Den svagaste skyler tårarna.
Tvingar upp mobilen och visar världen att hon ler.
Hennes rädsla ser vi inte när vi som vanligt tror på allt vi ser.

Jag har egentligen alltid gillat svaghet,
det är så äkta på nåt vis.
Men allt för ofta blir flykten glaset. Hälften procent, hälften is.


Men hon som framför pekande fingrar, blöter gatan med tårar för alla rädslor hon haft i förvar.
Hon är så stark, så vacker, när hennes kinder rinner av det finaste hon har.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag skriker vi efter blickar, det är på mig som du ska se!

Men vi är livrädda för vad folk ska tycka, så använd filter, hävda, le.

Likes

Comments

Jag förstår om många inte gillar Kent. Om man söker melodi och mindre innehåll finns det gott om radiokanaler som ger dig det.

Men likväl som jag kan ha livets kväll till dampdunk från nån halvgo dj älskar jag låtar där melodin är sekundär. Där kompletterar Kent.

Egenskrivna låtar gentemot färdiga är hembakat gentemot köpt. Kärleksfullt sex gentemot sex.

Jocke Berg pillar in ord som väger och bildar meningar som betyder. Det är en konst. Han bemästrar den. Många anser att texterna är mörka. Jag är en av dom men trivs rätt bra i mörkret. Mörkret belyser svagheter. Svaghet är äkthet, svaghet är vackert.


Det är mycket pga Kent som jag börjat kladda ord på A4 papper sena kvällar. Inte för att jag gillar att skriva men för att det är skönt att uttrycka utan behov av respons. Lite som tjejen i min klass som alltid pratade till sin franska bulldog när hon va nere. När sena kvällar blivit tidiga nätter slängs oftast papprena och mycket känns lättare. Även ifall det mesta på arken varit skit.

Framöver tänkte jag slänga en del här istället för i papperskorgen.

Fredag imorgon. gottigt!

/ Mars


Likes

Comments

Du ville vara som alla prinsessor,
Du ville vara lika rik.
"Jag ska förändra världen",
var din mest uttjatade replik.
Din största dröm här i livet, var en prins och egen häst.
Som i sagorna du läste,
När du var yngst, störst och bäst.

Nu i spegeln ser du rynkor,
Du är en trött nyans av grå.
Och det händer att du fantiserar,
om de chanser som en gång passerade medan du kollade på.
Alla kära pojkar som du dissat
för att illusionen av prinsen var din enda man.
Är nu gifta eller döda
Och du kommer att dö ensam.

Likes

Comments

Dikt?

Du förklarade utan att säga ett ord,
dina ögon talade för dig.
Och jag ska erkänna att jag blev lite rädd,
när du med sluten mun sa, jag älskar dig.

För med dom ljudlösa orden blev en dröm sann medan drömmandet dog ut.
Lite som när ni delat hela natten, ni har kommit och allt är slut.

Livet är lite komplicerat där,
att allt verkar smaka bättre innan man faktiskt hunnit det få.
Att drömmen tycks slå verkligheten..
Men inget i denna värld har väl någonsin varit lätt att förstå?

Likes

Comments

Fan trodde aldrig att jag skulle hamna här, kliva en blogg.
Sånt där höll väl bara mammor, b-kändisar och 14 åriga tjejer på med?
Men det känns skönt på något sätt.
Eller vafan vet jag?
Att få trycka in lite tankar i ord som hamnar här. Tankar som annars sällan lämnar skallen. Det borde vara en skön känsla iallafall.
Jag har svårt att se vem som skulle läsa det här. Men kanske är det också lite det som är charmen?
Att skriva av sig och få fram det man vill ha sagt med avsaknad av behovet att någon behöver bry sig.
Det borde sprida ett lugn?
Lite som den gamla konsten i att be eller i bättre fall skicka en flaskpost.

Om du hamnat här av ett snett klick eller empati ska jag iallafall förklara vad detta är.
Min dagbok.
Min dagbok där jag skriver om mina hjältar och känslor precis som jag gjorde i den där boken jag hade under sängen när jag var liten.
Dagboken som jag bara skrev i när jag kände för det.
En dagbok fri från hetsiga idealbilder, ekologisk föda och sandstränder.
Välkommen till den dagboken.
Välkommen till La Belle Époque.

/ D.Marsfeld

Likes

Comments