View tracker

Det känns jobbigt, läskigt, som en dröm. Ingen bra dröm. Drar igenom fingrarna genom ditt hår och håret följer efter, de tar aldrig slut. Allt som visas på bilden åkte av medans jag borstade lite i taget, jag släppte borsten och vågade inte att fortsätta.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 613 readers

Likes

Comments

View tracker

Hoppas ni har haft en bra helg alla.
Själv har jag försökt vila upp mig så mycket jag bara kan.
Igår åkte vi in mot stan en sväng, och på slutet kände jag bara hur min energi sjönk och jag mådde sjukt dåligt.
Även mer hårfall, jag försöker låta bli mitt hår totalt. Vissa stunder vill jag bara raka av de medans andra stunden vill jag gråta. Jag vet inte. Folk säger "de e inte de viktigaste" men de e en del av cancer.
Visst de finns några få personer här ute som väljer att raka av sitt hår för att dom själv vill. Men brukar man se en person utan hår så brukar man ju oftast tro att den personen är sjuk. Aja.. Jag har lixom inget val, de får åka bort när de faller mer och mer.
Vill bara säga otroligt TACK . Har fått så otroligt fint stöd! Och alla ni betyder sjukt mycket för mig. Nu fick man ju liksom se vilka som är "riktiga vänner" vad som än händer. Med det så menar jag inte att man ska "slicka röv" om någon blir sjuk. Men menar att folk som kan lägga skit bakom sig och finnas där som stöd vad som än har hänt. Tack ennu en gång, och va aldrig rädd för att fråga något❤️

  • 1870 readers

Likes

Comments

View tracker

Tänkte berätta för er hur jag och Eimantas träffades och hur det blev jag och han. Berättelsen är lång så om ni orkar får ni läsa xD


Min kusin Amanda meddelade mig nån gång i början av 2016 om att hon skulle gifta sig 2016-07-30 och frågad om jag ville sjunga och vara en av hennes tärnor och va i par med en kille som heter Eimantas. Absolut ville jag det för att göra henne lycklig.

juli närmade sig och jag hade skaffat pojkvän här i Sverige, så jag ville inte åka till Litauen längre.

Jag och killen från Sverige hade varit tillsammans i kanske 1 månad. Iallafall. Jag flög ner till Litauen, visste absolut ingenting om den där killen jag skulle gå i par med, hade aldrig sätt han förr, och just då brydde jag mig inte för att jag var i förhållande..

Dagen innan bröllopet skulle alla par samlas och hjälpa till att förbereda salen, duka borden, dekorera osv osv vi var totalt 8 par alltså 16st pers.

Min kusin som heter Elvyra och är 1 år yngre än mig skulle också vara med som en av paren, Hon hade ju hunnit att träffa alla en gång innan då jag var i Sverige men hon kände ingen där, samma som jag. Så jag och Elvyra kände bara varandra, och dessutom när vi var på väg till salen så var vi redan sen och jag minns hennes ord till mig '' Du kommer tycka om killen du ska vara i par med'' Jag ba :'' Nej sluta!''

Som sagt vi är redan sena och när vi kommer fram och går in i salen så tar det 2sek. jag får ögonkontakt med en av 8 killarna där och jag tar tag Elvyra i armen och drar ut henne och säger : ''Snälla säg inte att det är han??'' Hon ler och säger ''jo :)''

Hinner knappt ta ett andetag och Amanda rycker tag i mig och drar mig fram till honom och säger '' Kornelija, Eimantas, Eimantas Kornelija. Hälsa''

Skakade hans hand och drog snabbt där ifrån.

Började förbereda allt där och jag kunde inte sluta titta på honom men eftersom han aldrig tittade på mig så gav jag upp.

Elvyra åkte hem, jag åkte hem till mormor.

Var så jävla nervös för att imorgon skulle det lixom vara bröllop och jag skulle vara tvungen att spendera hela två dagar med den där killen som verkade inte alls tycka om mig. Men varför ska jag bry mig, jag är ju i ett förhållande ellerhur????

Första timmarna var det så sjukt jävla stelt :D

Vi som var i par fick en egen minibuss att åka runt i, vi lyssnade på hög musik och drack.

Eftersom jag var par med honom så var jag ju tvungen att sitta bredvid honom. Jag kommer ihåg att alla började dricka öl förutom jag och Elvyra, för jag ville se ut som en flicka som inte dricker öl. Vi stannade vid ett ställe för att fika,

Kommer ihåg att jag hade klackskor med snören... Ena skon knöts upp så jag bad pappa att knyta den.. Och de nästa jag hör är "Vem är Kornelijas partner.. Ta hand om hon.. Knyt hennes sko" fyfan........ Mitt liv... Tänkte jag

Han knöt min sko och vi gick till bänkarna där vi skulle fika och killarna ställde fram typ 5/6 champagne flaskor, och jag och Elvyra typ kutade dit, då drack ett glas från varje flaska :D sen kom Eimantas fram till oss med shots. Redan då var jag och Elvyra påverkade och sedan gick vi till dasset tillsammans för att kissa och diskutera våra problem. Mitt problem var att Eimantas hatade mig och hennes problem var att killen hon var i par med var 13 år och lät inte Elvyra att dricka :D

Aja tiden gick och vi skulle tillbaka till mini bussen.. Kände bara fuck IT så jag började en konversation med Eimantas... "Vart bor du?, hur känner du Amanda"

Kliver in i mini bussen och de första jag gör är att frågar om en öl... Skulle sätt hans blick.. "Vill du ha en öl..?"

Så jag fick min öl som jag och Elvyra delade på, och sen så gick de runt en champagneflaska som alla fick dricka ur, och de första jag gör är att spilla ner heeeela mig själv...

I Litauen är det andra traditioner än här i Sverige när de e bröllop. Vi skulle bli stoppade 3 gånger av folk. Och de var upp till oss paren att göra så att dom skulle släppa förbi bröllopsparet, genom att skänka dom godis och alkohol.

Jag kommer ihåg.. Första stoppet alla vi kliver ut ut minibussen och ställer oss i en kö för att skänka bort alkohol och godis (för att öppna upp vägen) står där i kön, väntar på min tur, så känner jag en hand mot min hand, och sen så tittar jag ner så helt plötsligt håller vi hand. Såååå mycket tankar på en och samma gång??? Han hatar ju mig?, håller han hand för att de bara ska se bättre ut??, vi klarar oss förbi första stoppet och får en shot där. Sätter oss på minibussen och fortsätter till nästa stopp. Kliver ut och han tar i min hand igen. Tredje stoppet tar han tag i min hand igen, klarade oss förbi de stoppet och fick ta en till shot.

Liteeee påverkad var jag kan man säga.

Vi kom in till salen. Fick vin och vatten, vodka :D massa mat, de va massa fina tal, och massa lekar. Redan då vart jag och Eimantas kallad för kärleksparet, och alla gick runt och frågade när vi skulle gifta oss osv.

Vi dansade tillsammans, vi gick ut och satt oss vid vattnet och satt och pratade i flera timmar några gånger under kvällen. Och alla sprang runt och letade efter oss. Hela kvällen höll vi hand.

Klockan var 05:00 och jag och Elvyra sa hejdå till alla och ses imr och åkte hem t mormor och somnade med klänningarna, sminket, och smyckena på. Vi vaknar av alarm vid 9 tiden. Då vi var tvungen att kliva upp, fixa oss och åka dit igen . Och tankarna bara flög, vad händer nu, kmr det vara stelt, kommer han säga något osv.

Jag och Elvyra satt och diskuterade det också ett bra tag,

När vi kommer dit så börjas det med att musikanten sprutar ner mig och Elvyra med vatten. Så springer vi in. Och då kommer Eimantas fram igen, glad, pratar, och säger kom jag ska visa dig en sak, så går vi ut så har parets "best man" skrivit på väggen

"Kornelija ❤️ Eimantas"

Visste inte hur jag skulle reagera på det.

Dagen börjar dras mot sitt slut och vi börjar planera hur jag, Elvyra, han, och hans vänner ska fira en slags av festival som skulle vara 5 augusti. Och de slutade med att jag fick hans nr. Och jag skulle höra av mig till honom då jag hade köpt ett litauiskt simkort. Några minuter senare kommer "best man" igen och säger ba "Aaa ska ni inte byta nummer med varandra"

Sen hade han nå tal om att han önskade mig och Eimantas lycka i framtiden. Så Aa de hände mkt.

Elvyra åkte hem, jag sa hejdå till Eimantas och åkte till mormor.

När jag kom hem till mormor låg jag bara i soffan och kollade igenom alla bilder jag hade tagit. Vilket jag då förstod var fel för att jag hade en kille i Sverige... Och de var då jag insåg att något var fel.. Om jag nu ligger i soffan och tittar på bilder på en annan kille så kanske jag inte borde ha en pojkvän..

1 augusti, mina föräldrar åkte hem till Sverige och jag tvingade mormor att följa till stan så att jag kunde köpa ett sim kort.! Kommer ihåg att den dagen skrev jag med han typ 2 ggr och typ trodde att han inte tyckte om mig för att han skrev aldrig, försökte sova på dagen så tiden skulle gå fortare men ennu inge sms från han.. Så nästa dag loggar jag in på Fb och då ser jag att han har skrivit till mig där typ 5 ggr. Kände mig dum 😂

Så den 2 augusti bestämde han och hans kompis komma mot kvällen för att spela lite volleyboll och basket. Och jag som person framför killar jag tkr om och inte känner är jag blyg som faan. Var få jävla nervös så hade typ ont i kroppen. Sen så kommer dom mer mot kvällen och vi var typ 9pers. Men sen blev jag lämnad själv med dom och Aa..... Stelt. Sen åkte dom hem vid typ 23.

Nu minns jag inte om de va 3 elr 4 augusti men jag var ju tvungen på något sätt att skriva t killen jag var tillsammans med.

Asså ni får inte tro att att vårt förhållande var perfekt. för de var det absolut absolut inte. Och de hade jag tänkt på länge och de va kanske de som gjorde att jag kunde "glömma" honom medans jag var med nån annan.

Så iaf jag skrev t han att jag måste tänka.. Att jag inte vet, att vi får ta en paus.

Vad skulle jag annars ha gjort

För jag visste att jag skulle på fest med Eimantas 5 augusti.. Och om jag gör ngt med han skulle de va värre om jag inte hade skrivt något till mitt ex än om jag hade gjort det.

5augusti, skulle jag, Elvyra +1 till dom och festa. Vi sa till mormor att vi skulle till grannen men att vi skulle komma hem sent ikv. Så vi bad våran kompis att skjutsa oss till dom, och hon gjorde de, så på vägen stannade vi vid en affär, köpte alkohol och cigg, och sen åkte vi vidare. JAG VAR SÅ NERVÖS. Då kommer vi fram, de va typ 4 mil ifrån. Alla pratar med allla, alla dricker, känner mig redan lite påverkad, och då frågar en av killarna om vi ville stanna och sova över. Jag och Elvyra tittade på varandra.. Jag sa :" du får ringa mormor hon älskar dig mer" så de tog ett tag men hon ringde henne till slut och mormor sa:"ja det får ni, men kom inte hem för sent imorgon för att ni ska till Amandas fest" och Amandas fest var lixom i den byn vi var i just nu.

Så vi drack på, hade de fett kul, jag och Elvyra var full:D

Hon jag, Eimantas, och hans kompis står ute, hon klänger på killen för att få stöd och jag och Eimantas sitter på asfalten, då börjar Elvyra typ skrika " asså ni passar så jävla bra tillsammans! Kan ni bara kyssa varandra någon gång??!!" Aa så kysstes vi...

På natten så sov alla förutom jag och Eimantas, tillslut frågade han om killen i Sverige. Och jag förklarade hur allt låg till.

6 augusti. Så på morgonen gick jag och Eimantas in till alla andra så dom vaknade också. Elvyra stirrar in i mina ögon och kollar runt :D tror hon hade den tuffaste kvällen av alla. Klockan var typ 8:30. Jag och Elvyra sitter vid bordet och stirrar ner i telefonen och ser hur mormor ringer... Jag vägrade svara.. Så Elvyra fick svara och hon sa att vi skulle komma hem vid 11..

Vi skriver till våra kompisar och dom kunde bara komma vid 14.. Så Aa vi fick beställa taxi..

Taxin kommer och jag sa hejdå till Eimantas, ses ikväll. Vi ber taxichauffören stanna 1km innan där vi bor, Vi skrapade fram pengarna och gick sista biten. Somnade direkt då vi kom hem och vaknade vid 15 av att vi skulle fixa oss och åka. Får ett samtal av Amanda :"kommer ni ikväll? Det finns sovplats osv") klart gör vi de säger jag

Amanda:" juste, vad gjorde ni här på morgonen??" Neeeeej tänkte jag

: ha ha... Jaaaaa säg inget till mormor!!!"

Vi kommer dit och har det jätte trevligt och jätte kul sedan säger Amanda till Eimantas" Eimantas! Kornelija och Elvyra +1 ska sova hemma hos dig" så sen när alla vi e fulla och trötta ber vi hans mamma att komma, hon hade bäddat åt mig och Eimantas i Eimantas rum, och åt Elvyra +1 i Eimantas lillebrors rum.

7-augusti kommer Amanda runt 14 för att hämta oss och skjutsade oss till stan för att möta upp mormor.

8-Augusti så tar vi bussen till Elvyra. Och de var även då på kvällen jag ringde mitt ex från Sverige på snap för att jag hade internet hos henne . Sa att de va slut mellan oss och han respekterade mitt val, sen sa han absolut ingenting var tyst Lix så jag la på.

9-11augusti skulle vi till Litauens huvudstad i några dagar för att shoppa osv

11-augusti påväg till mormor i bussen får jag låååånga meddelanden på Fb från mitt ex. Ist för att skriva till mig så kunde han ha ringt tänkte man ju för allt handlade om hur mkt fel jag gjort osv osv. Aja sa bara att han skulle sluta skriva

Samma kväll skulle vi till Eimantas och dom på fest. Vi var 10 pers, alla var med alla så jag och Eimantas satt bara oftast vid soffan och pratade medans andra sprang runt och gjorde nått annat, mins också att det var då han sa att han tyckte om mig väldigt mkt :)))

Sen gick vi alla ut och satt oss vid en bänk för att de var en tjej där borta som började spy och då skulle hon gå och lägga sig ett tag och då lämnade vi henne där med hennes kille för att hennes farbror skulle komma och hämta henne och ingen ville bli inblandad. Sen efter det blev de bara kaos.. Och de ska jag inte prata så mkt om. Vi kommer tillbaka till huset vi festade i och han som hade festen ville att alla skulle dra för att han ville sova och för att hans mormor som bodde bredvid hade märkt att han hade fest. Så alla gick ut. Eimantas mamma kom och hämtade oss så jag sov där❤️

12 Augusti låg vi och pratade om att snart måste jag åka hem till Sverige.. Jag lämnade mitt armband hemma hos han utan att han såg.

15 augusti, dagen innan hemfärd kom han och hans kompis till mormor, sen kom även mina barndomskompisar. Så satt vi och drack, bardomskompisarna gick hem och de var bara vi tre kvar sen. Dom satt kvar till 04 på natten, sen kom hans mamma och hämtade honom och hans vän.... Vi står vid dörren och han räcker fram mitt armband och jag säger bara ha kvar det som ett minne av mig ❤️ med gråt i halsen och jag sa hejdå..

När dom åkte, var jag fortfarande uppe till 07 för jag ville verkligen inte lämna Litauen.

16- augusti... Vaknar och ser ut som ett troll, vägrar fixa mig för att jag tänker att de inte är nån mening. Mormor kommer fram och säger "jag och morfar ska tyvärr till sjukhuset så vi måste åka nu, men Amanda, hennes kille och Eimantas kommer och hämtar er snart " först grät jag för att jag var tvungen att lämna mormor och morfar när dom var i en sån dålig situation. Och sen kutade jag upp för att fixa mig...


1 timme senare. Han smsar mig som om jag inte vet nånting, att han är på jobbet och att han kommer sakna mig. Men 15 min senare så kommer han in. Resan till flygplatsen var kort... Lämna han var så jävla jobbigt... Nu har det gått 108 dagar sedan vi sa hejdå till varandra.. 108 dagar, Tusentals timmar på Skype och messenger. Och idag skulle de ha varit 20 dagar tills vi såg varandra igen... Men cancer kom emellan och nu vet vi inte när vi kommer att ses..

Ni som undrar vad jag har för relation med mitt ex. Ingen relation alls. Han skrev t mig någon gång till när jag kom hem från Litauen, fortfarande lika arg (förståligt) och vi pratade på krogen. Sen har jag inte hört något från honom alls sen på slutet av augusti. Även fast han har sagt att han har gått vidare och träffat andra och vet att jag har gått vidare så vet jag att den människan känner stort hat för mig. Men life is life. Jag följde mina känslor, och jag vet att jag gjorde rätt.


Likes

Comments

Dom här dagarna efter behandlingen har varit förjävliga rent utsagt..
Tar mig inte upp ur sängen. Kan sitta upp i någon minut tills jag känner att jag kommer svimma snart.
Får knappt i mig någon mat.
Känns som att jag ska spy hela tiden.
Så hemskt att mina föräldrar ska se mig så här. Hemskt när mormor ringer och man hör gråten i halsen..

#fuckcancer på riktigt, så jävla trött på den skiten.. Och är inte ens halvvägs framme...

  • 1301 readers

Likes

Comments

Ibland är det svårare än vanligt. När man inte har samma energi som man brukar ha de är då man inser att man är sjuk.
Nya känslor varje dag. Idag så känner jag mig för det mesta känslosam och svag.
Jag har helt fantastiska vänner som verkligen finns för mig och försöker göra de bästa dom kan för att få mig att må bra.
Men att se klassen göra olika projekt i skolan och veta att jag inte har energin att ställa mig upp på fötterna och hjälpa dom eller att ha kul med dom tär på mig.
Att få ett meddelande av min bästa vän där det står "jag vill att du ska vara frisk" tär sönder på mig. För att jag vet att de gör lika ont för henne att se mig svag som för mig.
Idag har jag bara legat i sängen, inte haft energi till att lyfta på datan, knappt kunnat få i mig nå mat.
Jag ska försöka vila upp mig så mycket jag kan för att orka igen.

  • 1401 readers

Likes

Comments

Hej, kom hem runt typ 13:00. Mina blodvärden ser bättre ut sen sist, vilket betyder att jag slipper att ta sprutor i magen varje dag, och sen så fick jag sluta med en medicin också som heter allopurinol, och så kände dom lite och skrev att dom inte kände några svullna lymfkörtlar, vilket e skönt att höra. Nu ska vi bara se vad nästa vecka och veckan efter det ger mig för blodvärden, alla dagar ser ju annorlunda ut. Just nu har jag nyss ätit, as svårt att äta, men jag gör allt för att inte försöka gå ner i vikt, annars blir de mer problem och tar längre tid tills jag blir frisk. Sjukt ont i huvudet har jag just nu, och mår lite illa, så nu ska jag ta mina vid behov mediciner och försöka sova lite till

  • 1770 readers

Likes

Comments

Ligger nu på sjukhuset och kör min tredje behandling. Har Anton här som sällskap, vilket e jätte snällt av han att han ville följa med. Började behandlingen 08:30 så det är ungefär 2 timmar kvar. Mår bra, bara lite trött.
Pratade med mormor på Skype, så hon fick se lite om hur allt gick till, hon blev chockad hur snäll läkarna är och att man får ett stort eget rum, vilket är ovanligt att sånt händer i Litauen, hon blev typ överlycklig när min läkare vinkade till henne.
Btw har världens bästa läkare 💁🏼

  • 2062 readers

Likes

Comments

Som några av er kanske redan vet så har jag långdistansförhållande med en underbar kille som heter Eimantas och bor i Litauen. Hur vi träffades är ganska sjukt och vi kan fortfarande inte tro det och pratar om att skriva en bok om det nån gång i framtiden :D jobbigt för både han och mig att ha långdistans, försöker alltid lista ut, om det är jobbigare för mig som har cancer och behöver han som mest just nu under alla behandlingar.. eller jobbigt för han som har en flickvän som har cancer och inte kan finnas där för henne när hon behöver honom som mest, och försöker göra allt för att få henne att le, hatar att se henne ledsen eller svag.

Cancern gjorde så att jag inte kan träffa han som vi hade planerat.. jag skulle egentligen vara med honom under jullovet, nyår osv... snart har det gått 4 månader sen vi sa hejdå på flygplatsen och gud vet när jag får träffa han igen.. Han är lixom som min lycka, Jag blir glad så fort jag hör hans röst... men sen när den lyckan är så långt bort så suger allt,

Kort om hur vi träffades : Min kusin Amanda meddelade mig nån gång i början av 2016 om att hon skulle gifta sig 2016-07-30 och frågad om jag ville sjunga och vara en av hennes tärnor och va i par med en kille som heter Eimantas. Absolut ville jag det för att göra henne lycklig. (länk till videon på bröllopet : https://www.youtube.com/watch?v=FuEHVnj7NIY )

juli närmade sig och jag hade skaffat pojkvän här i Sverige, så jag ville inte åka till Litauen längre.

jag och han hade varit tillsammans i kanske 1 månad. Iallafall. Jag flög ner till Litauen, visste absolut ingenting om den där killen jag skulle gå i par med, hade aldrig sätt han förr, och just då brydde jag mig inte för att jag var i förhållande. Och ja... nu är vi tillsammans,

Ni får gilla / kommentera / eller höra av er om ni vill ha hela historien på vad som hände :)

Långdistans suger, men jag ska göra allt för att bli frisk och få träffa han igen.




Likes

Comments

Hej.
För det första vill jag tacka dig för att du har klickat in på min blogg.
Jag heter Kornelija Dagyte, flyttade till Sverige när jag var 6år. Jag är 18 år gammal, och går i 3:an på gymnasiet.
Jag går i hotell och turism, jag vill vara positiv och säga att det är kul och rätt för mig, men tyvärr så tänker jag inte säga så. Varför?
13 oktober så blev jag diagnostiserad med Hodgkins Lymfom, vilket är en sorts av cancer.
När man blir diagnostiserad med cancer så tar man en titt djupare i livet och verkligen frågar sig själv "hur mår jag?"
När man hör cancer så känner man oftast att döden har knackat på dörren, och man tänker mer noga på vad man vill och inte i livet.
Förr, så tänkte jag alltid att jag mådde så sjukt dåligt. Mitt kärleksliv sög, jag blev "sårad" om på om igen. Ställde alltid frågan "förtjänar jag det här?" men jag valde själv att bli sårad, för jag visste konsekvenserna men endån gick jag tillbaka varje gång för att jag trodde att det var min trygghet och att jag förtjänade att må dåligt bara för att få va med den personen.
Jag rökte, och drack ganska mycket, men inte mer än vad alla andra tonåringar gör. Hade brutala ätstörningar som troligtvis ingen vet om. Bråkade mycket med föräldrarna och skolan gick sådär. Jag beskrev mig oftast som "snäll och rolig"

13 oktober var både en mardröm och den bästa dagen i mitt liv.
Jag har verkligen lärt känna mig själv.
När jag nu i min situation tittar tillbaka på allt, så ångrar absolut INGENTING av det jag gjort förr.
Varför skulle jag? För att jag trott jag varit sårad? För jag drack och rökte? För att jag bråkade med min familj? För att skolan inte alltid gick bra? För att jag bråkade med folk konstant typ? För jag hade ätstörningar? Nej, ångrar absolut ingenting! Är nog mer tacksam över allt jag har varit med om, det är ju liksom jag! Det har gjort mig till den personen jag är idag.
Som sagt, jag har fått lära känna mig själv.

Jag heter Kornelija Dagyte, jag är en stark och envis person, jag är positiv och oftast glad. Jag älskar att skratta och få folk att skratta. Jag håller inte tillbaka längre, säger rätt ut hur jag känner och tycker. Jag kommer lyssna på dina problem om du vill prata ut, och jag kommer säga vad jag känner och tycker och försöka hjälpa dig.Tänker på mig själv och vad som är bäst för mig inte på vad andra vill att jag ska göra.Vänner är mycket speciellt för mig och har lärt att skilja på vilka som ska va kvar i mitt liv och inte. Jag älskar sociala medier, jag älskar musik, jag älskar mode och smink jag tycker om och synas och jag vill inget mindre än att inspirera människor och hjälpa till så mycket jag kan.
Jag tycker inte om hotell och turism för att det är inte JAG, ingenting JAG är intresserad av och inget JAG vill göra i framtiden.

FRAMTIDEN?!
Jag kommer vara lycklig. Med en person jag känner mig lycklig med, personen som nu finns och har varit vid min sida under denna resa. Jag ser ingen framtid i Östersund, eller Sverige. Men dom första 5 åren ser jag mig fortfarande här. Mer än så har jag inte planerat :DD

  • 2103 readers

Likes

Comments