View tracker

Nu är det längesen jag skrev. Måendet går upp o ner men det är relativt stabilt. Medicinerna funkar o jag har blivit mycket bättre. Är dock inte helt frisk men ska få träffa en sjukgymnast via psyk. O juste jag har gjort dreads 😀 trivs skitbra i det. Har även kommit igång med musiken o har både skrivit två nya låtar samt spelat in både gammalt o nytt. Gå in o lyssna på soundcloud.com/ellen-johansson-8 vettja  ☺ har inte så mycket mer att tillägga just nu :) puss!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag har varit en omtumlande dag. Gick till avdelningen i tron om att jag skulle få läsa journalerna. Slutade med att jag fick diagnos. Schizoaffektiv sjukdom bipolär typ, snabbcyklande. Även om jag väntat mig det kom det som en käftsmäll. Hon var jättepedagogisk o förklarade med hjälp av dsm vad jag uppfyllde o hur. Däremot lämnades jag ensam med många frågor o jag försöker lirka ut allt via internet men med min fokus är det inte lätt. Jag orkar inte skriva mer just nu men nån dag ska jag skriva hela historien. Från början. Men inte idag.
 Puss.

Likes

Comments

View tracker

"Det verkar som att du har en psykossjukdom"

Så sa läkaren. Jag vill så gärna berätta min historia men jag orkar inte. Det är för mycket, för mycket smärta o sorg. För mycket jag har förlorat. Men när jag var 15 berättade jag för mamma att jag fick tankar om att skada andra. Jag har varit våldsam, knuffat folk ner för trappor, slagits, skrikit, o rösterna har velat att jag ska skada mig själv o andra. Vården tog varken mig eller mina föräldrar på allvar. Så jag blev lämnad i sticket på ett behandlingshem där jag blev klassad som psykiskt frisk för att det skulle bli smidigare för dom. Var på flera behandlingshem tidigare som lämnade mig vind för våg att knarka o supa hur jag ville för att döva mitt mående. Det har hänt så mycket mer o jag har lidit så jävla mycket o NU börjar de komma fram till en diagnos som omfattar alla mina problem. Det är en lättnad men även sjukt svårt att smälta. Men nu kanske jag äntligen kan bli frisk. Äntligen.

Jag håller för övrigt på att återhämta mig. Jag pratar med personalen i stället för att bara skrika att jag vill hem när paranoian tar överhand. Jag pratar mer med patienterna. En från mobila teamet sa att man ser i mina ögon hur jag mår, att jag inte kan lura henne. Det var skönt. Hon påpekade idag att det är inte lika bra som igår. O det har sin förklaring. Jag har skrivit om min första noja tidigt i denna blogg. Det hände en grej idag som fick den nojan att blomma ut totalt, MEN istället för att ta första bästa tåg till Växjö o gömma mig hos nån så sprang jag upp till avdelningen o ropade på personal. Vi pratade en bra stund o han förklarade för mig att det faktum att jag inte agerar på rädslan utan kommer med det till personal innebär att jag är påväg åt rätt håll, eftersom jag nånstans inom mig förstår att jag behöver hjälp. Det verkar som att jag har delvis sjukdomsinsikt om jag fattar allt rätt. Oavsett vad så känns det bättre nu. Ska höja leponexen mer så jag får en tablett på morgonen imorgon också, ska bli spännande att se hur morgondagen blir. Måste bara belysa att min läkare är FANTASTISK o min vårdkontakt med. Är så glad att de äntligen gör en utredning. Men det är läskigt på samma gång. Kan inte riktigt greppa att det troligtvis rör sig om en psykossjukdom. Hon sa även att det inte är kopplat till det bipolära vilket får mig att undra vad det är för nåt men försöker att inte tänka på det. Jag har hört läkare nämna psykossjukdom så många gånger men att få höra att det verkar som att jag har det kändes tungt fast på samma gång som en lättnad. Jag skäms nåt fruktansvärt över detta o vill egentligen inte skriva detta inlägg, men jag tänker inte kuva mig. Det minsta.

Likes

Comments

Jag har gått tre dagar på leponex o idag höjdes den till 50 mg. Fortfarande väldigt låg dos men den hjälper redan. O den hjälper fort, på 30 min seriöst. Det är riktigt skönt. Har kvar abilifyn för att få ännu mer effekt o förhoppningsvis inte gå upp mer i vikt. orkar inte skriva mer nu leponexen gör mig både svag o skakis.

Likes

Comments

Jag är under utredning för psykossjukdom om jag fattat min läkare rätt. Mer än så orkar jag inte skriva. Ska börja med leponex imon. Är nervös. Hoppas den hjälper. Jag är btw inlagd, för den som undrar. Därför jag knappt uppdaterar. Mår för dåligt o är för nojig

Likes

Comments

Depression på gång. Vet inte säkert men är rätt säker. Började med att jag fick världens psykbryt o grät o hyperventilerade efter att Luvan smet ut genom dörren när jag kom hem från affären i morse. Sen sov jag halva dagen, tänkte ta en dusch men väl inne i duschen insåg jag att jag orkar inte så det slutade med att jag låg i badkaret o stirrade in i väggen. Nu på kvällen har det varit bättre, lyssnade på Kent o blev på bra humör men så fort jag slutade kom skiten tillbaka. Nu ligger jag i soffan o väntar på kaffe, hoppas jag kan somna efter den. Vill inte bli deprimerad. Vet dock exakt varför det blev såhär nu men det är privat så vill inte dela med mig av det. Brukar få vårdepressioner o är väldigt känslig för negativ stimuli under våren, faller nästan alltid ner i djupet. Mår så jävla äckligt, vill bara försvinna från jordens yta. Orkar inte leva just nu. Vill gå i ide. Men det går över. Vi tog en picnic vid sjön förut för att bättra på humöret o jag fick i mig en halv macka! Äter inget när jag mår såhär dåligt så allt är en success. Hoppas jag får i mig mat imon. Godnatt.

Likes

Comments

För mycket tankar för att kunna greppa en enda. Skiten går aldrig över, jag är fucked up, skadad för livet. Men min syn o min verklighet är inte fel för det. Kanske är jag skadad, kanske är jag bara annorlunda. Det beror på ur vilket perspektiv du ser det. Ur ett samhälleligt perspektiv o enligt normen är jag ett så kallat psykfall o troligtvis ett hopplöst sådant. Men enligt mitt perspektiv o min norm är jag annorlunda, kanske inte för smart (för jag är rätt korkad emellanåt) men för analytisk för mitt eget bästa. Varenda situation, person, mening o ord har en miljon betydelser för mig. O jag kan bryta ner varenda en av dom till atomer o analysera det bit för bit. O detta gör mig galen. Jag läser (känner av) människor o situationer på ibland sekunder (om jag inte dagdrömmer) o analyserar sönder alltihop tills jag inte längre vet vad som är sant eller osant. Men är nånting ens sant? Finns sanning? Om jag är övertygad om något, är inte det min sanning? O vem har rätten att ta den ifrån mig? Varför är det på ett bestämt sätt att visa saker är sanna/osanna, accepterade/oaccepterade, rätt/fel osv osv i all oändlighet. Vi är alla individer. Visst att det finns vissa moraliska riktlinjer. Att vara otrogen är dåligt. Att mörda är oförlåtligt. Att våldta förtjänar nackskott. Men att se saker annorlunda? Varför ska man stämplas som idiot för det? Varför ska jag känna mig mindre värd o dessutom behöva leva ett liv på en odräglig inkomst för att jag är annorlunda? Varför kan inte samhället anpassas efter sådana som mig? Med färre antal timmar vid heltid eller helt enkelt mer flexibla arbeten för de som behöver det, men utan att man får leva på smulor för det. Nu håller jag på att bli tokig dock för hela rummet svajar o jag är inte trött. Det har varit ett par tuffa dagar. Jag har gråtit o återigen gråtit så jag fått huvudvärk o jag har känt för att ge upp o avsluta allt. Jag slarvar med Litiumet. Som fan. Jag mår bra innerst inne men det känns som nåt måste få komma ut, en del av mig själv jag aldrig visar måste få ta plats. Lilla Ellen. Barnet Ellen. Tonåriga Ellen. Som sörjer livet som inte blev som det skulle. Som fylldes av skit o droger o misär. Min psykolog på ett behandlingshem sa när jag blev utskriven att "när du kom hit trodde vi du var så illa däran att du aldrig skulle bli frisk igen" jag var 17 år då. Fattar ni?! 17 år o förstörd. Livet sabbade mig. JAG sabbade mig själv. För jag tänker så jävla äckligt mycket. Nu bara svamlar jag tror jag så jag rundar av här. Mycket tankar inatt. Nu ska jag koka kaffe o hoppas det ger mig sömn. God natt!

Likes

Comments

Har vart en supervecka o kommer bli en superhelg MEN jag har så jävla ont i en kota i nacken som sprider sig till övre rygg, axlar o ibland vänster arm o högra revbenen. Den tar på mig så mycket psykiskt o jag orkar nästan ingenting längre när det kommer till att resa då jag måste sitta still i en viss position en längre stund eller stå/gå mer än fem minuter(haft ont i flera år o det blir bara värre). Ska till sjukgymnast för att reda ut om det är musklerna eller om jag behöver röntgas men denna smärtan slår mig ner så hårt o jag orkar inte vänta två veckor jag vill bara bli av med smärtan. Idag har vart en hemsk smärtodag o jag ser inte fram emot att sitta tre timmar på tåg imon med min rygg..Fyfan var bara tvungen att skriva av mig, känner mig så ynklig.

Likes

Comments

Jag har gått ner över 7 kg på en månad. Känns så jävla skönt! Äntligen en medicin som både funkar o inte gör mig fet. Det blev för övrigt ingen hund men vi kanske har tingat en vit herdehundstik, vi får veta imon eller nästa vecka! Annars är det inte mycket mer jag har att dela med mig av förutom dessa bilder!


Likes

Comments

Nu må jag låta galen, o många må inte tro mig men jag har mina bevis o det räcker för mig. Sen om ni tror mig eller ej respekterar jag oavsett, alla tycker olika. Men tryck inte ner mig för det här. Jag tror på spöken. Jag tror på medium o mottaglighet. Jag tror att jag personligen suger åt mig så mycket känslor att jag blir sjuk. Missförstå mig rätt, jag tror självklart att jag fysiskt har min sjukdom i min hjärna. Men jag tror att mottagligheten är det som triggar det att gå så fruktansvärt överstyr ibland. Men inte bara det, utan även faktorer som stress och trauman. Mottagligheten är en trigger precis som andra saker kan vara. Jag har under hela mitt liv sett skuggfigurer, kunnat känna av personer, känna känslor som inte är mina egna, haft en extremt livlig fantasi (som i min mening är mer av det mediala slaget) o en stark magkänsla. Ju äldre jag blev o ju mer stress jag utsatte mig för desto mer blev det. Jag började höra röster bland annat som eskalerade till vanföreställningar. Jag kunde känna om en människa ville mig illa men avfärdade det som paranoia för det var vad jag var intalad att tänka om mina känslor vilket satte mig i sitsar med fruktansvärda människor. Jag är en känslig person. Jag reagerar. O jag suger åt mig känslor som en svamp. Inte undra på att man inte kan hantera livet om man är en sån person o DESSUTOM bipolär. Om ni vill ha ett exempel. För ett par månader sen kändes det som att Tommy var olycklig med mig o inte alls ville vara med mig. Det gick några dagar o känslan växte sig starkare så till slut frågade jag rakt ut. "Nej men hallå jag har ju trott att DU är olycklig o inte vill vara med mig!" Fick jag till svar. Jag kan läsa av relationer på ibland sekunder, dynamiken o problemen osv. Jag kan avgöra om någon är en elak människa. Jag kan veta om nån ljuger. Problemet är att jag har en historia av paranoia av det jobbigare laget så jag vet inte alltid vad som är på riktigt o vad som är paranoia. Ett exempel igen. En vän till mig dejtade en kille som visade sig vara en riktigt hemsk typ o dessutom mytoman. Väääldigt snabbt snappade jag upp ljugandet men jag sa inget för jag tänkte att jag var nojig. Jag var rädd att han skulle skada mig eller min vän (vilket han var fullt kapabel till visade det sig) men avfärdade det som noja. O det här är inget skryt. ALLA kan det här. Jag kan exempelvis veta saker man inte kan veta. Det kan va småsaker som att ett specifikt avsnitt av ett program kommer va på tvn eller att en specifik låt kommer spelas på radion eller till om med om jag kommer vinna nåt. Jag kommer utbilda mig till medium, det är min dröm att arbeta som. Jag o Tommy träffade ett medium för ett tag sen som berättade saker jag inte ens visste själv om min släkt men som bekräftades av anhöriga. Jag har gått från skeptiker till övertygad. O den som dumförklarar mig är liten som person. Du behöver inte hålla med mig eller ens tro på det jag skriver MEN hade du gått i mina skor o haft de video o bildbevis jag har ja då hade du förmodligen skitit ner dig. Anledningen till att jag skriver det här är för att jag skäms. Jag skäms så fruktansvärt mycket över detta. Jag vågar inte prata om det öppet förutom med Tommy o nära vänner. O jag vill förklara varför jag är som jag är. Jag är en märklig människa. För jag har varit med om märkliga saker. Simple as that.

Missförstå mig rätt dock, jag säger INTE att jag inte är sjuk. Jag ÄR sjuk, detta är bara en trigger I sjukdomen, inte anledningen TILL sjukdomen.

Likes

Comments