När man vaknar på morgon kan man tänka att man är full med energipoäng, 1000 p, som ska räcka hela dagen. Frågan är hur man ska fördela dem för att få en balans och orka. Tänk dig att det är så för Maria som idag är 12 år. Varför jag valt namnet Maria är för att det kan både tjejer och killar heta, så det jag skriver om handlar om hen. Alltså ingen specifik person, men många kanske känner igen det hela......

Maria har under skoltiden fått höra att hen är väldigt aktiv och har svårt att lyssna och vänta på sin tur. Är helt enkelt väldigt impulsstyrd. Nyligen gjordes en utredning på hen och en diagnos fastställdes. Försvinner problematiken då? Nää, så enkelt är det inte. Men vuxna runt Maria kan nu förstå hen bättre och därmed ha ett bättre bemötande och förförståelse. För Maria är det jättejobbigt i möten med många människor samtidigt, hen får anstränga sig för att fixa situationen. För Marias del börjar detta redan på bussen till skolan. Den är alltid full med ungdomar och Maria förbrukar 300 energipoäng. Väl framme på skolan möts hen av ett myller i korridoren av elever innan lektionen startar. 150 energipoäng försvinner och nu har hen 550 energipoäng kvar för resten av dagen. Denna dag är ingen lyckodag då klassen får veta att de har vikarie första lektionen och den blir lite mer brötig och rörig än vanligt. Nu börjar det bli jobbigt för Maria, hen känner obehag i kroppen och vill dra sig undan. Frågar vikarien om hen får sätta sig ute i korridoren men får svaret nej. Vikarien menar väl med sitt svar då denne kan se om Maria behöver hjälp under lektionen. Det går ju inte om Maria sitter ute i korridoren för vikarien vill inte lämna klassen själv.

Lektionen är slut och Maria lämnar salen med spända muskler. Axlarna har dragit sig mot öronen och här försvann 200 energipoäng. Lektion nr två är som vanlig och Maria stormtrivs, allt flyter på som vanligt eftersom hen vet vad som förväntas av hen. Det är struktur och ordning, något som Maria älskar. Endast 30 energipoäng går åt.

Dags för lunch och återhämtning. Ja, för de flesta men inte för Maria. Full anstormning till matsalen som är full av elever och personal. Hög ljudnivå och lång kö för att få maten. Lika jobbigt som på bussen och 300 energipoäng blåser bort. Nu har Maria 20 poäng kvar och halva dagen återstår. Hen känner att det blir jobbigare och jobbigare. På nästa lektion har Maria läraren som hen upplever ogillar hen, varför har Maria ingen aning om. Det är bara hens känsla. Maria frågar om hen får sitta i korridoren för att få ro, men får svaret nej. Då gick de resterande 20 energipoängen åt och Maria håller inte ihop längre. Bägaren rinner över och hen blir arg. Skriker åt läraren och förklarar att hen skiter i vad läraren säger utan tänker gå ut ändå. På vägen ut välter Maria en stol och smäller igen dörren.

Väl ute i korridoren är det helt tyst och Maria finner lugnet, blir ledsen på sig själv att hen gjorde så här åter igen. Misslyckades även idag. Vet att det är helt fel och ville inte agera så här, men när det är stop så är det verkligen stop.

Frågan är om skolan och dess personal hade kunnat göra något för att förhindra detta? Här svarar jag, ja. Och erkänner att jag själv, som lärare har agerat fel i situationer som denna. Inte med vilja utan på grund av okunskap. I nästa inlägg kommer jag dela med mig med tankar och tips på HUR man kan förhindra att elever hamnar i liknande situationer. Ha en underbar dag var du än befinner dig i vårt avlånga land :-)

Likes

Comments

​Någonstans i  vårt avlånga land, i en helt vanlig liten kommun är det troligtvis precis som i övriga landets skolor. Vuxna personer jobbar med barn och tonåringar för att få dem att utvecklas och bli goa medborgare fulla med färdigheter och kunskaper. Visst låter det lätt, men det  är det inte alltid. Varför inte då, kan man undrar. Är det så att barnen inte har blivit väluppfostrade hemma? Nää, det handlar egentligen inte om det! Men man läser ju om ungdomar som kastar stolar och slår både jämnåriga och vuxna, det måste väl ändå bero på uppfostran? Nää, det gör det verkligen inte. Det finns faktiskt logiska förklaringar till det och oftast, läs OFTAST, handlar det om hur vi vuxna beter oss. Fastna inte här nu och bli irriterad, för jag skrev INTE alltid. Jag kommer att förklara närmare vad jag menar i nästa inlägg, så håll ut.

Likes

Comments