Header
perspektiv

Idag är det precis fyra veckor tills vi flyttar. Spänningen byggs upp och igår packade vi första lådorna. Mycket är redan färdigt och det känns skönt att veta att lägenheten i princip redan är inflyttningsklar.

Jag har under de senaste veckorna fokuserat mycket på hur livet kommer vara på den nya adressen. Det finns så mycket som jag ser fram emot och så mycket som kommer bli smidigare och bättre. Men idag kan jag inte skaka av mig känslan av ångest inför att lämna vår fina lägenhet.

Jag tänker på hur fantastiskt ljuset faller in genom de handblåsta fönsterrutorna. Balkongen med de soligaste somrarna och parken med de vackraste solnedgångarna. Hur de fina marmorfönsterbrädorna och fiskbensgolvet ger charm och den där hemtrevliga känslan. Det finns så många fina detaljer hos den här lägenheten som man inte får på så många andra ställen. Huset har ju trots allt nyss fyllt nittio år.

Jag tänker på hur mormor och Isa växte upp här. Hur de lekte i trädgården bland äppel- och körsbärsträd. Hur handelsträdgården i parken utanför lockade till sig Uppsalas allra grönaste av fingrar. Och det lilla skomakeriet i huset intill där man kanske fick sina dansskor omklackade. Spårvagnen som gick utanför fönstret och som plingade i korsningen för att undvika kollision.

Vår lägenhet, som när huset byggdes, låg på landet och som knappast omgavs av mycket annat än åkermark. Den som nu ligger i centrala Uppsala - staden som bara fortsätter att växa och växa.

Lägenheten där jag och Fredrik flyttade in som 19- och 20-åringar. Vårt första hem tillsammans. Där vi tillbringade våra första år som studenter. Där vi spenderade de allra tuffaste och jävligaste stunderna och där vi fick reda på att vi skulle bli tre. Hemmet dit vi återvände med en nyfödd liten Ebbe, med känslan av att allting var så självklart.

Det finns så mycket att älska med den här lägenheten. Det är på något vis slutet på en era. Jag känner så många känslor och redan nu finns där en stark saknad. Vetskapen om att huset står kvar och att jag kommer få komma tillbaka ibland känns betryggande. Att vi dessutom får möjlighet att skapa ett helt nytt hem, anpassat för vår lilla familj på tre känns så himla rätt. I can't wait.

Puss och kram på er!


Likes

Comments

inspiration

Bildkälla: Pinterest

Kan inte låta bli att bli inspirerad av de tre bilderna ovan. Smaragdgrön är faktiskt min månadsfärg (maj) och jag har sedan barnsben dragits till den. En varm, ombonad och jordnära färg - vad mer kan man önska?


Ni hittar dessa och fler sköna gröna inspirationsbilder på min pinterest - här .

Likes

Comments

perspektiv

Tråkigt med sån dålig uppdatering från min sida. Dagarna passerar och vi kan väl inte riktigt fatta att det bara är fyra veckor kvar tills vi flyttar!

De två veckor som hunnit gå har bjudit på en hel del. Mamma var på besök några dagar och vi fick god mat och barnpassning när det behövdes som allra mest. Hann tillbringa en kväll hemma hos Emily och vinka av henne innan hon gav sig iväg på en utbytestermin i Milano. Jag hade tjejerna över på vinkväll och vi fick påhälsning av polisen efter att hela vardagsrummet lyst upp av blåljus efter en otäck upplevelse i grannhuset.

Under förra veckan tog vi det mest lugnt Umgicks med Martina en dag och med moster Isa en annan. Fredrik jobbade mycket och hårt med nya kurserna. Jag satt flera timmar i telefon och bråkade med HP angående min splitternya dator som aldrig verkar komma tillbaka från service.

Jag tog Ebbe till läkaren för återbesök och uppföljning. Livrädd för RS-virus och smittor bäddade jag ner honom och undvek all typ av mänsklig kontakt inne på vårdcentralen. Vi fick godkänt och Ebbes vikt går stadigt uppåt. Denna helg har han lärt sig att sitta själv - bara sådär. Han är glad och positiv och har endast haft små anfall av magknip. Vi är tacksamma för det! Äntligen börjar vi se hur livet med en bebis kan vara härligt!

I lördags var vi och valde ut nya sängar då den gamla skulle reklameras. Efter otroligt snabb service av Ikea utgörs nu vardagsrummet till största del av en stor säng. Kommer bli perfekt om fyra veckor men just nu ser det riktigt tokigt ut. Vårt hem är som ett enda lekland av madrasser, kuddar, filtar leksaker, och saccosäckar. Åtminstone är det mjukt att tumla omkring i för lilla E.

Denna vecka faller snöflingorna från himlen och dagarna har med ens blivit ljusare än på mycket länge. Jag ska sortera igenom mina miljoner saker och försöka skänka det som skänkas kan. Det är ju egentligen nu det gäller. Tanken på att bli minimalist lockar mig men jag vet att jag är alldeles för kär i mina prylar för att få det att funka. Tur är att vi får bra mycket mer space på nya stället (åtminstone till en början).

Hoppas ni har det bra!
Puss och kram!

Likes

Comments

inspiration

Förra helgen var vi iväg och tittade på tapeter och färg till sovrummet. Det finns så himla mycket fint och det gör valet så tufft. Vi gillar de ljusgråa väggarna vi har nu men vill samtidigt hitta på någonting häftigare i den nya lägenheten. Så svårt! Det lutar nog åt det mörkgråa hållet för sovrummet. Tapeterna till köket är redan beställda och barnrummet får troligen vänta lite. Vi är dock båda helt sålda på Midbecs Mr Fox i vitt (på bilden ovan).

Kram på er!

Likes

Comments