Motivation och intresse!

Idag valde vi att åka ut i skogen för att träna rapport. Nu när det ställer lite krav på längre sträckor gäller det att testa var vi ligger någonstans i träningen, det var dagens mindset.

Midas har utvecklats väldigt mycket de senare månaderna, vi har fått bra tukt på hans tramsiga sidor, så som att han har varit väldigt högljudd på station. . Den biten har vi kunnat släppa fokus på helt nu, det vi däremot har upptäckt är att han kommer av sig när sträckorna blir längre, alltså om grundsträckan är längre än cirka 800m och liggtiden blir lång, resulterar detta ofta sig i att han inte vill lämna stationen.

Vi brukar inte öva långa grundsträckor, utan tränar snarare förlängningar (något han hade problem med förr), varför vi gör detta är för att skapa en förväntning och ett intresse att springa.

När vi körde idag gjorde vi en grundsträcka på 1000m och flyttade fram a-stationen till 500m, dvs grundsträckan var 500m, men Midas skulle tro att det var längre. Vi ville nämligen se om han glömmer bort vad han ska göra. Det gav bra resultat, Midas ville inte springa, utan jag fick jaga iväg honom tills dess att han sprang. Efter det var det inga konstigheter utan vi gjorde förlängningar på a-stationen istället idag, funderade bra! Allt som allt blev det 2.7km springing för Midas.

Vi tror att mycket ligger på rutiner, vi måste få Midas peppad innan första skicket och den långa promenaden, ge honom minnesbilder och signaler innan vi skickar honom. Vi har utvärderat och tänkt, vi har en plan som vi skall jobba vidare på. Generellt sett ser det bra ut, lite att jobba på, dock tror jag mycket på den här hunden och våra metoder som vi övar med föräldrarna.

Här är ett klipp på Midas när han kommer in på sista sträckan (han är så trött att han inte vill kampa.. mycket ovanligt).

Likes

Comments

"Det är ingen jävla lek"
Som min kära mor brukar uttrycka sig, med en gnutta allvar i tonen (mestadels skoj).

Nu när appellen är avklarad, är det dags för nya mål med hundträningen. Jag har funderat över när vi skall tävla i lägre klass, i nuläget lutar det åt Tierp i november.

Det som jag måste fokusera på när det gäller lydnaden är främst att öva med honom på platser där det finns störningar, som exempelvis hundklubb, parkering vid affär, plats med mycket folk och kanske i närheten av andra djur. Eftersom att jag under tävlingen märkte att han var svår att få kontakt med anser och tror jag att detta är nyttigt för honom, i och med att jag vet att han kan momenten mycket bra utan större störningar.

Idag stannade jag till vid vår vanliga lydnadsplan efter jobbet och övade lite, främst med fokus på kontakten, men även samtliga lydnadsmoment (lägre klass). När jag tränar med Midas är oftast hans belöning boll, det är något som jag verkligen kan nyttja för att få riktigt fin kontakt. Han har väldigt mycket kamp och ägande i sig, vilket kan vara lite problematiskt ibland... Men jag försöker att ha inställningen att belöna honom med boll (trots risken för konflikt), i och med att han gör så sjukt snygg lydnad då!

Dagens träning var riktigt bra, och tycker att vi gör små framsteg varje dag... För några dagar sedan kunde han inte sitta stilla vid min sida vid ljudgivningen, utan skulle istället envisas med att hoppa och springa runt.

Likes

Comments

Vilken dag!

Idag var det dags, efter månader av förberedelser var dagen vi väntat på äntligen här! Vi har tränat mycket rapport själva, med föräldrarna och givetvis den bästa rapportligan. I vått och torrt, olika längder, vi var redo!

Vi gick upp 07.30, gjorde oss redo att åka iväg till rapporten i Västerås. Detta skulle till att bli vår allra första tävling. När vi kom fram till Västerås BK började vi med att rasta Midas, vi märkte tydligt på honom att han var laddad, kanske lite väl mycket. .

Innan dragningen fick vi ett paket, en rapporthylsa som Emma Jansson gjort i Midas teamfärger(supersnyggt). Klockan 12 drog vi startnummer 1, våra vänner Johanna och Thomas fick 2. Domaren meddelade att inledningsvis skulle budföring och platsliggning genomföras, därefter lydnad och slutligen rapporten.

Under tiden lydnadshundarna genomförde så passade vi på att värma upp, Midas var helt okontaktbar och jag fruktade att det skulle gå åt helvete.. Jag misstänker att det var en kombination av trotsåldern och en löptik som lurade..

När det var dags för lydnaden fick jag lite kontakt med honom och jag körde på. Trots att mycket annat än just jag var intressant för Midas lyckades vi köra igenom alla moment, framförgåendet, apporteringen och hoppet gick sämre.

Med en halvdan känsla i kroppen åkte vi därefter till rapporten, Midas kändes äntligen stabil! Båda skicken gick bra, det enda som strulade var innan skicket, då han visade lite samma beteende som på lydnaden... Men han sprang!

Så vi blev uppflyttade och är nu överlyckliga, vår första tävling blev ett uppflytt! Nu har vi firat med bubbel!

Tack till Mamma och Pappa, rapportligan för allt stöd,  alla tävlingsledare/domare för en toppen dag.

Likes

Comments