CHEFER, FÖRÄLDRAR

Jag hade tänkt berätta om ens välmående som arbetstagande.

På vårterminen ska man ha föreställningar, punkt.

Om man jobbar 100% har man ca 15 grupper vilket innebär 15 st föreställningar på 5 månader. Så du ska alltså dela på en scen med andra pedagoger (låt säga 5 stycken) detta innebär att ca 75 stycken föreställningar ska samsas om en scen, ganska tufft.

Sen är du ansvarig för att få ut information till föräldrar, chefer, teaterassistenter, skaffa rekvisita för varje föreställning etc. För varje lektion på 1 h får man 1h planeringstid. Denna tid räcker aldrig till men du är inte tillåten att arbeta övertid för det har organisationen inte pengar till. Mycket av ens planering gör man på sin lediga tid för man har en press på sig att prestera väl. Dels kommer pressen av sig själv men även föräldrar och cheferna. Jag som pedagog kan inte bara säga att vi skjuter på föreställningen tills hösten för Kulturskolan skriver tydligt att en föreställning utlovas på vårterminen.

Så vad gör man dö med otrygga grupper som inte är redo? Barn som inte känner mig eller varandra tar tid på sig att skapa en välfungerande gruppdynamik, dessa barn behöver tid och det är något som inte finns på vårterminen.

När man arbetar med skolköp (pedagogen kommer till skolan och har lektion i skolans lokaler) så är det extra svårt att nå en grupp som har en tydlig kultur i sin klass/skola. Alla har fasta roller som är svåra att göra sig av med pga att man fortfarande är i skolan. Ifall barnen kommer till våra lokaler är dom på vårt område där vår kultur gäller och då är det lättare för barnen att släppa sina roller som dom har i skolan.

Men det handlar om att tjäna pengar och då räcker inte våra lokaler till. Lokalerna i skolorna håller väldigt sällan en bra standard för teater. Jag har varit i datorrum, musiksalar med instrument som barnen vill spela på, i klassrum med en yta på 3x3 meter där 12 barn ska samsas om utrymmet. Detta problem tas ständigt upp med våra chefer men ingen åtgärd tas, ibland kan en chef ringa till skolan och fråga lite försynt om vi kan få vara i ett annat rum men väldigt sällan har det skett en förändring.

Så jag har ca 15 stycken föreställningar på 5 månader med en lön på 22000, chefer som står mellan mig och föräldrarna och ofta tar föräldrarnas sida:

- Men kan du inte byta tid för föreställning med någon annan pedagog nu när Niklas är på semester?

- Nej det kan jag inte, hans föräldrar informerade inte mig och jag måste ta hänsyn till hela gruppen, inte bara till ett barn.

- Det är viktigt att kunna samarbeta med föräldrarna.

- Ja och det gör jag så gott det går men dom föräldrarna har visat att dom inte har någon som helst respekt för mitt yrke eller för resten av barnen i gruppen.

- Nu ska du inte göra detta till en personlig vendetta. Föräldrarna köper en tjänst av oss som vi ska tillgodo se.

Ja, så här ser det ut. Och sen så kommer Niklas ändå till uppspelet för hans svinrika föräldrar har flugit från USA till Sverige för att han ska få stå på scenen och är jätteglada och tackar för en utmärkt föreställning, men nu måste dom skynda sig för deras flyg tillbaka till USA går om 2h. Och kvar står jag med en usel relation med min chef efter att jag skällt ut hen för att inte ha backat upp mig inför föräldrarna. Men det vet inte Niklas föräldrar om och dom bryr sig inte heller för det var bara tur att dom åkte hem en snabbis från semestern för då kan dom klämma in ett besök hos gammelfarmor som fyller 90 år.

Samtidigt som detta händer på min arbetsplats ska jag räcka till hemma att vara en närvarande förälder och sambo. Hushållssysslor ska utföras och sagor ska läsas vid läggdags, men allt jag vill göra är att lägga mig på vardagsrumsgolvet som inte dammsugits på 2 veckor och sova.

Likes

Comments

FÖRÄLDRAR

Nu är jag här, här har ni mig!

Jag bor i en medelstor stad och arbetar som pedagog på en kulturskola, undervisar gör jag i teater. När jag bestämde mig för att arbeta med teater hade jag storslagna planer. Jag skulle regissera och förändra teatersverige, alla skulle älska mig och jag skulle vara behövd. Några år senare kan jag konstatera att en ytterst liten skara människor (ca 3-5 stycken) älskar och behöver mig när det kommer till teater... dessa få människor göder min inre hybris.

Jag skulle vilja visa er min vardag, vad jag tampas med varje dag. Här kommer ett litet smakprov:

- Vart är Niklas?

- Han är på semester i USA, han ska vara där i en månad.

- Men vi har ju premiär om 2 veckor!

Mailar Niklas föräldrar. "Hej, jag hörde att Niklas är på semester, kommer han komma hem till vår premiär som är om 2 veckor?"

"Hej, Niklas kommer inte komma tillbaka förrän om en månad, kan ni skjuta på premiären för han har ju faktiskt huvudrollen."

"Hej, tyvärr kan vi inte skjuta på premiären (som vi bokade för 3 månader sedan), all information har redan gått ut och scenen samt teaterassistenterna är inbokade. Niklas roll kommer gå till någon annan i gruppen. I framtiden vore det bra om ni kunde informera mig om viktiga händelser som denna."

"Hej, Niklas kommer bli jätteledsen, kan ni verkligen inte skjuta på premiären i 4 veckor? Niklas älskar teater och har sett fram emot premiären väldigt länge."

"Hej, nej tyvärr kan vi inte skjuta på premiären. Informationen om uppspelet gick ut redan för 3 månader sedan, ifall ni hade sagt något då så kanske det hade kunnats skjuta på men inte nu tyvärr."

"Hej, väldigt tråkigt att behöva ge min son detta besked. I framtiden kanske du som pedagog ska tänka på att vara ute i god tid och vara tydlig med din information."

Asså, seriöst vem fan tror föräldrar som denna att dom är!? Dessa föräldrar har ingen som helt respekt för mitt yrke eller för dom andra barnen i gruppen!

Och det blir bara värre...

Likes

Comments