Kapitel 1- oh i'm sorry


Ingen är hemma, eller jo jag såklart men ingen annan.
Fast iochförsig är det ju normalt, om ni inte förstår så kan jag förklara.
Det började med när jag fyllde 14 år, min pojkvän skrev ett sms till mig där det stod så här:
"Jag tycker inte om dig längre, fast i och för sig så har jag aldrig gjort det utan det har bara varit ett spel som du dum som du är gick på. Jag fick dig att gilla mig om inte älska mig och det var exakt det som var meningen, men nu är det slut och det kommer det föralltid vara, kan du vara snäll och försök att inte få tag på mig för jag vill inte ha med dig och göra längre.
Hej då! :( :) "
Såklart blev jag ledsen om inte helt förstörd.
Jag gick inte till skolan under tre veckor, tänk er TRE VECKOR!
Mamma och pappa försökte få mig att komma ut och bli mig själv igen men det är klart att jag inte följde med dem, när jag iallafall hade börjat gå till skolan igen så släpptes sorgen lite men tomheten fanns fortfarande kvar, ja jag var tom och kall inga känslor hade jag och ingen glädje vilket inte är så konstigt eftersom att att det är en känsla.
Jag gick från att vara den perfekta tjejen i bäst smink och mest märkes kläder till att bli tjejen som dag in och dag ut gick runt i slappa kläder som mjukisar och oversize tröjor och nästan helt utan smink.

Ett år senare så var jag alltså 14 år men på min födelsedag när mamma och pappa skulle komma in och väcka mig med tårta och presenter så kom de inte.
Jag låg i sängen och väntade fram tills klockan var 10.00 och då gick jag ut för att kolla var de höll hus någonstans men de var spårlöst försvunna.
Eftersom att jag varken hade några släktingar eller kompisar att ringa till så ringde jag polisen direkt och de skickade ut massa olika "letare".

Nu har det gått ett år sedan des och jag är 15 år och bor själv, jag är förmodligen alldeles för smal för att vara 15 år men det kan va för att jag hela tiden sedan jag och min dåvarande pojkvän gjorde slut har varit mobbad och blivit kallad för fula saker som bl.a fetto, grisunge och en massa mer.

Jag gick ut i hallen för att sätta på mig mina rosa Nike air joggingskor för att gå och springa ut på min dagliga joggingrunda.
Innan jag gick ut så kollade jag en extra gång i spegeln, svarta workout byxor och ett rosa linne, check.
Gympaskor, check.
Vattenflaska, check.
En extra hårsnodd, check.
Jag låste dörren och gömde nyckeln under dörrmattan innan jag vände mig om för att gå ut från trädgården.
Det här var nog världens bästa känsla, att vara ute och springa och känna gruset flyga under fötterna och vinden vara på i ansiktet hela tiden.
Jag lyssnade på stay-Rihanna och var inne i refrängen när jag kände hur jag krockade rakt in i något, jag kollade upp och såg att jag sprungit in i en kille.
"Oh, förlåt! Det var verkligen inte meningen!" Sa jag till killen som nu bara stirrade på mig.
"Eh, hallå!" Sa jag och svepte med händerna framför ansiktet på honom.
"Oj då, förlåt!" Sa han lite ursäktande "du är bara så... ehm...det var inget glöm det, Felix heter jag förresten."sa killen som nu framstod sig som en Felix.
"Äh, det e ok, jag heter Alma." Sa jag med ett leende och skakade hand med honom.
Samtidigt som vi skakade hand kände jag att han la något i min bakficka.
"Aja men hejdå då!" Sa jag.
"Hej då hoppas vi ses!" Ropade han.


Ja det här var då mitt första kapitel i den här fanficen och jag hoppas att ni tycker om den!
Ni får gärna kommentera tips om den och så!😘

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Kapitel 7


Nu var det tre timmar kvar till daten med Anton skulle vara men jag hade ingen aning om var den skulle vara, precis som förra gången så hade han bara sagt att jag vi skulle mötas vid gullmars men den här gången kl 19.00.

"ska jag ha den här klänningen eller den här?" frågade jag Klara som satt i min säng och knappade runt på mobilen, jag höll upp en marinblå klänning som slutade strax ovanför knäna och en röd långklänning.

"Den marinblå, med ett par vita klackar till!" sa Klara förväntansfullt, "plus att jag fixar ditt smink och hår!" lade hon till.

"visst!" svarade jag.

"taack, tack,tack, tack, tack!" ropade Klara och flög runt på mitt rum och letade efter smink.

Efter att jag satt på mig mina kläder så var det Klaras tur att sminka mig eftersom att hon vägrade låta mig kolla mig i spegeln så blev det bara nervösare.
När jag såg att Klara tog upp locktången så var jag snabb med att resa mig upp.

" vad hände?" frågade Klara mig förvirrat.

"du vet att jag inte gillar att ha lockar så nu är et bäst för dig att du gör det snyggt och INTE bränner sönder mitt hår." sa jag och Klara började skratta.

" ska försöka, men lovar inget eller jo snyggt ska det bli men det där med att bränna ditt hår kan jag inte säga nångonting om för man vet ju aldrig med mig." sa Klara som nu börjat skratta ännu mer.

"Haha, jätte kul!" sa jag som blivit lite halvt iriterad.

Efter sisådär 15 minuter så var Klara äntligen klar med håret och nu var det bara att välja vilken VS body mist som jag skulle ta.

"Jag får välja VS också!" Ropade Klara.

"Nä, nu har du fått sminka mig och fixa mitt hår så det tycker faktist jag att jag får välja." Sa jag och Klara satte sig ner på min säng igen.

"Glädjedödare" mumlade Klara fram och jag började att skratta.

"Nästa gång!" Skrattade jag fram.

"Lovar du?" Frågade Klara förväntansfullt.

"Jag lovar" sa jag och tog fram midnight dare ( en VS body mist).

"Gud Klara kan du ta fram spegeln igen, för nu vill jag se hur jag ser ut?" Sa jag nervöst.

"Ok, hoppas du blir nöjd!" sa Klara och tog fram spegeln.

"Åh Gud Klara! De vart ju mycket bättre än vad jag trott det skulle bli, du kan bli värsta makeup artisten ju!" Log jag.

"Äh, det kanske inte blev så dåligt som jag trott ändå." Skrattade Klara fram.

"Men skojar du med mig eller? Så här bra sminkad har jag nog aldrig blivit föut! Tack! Tack så jätte jätte mycket! Fick jag lyckligt ur mig.

"Ingen fara!"

Jag sprang lyckligt in på toaletten och uträttade mina behov innan jag sprang ut med Klara hack i häl.

"Hejdå och tack än en gång för den fina sminkningen som du gjort!"

"Äh, det var så lite så! Sålänge du bjuder mig på donken sen så går det bra men hejdå!"

Jag skrattade för mig själv åt hur knasig bästis jag lyckats få, jag menar att liksom ja eh ni fattar hon e konstig.

• 20 minuter senare•

Efter att ha suttit på en buss i 20 minuter så hörde jag den inspelade automat rösten på bussen som informerade om att det endast var en station kvar till slutstationen Gullmarsplan.
Ju längre bussen åkte desto nervösare blev jag.
Jag kollade upp och tröck på den röda knappen ovanför mig som det stod stannar på och genast när jag tryckte på den så hördes ett "pling, plong" i bussen och sedan stod det "stannar" i rödmarkerad text markerad bredvid den elektroniska plattan som det stod att nästa station var gullmars på.

Bussen saktade in och dörrarna öppnades, jag klev upp ur den obekväma busstolen som nu hade blivit lite bekvämare utav bussresan och gick mot utgången, när jag kommit ut och andats ut och in, ut och in några gånger så började jag gå mot den bussen som Anton skulle komma ifrån och där stod han.
Min fantastiska date Anton.







(Hej allihopa och förlåååååt att jag inte har uppdaterat då jag varken har haft tid eller ork att skriva, men jag lovar att jag ska försöka skriva oftare åtminstone 2 kapitel i veckan, jag skulle bli glad om ni ville komentera några tips och om hur boken ska fortsätta.
Ska Anton och Alva bli ihop direkt eller ska de ta mer tid på sig?
Ska Klara, Hanna och Olivia vara med mer eller mindre?
Det är sånna svar jag vill ha.
Hoppas ni tycker om min novell och jag uppskattar verkligen att ni läser den, det är så himla kul att se antalet läsare växa och bli fler och fler under dagarna som går.
Men vi ses i nästa kapitel!
Kram // Melina😘)

Likes

Comments

Hej allihopa!
Förlååååt för att jag inte har uppdaterat men har inte orkat/kunnat .😫
Men nu tänkte jag göra ett litet snabbt inlägg som jag hinner för att strax ska jag gå till bussen och möta mina kompisar (vi ska till Haninge centrum).
Men jag har iallafall samlar ihop lite olika citat och gjort en egen bakgrundsbild som jag inte för att skryta men blev väldigt nöjd med, så jag delar nu med mig av den och vanliga bilder vid sidan av på citaten😂❤️ jag vet, jag är såååå tråkig😴😴😴😴😴❤️😂👌⭐️

Likes

Comments