Igår var jag till en plats i mitten av Italien där det fanns en varm källa. Saturnia heter den. Tydligen ska det finnas väldigt många varma källor i Italien. För mig var det nåt alldeles nytt, och en helt fantastisk upplevelse. Vattnet var klart, precis behagligt varmt och rann från ett vattenfall ner i små pooler eller dammar där man satt eller låg och bara njöt.

Det var roligt att kolla på de andra människorna hur de satt och njöt och var avslappnade. Men somliga var mer upptagna med att fota och filma än att slappna av och njuta. Vad hände med det gamla hederliga berättandet? Att gestalta en scen eller händelse med ord. Att beskriva doften av svavel, känslan av vattnet och luften. Hur omgivningen var vackert grön, med åkrar och hagar. Lite skog och en bäck som rann en bit bort. Känslan av frihet där man flöt i en liten pool med ljusblått, perfekt tempererat vatten och såg upp mot den klarblå himlen. Nästan som om man inte var fast i en materiell kropp, utan var en fritt svävande själ som inte kände varken värme eller kyla. Hur man var ett med naturen och badade i vattnet som själva planeten Jorden värmt upp. Man kände sig så avslappnad.

Det är inget fel med att vilja filma ibland eller ta selfies, om man nu känner för det. Men ibland känns det som att det tar över och att man missar själva upplevelsen - den verkliga anledningen till att man är där.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

När jag verkligen inspireras av något specifikt så känns det som att jag bara inte kan få nog av det. Jag kollar i böcker, sparar massa bilder på mobilen och ritar massa teckningar. Jag blir som besatt av det nästan. Men det varar oftast inte länge och sen är det som att magin är borta. Då börjar jag istället inspireras av nåt annat. Så fortsätter det. Hela tiden vill jag hitta nåt nytt att inspireras av.

Det finns några saker som nästan alltid lyckas inspirera mig och en av dem är kemi. Kristaller är vackra demonstrationer av molekyler/atomer och deras ordnade strukturer.

Kemi, natur och djur har alltid lyckats inspirera mig. Mest just nu känner jag inte att nåt inspirerar mig. Jag vill känna den där starka inspirationen, besattheten av någonting. Var ska jag hitta det? Vart ska jag blicka för att hitta ny inspiration?

Under några dagar har jag känt såhär. Inget känns intressant och det är mulet inombords. Jag bara längtar efter ny inspiration!

Likes

Comments

Där jag bott, i Genova, i 2 månader nu, är väggarna väldigt tunna. Man kan höra när någon nyser på övervåningen och man kan höra vad de säger på tv:n hos grannen bredvid.

Grannen bredvid kollar på tv hela kvällen, varje kväll. Jag har ingen tv och under ungefär en månad hade jag heller ingen wifi. Så om kvällarna satt jag i princip bara och lyssnade på grannens tv och funderade.

De startade tv:n vid 18-tiden och stängde av vid midnatt. Jag räknade på det och insåg att grannen slösar 3 månader av vaken tid varje år, 25% av livet!

Det kändes skrämmande för jag vet hur lätt det är att hamna i den vanan av att man ägnar sig åt "tidsfördriv" som tvtittande och man inser inte ens hur mycket av ens liv man slösar bort.

Självklart tycker jag att man ska ägna sig åt att göra sånt som man tycker om och som är avslappnande. Om man verkligen gillar en tvserie så ska man kolla på den. Men när man slötittar bort hela kvällen varje kväll då är det väl inte ens roligt längre?

Vad skulle du ägna dig åt om du hade 3 månader av vaken extratid varje år? Vad skulle man kunna åstadkomma med så mycket tid om man tog vara på den? Vad som helst!

Likes

Comments

Idag har hag varit i Florens hela dagen. På muset Ufizi såg jag så många gamla tavlor och statyer. Målningar av bland andra Botticelli och Leonardo da Vinci. Motiven var huvudsakligen samma i alla målningar - Maria och Jesusbarnet. Som man tröttnade på ganska snabbt.

Mest gillade jag takmålningarna i museet. De var väldigt fantasifulla. Tittade man noga kunde man se en massa märkliga och fantasifulla vidunder.

Likes

Comments

Det mesta av mitt liv har jag spenderat i skolbänken. Oftast drömde jag mig bort, tittade ut genom fönstret och avundades molnen som fick sväva fritt medans jag var instängd. Efter två år på Kth, direkt efter gymnasiet, så hade jag inget engagemang längre och ägnade mig mest åt att tjura eller skolka. Nu är det ungefär ett år sedan jag hoppade av, och under den här tiden har jag jobbat en del, rest lite, skrivit och funderat massor.

I höst börjar jag plugga igen, nåt helt annat. Det ser jag fram emot, men jag vill verkligen ta till vara min fria tid fram till dess. Genom att göra det jag älskar allra mest - samla inspiration - vilket får mig att känna att jag svävar fritt som ett moln. Så kanske jag kommer kunna fokusera på mina studier bättre i framtiden.

Just idag befinner jag mig i Livorno. Här finner jag mest inspiration vid havet. Att ligga på stranden och undersöka olika små stenar. De kan va väldigt detaljrika trots deras ringa storlek. Tittar man noga så kan man hitta vad som helst. Kanske påminns man om nåt.

Likes

Comments

Jag var alltid skeptisk mot bloggar. De mest berömda bloggarna var materialistiska och ytliga. Jag antog att alla bloggar var så. Men just idag fick jag för mig att jag skulle starta min egen. En som inte är som en offentlig dagbok där jag försöker visa upp mitt liv och att jag gör som "man bör", inte heller nån som handlar om inredning eller smink för det intresserar inte mig det minsta. Jag vill att min blogg ska handla om min sökan på inspiration. Samt så ser jag det som en bra chans att få skriva. Jag älskar att skriva och skriver varje dag. Alla mina texter är gömda i min dator, nu får jag chansen att skriva där någon kan läsa. Även om det bara är min mamma som läser.

Så ifall du delar mina intressen, konst och litteratur, så kanske du finner värde i att läsa.

Likes

Comments