Den 15 oktober går jag till skolan med tårarna rinnandes ner för kinderna. Att ta mig till skolan är en kamp mot allt. Mot mig själv och min hjärna. Med skakande händer så sätter jag busskortet mot läsaren på bussen. Bussen är proppfull, jag känner mig instäng. ”Du kommer dö här” säger min hjärna till mig. ”Slutet är här, ingen bryr ju sig ändå. ”. Paniken slår in. Jag kollar mig omkring, söker desperat efter en flyktväg. Jag hittar ingen. Det finns ingen. Jag är fast på en buss med säkert 30 andra främmande människor. Jag vet att min hjärna har rätt. Ingen skulle bry sig om jag dog nu. Får svårt att andas, börjar hyperventilera. Mer människor kliver på bussen, trycket över bröstet växer och växer. Jag är säker på att det är slut nu. Jag har fel. Bussen åker vidare, och vid borgarskolan hoppar jag av. Tårarna rinner fortfarande. De närde sig på ångesten och multiplicerades. Livet är inte rättvist tänker jag. Skakandes går jag mot skolan.


Varför grät jag undrar ni? Allt börjar med frukosten, det börjar alltid med frukosten. Det är inte så att det händer något under frukosten. Eller jo. Kanske lite. Mer så att. Det är något som inte händer. något som gör mina föräldrar så arga att de inte vet att vad de ska göra. Jag vägrar äta frukost. Frukost suger, det är ångest för mig. Frukost är nästan ångest personifierad för mig. De förstår inte problemet. DU BEHÖVER FRUKOST. Jag vet. Men jag kan inte. Allt tar emot. frukosten äter mitt inre istället för tvärt om. Kan inte, kan inte KAN INTE. Vad fattar ni inte. Jag kan inte. Händerna skakar igen. De gör det för ofta. Var stark, Ingen får se. Håll det inne för i helvete. ”Ät någonting” pappa skriker. Fan, skrik inte, jag klarar det inte. Låt mig vara. Snälla. Jag ber. Men nej, inte heller detta är min turdag. Jag har ingen sådan. Olycka och hat förföljer mig ”Du är värdelös” viskar rösten i huvudet. Jag vet, jag vet. Fan. Pappa tar upp mitt socker beroende. Min övervikt. ”Han hatar dig” rösten igen. Fan. JAG VEEET. LÅT. MIG. VARA. Pappa kallar mig tjock. Fan. ”Han är besviken, du är så jävla värdelös ditt svin, döda dig själv, DÖDA DIG SJÄLV.” Fly, jag måste fly. Ta mig härifrån. Döda mig. Jag vill inget mer. Kan det ta slut nu?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

​Hej. 
I denna blogg finns det ingen lycka. Det finns bara hat, sorg och ilska. 
Inget riktat mot någon annan. Allt ALLT riktat mot mig. 
Vem är jag? Det är oviktigt. Det är inte det historien handlar om. 
Den här historien handlar om mörkret. Mörkret som aldrig dör. 

Likes

Comments