därpå var det dags att flyga hem, ingen av oss ville hem egentligen vi trivdes bra där nere. Flygresan gick bra hem, vi var trötta och frös lite på planet då det inte var lika varmt som vi hade haft det hela veckan. Vi landade i Sverige vid 5 tiden, vi åkte hemåt för att hämta hem våran hund som hade vart ute på mina föräldrars gård. Just nu så längtar vi tills vi får åka tillbaka till Kreta, förhoppningsvis dröjer det inte allt för många år.

Likes

Comments

Mitt liv är inte perfekt inte ens i närheten, men jag har världens bästa man i mitt liv och den bästa hunden.

Vi träffades för två år sedan via en väldigt nära vän, jag har växt något fruktansvärt på dessa två åren med honom, han är orsaken till att mitt liv är så mycket bättre än vad det var för två år sedan. Han är den som känner mig innan och utantill, han vet mina brister, min ödmjukhet, vad som får mig att ticka och bäst av allt är att han vet hur han ska hantera mig och min ADHD och bäst av allt han dömer inte mig för den. Jag lever med min diagnos ADHD , fick diagnosen när jag var 20 år. Det var en stor omställning i mitt liv men det var också en förklaring på varför jag är som jag är. Det är inte många som klarar av mig som person, inget jag kan göra något åt så antingen så accepterar man det eller så försvinner man. Har haft många vänner, men väldigt få nära vänner. Det kändes lite som en lättnad när jag fick min diagnos, men jag kände även någon sorts rädsla. Vad kommer att hända nu? kommer jag att få flytta? Varför skulle jag, just jag få denna diagnosen?

Innan jag fick min diagnos så var mitt liv väldigt upp och ner, jag och mamma bråkade konstant vi kunde knappt va i samma hus utan att vi bråkade. Jag skötte min skola till en viss del i högstadiet men när jag kom till gymnasiet så trillade allt isär. Tre av mina närmsta vänner tog livet av sig på bara 6 månader, mitt liv raserad framför mina ögon de var dem som jag vände mig till när jag behövde prata eller bara få vara mig själv. Jag började tappa skolan mer och mer för varje dag som gick och jag hade ingen att prata med, jag kunde inte prata med mamma för vi hade ingen bra relation på den tiden. Jag hade min mormor som jag nästan aldrig bråkade med, men jag pratade inte med henne i häller för jag visste att hon skulle berätta för mamma. På skolan fanns där en skolsköterska som hade märkt av att jag hade tappat tråden i skolan och livet, hon började prata med mig lite ytligt på rasterna. Efter att vi pratat lite så bokade vi in samtal som jag gick till kontinuerligt, jag märkte att efter varje samtal som vi hade så mådde jag lite bättre men hon märkte även att där var något som inte stämde med mig. Hon började märka av min rastlöshet, att jag hade svårt för att koncentrera mig. Hon förklarade för mig att hon ville att jag skulle gå och utreda mig för ADHD. Jag och mamma bokade tid på psykiatrin i Ängelholm och fick en tid efter lång om länge, jag gick på de olika testerna men hoppade av efter ett tag. Anledningen till att jag avslutade utredningen var att jag blev rädd och ville inte veta om jag hade ADHD. Jag och mamma bråkade ännu mer och jag hamnade fel med skolan och hamnade i fel umgänge. Jag sket i skolan, jag drack och festade dag som natt. Sov aldrig hemma, sov alltid borta, När jag blev 19 år så bestämde jag mig för att påbörja utredningen igen, jag kände att jag var tvungen att reda ut mitt liv. Jag visste ju om att jag en dag skulle vilja ha ett jobb, en familj och en man som älskade mig för den jag är. När jag väl fick diagnosen så fick jag även medicinering för att få kontroll på den. Jag började studera på komvux för att plugga upp mina betyg för att få min gymnasie examen. Jag började med att läsa ett ämne åt gången och trappade så småningom upp det till flera ämnen. Nu snart 7 år senare är jag nästan klar med skolan, har kämpat mig hit, har blivit mobbad och trakasserad av en lärare för att han/hon inte förstod sig på mig eller min diagnos. Men jag tog mig igenom det tack vare min underbara man, min familj och hans familj. Nu har jag några enstaka ämnen kvar att läsa men planerar att vara klar med det till sommaren, sen är det bara att hitta ett jobb och komma in i arbetslivet på riktigt lite sent kanske men bättre sent än aldrig.

För er som lever med ADHD, andra diagnoser eller kanske bara vill läsa om det då kan ni gå in på http://attention.se/.


Likes

Comments