Vilken vecka! De söta röda är döttrar till Kraftur 😁
Ska göra ett längre inlägg sen, med lite update om Herr Kraftur också... Som är grym 💝
Snart klar med första veckan på nya jobbet på Capio vårdcentral, legitimationsansökan är skickad, life is good...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag lovade ju berätta lite om årets första tävling! Jag kunde ju inte vara med själv 🙁 men jag passade på att vara coach till Ingrid och hennes fina Blástjarna, och hjälpa till med lite allmänt på tävlingen!
Blå var jättefin, men lite spänd och Ingrid och Blå smittade varandra lite. Det är en annan grej att komma in i ett ridhus med musik och ett gäng hästar som gör "vad de vill" än att rida V5 på ovalbana! De slutade iaf trea i sin grupp, och sen trea i nästa heat. Bra!
Sen stod jag som grindvakt och såg allt från jordens sötaste barn på supergoa hästar, till elitklass med ett gäng högt bedömda och riktigt coola djur! Sen får jag erkänna att jag har svårt för firmakeppni, för någon vidare tjusig ridning blir det sällan. Hade jag fått finare nedtagningar, bättre sitsar och nöjdare hästar hade jag varit mer nöjd med helhetsintrycket, men hästarna var iaf jäkligt coola.
Sen var det Smali! Tänk riden agility 😂 helsike vad det gick undan! Och vann gjorde en storhäst! Grattis!

Nu håller jag och Kraftur på med skritt och kort tölt, och övergångar. Inte så kul, men väldigt nyttigt, och underlaget kräver det... Nästa vecka är det återesök och sedan är det min sista dag på BUP Ängelholm. Tänk att ett helt år gått! Snart leggad psykolog!
Jag tänkte fira med att trava och galoppera lite... Och kanske lite mellantölt. Helst fånga det på film också...

Sedan, kära vänner, blir det ISLAND! Frábært! Träffa Ellie, Ingrid, Sara och Óli. Titta på Krafturs avkommor, se Olil Ambles hingstar och hälsa på Lukku-láki. Och rida....

Likes

Comments

Men den här fullständigt odugliga fotomodellen är det vackraste jag vet 😍

Likes

Comments

Ja, jag lovade ju berätta lite om magsåren, och då får vi ta lite bakgrund:
I höstas behandlas Kraftur mot anaplasma. Han hade plötsligt blivit extremt trött, snabbt svettig, feber. Blodprov visade anaplasma och i tio dagar fick han Engemycin som är ett dunderpreparat. Vi stöttade upp med ProEquo hela tiden samt efteråt och han blev bara LITE dålig i magen. Risken finns att magen slås ut helt, så man måste väga för- och nackdelar.
Nåväl, han var efter behandling lös i magen och vi fortsatte med ProEquo samt bytte från hösilage till hö. Då blev magen bra! Han skulle i den vevan också får sin kur med loppfröskal (den här olycksfågeln hade sandkolik i slutet av året 2015...) men hans aptit på kraftfoder var dålig. Hö åt han dock.
Successivt har aptit blivit lite sämre. Inte så man märkte det först, men innan jul blev han väldigt annorlunda mot innan. Vi röntgade hans mage för att se så det inte var sand- helt ren.
Jag åkte till Prag i mellandagarna och mamma ringer och berättar att Kraftur inte äter alls, inte ens hö/hösilage. Veterinär tillkallas och han behandlas mot kolik trots bara små koliksymtom. Men islandshästar kan ju vara kluriga. Veterinären ger honom också GastroGard för att det ev kan vara magsår.
Jag kommer hem och vi tar ut veterinär igen, han är helt ointresserad av mat och vatten. Han är uttorkad, får dropp. Veterinären funderar igen på om det kanske kan vara magsår och vi får tid till Helsingborgs djursjukhus den 30 december.
Där gastroskoperas han och de hittar magsår men inte vansinnigt stora. Han är uttorkad igen, och äter ju inget trots tre dagar GastroGard. Så han får stanna på djursjukhuset. Under helgen äter han bättre, men på måndagen sämre igen. Veterinären kliar sig i huvudet och tar alla möjliga prover och undersökningar och han står på en rejäl kur GastroGard och Sucralan (magsårsmedicin). Vi är uppe varje dag och hälsar på honom, promenerar, myser.
På tisdagen är mamma hos honom medan jag är på jobbet, han äter dåligt men tar äpplen. Jag får prata med honom i telefon på högtalare <3 och eftersom han blir så glad när mamma och jag kommer beslutar veterinären att han ska få åka hem. De har inte hittat någon annan anledning till hans symtom än magsår, och de menar att han nu börjar bli deppig av att inte få vara hemma.
Väl hemma piggar han på sig och äter nu c:a 6 kg hösilage/hö om dagen, utfodrat i små mängder c:a 9 ggr om dagen.... Han får välja hö eller hösilage och har en hink med ljummet vatten bredvid att doppa i. Sucralan tre ggr om dygnet och GastroGard en gång. Lätt motion och återbesök 25 januari för gastroskopi....

Det enda veterinären kan tänka sig är att hans mage kommit i olag efter höstens Engemycin, vilket då har gjort att han ätit sämre vilket i sin tur skapat ett litet magsår. Har man magsår svider det när man börjar äta, och då har han tappat aptiten helt vilket förvärrar magsåret...
Så nu gäller det att han äter lite men ofta, att han aldrig tränas på tom mage och att han direkt får sin medicin om man börjar märka av något med aptiten igen!

Vilken skrämselgrej. Som jag grät när veterinären sade att hon var osäker på symtomen och tyckte att det var "för lite" magsår för de symtomen, att jag fick ställa in mig på att det kunde vara något allvarligare...

Det som är bra i det hela nu, är att han är pigg och mycket glad och går mycket bättre när jag rider. Han har ju säkert känt sig kass under ett tag! Dessutom har vi haft väldigt god kontakt med vårt försäkringsbolag, Agria, som utan knussel har betalt ut från försäkringen så denna vistelse inte blev så extremt kostsam som den hade kunnat bli. Vi har Agria med "extra allt" för att känna oss säkra om sådana här oplanerade saker händer....

Så det var den historien! Nu ser vi framåt mot träningar och tävlingar och bara hoppas att han blir helt frisk och kry och att hans otur är slut nu. Nästa gång tänkte jag berätta lite om den härliga tävlingen Pålsjö Fun and ride, INgrids underbara lilla Blástjarna, och att det snart är dags för en tur till Island....






Likes

Comments

Ja, det här var ju ingen rolig julledighet! Kraftur har stått på djursjukhuset med diffus kolik och vägrat äta. Magsår, blev diagnosen, och jag tänkte göra ett längre inlägg om det i helgen.
Imorgon blir det en heldag på Pålsjö gård som coach till Ingrid och lilla blå när de tävlar, och så ska jag hjälpa till lite i collecting ring. Rapport kommer!

Likes

Comments

....Därför att Kraftur är en märklig herre.

Han har hela hösten varit lite kinkig med maten, alltså själva hinkmaten. Precis som om han blev tjurig för att han inte bara fick äta gräs längre? Men för va två veckor sedna slutade han äta helt. Och vi har verkligen provat med ALLT.... Marstall mash, marstall musli, krafft mash, equsana iceland musli, lucernpellets blött/torrt, krafft muscle up, lucern hack. ALLT ÄR ÄCKLIGT.
Detta betyder också att vi inte får i honom hans extra protein (potatisprotein) eller vitamineraler. Vilket han behöver eftersom vårt hösilage inte är så bra fräs på.

Nu har han t.o.m börjat bli kräsen med grovfodret! Ibland äter han, ibland inte.
Så, vi blev lagom oroliga för sandkolik, och åkte in till Saxtorps hästklinik och slog två plåtar. Helt ren. Blodprov, helt u.a. SKÖNT såklart, men frustrerande att han bara inte äter ordentligt?

Det enda vi kan tänka oss är att han är störd av att Múninn inte finns mer, och att idioter runt omkring redan börjat smälla fyrverkerier i tid och otid. Nåja, man får ju vara nöjd över att hästen inte är sjuk på riktigt, och så får vi fortsätta experimentera med saker som han kan tänka sig äta.
Julaftonsmorgon ska vi ägna åt klippnings-bonanza eftersom han blir trött efter 20 minuter nu också, och vi har två cushingshästar i stallet som ser ut som mammutar och inte uppskattar milt vinterväder. Bilder utlovas......

Om 43 minuter slutar jag och går på julledighet <3 Kraftur ska få fräsa runt på ridslingan imorgon och ta ett kort lösgörande pass på söndag morgon, sen drar jago ch husse till PRag för några dagars mys och galenskap med en av våra bästa vänner Westyn, från Texas. Very international :P









Likes

Comments

Eftersom vi hade fått order om markarbete både av Håkan fysioterapeut, och Hinni tränare, så körde vi lite grundgrejer från Atli Gudmundssons bok "Atlis verktyg för islandsryttare".
Ja men jäklar i min lilla låda vad det gav effekt!
Vi nötte det här med att stanna utan tygel, och bara använda spö mot bogen (och kroppspråk). Dagen efter repeterade vi, och sen gjorde vi samma sak uppsuttet. Min kära häst som så lätt bli tung och stark gick hela tiden och vänta på mig, drog inte iväg en enda långsida utan jag fick känslan av att han hela tiden funderade på om det var dags att gå fram, eller stanna. Genom att lägga spöet på bogen och använda sits och röst stannade han snabbt och med bakdelen under sig. Vilken härlig känsla!
Det här är beviset för hur oerhört viktigt det är med grunder. Ja, det är kul att rida ökad tölt... men det är ännu roligare att rida på en häst som är uppmärksam, lösgjord och lyssnar på små signaler. roligare för båda!

Jag provade också att lägga boots bak, eftersom han lätt bli lite travtaktig och har jag boots fram blir han mer tung. Detta hjälpte säkert på! Han var dessutom helt ren, och inte ojämn i bakbenssteget.
Funderar på att lägga aluminiumskor fram nästa skoningsperiod, och inför tävlingssäsongen köra på 6mm fram och 8mm bak. Skorna måste ju vara av samma material runt om, på tävling.
Jag är väl inget fan av att lägga på 10 mm då det känns som onödig vikt att gå med dygnet runt, då är det bättre att bootsa i skarp läge. Bootsa bak på tävling känns dock inte som ett alternativ. Det skvallrar för mycket om taktproblem. Boots fram är ju mer kutym även om det kan hjälpa passtaktiga hästar... fuskigt ;)

Ska passa på att köpa såna där tunna ballboots/skydd som inte är någon vikt alls knappt. Det, inkl 6mm fram och vanliga 8mm bak kan nog ge en bra effekt utan att lägga på extra vikt någonstans!

Imorgon blir det filmning igen, och sedan går vi in på sista träningsveckan för Hinni. Så fort tiden går! Och sen är det JUL..... och då är det bara en månad kvar tills jag åker till Island och får andas lite igen...











Likes

Comments

Igår sade vi farväl till vår käre Múninn från Hemmesta. Jag och Múninn träffades för över 16 år sedan och efter många turer fram och tillbaks så blev han min. Vi har gjort så mycket ihop! Åkt hela vägen till Wången för att tävla SM t.ex. Och Múninns rygg var helt klart bäst för mysiga barbackagalopper...
Efter många år som pensionär och med en hög stressnivå som bara blev värre för varje år så beslutade vi att han skulle få frid. Allt gick så bra och han fick äta in i det sista- det bästa Múninn visste.
Nu får våra andra fyrbenta kamrater ta hand om de ledsna mattarna. Det känns åtminstone som rätt beslut, även om det var ett tungt beslut. Vi tog hjälp av Hästkrematoriet i Munka-Ljungby, och det är jag så glad för. Roger har hjälpt oss med hästar tidigare och igår kom Daniel som är medarbetare. Det finns inget annat alternativ för oss! Duktiga, lugna hästmänniskor som kan ta hand om både häst och ägare lika mycket. Ingen stress, stor noggrannhet. Värdigt, i allt det hemska.

På eftermiddagen hade vi tid till Löberödskliniken och fysioterapeut Håkan Crantz, med Kraftur. Nästan full pott där! Vi har dragits med lite låsningar här och där och jag var lite orolig för vad betyget skulle bli nu när vi haft vår sadel en månad. Tumme upp från Håkan! Han tog ngt litet i ländrygg och lår, men han gav sadeln gott betyg och vi bokade inget återbesök. Vilken lycka, då har uppenbarligen piloten också jobbat på rätt sätt!
Idag blir det markarbete, sedan lugn jogging imorgon och sedan ridning som vanligt. Tur då att Hinni skulle skicka just markarbetesövningar den här veckan :)


Likes

Comments

Det är inte lätt att rida bra och fokuserat när en har febertoppar hela tiden... Ingen hit.
Men, vi lyckades få till en rätt ok träning ändå igår och fick filmat och skickat till Hinni.
Idag tänker jag nog prova islandsstången igen, från Stübben såklart, och köra halva passet förhållning, sidförande, följa tygeltag framåt neråt och sedan försöka få lite snurr på aktionen i tölt.
Jag har för lätt för att lägga i handbromsen och inte våga rida på ordentligt, och jag måste verkligen bättra mig så min fine häst inte går och myser i mellanmjölkstölt....

Likes

Comments

En finfin kväll med finsadeln 😊 Idag gick han möjligen emot lite jämfört med igår. Kändes väl som om jag satte in på kontot igår, och idag red vi på det, tryckte på mer och plockade ut från kontot. Gångarterna har utvecklats mycket på bara några veckor och jag blir så himla impad av den här grabben!
På söndag blir det filmning igen!

Likes

Comments