View tracker

Nu är jag så fruktansvärt upprörd. Nu får det vara nog.

Någon med ett såpass stort följe, som Omar VET att han har, FÅR INTE sprida dessa tankarna. Han förnekar tusentals människors existens, vilket inte är okej någonstans. Han föser också in tankarna i (mestadels)unga tjejers huvuden, om människor med stora följen fortsätter göra såhär, hur kommer nästa generation se ut då? Han går heller inte med på att argumentera, utan blockerar en såfort en kommer med motargument.

Och till det som jag tog åt mig mest för, då det ligger så himla nära mig, är hur han förminskade och förlöjligade självskadebeteende. En kan inte jämföra flyktingar/människor som inte har det bra med självskada. De som flyr, har varit fast i ett land, där de inte kan leva. De som självskadar, gör det(oftast) för de är fast i en kropp, som de inte kan leva i. Det är ingenting som NÅGON, ska få förminska eller förlöjliga. Aldrig. Och jag sitter inte här och romantiserar självskadebeteenden, verkligen inte. Det finns inget vackert med det. Men tyvärr finns det så många, som är fast i ett självskadebeteende, som han sitter och dumförklarar? Jag behöver svar här, för jag förstår inte. Hur kan han göra så? Det är inte okej.

Han har, såklart, bett om ursäkt. Vad som stör mig, är att han väldigt ofta skriver saker offentligt utan att tänka, sen ber om ursäkt och säger "det var inte så jag menade". Det har hänt för många gånger nu. Sen undrar jag om han verkligen menar det när han ber om ursäkt, eller gör det för hans rykte? Hmm.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ey lyssna
Vi måste bestämma oss nu
Vi ska visa vart skåpet ska stå
Hur vi än försöker kategorisera, gruppera och ordna faller vi ändå utanför ramarna
Vem spände dom här ramarna? Det finns inga ramar
Allt är en konstruktion
Och patriarkatet måste störtas
Det enda äkta vi har är våra drömmar

Snubben trodde han va cool
För han hade en pistol
Nu jagar dom mitt eget blod
Men jag är i min egen zon
17.000 på vår folkfest
Nu vill nazzar se mig korsfäst
Som att det där skulle bekomma mig
Nej jag är inte Jay

Vi är som Neptune Uranus äkta animé
Sailor Moon
Men jag är i min egen zon

Ey lyssna
15 miljoner människor i världen heter Mohamed men vems namn vill dom se på cv: t? Jag vet
Dom säger åk hem till dom som inte har något hem
Dom som sliter ut sina knän på våra gator
Ingen åker på semester till Sverige i december
Inte för våra smutsiga växelpengar

Judith Butler sa "kön är en imitation utan original"
Kön är en imitation utan original
Ingen växer upp blå eller rosa
Ingen växer upp under- eller överordnad
2 % av alla barn som föds i år kommer va omöjliga att identifiera som X eller Y
Och dom skrattar fortf åt "hen"
Det finns inga identiteter
Allt är en konstruktion
Jag står över jantelagen
Nej vi står över jantelagen
Jag är ett statement
När Du Ser Mig • Se Dig

Likes

Comments

View tracker

I onsdags fick vi vår artikel publicerad, vilket var allt. Detta är en sån enorm möjlighet för oss, att få våra röster hörda. Som unga tonårstjejer, ÄR det svårt att få vår röst hörd. Därför betyder detta verkligen allt.  Här kan ni läsa. Kram. 

Likes

Comments

Idag fick vi alltså våran artikel publicerad, vilket är SÅ stort för oss tre. Vi är nu ett steg närmre drömmen. Tyvärr så väcker artikeln en viss rädsla i mig, för att gå till skolan imorgon.Jag har fått en himla massa skit för mina åsikter, då många tydligen tycker de är "fel". Jag blir mestadels frustrerad, för ska det vara såhär? Ska jag vara rädd för att gå till skolan, där jag ska kunna känna mig trygg, för att jag har en viss åsikt? För jag tycker alla människor är lika mycket värda och ska behandlade på samma sätt, oavsett kön, hudfärg etc. Det ska fan inte vara såhär. Jag är så EXTREMT frustrerad över detta, för jag VILL kunna ha mina egna åsikter, utan att vara bokstavligt talat RÄDD för att folk ska hoppa på mig. Det har hänt så många gånger, att diskussioner har blivit för påfrestande, att de slutat i personliga påhopp, och jag känner mig då så himla nertryckt pga mina åsikter. Jag vill inte ge mig in i diskussioner längre, för jag blir bara arg och ledsen och irriterad över hur ALLA går emot mig, och hur det alltid slutar med att det är offensivt. Jag vill inte behöva känna såhär, och jag vill inte att någon annan ska behöva det heller, aldrig någonsin.

​Snälla fina vänner, kom ihåg detta. Även om ni inte håller med om ens åsikter, så låt de ha dem. Hen tycker så av en anledning, och att bli offensiv gör det inte bättre någonstans. Det kommer bara skapa konflikter. Ta hand om er. 

Likes

Comments

Det är år 2015 och kvinnor har fortfarande inte rösträtt i vissa länder. Kvinnor blir utsatta för våldtäkter och andra brott utan att gärningsmännen bli dömda för att det inte finns tillräckligt med bevis för att sätta dit kräket. Behöver inte Sverige och övriga världen se över sin lagstiftning när det handlar om dessa typer av brott? Och män som har otidsenlig syn på kvinnor vill jag bara skicka tillbaka till 1400-talet.


Jag funderar ofta på varför vissa personer inte vill kalla sig för feminister. Ledsen att behöva säga det men står du för jämställdhet så är du feminist. Enligt Unga Feministers hemsida är feminism ett ord som beskriver att alla människor är lika mycket värda och att alla skall ha samma rättigheter inom bl.a. politik, ekonomi och en rad andra saker. Individer med kvinnligt kön är och har inte ett handikapp och måste därför inte tas hand om, och män ska inte ge order till henne. Kvinnor är självständiga och starka . Man kan inte äga en kvinna eller hennes kropp. Politiker och andra samhällsexperter har gång på gång påpekat att kvinnor behöver få mer utrymme och makt när det gäller globaliseringen och utveckling i enskilda länder. Kvinnor har moderna idéer om exempelvis miljön, sjukvård och utbildning vilket är väldigt viktiga ämnen att föra fram, inte minst inom just politiken.

Tjejjourens hemsida menar att det dagligen anmäls 46 sexualbrott mot kvinnor. 99% av alla sexualbrott begås av män och var tredje vecka dödas en kvinna av sin partner i Sverige. Vidare kan man läsa ”Trots att vi vet att män gör nästan alla brott, äger 99% av allt i hela världen och är mycket mindre drabbade av stress och ätstörningar än kvinnor är, det är inga åsikter - bara fakta”. Tidvis blir tjejer utsatta för diverse brott och många känner en eller flera anhöriga som fallit offer. Vi alla vet att detta sker, varje dag, utomhus, inomhus och värst av allt - helt oprovocerat. Men hur kommer det sig att bara några få av dessa gärningsmän blir åtalade och straffade? Det är ofta svårt att bevisa att t.ex. en våldtäkt har skett, om det inte finns vittnen eller liknande. Dessutom finns det många offer som är hotade eller som blivit helt trasiga efter vad de varit med om och därför inte vill eller vågar anmäla brottet. Bara en liten tanke också: istället för att lära små flickor att akta sig för att bli drogade på krogen, borde vi kanske lära männen att det är olagligt att droga oskyldiga flickor?

I vissa länder är religion viktigt och tyvärr är en del religioner enligt min mening kvinno-diskriminerande. Heliga skrifter har ofta många levnadsregler som måste följas för att man som människa skall ”accepteras” av Gud. Det är män som har formulerat dessa regler, som t.ex. att kvinnor skall bära slöja som täcker större eller mindre delar av ansiktet för att inte attrahera andra män än mannen som kvinnan i fråga är gift med. Detta förekommer inom flera religioner/livsåskådningar. På hemsidan Wikipedia kan man läsa om Hijab (slöja) och under rubriken Bakgrund står det ”Enligt Islam är det olämpligt att blotta vissa delar av människokroppen i offentliga sammanhang och särskilt för främmande personer av motsatt kön”. Jag kan förstå att man vill vara trogen sin religion, men hur kommer det sig att bara kvinnorna skall bära slöja?

På Sportkostsbloggen kan man läsa ett inlägg som heter ”Och vem fan är du som tror att du har rätten att kommentera hur jag ser ut?”, skrivet av Amanda Larsson där författaren beskriver hur vissa män kommenterar hur hon lever sitt liv. Larsson älskar, precis som många andra kvinnor, att styrketräna. Skribenten förklarar bl.a. hur en man en dag förde fram sin åsikt om hur kvinnor borde se ut och uttryckte sig med orden ”Du får sluta med att träna så mycket, du får inte bli för stor. Vi killar gillar kvinnor med kurvor, inte med för stora muskler”. Detta om något, provocerar mig fruktansvärt mycket eftersom många män verkligen tror att kvinnor ska lyda dem på något sätt. Man tränar inte för någon annan än sig själv och när man får en sådan kommentar om hur man ser ut (dessutom när man kämpat för den där kroppen), ja vad skall man svara liksom? Kvinnans kropp finns inte till för att tillfredsställa män, och man kan inte äga en kvinna eller hennes kropp. FATTA.

Har en helt glömt bort att halva jordens befolkning är kvinnor? Ska halva jordens befolkning diskrimineras och behöva kämpa för att få samma rättigheter och möjligheter som den andra halvan (patriarkatet)?. Din mamma, flickvän, syster eller fru är det som beskrivs, och dessa kvinnor får leva i en tuff värld alltså. Man måste förstå att det är först när vi går ihop tillsammans som en förändring kan ske. Och den måste ske. Fort. Patriarkatet måste störtas//


Likes

Comments

Lördagen den 8 Augusti, runt klockan halv ett på natten, satte vi oss på våra cyklar för att åka hem från VätternStranden där vi hade grillat, spelat kort och skrattat. Vi hinner cykla i ungefär 5 minuter innan vi ser en kvinna, ett par år äldre än den äldsta utav oss. Kvinnan vi ser, ser extremt påverkad ut, av både droger och alkohol. Husfasaderna användes som stöd, för hon kan inte stå själv.

Senare, precis efter vi bestämt oss för att gå fram och fråga om hon vill ha hjälp, kommer en man på cykel, vi avgör att dem är i samma ålder. Vad vi också anser är att han är helt nykter, då han cyklar rakt, och beter sig inte onyktert. Han lyfter i stort sätt upp henne på cykeln när han kommer fram till henne, och cyklar sedan vidare. Vi bestämmer oss för att följa efter då vi tycker det ser fel ut.

Under de få minuterna som de fortsatte cykla, försökte hon vid ett antal gånger att gå av cykeln. Han fortsatte lyfta upp henne och hon fortsätter kämpa emot och ta sig av, så mycket som hon var kapabel till i sitt tillstånd. De svängde in till ett lägenhetskomplex, bara några få adresser innan vi skulle vart hemma. Där går han, och vad vi tror, sätter in sin cykel, medan hon står mot husfadern och försöker ta sig ut mot gatan, ta sig där ifrån.

Han bär sedan in henne, och drar henne upp för trappan (vi såg detta genom fönster i trappuppgången) Vi, som ungdomar, tyckte detta såg konstigt ut, fel ut och vi visste inte alls vad vi skulle göra. Vi bestämmer oss för att ringa 114 14, för att fråga om hjälp, om vad vi skulle göra. För vad skulle vi göra? Som ungdomar, knacka på och fråga om han tänkte utnyttja hennes tillstånd?

När vi når polisen berättar vi allt som hänt, lämnar signalement samt våra namn, konstapeln som vi pratar med då lovar oss att se till att någon kommer och kollar så allt var okej med henne, och att vi kan gå hem. Vi ville ju såklart inte åka hem utan att veta att hon verkligen var okej, och att ingenting var fel, så vi stannade kvar för att vänta på polisen. Vi väntade, och väntade, i hopp om att polisen skulle komma snart, för att lugna oss. Medan våra hjärtan slog som om vi sprungit en mil, och med oro i kroppen om att något hemskt faktiskt hände uppe på andra våningen, väntade vi, men en timma gick och vi tappade tålamodet.

Vi ringde upp igen och pratade med nästa konstapel, som inte var alls lika till mötes eller trevlig. Han frågade frågor som "vad vill ni att vi ska göra" "ropade hon på hjälp" "eller skrek hon nej?" frågor vi inte förstod varför han skulle fråga, vi ville bara att någon skulle komma och se till att kvinnan var okej. Hur skulle hon ropa på hjälp eller säga nej, när hon inte ens kunde stå själv.

Vi ifrågasätter sedan varför dem lovar oss att komma, men sedan lämnar oss i en timma. Han berättar senare under samtalet att det inte såg någon fara i situationen, då en på stationen kände han som vi misstänkte skulle kunna sexuellt ofreda henne, förgripa sig på henne, eller göra något annat, hon inte hade vart medveten att stoppa. Vi ifrågasätter ännu en gång varför dem inte kom. Konstapeln dumförklarar då oss ännu en gång, och vi får nog. Vi lägger på och väntar ett par minuter till, innan vi åker där ifrån.

Vi undra mest HUR ska vi kunna känna oss säkra, som unga kvinnor i ett samhälle där polisen inte alltid hjälper till, när det kan behövas hjälp. Vi är mycket väl medvetna om att det hade kunnat vara hennes pojkvän/kompis, som bara ville hjälpa henne hem, men likaså hade han kunnat utnyttja hennes tillstånd, och det var det som oroade oss. Då hon var påverkad och han var nykter.

Vi förstår inte hur polisen, kan se mellan fingrarna och skita i det, när vi BER DEM OM HJÄLP. Tidigare den veckan, och flera veckor, månader, och år, har vi läst om våldtäkts försök efter våldtäkts försök i tidningarna, och senast under samma vecka denna händelse utspelade sig, läste vi om att polisen i Jönköping sökte vittnen till ett flertal våldtäkts försök. När man då ringer in, efter att man bevittnat vad som skulle kunna vara en händelse då en kvinna, i detta fallet, råkar illa ut, ser mellan fingrarna och skiter i att hjälpa till, är obegripligt.

Hur ska vi kunna känna oss säkra?

Likes

Comments

Redan när du föds begränsas du. Du är pojke eller flicka. Dina kläder färgkodas och dina saker likaså. Du blir bemött olika av människorna runt omkring dig beroende på vad du har för kön. Flickor är söta, fina, duktiga, och pyssliga. De gillar framför allt färger som rosa och lila. De leker försiktiga och stillasittande lekar. Deras kläder är lätt midjemarkerande, lätt urringade och utsmyckade. De är intresserade av prinsessor, enhörningar och dockor. Pojkar är coola, vilda, oförsiktiga och aktiva. De föredrar färger som blått och grönt, gärna de mörka varianterna. Deras lekar är oförsiktiga och kräver mycket rörlighet. Därför är även deras kläder stora och pösiga. En pojke som trillar och slår sig blir uppmanad att torka tårarna och försöka igen. En flicka däremot tröstas och blir ompysslad. Så här ser verkligheten ut för de flesta barn, men tänk om det vore annorlunda. Tänk om vi skulle strunta i alla könsstereotypa roller och låta barnen vara just barn och ingenting annat. Tänk om vi skulle erbjuda dem alla möjligheter istället för två, alla klädesplagg, leksaker och färger. Se individen i barnet. Tänk att få växa upp och obegränsat kunna utforska vem du är och vad du tycker om. Se ut hur du vill och veta att du är lika värdefull som alla andra även om du är annorlunda. Jag tror att det är styrkande för självkänslan och befriande för ett barn att växa upp i ett genusmedvetet hem och samhälle.Man har länge trott att flickors och pojkars egenskaper är olika men forskning bevisar motsatsen. Det är samhället som har skapat könsrollerna, inte naturen. Många barn föds som ett kön men identifierar sig som ett annat. Det finns bara två juridiska kön: "man" och "kvinna". I praktiken finns det så många fler så som "ickebinär" och "queer" mfl. Dessa är ej erkända av staten. Ens pronomen kan vara han, hon eller hen. Att vara transperson leder tyvärr i väldigt många fall till självmord pga. samhällets könsnormer. Lösning: Jag tycker att vårdnadshavarens del redan från födsel är att erbjuda alla typer av klädesplagg, leksaker och färger så att när barnet är tillräckligt stort för att kunna uttrycka vad hen gillar, vill ha och känner sig bekväm i sitt val och vet att det är ok. Exempelvis kommer en pojke osannolikt plötsligt uttrycka ett behov av att äga en klänning om han aldrig har fått använda en. Om samhället trycker på barnet könsstereotypa påståenden kan hemmet fungera som en motpol. Uppmuntra flickor att använda sin kropp för aktivitet, uppmuntra pojkar till omhändertagande lekar osv. Barn söker ständigt bekräftelse och är experter på att leva upp till föräldrars förväntningar. Det är därför viktigt att tänka på hur en bemöter sitt barn. Om en flicka får höra tillräckligt många gånger att hon är fin och duktig börjar hon tillslut sträva efter att vara just det, som förväntas av henne-för att bli bekräftad av de vuxna. För att slippa omgivningens fördomar om hur flickor och pojkar fungerar kan en använda sig av ordet "hen" oftare när en berättar om sitt barn och situationer där könet är helt oväsentligt. Exempel: pojke retar flicka varje dag. Du söker råd om hur problemet ska lösas. För att slippa kommentarer som "boys will be boys", "så gör pojkar när de är kära" avslöjar du inte barnens könstillhörighet och får en verklig lösning. Ordet "hen" behöver avdramatiseras och användas mer verbalt. Det är numera infört i Svenska Akademiens ordlista.Lösning Samhällets roll: Sluta könskoda. Slopa pojk- och flickavdelningar i butiker. Detta tar bort känslan av att en köper "fel" vara om barnet skulle föredra något där. Ha en nationell storlekstabell som alla klädesbutiker måste följa. I regel är de ponerade flick-kläderna mycket smalare och kortare än de ponerade pojk-kläderna trots att båda har samma storlek. Faktum är att kroppsformen hos flickor och pojkar ser likadana ut ända upp till tonåren, så varför ska passformen på kläderna vara olika på barn? Utbilda förskolepersonal och lärare om genusvetenskap. Dela inte in barnen i flick-och pojkgrupper. Och låt det finnas gemensamma badrum, och fler än två alternativa omklädningsrum som skapar en osäker miljö för en mängd barn och ungdomar.Avslutning: Barnen är vår framtid. Vi bär alla ansvar att vara deras förebilder, visa dem och vägleda dem till vuxenlivet. Hur ska världen se ut när de tar över den? Jag vill att det ska vara en värld där allas likheter och olikheter accepteras. Där alla individer har lika stort värde. Vill inte ni?

Likes

Comments

Hej! Jag har så länge försökt skriva detta inlägget, så länge försökt få mina känslor till ord. Jag har så länge haft tunghäfta, men verkligen försökt att tänka ut hur jag på bästa sätt kan förklara detta. Jag är deprimerad. Mina närmsta vänner är deprimerade. Jag vet SÅ många, som har varit/är deprimerade. Depression är så extremt vanligt i vårat samhälle, och så himla tabu att prata om. Psykisk ohäsla är tabu. Varför då? Varför får en skrika av lycka när en är glad, men inte skrika av smärta när bröstet går itu i tusen bitar? Jag vet hur ont det gör, att se sina vänner gå, för att de inte orkar med en längre. Att se ryggen av den som man trodde alltid skulle vara där, att vara ensam. Jag vet hur ont det gör när hoppet dör, hur ont det gör när man ligger där och gråter, ensam, klockan fyra en tisdagsmorgon. Jag vet, och jag vet hur mycket det suger. Men mest av allt, vet jag hur mycket det suger att må sådär, men när man tar det stora steget, att ropa på hjälp, att då bli bortvisad av sina närmaste, för att ingen vill vara vän med någon som är deprimerad.

Tyvärr är depression, ångest och komplex av alla slag alldeles för vanligt i vårt samhälle. Och att de då ska vara så extremt skambelagt att prata om det, när det påverkar så många, är helt sjukt. Jag tror inte jag har träffat en enda människa sedan jag började högstadiet för tre år sedan, som är helt nöjd med sig själv. Som inte har några demoner som går så djupt in att de inte går att bli av med. Jag tror att jag har träffat fler olyckliga/deprimerade människor är lyckliga/friska. Varför får de då inte prata om det? När det gör så ont? Varför, ska de gå runt och låtsas vara glada, när de är motsatsen? När de vill skära, skrika och gråta?Varför, ska vi gå runt och dölja våra ärr, när de är en del utav oss? Varför ska jag behöva känna att jag MÅSTE ha knäsockar för att passa in, för att dölja en del utav mig själv? Jag förstår att alla inte tycker att sina ärr är vackra, och det är de inte. Ärr är inte vackra någonstans, och folk MÅSTE sluta glamorisera självskadebeteenden. Det är inte vackert, att ha haft så ont i själen, att man känner behovet att skada sig själv. Det finns inget vackert med det. Dock borde du vara stolt över dina ärr, för dina ärr visar en kamp, som du har vunnit. Du har, genom att slänga bort rakbladen, vunnit en kamp mot dig själv. Kamperna mot sig själva är alltid de tuffaste. Du ska ha en guldmedalj för att ha klarat det, för alla kommer tyvärr inte ut levande ur sina krig. Men alla kommer, i sinom tid, bli friska. Demonerna kommer dö. Du kommer bli frisk. Jag kommer bli frisk.

Glöm aldrig att ni är värda allt i världen, och nöj er inte med mindre. Håll era huvuden höga och kämpa, ni klarar detta.

Likes

Comments