När jag ser på mig själv i spegelbilden, ser jag inte mig själv längre. Vem blev jag och vad har jag gjort mot mig själv..

Jag har mått bra och blivit lugnare i mig själv. Accepterat livet och vart jag hade kommit. Accepterat vem jag skulle leva med, trotts saker jag inte tyckte om kunde jag leva med dem..
ingen människa är perfekt och alla har sina små nackdelar, men jag accepterade ändå att det kändes okej. Ja ville detta, ja hade kämpat för detta.

Sveket jag känner inombords är stort, jag känner svek från mina förhållanden innan och jag känner svek att du gjort så här mot mig. Du svek mig gång på gång och jag förlät dig, kämpade och vände in och ut på mig själv, till vilken nytta?

Nu står jag här själv och bostadslös. Jag vet att det kommer komma boende inom några månader, men ändå. Du kastade bort mig att bo på en soffa, blottade mig. Åh det värsta av allt, du bryr dig inte ens. Du kastade bort mig utan att ens berätta nått utan att ens kämpa. Du gav upp bara så. Jag gav allt för att vara med dig, jag gav upp allt mitt för att visa för dig hur mycket du betydde för mig. Hur mycket jag ville vara med dig. Du säger att du är ledsen att du sårat mig. Du säger att dina känslor är borta, du säger så konstiga saker och du säger ingenting.
Du va min bästa vän, jag pratade med dig varje dag i nästan 2 år och sen skall allt bara dö ut. Som att du dog. Som att vi dog och aldrig funnits. Allt skall raderas och allt skall försvinna. Vi är två människor som nu skall vara två främlingar. Jag förlorade även en hel del andra människor i denna processen. Tomheten känns.

Sveket känns och jag kämpar varje dag för att blicka framåt, blicka åt ett annat håll. Jag är livrädd att detta skall hända igen, livrädd att jag inte tänker på mitt eget bästa.

Livet är allt bra läskigt ibland..

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag var för mig en vanlig dag, idag blev jag 1 år äldre. Har jag blivit klokare på vägen?
Jag antar det, man lär sig mer om livet och sig själv för var dag som går.

Det var inte roligt att fylla år, denna gången kändes det så annorlunda än innan. Varför?

Börjar få lite stabilitet med tillvaron, men letar fortfarande boende och den trygghet som det ger.
Är trött på att känna mig vilsen, ge mig in i relationer jag vet inte kommer sluta bra. Ödsla tid på sådant som i slutänden inte ger mig nått.

Livet har återigen fått sig en vändning och att hitta den väg jag vill gå och hitta den lycka och tillfredställelse jag söker verkar va svårt att finna.

Utåt sätt kanske jag är krånglig ock komplicerad, men lyssnar man på mig så är jag inte det. Tvärtom jag är ganska enkel, jag vill som dom flesta människor få uppskattning, kärlek och omtanke. Får jag det är jag som en blomma som håller på att slå ut, det lyser i mina ögon och jag är lycklig. Jag har tyvärr inte funnit den livskamrat än som har varit mogen nog att kunna ge mig det. Kunnat uppskatta och älska mig för den jag är.

Läser nu en bok min mor ville jag skulle läsa, kärlekens fem språk. Skall bli intressant.

Ha en fin kväll

Likes

Comments

Du säger, du är kall.
Du är helt plötsligt någon annan, någon annan än den jag känt.
Du svek mig, svek oss, du svek genom att hålla tyst.
Du svek när känslorna tynade bort, du svek när du låtsades om som inget, som om allt va som vanligt.
Du är feg, du är egoistisk och du är en stor idiot.
Du tror att dina saker är så viktiga, dina aktiviteter, ditt liv är det som är viktigast på jorden.

Titta i backspegeln och se, se vad du har gjort.
Känn, empati vad tror du att det är?

Du krossade mitt hjärta i tusen bitar, du trampade på någon som redan ligger ner, vet du vad.
Jag har blivit trampad på förut, jag har blivit sviken och jag har även svikit.
Jag kan även be om ursäkt och ta till mig vad någon säger och jag kan även förändra mig.
Det var de jag gjorde, förändrade mig så vi två skulle kunna leva ihop, hitta varandra, men ver du vad.
Jag dög inte för dig oavsett vad jag än gjorde, var det fortfarande inte tillräckligt.
Jag har ställt upp så mycket på dig men så många saker och du bara pissar på mig.

Jag är arg, sviken, kränkt och ledsen över att jag någonsin trott att vi skulle kunna funka, att du någonsin skulle kunna öppna ditt hjärta och släppa in mig.

Jag var inte den personen som du ville släppa in och efter dessa snart 2 ganska tuffa år, väljer du när allt börjar falla på plats att meddela att dina känslor tror du är borta. TROR /KANSKE osv jävla skit ord och jävla skit lögner.

Just nu hatar jag dig, jag kommer aldrig förlåta dig för vad du utsatt mig för. Hur har jag någonsin kunnat hoppas på en framtid med en sån..

Du har nu fått mig att aldrig vilja se dig igen, aldrig vill jag att du kommer mig nära, du krossade mitt hjärta, du har krossat det innan.
Det blir inget mer krossande nu, du är inte värd mig.

Att just nu känna sån ilska över ett liv jag kämpat för, ett liv jag trodde var på riktigt.
Du svek mig, i mina tankar håller jag på att förstöra allt som har med dig att göra.
Du ska ut ur min hjärna, du har ingen rätt att finnas i mitt huvud.

Du ska ut. Nu!

Likes

Comments

Att börja med att fokusera på en själv är svårt, jag är mycket lugnare i mig själv än jag någonsin varit förut.. jag vill verkligen behålla det lugnet jag så länge strävat efter..

Det är svårt att behålla lugnet när det är total kaos i hjärnan. Hjärtat gör mig påmind och berättar för mig. Det går ibland som ett eko inombords och just nu sitter jag fast. Ja gör allt för att stärka min självkänsla, mitt begär och saknaden. Inte ramla i någon fälla. Inte göra nått som jag kommer att ångra.

För mig var du rätt, för mig såg jag en framtid och för mig är du saknad. Det är så himla hårt efter nästan 2 år och många vändor att du nu kom på att jag inte va rätt, vi hade bara bott ihop i några få månader och sen kläcker du ur dig detta. Det är också de enda ja fått veta. Det gör så himla ont att ha dessa orden i mitt huvud. Att en konflikt skapar saker och sen får man höra detta. Det gör ont..

Känner mig helt nollställd med allt, var nått på riktigt eller var det bara en lek hela tiden. Har du någonsin haft dom känslor man bör ha?
När jag tänker tillbaka blir ja sjukt osäker. När man får distans till saker och ser det ur ett annat perspektiv.
Du ville aldrig va med mig, du såg aldrig någon framtid med mig. Kanske jag bara föreställde mig att du ville de.

Människor som har svårt att visa och säga känslor är väldigt svåra att läsa, men med facit i hand stämmer ju sammanställningen ganska mycket.

Jag tänker tillbaka till oktober/november/december då du sa samma sak till mig. Hur kunde jag va så dum med att fortsätta eftersom du uppenbarligen verkligen känner så.. på ett sätt känner jag mig lurad när jag har facit i hand.
Självklart kan känslor ta slut och man inte vill vara med personen mer. Men för mig känns allt så himla konstigt. Jag förstår verkligen inte, kanske är det också meningen.

Det har nu gått flera dagar sen jag hörde din röst, det kommer ta veckor, månader eller år innan jag hör den igen. Det kommer aldrig kunna bli det samma. Ja kommer aldrig bli den samma efter detta, jag har nu lärt mig hur det känns att inte kunna lita på en kärlek igen, att en relation skall vara så skör att man från ena dagen bor någonstans till att inte få sova där, är rent ut sagt förjävligt. Aldrig någonsin kommer jag utsätta mig själv för detta igen. Finns lösningar och skriftliga överenskommelser för detta gör jag bara inte igen.

Ja vill bli stark och glömma och gå vidare och aldrig någonsin komma tillbaka till denna plats igen.
Jag måste bara sörja det först, bearbeta, släppa och gå vidare med mitt liv. Denna gången skall jag bli så stark att ingen kommer få rubba min trygghet igen.

Bye bye Love.

Likes

Comments

Frustrerande dagar, frustrerande tankar.
Ja just nu är jag mitt upp i allt de där.
Jag vill finna ro, trygghet och en väg jag vill vandra. Jag vill hitta tillbaka till mig själv.
Få dagarna att gå, tankarna att vara på andra tankar.

Imån ska jag pröva kläder till mitt nya extra knäck. Kanske borde jag jobba så mycket jag bara orkar för att slippa tänka och finna mål jag en gång haft.

Boende situationen är så fruktansvärt frustrerande och ja känner mig helt matt när jag tänker på det, men jag måste tänka på det, jag måste ju lösa det. Men hur?
Jag vill inte råka ut för någon dålig hyresvärd igen, ja orkar inte flytta runt, ja vill bara slå mig till ro, finna mitt inre lugn och inte behöva sova på en soffa.

Eftersom jag trodde jag funnit detta i livet måste jag nu tänka om, hjärnan går på högvarv och jag är helt slut inombords samtidigt som jag är rastlös.

Det är så lätt att fastna i tankarna, inte ha viljan att acceptera förändringen som just nu sker.
Har svårt att få i mig mat, dryck, oron i kroppen, illamående, ont i magen. Ja kroppen slog bakut.

Det är inte rättvist att de blev så här.. försöker samla mina tankar, stryka mina känslor och se faktan som faktiskt visats på svart och vitt. Det gör det inte lättare men jag måste tänka och intala mig orden som sagt, handlingarna och agerandet.

Känner mig så bitter, arg, ledsen och frustrerad. Ja orkar inte med detta en gång till. För var dag som går, går även tiden framåt. Tur att den inte går bakåt i alla fall. Hur hade de vart..

Dessa gröna ögon är nu trötta och måste försöka få 1 hel natts sömn. Nu var det ett tag sen dom fick det.

Natti natt

Likes

Comments

Idag, ja just idag känns det tufft. Kanske känns de tufft för att efter sovit på soffor i 9 dagar och äntligen fått sova i en säng har kroppen fått vila på ett annat sätt.

Tiden går fort, sen går den sakta.
Tankarna rusar i huvudet om allt.
Vart ska jag bo?
Vad kommer hända framåt?
När kommer det göra mindre ont?

Huvudet går på högvarv och jag vill bara ut i skogen åh plocka svamp för att få bort tankarna, men de har ju inte heller gått med den här förkylningen från hell..

Jag är en person som tänker mycket och har svårt att stänga av den verksamheten i huvudet. I Wish i could..
Ibland står det helt still, som att jag befinner mig någon annanstans..
Hur går det ens ihop?

Sorg tar sin tid och tillslut kommer allt bli bättre jag vet de, just nu är det svårt att känna så bara..
det gör ont att inse när man tror att någon är rätt så är den inte de.. klart att det tar tid, tid att vänja sig vid omställningen. Tid att bearbeta och tid att läka.

Ja önskar man kunde sova i 3 månader och sen vakna upp så hade man löst boende, jobb, framtid osv och slippa den här jobbiga biten med att ta itu med känslorna, saknaden och omställningen.

Känner mig så vilsen och vill inte göra de.
Me, myself and I kommer att få ett bra liv.
❤️
Det kommer bara ta lite längre tid än jag hade hoppats på.

Likes

Comments

Att hitta vägen tillbaka tar tid.
Att hitta vägen till hur det var innan.
Att hitta mig själv, mitt ensamma själv.

Jag har alltid klarat mig själv, bott mestadels själv.
Jag fixar detta. Jag måste bara hitta nånstans att bo där ingen kan rubba min trygghet igen, där ingen kan få mig på fall. Som bara är mitt.
Som ingen kan ta ifrån mig.

Jag flyttade hemifrån 2006. Det har nu gått 11 år, under dessa 11 åren är det 3 gången jag fått flytta hem igen.. det är så sjukt konstigt.
Jag har vart med om mögelboende, konstiga hyresvärdar och en separation.

När man snart är 31 år gammal vill man inte behöva åter igen gå igenom detta.. men samtidigt glad över att jag har min familj, vad skulle jag annars ta vägen?

Idag är första dagen jag har börjat acceptera att ett nytt kapitel skall skrivas i min bok, det är dags att se framåt.

All skit som varit innan är ett stängt kapitel och nu skall det roligaste kapitlet skrivas. Det är dags nu och ändra livet, ändra tankarna och ändra mig själv.

Jag har några saker att ta itu med som jag hoppas blir gjort detta året. Sen stängs det.
Ja vill så klart inte leva själv resten av livet, men är det de ända alternativet så får jag acceptera det med, jag orkar inte med dåliga förhållanden, missförstånd, tystnad och osv.

Jag har redan så mycket i min ryggsäck att den är full, den orkar inte bära mer ledsamheter.
Jag vill köpa mig en ny ryggsäck som jag bara skall kunna lägga ner allt det roliga ja ska få se fram emot.

Jag bad en vän beskriva mig i dag " du är komplicerad, fast på en charmigt sätt" tack fina du. Ja tycker om rättvist, rätt och fel, ärlighet och jag säger vad jag tänker. Jag visar mina känslor och har svårt att hålla inne dom vare sig jag blir glad, arg, ledsen osv!
Det är jag i ett nötskal. Det är den jag är. Ja liksom bara är sån, livet har lärt mig att bli sån..

Livet har lärt mig många saker, men även glömt att hjälpa mig hantera vissa saker. Jag vill inte sitta där när ja blir 40-50-60 år och ångra att jag inte gjorde ditten eller datten.

Livet pågår nu, livet kommer inte heller igen. Att lägga sin dyrbara tid på människor som inte vill ha dig i sitt liv, du slösar med din dyrbara tid. Dina dyrbara tankar och din dyrbara energi för att må bra.. jag är så less på att slösa min tid på människor man trott/hoppats och önskat skulle ge lika mycket tillbaka.

Stå upp för den du är, sluta förnedra dig och ge dig själv den bekräftelse du så mycket förtjänar.
Glöm inte bort dig själv på vägen.

Likes

Comments

Tankar - att bara ligga här och tänka, sova, tvinga mig att sova fast det inte går gör att tankarna sätter igång. Jag vill bara stänga av, inte tänka. Blunda.
Men mitt huvud fungerar inte så, tyvärr..


Förkylning - Ja just de, förkylningen och en kass hals va inte de ja behövde nu. En flytt på de gjorde inte min kropp starkare direkt.
Fy fan för basilusker..


Ångest - över livet som nyss var, det jag nyss hade, vill inte sjunka in. Vill inte inse, gör för ont!
Regnet faller, solen kikar fram, vi går mot mörkare tider.
Ångest över hur det blev.

Summering, ta inget eller ingen för givet. Det som du tror är kan snabbt förändras. Huvudet går på tusen varv, fastän det står helt still. Hur går det ens ihop..

Likes

Comments

Den där hemska saknaden som uppstår, saknaden efter närhet, gemenskapen, kvällsmaten, filmen.
Ja man kan hålla på i evighet och skriva om den..

Saknaden får oss att längta, bli frustrerad och undra..

Saknaden att tillhöra, betyda och finnas till för.

Jag är så otroligt ledsen inombords att ja känner att jag tappat bort mig själv på vägen. Inget boende och inget jobb.. 2 fasta punkter i livet som är nödvändiga för att vi ska må bra.

Vart tusan är ja Påväg nu?
Hur ska man se ljuset i tunneln när det ända man ser är mörker och hopplöshet ?

Ja orkar inte ens tänka på vart ja ska sova i morgon, det är för tungt att ta in, för tungt att inse och för tungt att acceptera vad det är..

Paniken som infinner sig vart i helvete skall jag ta vägen..

Måste blicka framåt, besvikelsen är svår att ta itu med..

Sweet dreams..

Likes

Comments

När världen vänds upp och ner ställer man sig många frågor.
Vad händer nu?
Hur ska jag ta mig igenom detta?

Jag är tacksam för människor som jag har runt om mig som ställer upp och hjälper mig.

Men att reda ut tankarna måste jag själv göra. Reda ut vad jag egentligen känner, få distans och få insikt.

Det som alltid ställer till det för mig är mina känslor, när man har känslor för någon vill man bara ha den personen nära för att känna trygghet.

Jag har många gånger i mitt liv bortsett från mitt egenvärde och bara satt mig själv åt sidan.

När jag tycker om någon gör jag allt för den människan just för att jag tycker om den. Man räknar nog med att få tillbaka med samma mynt. Tyvärr fungerar ju inte livet riktigt så, men man önskar det vore så..

För mig har ett hej då alltid varit svårt och jag har svårt för separationer, förr i tiden kunde jag inte göra mig av med saker för att jag blev så fäst vid dem.

Jag skaffade djur, gick igenom en massa sorger.
Åh nu då?

Jag måste hitta den fasta punkten i mitt liv där jag inte låter någon rubba den, skydda mig själv och få distans så jag själv kan överleva.

Just nu vill jag aldrig ha en relation igen för jag lyckas uppenbarligen inte hitta den rätte, jag ger alldeles för mycket i en relation vilket blir ett väldigt hårt slag för mig.

Jag känner mig totalt vilsen och utblottad.
Snälla låt 2018 bli ett år som vänder all skit och gör mig stark att hålla tillbaka alla känslor och tankar och bara låta mig få växa och bli hel.

Jag har varit så vilsen de sista åren, jag trodde äntligen att min vändning hade kommit, men jag hade fel.

Det är väl viktigt att samla tankarna få det ur mig så jag kan fokusera framåt, släppa det som varit och gå vidare oavsett hur ont det än gör så måste man någon gång sätta stop..

Trots att hjärtat bankar i kroppen och de är svårt med andningen så kanske de ändå var bäst.
Kanske öppnar det helt nya möjligheter för mig.

Likes

Comments