Postad i: Vardagsliv

Long time no see! Det har gått ett par veckor sen jag gjorde ett inlägg nu. Hoppas alla har det bra nu när det är semestertider och att ni tar det lugnt och bara njuter av ledigheten. Det gör i alla fall jag, men jag försöker hinna med så mycket som möjligt av det jag vill göra. Idag till exempel så gjorde jag klart en målning av Ariel och Melody som ni kan se på min DeviantArt. Sedan började jag på en annan teckning med Rey och Kylo Ren från Star Wars. Skissen är färdig, så nu ska linjerna bara fyllas i och jag hade nog tänkt göra den svartvit i comic style, faktiskt.

Det har varit riktigt varmt idag, så det var skönt att ta en kort men intensiv springtur på eftermiddagen för att sedan hoppa direkt i poolen. Det är så bra att ha en hemma, för då kan man bada när man vill. Men samtidigt är det alltid kul att åka till stranden en dag och bada i sjön. ;)

Ha det gôtt!

Hanna

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Postad i: Mina hobbys

De här två får mitt hjärta att brista. I love them so much! Gjorde en lite mer emotionell video med instrumental musik och röstöverläggningar. Hoppas får göra fler videos med Hobbit- och Sagan om ringen-filmerna i framtiden.

Deltog i ännu en multi editors project också och då använde jag också Kili och Tauriel, men även Emma och Hook från Once Upon A Time (som för övrigt också är en av mina OTPs). Här har ni den videon...

Låten är en cover på David Bowies As the World Falls Down från Labyrinth och det är Grace Potter som sjunger. Så fort jag såg vilken låt det var så sa jag: sign me up! Haha, var jättekul att redigera med den här superfina låten och det är en jättebra cover tycker jag. Och hon som var värd för den här MEP:en gjorde den delen med Jareth och Sarah (för hon älskar dem lika mycket som mig).

Likes

Comments

Postad i: Mina hobbys, Vardagsliv

That's right, nu har jag äntligen tagit sommarlov! Skickade nyss in min sista uppgift och det känns så skönt! Det första jag gjorde var att spela Justin Timberlake's Can't Stop the Feeling, haha. Det blev också lite nostalgi, för den låten spelade min klass på vårat studentflak för ett år sen idag. Herregud, det hade jag inte ens tänkt på! Idag är det exakt ett år sen jag tog studenten! Tiden går fort, asså. Känns som om det inte var alltför längesen alls. Det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, for sure. Känslan var obeskrivlig och den mängd lycka och kärlek man kände emellan alla studenter var helt ofattbar. Ett av de käraste minnen jag har.

Nu ser jag fram emot ledigheten ett tag. Ska sommarjobba på en städfirma vecka 29-31, men när jag inte gör det, då ska här målas och skrivas minsann! Det finns så många projekt jag vill jobba med! Framför allt min nya fanfic då. Det kommer bli så kul! Igår och nu idag så har jag även skannat in några utav mina målningar och lagt upp på DeviantArt och bytt ut de som jag först tog med kameran med de nya skannade versionerna istället och det blev såååå mycket bättre! Är så nöjd! Här får ni några exempel....

Harley Quinn, Cruella De Vil och Sarah och Jareth. Vill ni se mer är det bara att klicka på länken i spalten till vänster som tar er till min DeviantArt-profil. ;)

Ha det gôtt!

Hanna

Likes

Comments

Nationaldag i all ära, men jag måste ta tillfället i akt att säga grattis på bröllopsdagen till David och Iman: det bästa paret jag någonsin sett!

(Deras riktiga bröllopsdag är egentligen 24:e april 1992, för det var då de gifte sig för första gången, men bara inför två vittnen.) Sedan hade de en ceremoni med gäster den 6:e juni samma år i Florens, Italien. Jag tycker bara de är så söta ihop och man ser hur kära de är i varandra. (Jag tänker inte säga "var" för deras kärlek är evig, okej?)

"You would think that a rock star being married to

a supermodel would be one of the greatest things in the world.

It is."

- David

"I remember once the laces on my trainers came undone and David was down on his knees in the middle of the street tying them for me. I thought to myself, 'This one's a keeper.'"

- Iman

“I couldn't sleep for the excitement of our first date.

That she would be my wife, in my head, was a done deal.

I'd never gone after anything with such passion in all my life.

I just knew she was the one.”

- David

"My father gave me a positive connection with men because he is a gentleman.

And that is what attracted me to David. He is a gentle soul."

- Iman

Jag har inga tvivel om att det var kärlek vid första ögonkastet och den vetskapen gör mig så glad och varm inombords. True love does exist and I hope we will all choose to fight for it. Ifall ni inte redan är övertygade så lämnar jag här en video där ni kan få höra paret prata om varandra...

Likes

Comments

Postad i: Vardagsliv

Ännu en vecka har passerat och under helgen som gick åkte jag med pappa till Stockholm för att träffa en av hans kusiner från Chicago. Jag har träffat henne två gånger innan (de två gångerna som jag själv varit i USA) och det var jättekul att träffas igen! I lördags så åkte hon vidare till Helsingfors i Finland där hon ska gå på någon kurs och om ett par veckor kommer hon tillbaka till Sverige, fast hem till oss den här gången i Värmland. Men vi tog med henne på en tur i Gamla Stan och även till Vasamuseet. Jag var där en gång när jag var liten, men då var jag för ung för att uppskatta besöket. Nu var jag verkligen mer intresserad och tyckte det var häftigt att på se ett skepp som är 400 år gammalt.

Just nu håller jag på att skriva den sista hemtentan: en litteraturuppsats som ska vara klar på fredag. Jag har fortfarande ett par tusen ord mer att skriva, så jag får nog lägga på ett kål. Men jag brukar alltid hinna färdigt med mina uppgifter. Har jag en deadline så ser jag till att möta den också. Men ikväll ska jag iväg till Sandgrundsudden i Karlstad för att se finalen i P4 Nästa Värmland, för min kompis Alice Fors är nämligen finalist! Är så glad för hennes skull och jag hoppas att det går bra. Hennes låt kommer släppas på Spotify snart, men så länge kan ni gärna gå in och gilla hennes facebooksida

Imorgon är det ju Sveriges nationaldag också! Jag och min familj brukar inte fira så mycket direkt, men kanske äta någon god maträtt. Hur brukar ni fira?

Ha det gôtt!

Hanna.

Likes

Comments

Postad i: Mina hobbys, Vardagsliv

Inte för att jag haft så mycket till helg, haha. Jodå, lite lugn och ro fick jag, men det har varit en del plugg och dessutom golfspelande. Gjorde mina två första rundor i år faktiskt och det kändes bra, men det märks att man inte tränat på ett tag, för fick ont i ryggen när det var sju hål kvar att gå. Och nu har jag äntligen skickat in min hemtenta i engelsk språkhistoria! Tjoho! Bara två tentor kvar! Den ena i litteratur, som också är en hemtenta, och den andra en salstenta som handlar om vokabulär och sånt. Det blir nog en baggis. ;)

Men det bästa med helgen var nog att jag igår, efter en lång, lång tid, gjorde färdigt mitt omslag till min nya fanfic och lade upp första kapitlet! Är så taggad på att skriva i sommar och dessutom göra ett par illustrationer till berättelsen som jag kommer posta på DeviantArt. Om ni vill se omslaget så kan ni klicka här och om ni (mot förmodan) vill läsa så klickar ni här .

I am so excited! Det är en Labyrinth-fanfic som heter A Quest For Silver Linings och den fokuserar på Jareth och Sarah (David Bowie och Jennifer Connellys karaktärer i filmen.) Här får ni en av mina favoritbilder av dem tillsammans (because why not?):

Och till vänster är såklart regissören, the one and only Jim Henson! Jag kan inte tacka honom nog för att han gjorde denna underbara film!

Såg dessutom en annan film med David idag: Merry Christmas Mr Lawrence. Hittade den på youtube, haha. Den handlade om brittiska krigsfångar i Japan under andra världskriget. He was brilliant as always!

Så nu ska jag väl antagligen gå igenom nästa kapitel av berättelsen och skriva lite till. Ha det gôtt!

Hanna

Likes

Comments

David Robert Jones, född den 8:e januari 1947 i London, England. Numera känd som David Bowie, men även andra titlar som till exempel Ziggy Stardust, Aladdin Sane, the Thin White Duke, the man who fell to earth etc. Trots alla dessa olika namn och personligheter så är det fortfarande en och samma person vi pratar om och nu ska jag berätta varför han betyder så mycket för mig…

Jag ska försöka hålla mig kortfattad, annars är risken att detta blir ett outhärdligt långt inlägg. Det bästa vore väl ändå att börja berätta om hur jag upptäckte David. Vad gäller den saken så finns det en hel del olika kategorier man kan hamna i. En utav kategorierna är för de som växte upp med hans musik tack vare föräldrars intresse. En annan är för de som gick på en konsert utan att ha en aning om vem han var, men som ögonblickligen föll pladask. Jag tillhör inte någon av de kategorierna. (Särskilt inte den andra, då jag är på tok för ung för att någonsin ha varit på en av hans konserter.) Nej, jag tillhör den mer specifika kategorin av unga tjejer som blev kära i honom första gången de såg filmen Labyrinth.

Jag vet att de flesta av dessa tjejer såg filmen redan när de var små, till skillnad från mig som såg den när jag var nitton. Men det kanske var lika bra, vad vet jag? Hur som helst så var det väl egentligen inte David jag föll för, utan hans karaktär: Jareth. ”Vad bra,” tänkte jag, lite smått sarkastiskt, ”ännu en filmantagonist som jag inte kan låta bli att älska.” (Jag lider av något som kallas VAD: Villain Attraction Disorder. It’s a thing…) Fast Jareth var mer en bara en skurk. Han var också, som filmskaparna (och David) beskrev honom: ”a romantic hero.” Väldigt charmig och oemotståndlig, till och med i den frisyren och allt sminket. And don’t even get me started on his clothes! (Jag vill ha alla hans outfits!) Men om det inte vore för David så hade jag nog inte tyckt att det var något speciellt. Det är sättet han spelar karaktären på och ger den liv. Och ärligt talat, ingen skulle kunna se ut sådär och se lika bra ut som David gör. (Believe me, I’ve tried.)

Så efter att jag hade sett filmen för första gången tänkte jag att jag nog borde lyssna på ett par låtar. Så jag gjorde det och fann att jag redan hade hört många av dem någon gång innan utan att veta att det var David Bowie! Jag tyckte att många låtar var rätt så bra, (andra inte) men jag sade till mig själv att jag skulle nog inte lyssna så mycket mer. Det var nog den största lögn jag någonsin intalat mig själv, tror jag. Jag lyssnade mer och mer, började ta reda på mer om honom som person, kollade på intervjuer och liknande och sen var det praktiskt taget kört. But what’s a fangirl to do? Jag kan inte hjälpa det! Så nu sitter jag här och skriver om honom och jag tänker på- och lyssnar på honom i princip vareviga dag. Men ni ska veta att det är bland det bästa som har hänt mig.

Jag har alltid varit en ganska blyg person, inte gillat att stå i centrum eller ta plats. Jag har bara velat bli accepterad för den jag är och få bekräftelse. Men när man känner sig annorlunda och inte har världens bästa självförtroende så kommer det dagar då man bara känner sig… otillräcklig. Men David har lärt mig att det är inget fel med att vara annorlunda och att det viktigaste är att vara sig själv och inte tänka på vad andra ska tycka. David var en person som många såg upp till. Inte bara för att han var en rockstjärna, utan för hur han var som person och vad han gjorde för världen. Alla som har jobbat med honom har beskrivit honom som en snäll och omtänksam person och det tror jag starkt på. Han har alltid kämpat för de som känner sig eller blir utpekade som annorlunda. Själv var han bisexuell och på 70-talet hade ju många utav samhällena i världen inte samma breda syn på det ämnet som vi har idag (i de flesta länder i alla fall), men han var öppen med sin sexualitet och stod för det. Han tyckte inte att det var konstigt alls. Han var en person som bröt normer och som inte var rädd för förändringar. (Ch-ch-ch-ch-changes! Turn and face the strange.) Inte minst när det gällde hans look. Så många olika frisyrer och kläder som han haft! Han är en modeikon minst lika mycket som han är en musikikon och om vi spolar tillbaka tiden fyrtio år så var det inte många som förstod grejen med hur han såg ut heller. Han hade ju kvinnokläder och långt hår och, hör och häpna, bara ett örhänge när han gjorde en intervju i TV! Man kan lugnt säga att han var före sin tid. Kanske till och med från en annan planet? Antagligen från Mars. Vi kanske skulle flytta dit istället och leva i ett samhälle där vi accepterar varandra för våra olik- och egenheter? Det tycker jag låter bra. Nej, men skämt åsido så vore ju det bästa om vi kunde skapa ett sådant samhälle här på jorden. Men nu viker jag ifrån ämnet, känner jag. Back to David!

Den egenskap som jag verkligen beundrar hos David är hur orädd han var. Modig. Han var inte rädd för att testa nya grejer och han gick alltid sin egen väg. Även om han ibland blev ledd på sidospår och blev tvungen att hitta tillbaka till rätt riktning. Ni kanske inte vet det, men han tog droger under 70-talet, speciellt under tiden han bodde i Los Angeles. Till slut insåg han att det inte var bra för honom och började jobba på att bli av med beroendet när han flyttade till Berlin 1976 där han producerade sin så kallade ”Berlin-trilogi” med albumen Low, Heroes och Lodger. Tre av hans personliga favoriter, faktiskt. Det är stort, tycker jag, när man kan ta sig själv i kragen och förändra sitt liv. And boy am I glad he did! Efter det så hade han inget annat än en ljus framtid och karriär. En världsstjärna. (A Starman, if you will.) Men kändisskapet kunde han nog inte brytt sig mindre om och han var, viktigast av allt, ödmjuk.

Jag är glad att han under sina sista år fann den stora lyckan han förtjänade. Han träffade sitt livs kärlek, Iman och om man ska tro på historierna så var det kärlek vid första ögonkastet. Jag har nog aldrig skådat ett bättre par. Och så fick de en dotter tillsammans som grädde på moset. David hade redan en son från sitt tidigare äktenskap, så nu hade han två barn och man får nog leta efter en coolare pappa.

Tyvärr så förlorade han kampen mot cancer förra året och dog den 10:e januari, två dagar efter hans sextionionde födelsedag och releasen av hans sista album Blackstar. Jag var inte ett fan vid det laget, så jag antar att jag blev besparad smärtan. Men jag kan inget annat säga än att det var orättvist. Han var bara den första av många stora talanger som dog av cancer förra året. Och det suger. Det suger så hårt. Cancer borde inte finnas. David går inte längre på vår jord. Det är ett faktum. Men jag är övertygad om att han svävar runt Mars bland glittrande stjärnstoft. Och han kommer aldrig lämna oss. Han lever vidare genom sin musik och allt annat arbete som han gjort under sin tid. Han finns alltid kvar i våra hjärtan.

För mig så är David en vän. När jag lyssnar på hans musik, när jag hör honom sjunga, när jag hör hans röst, så känns det som att han finns där hos mig. Det kanske låter konstigt, men det är precis som att han säger: ”jag förstår dig och jag vet vad du går igenom.” Varje gång jag sätter in en av hans skivor i CD-spelaren och hör honom sjunga så sjunger han för mig och med ens så känner jag mig inte ensam längre.

Oh no love, you’re not alone

You’re watching yourself, but you’re too unfair

You got your head all tangled up

But if I could only make you care

Oh no love, you’re not alone

No matter what or who you’ve been

No matter when or where you’ve seen

All the knives seem to lacerate your brain

I’ve had my share

I’ll help you with the pain

You’re not alone

- Rock ‘n’ Roll Suicide

Tack David. Tack for allt!

Likes

Comments

Postad i: Mina hobbys, Vardagsliv

Helgen som just passerade var hektisk, minst sagt, men jag tog mig igenom den. Skrev en uppsats till didaktiken på lördagen och på söndagen skrev jag om en artikel som jag presenterade muntligt i grupp igår på språkhistorian. Det var för övrigt sista lektionen innan sommaren (även om det är mycket kvar att göra innan jag tar lov). Men det känns ändå som att jag kan ta det lite lugnare nu, vilket är skönt. Trots det betyder det inte att min hjärna har tagit semester. Har ni också såna där stunder när ni får en massa idéer som kommer som på rullande band och det finns inget man kan göra för att få stopp på det? Jag är inne i en sån period just nu. Jag håller ju på och skriver en Labyrinth fanfic som jag är redo att publicera så snart allt skolarbete är färdigt. Är snart klar med omslagsbilden också som jag har målat själv. Det ska bli kul att äntligen få dela med mig av mitt arbete! Om jag får tid hoppas jag att kunna skriva klart den under sommaren, senast innan hösten är slut. För sedan vill jag börja med en annan berättelse som dök upp i mitt huvud för ett par dagar sedan och jag har redan börjat skriva ner idéer om händelseförloppet. Men det är inte så lägligt precis när man helst vill fokusera på en sak i taget, haha. XD

Sedan finns det en massa konstprojekt jag vill göra. Allt är fan-art förstås. Typiskt mig. Vill göra porträtt av Thranduil, Jareth och Loki som en serie, kan man säga. Sen vill jag göra nåt med Erik och Christine från Fantomen på Operan och en kul/söt bild av Rey och Kylo Ren från Star Wars (because I ship Reylo). Sen har jag en målning av David Bowie som jag vill bli klar med, men det är inte mycket kvar, så det ska nog inte dröja alltför länge. ;)

Igår fick jag i alla fall tillfället att göra klart en video som var jättekul att göra! Det var första gången som jag använde mig av Fantomen på Operan och även Suicide Squad sedan hela filmen kom ut. Är nöjd med resultatet och tjejen som jag dedikerade videon till var också nöjd och blev jätteglad, vilket i sin tur gladde mig. We have the same OTPs you see. XD

Likes

Comments

Postad i: Vardagsliv

Ja, då var det måndag igen och dags att ladda om! Men det har ändå varit en bra start på veckan må jag säga. Jag har kommit en bra bit på mitt arbete i didaktiken som jag ska presentera på torsdag och idag kom en massa fina grejer jag hade beställt från EMP och Cdon.

Från EMP: en Bowie-keps och en funko pop av Askungen i metallicfärg (supercool!)

Från Cdon: två Bowie-album (Aladdin Sane och Heathen)


Har lyssnat på Heathen och tyckte den var väldigt bra faktiskt. Den är från 2002 och jag gillar ju hans låtar från 70- och 80-talet mest, men det finns allt mycket bra från 90- och 2000-talet också. ;) På Aladdin Sane så finns det några låtar jag redan hört som jag tycker är jättebra! Till exempel The Jean Genie och Drive In Saturday.

Men vet ni vad? Min födelsedagspresent från kusinerna kom hem till mig med bud i fredags och jag blev så glad när jag öppnade paketet att jag började gråta (och slutade inte på några minuter). En metal poster med David Bowie på!

Är den inte superfrän?! Den är från ett företag som heter Displate som tillverkar såna här posters med konstmotiv på. Så det är ett sätt för konstnärer att tjäna pengar helt enkelt och dessutom planterar man träd varje gång man handlar hos dem. Tio träd planterades när den här tillverkades och skickades hem till mig och det är ju superbra! Jag älskar den så mycket! I mitten har vi Ziggy/Aladdin Sane (man brukar alltid blanda ihop dem två eftersom de är så lika, men det är faktiskt Aladdin Sane som har blixten) och sedan har vi Jareth från Labyrinth till vänster (love him!) och till höger är David med sin frisyr från 1987 tror jag bestämt (en väldigt bra frisyr enligt mig).

Nej, nu ska jag nog fortsätta se på Skam. Började förra veckan och är på säsong 2. Jag tror ändå att jag är mest lik Noora av tjejerna, men när jag tog ett test fick jag Sana, haha. Jag får väl ta ett till och se vad det blir.

Ha det gôtt!

Hanna

Likes

Comments

Postad i: Vardagsliv

I lördags var det ju, som ni säkert vet, finalen i Eurovision Song Contest och (spoilers!) Portugal vann! För första gången någonsin dessutom och jag tycker ändå det är kul för dem, men jag gillade inte låten direkt, haha. Jag tyckte Moldaviens bidrag var rätt bra. Men det bästa med lördagskvällen var att jag fick komma hem till min fina vän Emma och fira hennes 20-årsdag med ett gäng härliga tjejer! Vi käkade tacos och hade det jättemysigt helt enkelt. Det var Eurovision-tema såklart, så jag hade samma dag köpt mig en glittrig silver-topp just för den sakens skull.

(Emma har också en blogg här på Nouw, ifall ni vill kika. @Emmawellsen )


Likes

Comments