View tracker

This goes out to my second family, the family that always is there for me and shows the love. I'm so grateful that you exists and that I have you. Because without you, my family, i wouldn't have been me. The love we share with Thirty seconds to mars is amazing and the love you guys show each other are the love that everyone should share. I know i haven't met many of you but it feels like I have known you all my life because we share the same love to the band that saved us. I didn't think that this love existed for a band, but then 30 seconds to mars isn't just any band, it's the most amazing band in the world and Jared, Shannon and Tomo are three incredible men that we need in our life. And i'm thankful that they are who they are and i'm thankful for all of you guys. Words can't even descripe how lucky i am for having you in my life. I've wouldn't have been me if it wasn't for you, and i'm sitting here, in the dark, in Sweden and are so happy for every single thing that i've shared with you and this band, and every moment has been amazing and life changing. I didn't think that it existed so amazing people out in this world, but you guys are truly the most beautiful people i've ever known and if I make it in this world and will become what I want, i will have you to thank, because you and Thirty seconds to mars have taught me to never give up and never stopped dreaming and believing in my dreams.

I love all of you.

jump and touch the sky.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Alla pratar hela tiden om att man måste vara stark för att kunna ta sig igenom livet. Men ska livet verkligen ha så många motgångar att man måste vara stark? För jag har alltid sagt att jag varit stark, vilket är sant, men ibland måste man få brista ihop och verkligen känna att man inte orkar mer. Livet kan ha motgångar inom alla kategorier, men man behöver inte alltid vara stark, det är okej att bryta ihop och ta sig upp igen, för det är det man blir starkast av. Sedan måste man ta en titt och försöka förstå varför man brister, det kan vara av allt möjligt. Det jag gjorde fel när jag bröt ihop konstant var att jag umgicks med människor som inte fick mig lycklig, som konstant tryckte ner mig och antagligen tyckte det var okej att lägga all skuld på mig, vilket inte är okej någonstans. Man måste rensa bort alla negativa människor man har i sitt liv och förstå att alla förtjänar bättre än så. För oavsett vad du gått igenom i ditt liv, eller hur du än mår så kommer det finnas människor som kommer in i ditt liv och accepterar alla dina motgångar och allt dig bagage du har med dig och ändå finnas där för dig. För i slutändan så spelar det ingen roll vem du känt längst, utan de som spelar roll är vem som kom in i ditt liv och fick dig att förstå att dem alltid kommer finnas där. Det kan kännas svårt att bryta med de som du umgåtts med sedan barnsben men sedan måste man tänka på sig själv och inse att man förtjänar de bästa. Du ska inte behöva stå upp för vem du är eller hur du ser ut, du ska vara accepterad bland de som du umgås med och dom ska älska dig precis vem du är, alla dina motgångar och medgångar och gör dem inte det, rensa ut de personerna och gå vidare.

Du är en vacker människa som förtjänar det bästa och tveka aldrig på det.

Likes

Comments

View tracker

När jag ändå är igång så kan jag ta upp en sak. Jag blir så fruktansvärt äcklad av människor som skickar hat över nätet till människor. För ni har fan ingen rätt att klanka ner på någon som ni inte känner eller som kanske inte har det så lätt. Ni är verkligen de vidrigaste människorna som jag känner till, hur fan kan ni ens ha hjärta till att hata på någon som inte gjort er något? För egentligen spelar det ingen jävla roll hur mycket ni hatar på de människorna, för de är fortfarande så jävla mycket bättre än er, för dom tar emot erat och fortsätter ändå med deras liv. Dom går vidare, hur svårt det än kan vara, att leva sina liv och strunta i allt som skrivs till/om dom. Det är ni som hatar som egentligen borde ta en titt på era liv och fundera över hur ni egentligen mår, som måste sitta och trycka ner personer anonymt över internet. För det finns något som heter karma här i livet, och ni kommer ju fan inte få det lätt om ni fortsätter, karma är en sån grej som kommer tillbaka när man minst anar det. Jag har själv haft/har folk som fått hat över nätet och det är så jävla bra personer som fick det jävla hatet, och dom tog åt sig av minsta lilla och det gjorde så jävla ont i hela mig att se dom så ledsna utan att veta vad dom ens gjort. Så om ni har någon jävla hjärna alls så ta en titt på er själv, fundera hur ni egentligen mår och fundera på hur personen som får hatet kommer må, för ingen kan väl vara så jävla hjärtlös&dum att göra någon annan ledsen? Eller är det också bara jag som tänker så, för jag har fortfarande lite hopp då de kommer till mänsklighet och jag vill verkligen att alla människor ska inse att ALLA har lika mycket värde, oavsett hur man ser ut, vad man har för religion eller vad man talar för språk. Tänk till innan ni gör något som ni sedan kommer få ångra i resten av erat liv. 

Älska varandra för fan. 

Likes

Comments

Jag är helt tom på ord faktiskt. Kände bara att jag borde skriva av mig lite för annars kommer mitt huvud explodera. Jag vet faktiskt inte vilka jag längre ska lita på & vilka som är falskast i världen. Jag vet inte vad jag tror om människor längre, jag har nog tappat hoppet lite. För hur fan kan man inte som vän ställa upp då man behöver dom som mest? Och hur kan en person, som man stått upp för när det alltid blivit svårt eller då livet har gått emot en, inte stå upp för en tillbaka? Jag förstår på riktigt inte vad som gick snett där, hur man inte kan ta ställning till sina egna vänner, som man känner utifrån&in. När jag ser en vän som varit mig nära eller är mig nära, vara ledsen eller bara mår dåligt, då är det en uppenbar sak för mig att gå fram och prata med dom och fråga hur de mår, men hur kan de komma sig att ingen gör det tillbaka. För när jag mår så jävla dåligt så att det känns som att tappa en penna är hela jävla världen, då är det inte en enda person som tar sig tiden till att fråga hur jag mår eller varför jag mår så. Hur kan man ha hjärta till att strunta i en vän? För jag har för mig att vänskap är en väldigt viktigt grej, eller jag har fått det helt fel? Jag trodde saker skulle förändras, till något bättre. Men tydligen så vill livet visa mig en helt annan väg och vem vet, det kanske är nyttigt för mig att få se en annan sida av människor, en sida som jag aldrig sett förut och kanske visa mig vilka som jag faktiskt mår bra av och vilka som jag faktiskt kan lita på. Men just nu så vill jag bara lägga mig ner med musik i öronen och aldrig mer se någon människa som någonsin fått mig att känna mig värdelös, som har spottat på mig när jag legat ner. 

Hoppas livet leker med mig, för om de ska vara såhär vill jag inte ens veta vad som händer. 

Likes

Comments

20136241814447911773x612