Den 22/12 var det dags för det efterlängtade men fruktade kejsarsnittet.

Kl 07.00 befann vi oss i väntrummet på BB för att bli visade till vårt rum som vi skulle bo i dom närmsta dagarna.

Inne i rum nr 3 som vi blev tilldelade ligger mina operationskläder och väntar på mig samt en liten "goodiebag" med blöjor till lilla Elsa, jättebindor och nättrosor till mig och engångsunderlägg till skötbordet.

Fick veta av vår supergulliga barnmorska att jag kommer att få åka ner på operation först (det var 4 andra par som också skulle snittas den här dagen) då dom kommit fram till att mitt snitt var det som var mest "komplicerat". Kl 8 var det sagt att jag skulle vara där.

Pulsen ökar och jag blir ännu mer nervös, herre gud, klockan var ju redan 07.20!

Lite senare kommer barnmorskan tillbaka för att sätta nål i armvecket på mig. Den här gången hade jag förberett med Emblaplåster då jag minns vad jag tyckte att infarten gjorde så ont att få inför äggplocket.

Sedan dröjde det ett tag, jag tror klockan han passera 8 innan BM kommer och säger att det är dags att gå ner.
BM och A tar min säng och jag går bredvid i mina snygga kläder.

Nere på operation så ställer vi min säng i en "vänthall" precis utanför operationssalen.
Några minuter senare kommer det en narkossköterska och möter upp oss och följer mig in i salen. A får gå och ta på sig lite överdragskläder så länge.

Jag minns vad otroligt kallt det var där inne och jag började huttra på en gång, det var ju inte så mycket bättre att jag hade så lite kläder på mig heller.

Fick börja med att sätta mig på operationsbordet och bli uppkopplad mot diverse maskiner, dels en automatisk blodtrycksmätare på höger arm, en manuell på vänster, en sån där grej som kollar syret i blodet på höger pekfinger och så lite syreslangar i näsan. Under tiden så småpratar jag och A, som kommit in i salen, med personalen om lite allt möjligt och vi berättar att det är en liten Elsa vi ska få träffa snart.

Sen var det dags för det första som jag var väldigt nervös inför, ryggbedövningen!
Men narkosläkaren var väldigt duktig och det gick på första försöket. En varm känsla spred sig från ryggraden och ner i benen och sen var dom nästan helt borta.

Fick hjälp att lägga mig ner och efter det gick det väldigt fort. In i salen kommer det massa människor som börjar pyssla med mig. Skynket nedanför mitt huvud åker upp och sedan kan jag bara höra och ana lite vad dom håller på med där på andra sidan.

Två personer satte katetern på mig och under tiden kollar narkosläkaren av med mig hur pass bedövad jag har blivit genom att dra med en spritdränkt tuss först på min arm för att kolla hur mycket jag känner där och sedan på magen och så gjorde hon ett bra tag tills jag inte kunde känna någon kyla på magen längre.

Sen så var det helt plötsligt dags! Och jäklar vad fort det gick, jag kände en hel del tryck i och på magen och sen helt plötsligt så hör jag det mest fantastiska skriket i världen ❤
Barnmorskan tar emot det lilla knytet och torkar av det lite grann och kommer sen fram till mig och A och frågar om vi vill se vad det blev.
Eh, ja...? säger jag samtidigt som jag tänker att, ja det är ju en tjej men det kanske är standard att dom frågar.

Barnmorskan tar bort handduken och där är det en liten snopp som sitter!
Efter det här vet jag inte riktigt vad som sades, jag blev nog ganska chockad. Jag har fått berättat för mig att A utbrast "men det där är ju en pung?!" i alla fall. 😂

När han väl var ute så var det dags för mig att bli ihoplappad igen, och herre gud vilken tid det tog! Jag låg under hela operationen och skakade som ett asplöv, så otroligt rädd var jag.
Under tidens gång så förstår jag att det blivit lite komplikationer med att jag blöder lite mycket då jag flera gånger hör nån fråga om dom ska hämta blod.
Har även förstått att dom till och med plockade ut hela livmodern ur mig för att sy ihop den. (Fick veta i efterhand att moderkakan hade vuxit fast på ett ställe och det var därför jag blödde så mycket och behövde bli ihopsydd.)

Det kändes som att tiden stod still medan dom höll på och grejade med mig.
Till slut säger BM till mig att nu håller dom på och stoppar tillbaka livmodern och sen ska dom bara sy ihop dig.
Men det visade sig att dom skulle ju ha in en ballong i livmodern på mig också innan jag kunde sys ihop, och det var väl ingen trevlig upplevelse. Det var absolut ingenting som gjorde ont, men trycket i hela magen som förflyttades både hit och dit var inte alls skönt. Livmodern drar inte ihop sig lika mycket i bakvägg och det var där min moderkaka var placerad, det var därför jag fick ballongen så att den skulle trycka på såret där moderkakan suttit och få det att sluta blöda.

Men så plötsligt så hör jag hur dom börjar häfta ihop mig och jag var till slut äntligen färdig.

Jag rullas ut i hallen och flyttas över till min säng som stått och väntat på mig. Sedan rullar vi iväg till uppvaket ett tiotal meter längre ner i korridoren. Där får jag en fönsterplats med utsikt över Uppsala Slott.

Där får jag sitta tillsammans med A och lilleman i ca 2 timmar i väntan på att bedövningen skulle börja släppa och jag kunde röra på tårna igen. Under tiden fick jag ligga hud mot hud med lillen och försöka komma igång med amningen.

Nästa anhalt var vårt rum på BB där vi skulle tillbringa ungefär 3,5 dag innan vi fick åka hem. Dessa dagar går ihop lite för mig för det händer inte särskilt mycket när man ligger där förutom när det kommer någon sköterska eller läkare.

Det jag vet är att jag blev av med ballongen i livmodern lite senare på kvällen på operationsdagen och att jag efter det skulle upp och stå. Fy fan säger jag bara, värre smärta har jag nog aldrig känt som när jag skulle upp och stå. Bedövningen hade då släppt och jag fick bara Alvedon och piren. Men jag klarade det!

Dagarna som följde hade jag otroligt ont, på julafton hade det blivit lite bättre och vi kunde ta en kort promenad ner till apoteket och sen tillbaka men sen var jag helt färdig.

På eftermiddagen den 25e fick vi äntligen åka hem efter att lilleman gått igenom den andra läkarundersökningen utan anmärkning.


Lilleman är 6 veckor idag och han har fått namnet William. Amningen kom igång fint efter några dagar och har gjort det sedan dess. Han ökar stadigt i vikt och växer på bra ❤

För mig så tog det ca 1 vecka innan smärtan från operationssåret till större delen var borta. Det som gjorde ont mot slutet var en agraff som satt lite snett och det försvann när sköterskan från BVC tog bort dom vid hembesöket.


Så vårt lilla guldägg blev en liten grabb som föddes den 22/12-2016 kl 08.44 och var 3360g tung och 50,5 cm lång ❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Kom på idag att det i fredags var precis ett år sedan vi var på första läkarbesöket på Ackis inför vår första IVF. Då kunde jag inte för mitt liv varken hoppas eller tro att jag skulle sitta här, ett år senare med en kula i vädret och räkna ner dagarna inför det troliga kejsarsnittet i december. Det är helt galet vad tiden ändå har gått fort!

Kan ju bjuda på en lite uppdatering om graviditeten när jag ändå är igång och skriver.
Vi är nu nere på ett "troligtvis kejsarsnitt", istället för ett bergsäkert. Detta pga att min moderkaka mot förmodan faktiskt har dragits sig uppåt och täcker bara en del av öppningen. Den har fortfarande en bit att flytta sig då den som närmst får ligga 2 cm ifrån öppningen. Så i v 36 görs ett sista UL för att kontrollera placeringen av moderkakan.

Sist vi var på kontroll på sjukhuset fick vi även önska ett datum för kejsarsnittet. Om det blir det vi önskade har vi inte fått svar på i dagsläget men det skulle komma per post med ytterligare information.

Imorgon ska jag in till barnmorskan för en extra mätning av magen då den i måndags när jag var dit hade dragit iväg från sin kurva och vuxit lite mer än väntat. Eventuellt blir det glukosbelastning för att kontrollera om jag kan ha graviditetsdiabetes trotts bra blodsockervärden och/eller ett tillväxtultraljud för att kolla om det bara är mycket fostervatten.

Jag har nu varit hemma med graviditetspenning i ca 2 veckor och det är så himla skönt. Jag var extremt trött i kroppen och kände av foglossningen var och varannan natt men nu känner jag nästan ingenting. I övrigt så har den här graviditeten varit oerhört lättsam, det värsta jag har "lidit av" är väl foglossningen och sen mina utslag på magen som jag haft den senaste månaden.

Ja det var en kort liten sammanfattning av vad som skett fram tills nu, imorgon går vi in i v 35 och det är inte alls långt kvar tills prinsessan är här hos oss!

Likes

Comments

Finns såå mycket jag skulle vilja skriva om nu och det är väl lite därför det har tagit stopp i skrivandet. Jag vill så mycket och när det bara dyker upp nya saker som jag vill skriva om hela tiden så får det motsatt effekt och det blir ingenting istället.

Jag var i v 13 sist jag skrev och då hade jag och A precis kommit hem ifrån Kreta som nygifta 😊 och där har vi en sak som jag länge velat skriva om men som inte blivit av, vår fina vigsel i en grotta invid havet strax utanför Chania ❤

Vi har även hunnit med 2 ultraljud, det första ett rutinultraljud och det andra ett tillväxtultraljud skulle man kunna säga.
På RUL:et så går dom ju igenom och kollar hela bebisen så att allt ser bra ut och dom kollar även moderkakans position.
Bebisen mår finfint och vi fick veta att vi väntar en liten flicka ❤

Däremot så var det ju det här med moderkakans position, i en normal graviditet ska moderkakan sitta i den övre delen av livmodern men i mitt fall så låg den väldigt långt ner och täckte för ca 2 cm av öppningen. Den satt även fast i bakväggen.
Detta behöver inte betyda något då det första ultraljudet görs så pass tidigt i graviditeten (ca v 18) och livmodern växer en hel del senare så den kan flyttas uppåt. Det som talade emot att min skulle flytta sig var just att den satt fast i bakväggen som inte alls töjer sig lika mycket som den främre delen av livmodern. Nytt UL bokades i alla fall in i v 24.

V 24 kom och vi åkte in på nästa UL. Då konstaterade läkaren att min moderkaka nu ligger helt för öppningen. Detta innebär att jag inte har något val till hur min förlossning kommer bli utan det kommer bli kejsarsnitt. Bebisen kan helt enkelt inte komma ut den rätta vägen.

Vad innebär då det här utöver kejsarsnittet?
Det är 50% risk att jag någon gång innan kejsarsnittet kommer börja blöda. Då måste jag direkt in till förlossningen och kontrollera detta för det kan vara moderkakan som har börjat lossna. Om det börjar blöda mycket så måste jag ringa efter ambulans för att i värsta fall kan jag förblöda.
Jag får inte ge mig ut på längre resor där jag inte kan ta mig till sjukhus och jag får inte lyfta tungt.
Hur stor är risken att man får så kallat Placenta previa då? Det drabbar ca 1,5% av alla graviditeter och jag är en av dom. Jag läste dock en artikel om att detta verkar vara något som fler personer som genomgått IVF drabbas av än om det skulle varit en vanlig graviditet. Lucky me..

Det finns även andra risker med moderkakans läge. I och med att allt är mycket tunnare längre ner i livmodern så finns det även en liten risk att moderkakan växer in i själva livmodern och blir då svår att avlägsna vid ett kejsarsnitt, då kan man i värsta fall behöva avlägsna hela livmodern under kejsarsnittet. Detta är dock något min läkare håller koll på och det såg i alla fall bra ut på sista UL.

Jag har tagit det här väldigt hårt då jag är livrädd för operationer och allt vad som tillkommer. Jag kommer gå miste om så mycket som jag hade sett fram emot när det gäller förlossningen. Så där är jag nu, jag håller på att bearbeta allt och försöker tänka på att allt som egentligen betyder nått är att vi i slutändan får en frisk liten dotter att få hålla om och älska.

Nästa UL är i v 32 och då ska vi även få datumet för kejsarsnittet och lite mer info kring det gissar jag. Det jag vet just nu är att det kommer bli när jag är i v 37-38, alltså nån gång i mitten av december ❤

Likes

Comments

Det var länge sedan sist nu. Helt ärligt så har det inte funnits så mycket att skriva om. Inga spännande symptom eller liknande.

Jag är i alla fall just nu i v 13 vilket känns väldigt skönt, vi börjar sakta men säkert komma förbi "riskveckorna" och snart är vi till och med inne i andra trimestern 😄

Vi var på inskrivningsbesök nr 2 hos bm i måndags och fick då ännu en gång ta blodprov för syfilis, HIV mm samt glukos, järnvärde och nått prov som hade nån koppling till järnvärdet. Blodtrycket togs också. Allt såg än så länge bra ut, järnvärde på 133, glukos 5,2 och blodtryck på 114/80.

Vi gick även igenom en hel radda med frågor som skulle besvaras om tidigare sjukdomar, missbildningar i familjen mm.

Till sist bokade vi in en ny tid hos bm och den blev inte förrän i september om det inte händer nått som gör att vi vill ses innan.
Första riktiga ultraljudet bokade vi också in och det blir i slutet av juli i Uppsala. Där vi ska ta ultraljudet ligger bara 2 våningar under reproduktionscentrum så dit hittar vi i alla fall 😛

Kubtest blev det tyvärr inte för oss, min senaste mens var för sen enligt deras schema och jag har ingen uppenbar anledning till att få göra det ändå. Tråkigt, men inte mycket att göra åt saken. Vi får längta till UL i juli i stället och hoppas på att allt ser bra ut ☺

Tycker inte att det syns nån skillnad på magen än, känner mig lika svullen som tidigare. Vikten står i princip still också. När kan man börja ana en skillnad på magen, någon som har koll?

Då ska jag ta och kliva upp ur sängen nu och ta tag i dagen, trevlig midsommar allihopa! 🌹

Likes

Comments

​I torsdags var det äntligen dags att få träffa våran barnmorska för första gången för att skriva in oss. Besöket varade i ca 45 minuter och det hände egentligen inte så mycket nytt eller speciellt där. Vi gick igenom min hälsa (ännu en gång, vet inte hur många papper jag fyllt i om mina alkohol-, nikotin- och träningsvanor vid det här laget) vad jag äter för mediciner, hur mina matvanor ser ut mm. Fick även lite broshyrer att läsa med mig hem.


Det enda som togs upp som inte blivit berört tidigare var att jag måste börja äta omega3-tabletter då jag inte äter någon som helst typ utav fisk.
Vi pratade lite om vi ville göra KUB-test, vilket vi vill göra, men fick veta att vi eventuellt inte kommer bli godkända då vi är så pass unga och dom på Akademiska troligtvis prioriterar äldre blivande mammor nu innan det blir semester. Barnmorskan skulle ha ringt upp mig under gårdagen och bokat in en ny tid för oss att träffa henne samt tala om hur det blev med testet men jag har inte hört något från henne än. Hon kanske ringer på måndag istället. Och det var väl i princip det vi gjorde. Vid nästa möte var det dags för att ta en massa blodprover för att se att allt är som det ska.

Men igår då, dagen jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Det var dags för vårt första ultraljud.
Detta gjordes på Reproduktionscentrum av en kvinnlig läkare denna gång, är fjärde läkaren jag träffar där tror jag. Hade tid 11.30 men fick inte komma in förrän runt kl 12. Vi började egentligen med att göra ultraljudet för att "få det överstökat", det var ju ändå det som skulle få bestämma varthän diskussionerna skulle leda senare.

Av med byxorna och upp i stolen. Vid det här laget har man ju fått rätt bra koll på vad man se och vad man letar efter på ultraljudet så ganska snabbt såg jag en stor svart "boll" på skärmen vilket jag förstod var fostersäcken, det nästa jag försökte se var om det fanns nått i den och det syntes ganska snabbt en liten krabat där inne. Sista steget var då hjärtslagen, efter en lååång sekund kunde man se det lilla hjärtat ticka på där inne. Så himla skön känsla, jag har varit livrädd för att där inte skulle finnas nånting. Läkaren mätte fostret och enligt storleken var jag då i v 8+3. Sedan kollade läkaren runt på resten av livmodern och sedan på äggstockarna. Jag hade visst en graviditetscysta på ena äggstocken men den ska tydligen försvinna runt v 12.

Efter det var undersökningen klar och vi satte oss och pratade lite. Hon undrade hur jag mådde så här långt och om jag åt några mediciner. Talade då om att jag åt Levaxin och att jag hade försökt få ta ett blodprov för att kontrollera min TSH-nivå på min vårdcentral men att jag hade blivit nekad. Då skulle hon fixa så att jag fick ta ett blodprov där innan vi åkte därifrån. Sen var det egentligen inget mer vi gjorde där heller. Vi fick två bilder utskrivna på den lilla räkan samt en blankett som vi skulle spara och skicka in till kliniken efter att graviditeten var klar med lite information om hur förlossningen gått till mm.


​Så nu är vi officiellt utskrivna från Reproduktionscentrum! Framtiden får utvisa om vi kanske kommer tillbaka dit om vi vill och/eller har råd till att skaffa ett syskon.




Likes

Comments

Jag har en tendens att börja fundera över kommande saker när jag egentligen kanske kan vänta bra mycket längre innan det ens behöver föras på tal. Men jag tycker om att vara förberedd och vara hyffsat påläst innan jag ger mig in på något. Så nu på morgonen har jag först och främst suttit och googlat på vad man borde tänka på när man ska välja barnvagn.

Jag kom ganska snabbt över ett klipp på Youtube som TV4 lagt upp för bara någon vecka sen där en man från Råd och Rön deltog. Jag kan lägga upp klippet här under så kan ni titta på det själva och se vad det är han berättar.
Med i studion har han i alla fall dom två vagnarna från testet som fick bäst betyg och en av dom var Emmaljungas Edge Duo Combi. Jag gillade utförandet av den så jag gick in på Emmaljungas hemsida kikade lite på den där och var så klart tvungen att testa att bygga ihop en egen och se vad den skulle kosta. 12250:- skulle den gå på i det utförandet jag valde.

Någon som har några erfarenheter av nämnda vagn? Bra? Dålig? Nått att tänka på kring den eller bara några allmänna råd kring när man ska kika på vagn? Alla tips mottages tacksamt :)

Likes

Comments

Sedan senaste inlägget så har min trötthet hunnit gå över och jag känner mig som vanligt igen. Jag har hunnit tappa matlusten och få tillbaka den. Jag har haft extremt känsliga bröstvårtor och ömma bröst men även det har gått över.
Nu är allt tillbaka till det vanliga helt enkelt, lite kramp i magen ett par gånger om dagen bara :P

Idag är det bara en vecka kvar tills det är dags för första ultraljudet. Är lite nervös över att dom inte ska hitta nått där inne men försöker intala mig själv att det inte är någon idé att oroa sig för nått som jag inte ens kan påverka. Så nu får man ta en dag i taget tills det är dags.
Har inskrivning hos BM på torsdag så det ska bli spännande att se vad vi hittar på där då.

Ha en trevlig helg allihopa! ❤

Likes

Comments

Det är helt galet vad trött jag har blivit bara under dom senaste dagarna. Igår somnade jag runt 19.30 och sov till 06.30 i morse då A kom in och pussade mig hej då. Hade han inte gjort det så hade jag nog sovit några timmar till. Trotts den långa sömnen så var jag extremt trött ändå.
Sedan dess har jag bara legat på soffan och kollat på True Blood. Känner inte att energinivån har kommit ikapp utan jag känner mig urlakad, ungefär som tröttheten när man är sjuk fast utan resten av problemen man har då.

Skulle eventuellt åka till en kompis ikväll och kolla på Eurovision men jag tror helt ärligt att jag inte kommer orka det. Får stanna kvar här hemma i soffan istället.

Likes

Comments

Under veckan som varit har det inte hänt jättemycket. I torsdags började mina bröstvårtor att bli lite mer känsliga och nu dom senaste dagarna har resten av brösten börjat ömma lite grann, annars är allt som vanligt. Eventuellt att jag kanske är lite tröttare än vanligt men det skulle lika gärna kunna vara värmen som gör sitt.

I fredags ringde jag till Barnmorskemottagningen här i stan för att boka tid för inskrivning. Den tidigaste tiden jag kunde få var när jag gått in i v 12 men då kunde jag inte så då var det inte förrän i v 13 som det fanns tid. Jaja, det var bara att ta den tiden, fanns ju ändå inget jag kunde göra åt saken. Men under helgen har jag gått och funderat över att det blev en sån sen tid och när jag fick brev hem från BM med lappar som jag skulle fylla i och ett infoblad om alla möjliga ultraljud och tester som helst ska göras redan i v 10 och ingen direkt info om hur och vart dessa tester och UL ska göras, så kände jag att det här inte kändes optimalt.
Efter lite googling så hittade jag en privat barnmorskemottagning som jag kontaktade och fick prata med världens trevligaste BM och hon kunde dessutom ordna en tid redan i v 9 till mig. Jag tackade ja till tiden och behöver nu bara avboka den andra tiden på sjukhuset.

Hon bad mig även kontakta min husläkare så att jag får kolla upp mitt TSH-värde så att jag vet om jag behöver ändra om min dos på levaxinet innan det är dags för inskrivning.

Det känns redan mycket bättre med valet av BM och jag tror att det kommer bli väldigt bra det här :)

Likes

Comments

Idag kunde jag äntligen ringa upp Reproduktionscentrum och meddela mitt graviditetsresultat :D
Jag fick lämna ett meddelande på telefonsvararen om vad mitt ärende gällde och vad resultatet var så skulle en barnmorska ringa upp senast i morgon.
Jag hann knappt lägga på så ringde det och det var en barnmorska som var så himla söt, hon gratulerade och frågade hur jag mådde och sedan bokade vi in en tid för tidigt ultraljud när jag är i v 8.

Så nu har vi ännu en lång väntan framför oss tills det är dags för nästa besök :P

Likes

Comments