View tracker

Hej allihopa!🎀
Jag har bestämt mig för att börja med en ny blogg så den här ska jag sluta med nu, hoppas ni vill fortsätta läsa min nya blogg
❤️❤️❤️ miiimmiiiss.blogg.se

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Kapitel 1- oh i'm sorry


Ingen är hemma, eller jo jag såklart men ingen annan.
Fast iochförsig är det ju normalt, om ni inte förstår så kan jag förklara.
Det började med när jag fyllde 14 år, min pojkvän skrev ett sms till mig där det stod så här:
"Jag tycker inte om dig längre, fast i och för sig så har jag aldrig gjort det utan det har bara varit ett spel som du dum som du är gick på. Jag fick dig att gilla mig om inte älska mig och det var exakt det som var meningen, men nu är det slut och det kommer det föralltid vara, kan du vara snäll och försök att inte få tag på mig för jag vill inte ha med dig och göra längre.
Hej då! :( :) "
Såklart blev jag ledsen om inte helt förstörd.
Jag gick inte till skolan under tre veckor, tänk er TRE VECKOR!
Mamma och pappa försökte få mig att komma ut och bli mig själv igen men det är klart att jag inte följde med dem, när jag iallafall hade börjat gå till skolan igen så släpptes sorgen lite men tomheten fanns fortfarande kvar, ja jag var tom och kall inga känslor hade jag och ingen glädje vilket inte är så konstigt eftersom att att det är en känsla.
Jag gick från att vara den perfekta tjejen i bäst smink och mest märkes kläder till att bli tjejen som dag in och dag ut gick runt i slappa kläder som mjukisar och oversize tröjor och nästan helt utan smink.

Ett år senare så var jag alltså 14 år men på min födelsedag när mamma och pappa skulle komma in och väcka mig med tårta och presenter så kom de inte.
Jag låg i sängen och väntade fram tills klockan var 10.00 och då gick jag ut för att kolla var de höll hus någonstans men de var spårlöst försvunna.
Eftersom att jag varken hade några släktingar eller kompisar att ringa till så ringde jag polisen direkt och de skickade ut massa olika "letare".

Nu har det gått ett år sedan des och jag är 15 år och bor själv, jag är förmodligen alldeles för smal för att vara 15 år men det kan va för att jag hela tiden sedan jag och min dåvarande pojkvän gjorde slut har varit mobbad och blivit kallad för fula saker som bl.a fetto, grisunge och en massa mer.

Jag gick ut i hallen för att sätta på mig mina rosa Nike air joggingskor för att gå och springa ut på min dagliga joggingrunda.
Innan jag gick ut så kollade jag en extra gång i spegeln, svarta workout byxor och ett rosa linne, check.
Gympaskor, check.
Vattenflaska, check.
En extra hårsnodd, check.
Jag låste dörren och gömde nyckeln under dörrmattan innan jag vände mig om för att gå ut från trädgården.
Det här var nog världens bästa känsla, att vara ute och springa och känna gruset flyga under fötterna och vinden vara på i ansiktet hela tiden.
Jag lyssnade på stay-Rihanna och var inne i refrängen när jag kände hur jag krockade rakt in i något, jag kollade upp och såg att jag sprungit in i en kille.
"Oh, förlåt! Det var verkligen inte meningen!" Sa jag till killen som nu bara stirrade på mig.
"Eh, hallå!" Sa jag och svepte med händerna framför ansiktet på honom.
"Oj då, förlåt!" Sa han lite ursäktande "du är bara så... ehm...det var inget glöm det, Felix heter jag förresten."sa killen som nu framstod sig som en Felix.
"Äh, det e ok, jag heter Alma." Sa jag med ett leende och skakade hand med honom.
Samtidigt som vi skakade hand kände jag att han la något i min bakficka.
"Aja men hejdå då!" Sa jag.
"Hej då hoppas vi ses!" Ropade han.


Ja det här var då mitt första kapitel i den här fanficen och jag hoppas att ni tycker om den!
Ni får gärna kommentera tips om den och så!😘

Likes

Comments

View tracker

Kapitel 7


Nu var det tre timmar kvar till daten med Anton skulle vara men jag hade ingen aning om var den skulle vara, precis som förra gången så hade han bara sagt att jag vi skulle mötas vid gullmars men den här gången kl 19.00.

"ska jag ha den här klänningen eller den här?" frågade jag Klara som satt i min säng och knappade runt på mobilen, jag höll upp en marinblå klänning som slutade strax ovanför knäna och en röd långklänning.

"Den marinblå, med ett par vita klackar till!" sa Klara förväntansfullt, "plus att jag fixar ditt smink och hår!" lade hon till.

"visst!" svarade jag.

"taack, tack,tack, tack, tack!" ropade Klara och flög runt på mitt rum och letade efter smink.

Efter att jag satt på mig mina kläder så var det Klaras tur att sminka mig eftersom att hon vägrade låta mig kolla mig i spegeln så blev det bara nervösare.
När jag såg att Klara tog upp locktången så var jag snabb med att resa mig upp.

" vad hände?" frågade Klara mig förvirrat.

"du vet att jag inte gillar att ha lockar så nu är et bäst för dig att du gör det snyggt och INTE bränner sönder mitt hår." sa jag och Klara började skratta.

" ska försöka, men lovar inget eller jo snyggt ska det bli men det där med att bränna ditt hår kan jag inte säga nångonting om för man vet ju aldrig med mig." sa Klara som nu börjat skratta ännu mer.

"Haha, jätte kul!" sa jag som blivit lite halvt iriterad.

Efter sisådär 15 minuter så var Klara äntligen klar med håret och nu var det bara att välja vilken VS body mist som jag skulle ta.

"Jag får välja VS också!" Ropade Klara.

"Nä, nu har du fått sminka mig och fixa mitt hår så det tycker faktist jag att jag får välja." Sa jag och Klara satte sig ner på min säng igen.

"Glädjedödare" mumlade Klara fram och jag började att skratta.

"Nästa gång!" Skrattade jag fram.

"Lovar du?" Frågade Klara förväntansfullt.

"Jag lovar" sa jag och tog fram midnight dare ( en VS body mist).

"Gud Klara kan du ta fram spegeln igen, för nu vill jag se hur jag ser ut?" Sa jag nervöst.

"Ok, hoppas du blir nöjd!" sa Klara och tog fram spegeln.

"Åh Gud Klara! De vart ju mycket bättre än vad jag trott det skulle bli, du kan bli värsta makeup artisten ju!" Log jag.

"Äh, det kanske inte blev så dåligt som jag trott ändå." Skrattade Klara fram.

"Men skojar du med mig eller? Så här bra sminkad har jag nog aldrig blivit föut! Tack! Tack så jätte jätte mycket! Fick jag lyckligt ur mig.

"Ingen fara!"

Jag sprang lyckligt in på toaletten och uträttade mina behov innan jag sprang ut med Klara hack i häl.

"Hejdå och tack än en gång för den fina sminkningen som du gjort!"

"Äh, det var så lite så! Sålänge du bjuder mig på donken sen så går det bra men hejdå!"

Jag skrattade för mig själv åt hur knasig bästis jag lyckats få, jag menar att liksom ja eh ni fattar hon e konstig.

• 20 minuter senare•

Efter att ha suttit på en buss i 20 minuter så hörde jag den inspelade automat rösten på bussen som informerade om att det endast var en station kvar till slutstationen Gullmarsplan.
Ju längre bussen åkte desto nervösare blev jag.
Jag kollade upp och tröck på den röda knappen ovanför mig som det stod stannar på och genast när jag tryckte på den så hördes ett "pling, plong" i bussen och sedan stod det "stannar" i rödmarkerad text markerad bredvid den elektroniska plattan som det stod att nästa station var gullmars på.

Bussen saktade in och dörrarna öppnades, jag klev upp ur den obekväma busstolen som nu hade blivit lite bekvämare utav bussresan och gick mot utgången, när jag kommit ut och andats ut och in, ut och in några gånger så började jag gå mot den bussen som Anton skulle komma ifrån och där stod han.
Min fantastiska date Anton.







(Hej allihopa och förlåååååt att jag inte har uppdaterat då jag varken har haft tid eller ork att skriva, men jag lovar att jag ska försöka skriva oftare åtminstone 2 kapitel i veckan, jag skulle bli glad om ni ville komentera några tips och om hur boken ska fortsätta.
Ska Anton och Alva bli ihop direkt eller ska de ta mer tid på sig?
Ska Klara, Hanna och Olivia vara med mer eller mindre?
Det är sånna svar jag vill ha.
Hoppas ni tycker om min novell och jag uppskattar verkligen att ni läser den, det är så himla kul att se antalet läsare växa och bli fler och fler under dagarna som går.
Men vi ses i nästa kapitel!
Kram // Melina😘)

Likes

Comments

Hej allihopa!
Förlååååt för att jag inte har uppdaterat men har inte orkat/kunnat .😫
Men nu tänkte jag göra ett litet snabbt inlägg som jag hinner för att strax ska jag gå till bussen och möta mina kompisar (vi ska till Haninge centrum).
Men jag har iallafall samlar ihop lite olika citat och gjort en egen bakgrundsbild som jag inte för att skryta men blev väldigt nöjd med, så jag delar nu med mig av den och vanliga bilder vid sidan av på citaten😂❤️ jag vet, jag är såååå tråkig😴😴😴😴😴❤️😂👌⭐️

Likes

Comments

Hej allihopa håller på med en ny novell på Wattpad, men har fortfarande kvar min gamla!
Tänkte att eftersom att jag inte alltid är så pepp på att skriva så har jag ju två olika förslag på böcker att skriva så att det kanske blir roligare⭐️🙈💕
Men den heter iallafall så här⬇️
If I stay ~ f.s

Här är prologen⬇️

Om alla dina kära åker iväg till ett nytt ställe och du står där helt ensam kvar, vad gör du då?

Det är precis det som hänt Alma, hos henne är alla borta och hon är där helt ensam, vem ska ta hand om henne? Eller den stora frågan är om någon kommer vilja ta hand om henne och finnas där när ingen annan finns?


Alma är en helt vanlig tjej eller ja, hon var en helt vanlig tjej.
Hennes pojkvän gjorde slut och det var han som höll allt uppe, det var han som gjorde Alma glad, det var han som ja var Almas andra halva.
När de gjorde slut förlorade Alma hoppet, varför skulle någon vilja bli ihop med Alma när han redan är borta, trodde Hon.




👌❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️👌

Likes

Comments

Kapitel 6


Jag och Klara pratade länge om vad som hänt, jag älskar sättet som Klara lyssnar på, hon är verkligen en bra lyssnare.
Bara att hon orkar att lyssna på mig de tre timmarna jag har varit här är ju helt otroligt!
Men nu satt vi och kollade på film, Klara och jag.

"Asså kan hon inte bara säga till Alex att hon är kär i honom!" Skrek Klara och stirrade in i TVn.

Jag älskar verkligen hur Klara skriker när hon tittar på film, nu lät det typ som att jag är kär i henne men det är jag INTE!

"Haha, ellerhur? Det skulle ju lösa alla världens problem, eller ja i filmen alltså!" Sa jag skrattande samtidigt som jag reste mig upp ur Klaras soffa.
"Jag går bara på toa" viskade jag tyst utan att veta om Klara hörde vad jag sa men vad kan hända liksom, det är ju inte direkt så att jag kommer bli fångatagen av att gå på toa!

Tyst trippade jag iväg till toan och inte förns då såg jag alla meddelanden som jag fått av Anton.

Ja bestämde mig för att ringa honom istället.

"Ja, vad?" Sa jag irriterat till Anton när han svarade i telefon.
"Va?!" Sa Anton förvirrat.
"Ja! Asså det var ju inte direkt jag som blev dissad på våran dejt.
"Va?!" Sa Anton nu ännu mer förvånat.
"Haha, jätte kul! Låtsas inte som att du inte vet nu! Det var ju DU som lämna mig, det var till DIG som din FLICKVÄN sprang till, fattar du inte att det inte bara är jag som blir ledsen utan när din FLICKVÄN får veta på det här kommer hon också bli ledsen och lämna dig och då har du mist två tjejer och inte bara en! Din lilla fegis! Skrek jag som nu hade blivit sjukt irriterad.

När jag nu hörde Anton skratta blev jag arg.
"Vad?" skrek jag, kanske lite väl högt eftersom att Klara nu börjat gå mot toan där jag satt inlåst.
"Hahahahah, du har ju missförstått allt! Det var Erik du såg min.... hahahahahah!"
"Va?" Sa jag som nu var helt förvirrad.
"Ja... hahahahahah!!!! Min enäggstvilling, det var ju det som... hahahahahah!!! Var överraskningen, dubbeldejt du vet!"

Nu var det min tur att börja skratta.

"Sååå, förlåt det var inte meningen att bli så sur jag är bara väldigt duktig på att överreagera så förlåt! Men vänner?" Frågade jag.
"Vänner" Sa Anton och jag kände hur ilskan bara rann ur mig, hur kan man bli så sur på en så fantastisk person som Anton egentligen?!
"Vill du komma på en ny dejt imorrn? Och bara vi två den gången?" Frågade Anton men nu med lite ironi i rösten när han sa den sista meningen.
"Visst!" Sa jag och så la vi på.

När jag sprang ut ur toan och hoppade runt i Klaras hus som en galning så stog hon bara där helt konstig och stirrade förvånat på mig.

"Hahahahahah, jag och Anton ska på date imorgon, det var bara hans enäggstvilling som jag såg igår!" Sa jag och med de orden sagda så ramlade jag ihop på marken och somnade.

Likes

Comments

Kapitel 5

(Kommer att börja göra "så här" när man pratar i boken istället för - så här bara så att ni vet😃)

Ring ring ring!
Jag öppnade ögonen och såg att det var Klara som ringde.

"Hej hjärtat! Hur mår du?" Frågade Klara oroligt i telefon.
"Lite sisådär, det var en jobbig natt! Sov knappt nånting." mumlade jag lite lågt.
"Alva, jag hör knappt vad du säger! Du mår inte alls sisådär du är jätte ledsen eller hur?" Frågade Klara.
"Jaa" mumlade jag en gång till och kände hur gråten närmade sig.
"Men åh, gumman! Kom till mig om en kvart så kan vi prata"
"Tack så mycket" sa jag och sedan la vi på.

Jag sprang ned och åt frukost, något snabbt fick det bli.
När jag druckit upp min jordgubbssmoothie så sprang jag till busstationen och tog första bästa buss som gick hem till Klara.

Jag knackade och hon öppnade direkt.

"Hej!" Sa Klara välkomnande.
"Hej." Sa jag och slängde mig i hennes famn, jag började att gråta nästan direkt.
"Kom så sätter vi oss uppe på mitt rum" sa Klara.
"Ok" svarade jag.

Vi sprang upp till hennes rum och jag satte mig i sängen och kramade om en kudde.

"Sååå, vad har hänt? Ta allt från början" sa Klara.

Likes

Comments

Kapitel 4

Jag satte mig ner i bilen för att åka hem från stan och en massa rolig shopping med mamma, inte förens då började jag tänka på vad jag skulle göra ikväll.
Jag skulle på en date med Anton, han hade bara sagt att jag skulle möta honom vid gullmarsplan kl 17.30, så jag har somsagt ingen aning om vad han tänkt att vi ska göra

När vi kommit hem så gick jag direkt upp på mitt rum för att välja kläder till ikväll.

"Hmm, jag vill inte vara för finklädd men ändå inte helt vardagsklädd" tänkte jag, och fortsatte att leta.

Eftersom att jag är tjej och många tjejer har svårt att hitta kläder så har ju jag såklart oxå det, så inte förens efter 45 minuter i min Walk in closet hade jag hittat min outfit för kvällen.
Det fick bli ett par enkla blåa jeansshorts och ett vitt linne, med mina såklart vita låga converse.
När klockan hade blivit 17.10 så började jag att gå mot bussen, den var fem minuter sen men det gjorde ingenting eftersom att jag tog bussen som går lite tidigare.

Jag satt och lyssnade på musik när någon plötsligt slängde sig över mig på bussen.

-Hej Alva, vart ska du????? Jag blev skrämd men när jag kollade bak såg jag att det bara var Hanna.
- På date med en kille som heter Anton, vart ska du någonstans då? Svarade jag.
-Olala! Jag ska till min barndoms vän Felix, hans mamma och min mamma har alltid varit bästisar så då skulle mamma dit och jag tänkte att jag hänger med istället för att slöa framför TVn hela dagen.
-Ok, men vart ska du av? Frågade jag Hanna.
-Vid gullmars, själv då?
- Samma! Svarade jag glatt.

När bussen kommit fram så hade jag och Hanna suttit och pratat om allt mellan himmel och jord hela vägen, så det gick ovanligt snabbt.

-Men hejdå Hanna vi syns väll någon dag?! Ropade jag.
-Aa det gör vi, hejdå! Ropade Hanna tillbaka.

Jag kollade bak och såg Anton.
Han hade på sig ett par shorts som gick ner till knäna, en vit T-shirt och ett par vita Vans.

-Hej! ropade jag men fick inget svar.

"Konstig" tänkte jag. "Han kanske bara inte hörde"

Jag började gå mot honom men precis då så sprang en tjej med en rosa klänning och långt ljusbrunt hår fram till honom.
Hon klamrade sig fast runt honom och han kysste henne.


( jag vill att ni kommenterar om ni tycker att min bok är bra och skriv gärna förslag åt kommande kapitel) // kram Melina!❤️😘😊

Likes

Comments

Kapitel 3

- Men ough vad du snarkar Olivia! Skrattade Klara fram när vi satt vid frukost bordet.
- Men hallå har du hört på dig själv eller?! Skrattade Olivia.

Det blev en tyst stämning i rummet men eftersom att jag vet hur vi fungerar så avbröt jag den genom att be om apelsinjuicen och så var pratet igång igen.

-Vet ni vad! jag drömde en jätte konstig dröm inatt! sa Hanna helt plötsligt, vill ni veta vad???
-Aa, svarade vi andra tre samtidigt.
- Ok, kolla, först så eller vänta bara så ni vet så är drömmen jätte konstig men iallafall först så satt jag och Alva på en campingplats och grillade marshmallows sen så kom en gurka fram till mig och sa att du Alva död fast att du satt bredvid mig och då blev jag arg på den och gick därifrån sen helt plötsligt satt jag på gröna lund och väntade på dig Klara för att vi skulle åka Twister och sen var jag i Grekland och badade, det var iallafall en jätte konstig dröm.
-aa den lät iallafall konstig, Sa jag.
-mer än konstig, sa Hanna.

Efter att vi diskuterat drömmen ett tag så behövde jag gå hem så jag sa hej då och hade precis hoppat av bussen när jag gick rakt in i en främmande person.

- Oj! Förlåt, sa jag och kollade bort.
- Det e lungt! Sa han, jag heter Anton förresten.
-Alva, sa jag.

Jag kände hur kinderna blev röda men jag brydde mig inte.

- hejdå! Sa jag och började gå därifrån.

"Hm, han var snygg" tänkte jag.

Efter ett tag hade jag glömt honom men senare på kvällen kom jag på det igen.

"Undra varför han ens sa sitt namn från början. Han kanske tyckte att jag såg bra ut" efter ett tags fantiserande så kom jag fram till att han förmodligen sa sitt namn för att framstå som trevlig.

****
Dagen därpå så skulle jag åka in till stan och ta en fika med mamma.

- Såå, vart ska vi äta någonstans då? Frågade jag mamma när vi satt oss i bilen.
-Kanske på espresso house, föreslog mamma.

Mina ögon öppnades jag älskade espresso house.

-Har de öppnat den än då? Frågade jag mamma eftersom att sist vi var i stan så höll de på att renovera.
-Aa, jag tror det, sa mamma.
-yey! Sa jag tyst för mig själv.

Mamma skrattade åt att jag var så glad över ett café men det är ju inte direkt mitt fel att de lagar så goda kokosbollar ju!

När vi kommit fram och gått in så var det fullt nästan överallt men det fanns ett långbord med åtta sittplatser kvar.
Där var bara en sittplats upptagen.

"Jag slår vad om att det är killen som jag krockade i igår som sitter där" tänkte jag när vi satte oss eftersom att de är så lika.
Och det var han.
Det var han som jag krockade i igår.
Jag blev lite nervös men rätade på ryggen och började prata med mamma istället så att hon inte skulle förstå att mitt livs kärlek satt mitt framför ögonen på mig.

- så vad tyckte du om kokosbollen idag då? Skojade mamma.
-hmm, lite söt kanske, skojade jag tillbaka.

När mamma gick på toa så såg jag hur Anton vände sig om från datorn och kollade på mig.

-Hej, sa jag.
-Hej, svarade Anton
Jag kände hur pirret spreds sig i magen.
"Aldrig att jag ska låta dig gå igen" tänkte jag.

Likes

Comments