Header

Livet
God morgon
Nu börjar julen närma sig och jag tänker tillbaka till då julen var den mest betydelsefulla tiden i mitt liv.
Jag älskar fortfarande julen men det är inte på samma sätt längre, våra julsaker är fortfarande nedpackade. I 12 lådor om man ska
vara exakt. Haha.
 
Ett år minns jag lite väl mycket, det var året då låten nedan blev betydelsefull för mig... Och tradition att lyssna på.
Det var dagen innan julafton och några familjevänner kom för att önska oss god jul. Vi stod i köket när vi hör hur någon tar sig
klumpigt upp för källartrappan... Dörren öppnas och ut kommer en väldigt berusad man... Mamma skämdes så hon höll på att svimma. 
Alla som hade kommit hälsade han på och de märkte nog ganska fort att han full... Han går in till vardagsrummet och man hör hur godisskålarna töms.
 
Efter att alla gått var jag, morsan och syrran kvar. Min biologiska pappa gick upp till övervåningen och in till vardagsrummet gick vi.
Vi brukade nämligen sitta där inne och vänta in julen med jultidningar och julgodis.
Detta året blev det dock lite förändring på det hela.
Fåtöljen var nerspyad.
Jag sa att vi skulle låta han nyktra till och få torka av allt själv, men det var nog den mest orealistiska tanken jag  någonsin tänkt.
Vi satte på låten nedan och lyssnade noga på texten... Varje år stod jag och sjöng högt när ingen var hemma, grät och
önskade så innerligt att han skulle försvinna.
Jag önskade mig en stilla natt
 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Restips

Efter Lite tantra bland bergen med en av mina polare, vandring bland vattenfall och några timmars bilfärd så ligger vi äntligen i en soffa i en fjällstuga!

Super mysigt!
Kunde faktiskt inte bli bättre

Likes

Comments

Livet

Denna sommaren har börjat på ett så fint sätt, spontana resor, kärlek och sjukdom! Allt som hör till för att en sommar skall bli till det bästa.

Äntligen. En svensk sommar.

Likes

Comments

Livet

All ångest växer sig inom mig likt en krukväxt. Dess rötter stadgar sig fast i mina nerver, den lilla osynliga klumpen njuter. Av att få finnas till igen, att få göra sig hörd. Det är ett dovt skrik som aldrig tycks tystna. Ni vet en dag där inget går rätt till, från stunden du öppnar dina ögon tills din andning blir tung igen och du somnar. Så jag har valt att bara blunda. Sova, även om klockan är alldeles för tidig. Jag har ingen ork kvar, att försöka hålla mig vaken. För skriket blir högre och klarheten i det blir allt mer... oklart. Så vem behöver vara vaken. Vi ses imorgon

Likes

Comments