​Aah nu har det ju blivit så att jag inte har skrivit på ett tag. Tydligen hade jag glömt bort mitt lösenord och sedan haft lite problem att hitta när jag skulle återställa lösenordet. Men nu så är det fixat. Lite dumt när man inte är så himla smart på just såna grejer. Men det är ju samtidigt kul när man väl kommer på och när man faktiskt lyckas fixa det.

Jag har haft en riktigt dålig denna veckan. Har sovit konstigt och haft mycket panikångest och ofta i samband med att jag skullat jobba eller har varit på jobbet. Fick gå hem från jobbet en dag eftersom det blev så himla jobbigt för mig. Har försökt att prata med min vårdkontakt om detta för att jag känner i min kropp och själ att jag egentligen inte orkar såhär mycket. Men han tycker ändå att jag ska fortsätta såhär. Att jag på något sätt ska gå dit även om jag har så mycket ångest för att jag på något sätt har börjat med och förknippa ångesten med jobbet och för att då tala om för kroppen att det inte är något att ha ångest för så måste jag utsätta mig för de här grejerna. Men det tar ju också så himla kraft och energi för mig att försöka överleva en dag därute. Jag är ju helt slut när jag kommer hem men sedan kan jag ändå inte slappna av eller sova om nätterna för trots att jag är slut i huvudet, så är kroppen som en jäkla snurrkarusell och allting går i 190. Till slut så bara faller man och orkar liksom inte mer än att bara ligga ner och gråta.

Samtidigt känner jag mig så dum att jag inte ens orkar jobba. Jag vill ju så gärna göra det och jag trivs ju ändå så bra på mitt jobb, men kropp, själ och hjärna säger bara tvärt nej och då måste jag, på något sätt, försöka kämpa emot detta och försöka leva trots allt.

Jag vet inte om det är så lätt att förstå vad jag egentligen menar. Jag är nog inte så bra på att förklara vad det är jag menar.

Men nu så är det helg. Jag kan känna lite ångest för det också för då blir det liksom tre dagar där jag bara sitter hemma, helt själv, utan någon att vara med eller prata med och jag känner mig så fruktansvärt ensam... ensamheten är en fruktansvärd. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag försöker komma på grejer att göra för att dagen ska gå fortare. Men samtidigt känner jag att jag kan inte hålla på å städa, diska å tvätta hela dagarna, varje dag, bara för att jag ska ha något att göra för att förskingra mina tankar. Grejen är ju också den att så fort jag öppnar mina ögon, så drar tankarna igång på en hastighet som jag inte ens hinner med på. Jag brukar försöka lyssna på musik för att på något sätt döva dessa tankar lite, litegrann för att jag någonstans ska kunna få lite energi över till något annat. Men inte ens det fungerar längre. Jag kan komma på med mig själv med att undra; "vad var det egentligen jag lyssnade på?" "Jaså är det denna låten nu."

Ja jag vet att jag är gnällig. Men jag är så trött i både kropp och knopp och jag börjar få slut på krafter att fortsätta kämpa. Jag greppar efter halmstrån att kämpa med och de där halmstråna börjar ta slut nu.

Likes

Comments

​Jaha ja. Nu har det blivit några dagar innan jag skrivit. Men jag har tänkt att jag skulle göra det i flera dagar, men jag har haft några riktiga skitdagar som gjort att jag knappt har orkat gå upp ur sängen. Därför har all min energi gått åt på att jobba och sedan har jag bara legat/suttit på soffan och kollar serier, play och virkat. Jag har dessutom lyssnat väldigt mycket podcast. Just nu lyssnar jag på Therese och Zätas pod. Jag tittar ju mycket på Therese Lindgren på youtube. Det är en skön avkoppling som är precis långt för att min koncentration ska kunna orka med det. Jag kan då kolla ett avsnitt och sedan göra något annat emellan. Jag har liksom inte tillräckligt med fokus för att jag ska kunna klara av att kolla en film eller serier där jag måste koncentrera mig i så många timmar. (om jag inte nu hittar en serie som verkligen fångar upp all min koncentration så pass mycket att jag bara kan fokusera på det)

Igår skulle jag gå och en lite sådär lagom lång promenad med hunden. Det var kallt och lite sådär krispigt i luften så jag kände att det kan nog vara skönt att komma ut på en promenad. Slutade med att jag fick gå hem ganska snabbt eftersom jag fick en panikångestattack. Sprang typ hem med hunden, la mig på soffan med musik i öronen och bara grät hela kvällen. Detta är andra gången det sker på ganska kort tid. Nu är jag så orolig att gå ut själv och uppleva samma sak igen. Jag blir stressad och orolig bara jag ska gå på en promenad eller gå till affären och handla. 

Det känns ju så konstigt att det funkar så bra på jobbet men inte på hemmaplan. Jag förstår inte riktigt hur det går ihop... 

Likes

Comments

https://www.youtube.com/watch?v=LZkDZFwzcSk

Varför jag egentligen börjar blogga är jag lite osäker på. Antar att det egentligen handlar mest om att jag bara vill ha någonstans där jag kan skriva av mig. "prata av mig". Få bort tankar och andra hjärnspöken som håller på att trilskas med mig på ett sätt som jag känner att jag inte orkar med längre. Det tar musten och all energi ur mig att jag överhuvudtaget ska detta i skallen något mer. Jag börjar bli måttligt trött, fysiskt och psykiskt över att jag ska behöva ha allt detta och tänka på längre. Att det aldrig någonsin kan ta slut.


Måttligt trött på att vara ensam nu. Ensam med mina tankar. Ensam med mig själv. Jag trivs ju inte ens i mitt egna sällskap. Har jag inget att göra (städa, tvätta, laga mat) så får jag panik över att jag bara sitter i soffan, med mig själv, å inte har något att göra.

Det var väl egentligen de mesta tankarna jag hade just för tillfället. Får väl se om det återkommer mer eller om jag ens överhuvudtaget kommer att fortsätta med detta. Det kan endast framtiden utvisa.

nu ska jag ut med hunden, så vi får lite friskluft och motion.

Ha det så gott!

Likes

Comments