Allmänt, Ångest, Hästar/ridning

Hej!

Jag, min mamma och min lillebror va hos tandläkaren idag. Ett rutinkoll bara. Jag blev först. Jag hade inget hål, yey, jag har aldrig haft några hål i tänderna, aldrig. Jag kan inte själv säga att jag är jätte bra på att borsta tänderna. Men får väll bli bättre på det, för vill inte ha några hål. Mina tänder satt lite fel men vi ska vänta lite och se ifall det rättar till sig.

Min mamma va näst på tur, samma med henne, hon hade inget hål.

Sedan va det min lillebrors tur, men han fega ur, han är bara 4 år. Han satt sig i stollen med mamma men sa "jag orkar inte öppna munnen" och gömde huvudet. Så vi valde att vänta ett halv år eller något sånt. Det va ju ingen bråska (?).

Sedan fick jag ångest på kvällen, men det va om en liten sak så det gick snabbt över. Så nu är det bättre. Vet inte hur jag ska förklara det bättre.

Imon ska jag göra en jätte rolig sak, jag ska åka till en och rida. Så roligt. Vi fixa detta för en lång stund sedan, så imon är det dags. Så spännande.

Men nu ska jag nog sova, god natt mina Unisa!r

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ångest, Djur, Hästar/ridning

Jag har försökt att fixa så att där det står info om mig (eller vad man ska säga) att det ska stå att jag har skaffat en kanin till. Men det bara krånglar och allt, men ska försöka senare.

Jag har nu, och typ en vecka nu. Haft typ något mens aktigt (?). Men jag äter p-piller så har inte mens. Men har mens värkar. Och nästan varje gång jag har "mens" så mår jag alltid dåligt på båda sett (alltså fysiskt och psykiskt)

Jag har ont i både ryggen och magen, det gör så jävla ont. Och så brukar jag också må illa och inte orka något, utan jag ligger bara i sängen.

Jag mår liksom också liksom mentalt dåligt. Jag känner mig ful och bara allmänt dålig. Det är som om min kropp inte orkar, orkar inte ta hand om sig själv. Och då inte orkar med allt ont som gör att jag mår dåligt (mentalt).

Det är som om när jag väl börjar gråta, även om det är bara lite gråt eller panik. Så orkar jag inte (det är inte bara när jag har mens) Jag får liksom en sån jäkla jobbig känsla (i kroppen), även om det bara lite gråt eller mycket. Liksom att jag gör vad som helst för att inte känna såhär. Det kommer liksom så fort jag börjar gråta. (Jag vet inte om ni förstör men ville skriva av mig)

Uppdate: Detta va skrivet för en stund sedan, jag mår lite bättre nu. Jag har börjat i en ny ridskola som känns mycket bättre. Där så fick jag galoppera för första gången, det gick väll bra, jag var ju inte en mästare på det men det gick bra. Det blev också en liten fail, där jag höll på att ramla av. Men det gjorde jag inte jag inte, haha.

Just nu går det upp och ner, men jag hoppas att ni mår bra.

Hajda mina unisar!

Likes

Comments

ADD, Allmänt, Autism, Ångest

Alltså just nu känner jag mig bara Done på livet, bara helt done. Det har hänt en liten, liten liten sak som gjorde att jag inte känner mig välkommen till ridskolan längre. Just nu kan jag inte leva utan hästar, dom är min lilla ljusglimt. Jag har inte varit med någon häst på snart 3 månader snart. Och sedan känna sig ovälkommen till stallet gör att jag bara känner att jag ska strunta i allt, även om jag vet att jag inte hade klarat att va borta från hästar

Så ja, jag mår skit just nu, jag orkar inte känna såhär längre. Faaaannn, jag mår skit. Men det har nu hört nu, jag får väll skriva något annat nu.

Vi är har varit hos någon och pratat om huset som min mormor ska ha på våran tomt. Det går framåt, öven om vi inte har fått svar om bygglov (jag vet inte ens om vi har skickar in)

Nu kan det hända att jag har sagt helt fel nu men det är såhär jag tror att det går.

Idag var den första veckan som jag inte behövde ta hand om min lillebror, för hans dagis har öppnat. Så jag fick sova länge. Det va skönt, men jag är trött hela tiden hur länge jag än sover så det spelar ingen större roll. Men det va skönt att sova.

Men det är lite jobbigt att va hemma själv för jag mår så dåligt. Men aja det finns inget jag kan göra åt något. :(

Jag hoppas att mamma får tag i bup eller någon snart. För jag orkar inte känna såhär längre :/

Likes

Comments

Allmänt, Mina bilder

Hej!

Jag vakna klockan 10 idag, vilket är bra för jag vakna klockan ett igår, hehe. Men ja, jag hade ont och mådde inte så bra så det va ju skönt att sova så länge. Fast jag mår inte så mycket bättre idag, hee. Milka (den nya kaninen) är såå tam, det är så mysigt hon ställer sig mot gallret i sin bur för att hon vill hälsa. Det är konstigt för man är van att ha min andra kanin som inte alls är tam, men den har kommit en bra väg.

Det har varit bra väder här så min familj har börjat med att bygga en altan, jag har väll mest suttit med kaninerna, men jag har hjälpt till väldigt mycket ändå. Men hur som så har det varit väldigt mysigt.

Min pappa och lillebror håller fortfarande på lite men vi kommer väll fortsätta mer imon. Jag tror att vi snart ska åka och hämta pizza. Mums

Men jag har nog inte gjort så mycket mer än att va med kaninerna och hjälpt till med altanen. Inte så intressant dag men en väldig mysig en.

Men nu tror jag mest att vi ska ta det lugnt. Min mormor är här också (fast hon brukar va här typ varje dag) så creed till henne.

En liten rolig sak, som jag inte vet ifall jag har berättat, är att min mormor ska bygga ett hus på våran tomt (vi har en stooorrr tomt) Så om allt går vår väg så kommer hon nog bo vid oss snart.

Fast nu så bor hon bara 5 minuter bort haha.

En liten bild på hur det ser ut nu, kommer väll en efterbild sedan.

Ett försök till att få en liten inspo bild (vet inte ens om det heter så) med min dator som underlag, även om jag håller i tallriken så den nuddar inte datorn, och en tallrik med vattenmelon. Det lilla roliga med denna bild är att en stund efter så fick jag slänga mer än hälften för att dom va för gamla.


​Här kommer en söt bild på Milka (och min katt Findus i bakgrunden)

Men ha en bra dag

Hajda mina Unisar

Likes

Comments

Djur

Jag har skaffat en kanin, en belgisk jätte. Det är en hona, hon heter Milka (för min familjs första bokstäver)

Hon är just nu 3 månader och rätt så liten. Men hon kommer snart bli så stor. Belgisk jätte är ju en av världens största kaninraser.

Vi skulle egentligen bara åka och titta. Och om vi hitta någon hämta den någon dag efter. Men hela min familj fastna för henne så vi tog hem henne direkt. Hon är både orange/röd och svart. Halva hennes ansikte är orange/ rött och ena är svart (eller mörk brun) hon har så på magen också. Hon är bara sååå gullig!😍

Så fort jag såg henne så börja hon att slicka på min hand, så man blev ju fast direkt. Hon slickar mig alltid och biter på mig ibland, jag smakar nog gott, haha.

Hon är snäll och bestämd. Hon kan få sina spratt och bara springa runt hennes bur i illfart.

En belgisk jätte kan bli så tam att den tillslut kan gå ut lös när vi är ute. Så vi hoppas att hon också blir sådär. Så fort man kommer mot henne så tittar hon på en med sina stora öron framåt, hon blir så glad när man kommer. Hon och den andra kaninen, en hane, går jätte bra med varandra. Fast dom inte är i samma bur utan i egna så är dom väldigt bra tillsammans.

Just nu har vi fyra djur, två kaniner och två katter.

En liten gullig bild på henne

Likes

Comments

ADD, Autism, Ångest

Jag kan inte fatta mig själv, att jag låter det gå så lång tid mellan varje gång jag uppdaterar. Alltså jag måste skärpa mig (säger jag hela tiden men det händer inte) Men jag är hemma nu iallafall, jag är hemma i kalla Sverige. Så fort jag kom hem så fick jag ett slags litet bakfall. Så jag har mått skit en stund. Jag har fått lite panikattacker och så fort jag får det så orkar jag inte mer, jag vill inte. Jag känner att jag aldrig vill ha en panikattack, att om jag har det en gång till så kommer jag spricka (det tänker jag på när jag får en panikattack) jag kan liksom skrika att jag inte orkar mer. Att jag inte vill. Att jag vill bort. Med bort menar jag inte att jag vill dö, absolut inte, ne Ne Ne. Utan att jag typ vill sova i ett år eller något. Jag orkar liksom inte känna den känslan som jag får när jag har panikattack. Jag kan inte heller förklara hur den känslan känns.

När jag får panikattacker så gråter jag floder, jag skriker och jag kan slå på något, för jag känner att jag behöver få ut den känslan på något sätt.

Det är så jävla jobbigt.

Men såklart dagen efter, så får jag en panikattack. Jag känner samma sak, jag orkar inte, jag vill inte. Men det ända jag kan göra är att stå ut. Mina föräldrar försöker verkligen hjälpa mig, det försöker dom verkligen med.

Men det känns så jäkla jobbigt när dom säger "det är bara att hålla ut, att klara av det" man bara, hallå! Vet du inte hur det känns? Du skulle inte säga så om du känner såhär. Men även om jag inte gillar det dom säger så är det den ända saken jag kan göra, hålla ut.

Jag älskar ju att rida, men jag kan inte göra det nu när hästarna går på sommarbete, men jag har frågat min ridlärare om jag kunde komma ditt, för min kompis har gjort det många gånger. Hon svara att hon skulle kolla och sedan svara. Men det har gått en vecka nu och hon har inte svarat. Det känns som om hon inte gillt mig utan bara min kompis.

Men jag älskar hästar, jag har ärligt mått skit för att jag inte har kunnat va i ett stall/vid hästarna.

Man bara ser hästar överallt och vill bara mer och mer till hästarna.

Men ja, det är det jag ville skriva.

Hajda mina Unisar!

Likes

Comments

ADD, Autism, Ångest

Det är konstigt för mig att tänka att det finns människor som inte har ont dagligen. Det är så konstigt, för mig känns det som en självklarhet. För jag har ont hela tiden, någon stans, även om det är lite eller mycket, så har jag alltid ont.

Jag behöver sätta mig ner och ta en tablett för att jag har ont i benen. För om jag inte tar tablett så brukar det sluta med att jag ligger på golvet och gråter för att det gör så ont.

Jag måste nästan ta tabletter (alvedon) så fort jag får ont i huvudet. För om jag väntar länge så kan jag få migrän. Och om jag inte gör något åt det så spyr jag för att jag har så ont. (Förlåt för känsligt ämne)

Jag kan behöva lägga mig ner och bara ligga i sängen för att jag har ont i ryggen eller magen.

Jag kan knappt gå någonting för jag får ont i fötterna, knäna, hälarna och hela benen.

När jag gick i 6:an så kändes det som om min lärare hade "vant" sig med att jag hade ont och inte trodde på mig.

Eller det kändes som om ingen trodde på mig, eftersom jag har/hade ont hela tiden så kändes det som om dom sluta att tro mig tillslut. Det var så jobbigt liksom "hallå jag finns fortfarande här, och jag har ont"

Eftersom det kändes som mindre människor fortfarande trodde på mig så började jag sluta tror på mig själv. 'Tänk om jag inte har ont, att jag bara låtsas' även om jag själv ändå vet att jag inte lotsas.

Jag har gått till många sjukgymnaster, men ingen har riktigt fattat vad som har varit fel på mig. Jag fick övningar som jag skulle göra, men jag kunde inte göra dom för fick för ont.

Jag har börjat vant mig till tabletter (alvedon) efter som jag tar dom så ofta och det känns inte bra. Jag ska inte behöva ta alvedon nästan varje dag. För det gör jag.

Tänk om kroppen tillslut vänjer sig till alvedon. Vad ska jag göra när jag får ont i benen? Ska jag bara ligga där och gråta tills det förhoppningsvis går över.

Jag vet inte om kroppen kan vänja sig till alvedon men tänk om.

Det börjar typ bli att jag inte vill säga till mina föräldrar att jag har ont och att jag inte klarar av att ha ont hela tiden. För man ser alla starka som har ont men inte säger till sina föräldrar, utan att föräldern ser det. Jag vill inte hålla på och säga det när jag jag ont, för tänk om dom slutar tror på att jag har ont. För jag har ont, varje dag. Jag vill få hjälp med min kropp. Men jag vill inte säga till mina föräldrar längre för dom kanske slutar tro mig eller att jag bara vill ha uppmärksamhet för att jag säger det varje dag. Men så är det inte, jag letar inte efter uppmärksamhet.

Det känns som om dom har börjat vant sig och inte tror att jag har lika ont.

Jag har också vant mig lite. Jag vet hur jag ska göra för att föra bort det och jag tål mer ont. Men det betyder inte att jag tycker att det är jätte jobbigt.

Jag vill inte ha ont.

Om jag tex sitter i en bil så har jag benen mot golvet och då även om jag inte har någon större vikt på benen så får jag jätte ont i hälarna. Det är samma om jag ligger i sängen och har hälarna i marken. (Förlåt för jätte dålig förklaring men hoppas att någon förstår)

Det är jätte jobbigt att ha ont i kroppen hela tiden, att behöva vänja sig med att ta alvedon varje dag och tror att alla människor gör det. När väldigt många typ kan räkna på sina fingrar hur många gånger dom har tagit alvedon. Men mina fingrar eller men räcker inte för mig.

Likes

Comments

ADD, Autism

Jag måste bara säga Viktor Frisk bok "Min superkraft" Gud vad jag gillar den, man känner igen sig så mycket. Den är såå bra. Den ger mig så mycket inspiration, driv och glöd.

Det är inte bara en fakta bok om add/adhd som är väldigt tråkigt att läsa. Utan en som skriver hur det är att ha det. Man känner sig inte ensam.

Det ända som jag tycker är lite jobbigt, men det är såklart inget dåligt till boken eller något. Men det är att han säger att dom med adhd bara är hyperaktiva. Även om han egentligen inte säger det. Men att man är hyperaktiv. Men jag är inte hyperaktiv, tvärtom. Jag har inte h i adhd. Utan jag är trött hela tiden. Jag orkar inte va 100% hela dagen. Utan jag kan va 50% typ halva dagen. Så jag är absolut inte hyperaktiv. Det är det som är jobbigt, eller en liten del av det. Mina vänner förstår inte det. Liksom det är inte svårt att gå 100%. Men för mig måste jag vila. Men jag får får fortsätta att försöka förklara.

Om jag gör något som det är mycket folk på och är mycket som man ser, exempel Liseberg. Så orkar jag inte göra något dagen efter, jag är helt slut.

Men jag älskar den boken.

Jag försöker skriva om mig, om hur jag mår och allt. För detta är mitt lila filter, och jag försöker. Men jag vet inte själv hur jag mår.

Även om jag känner igen mig jätte mycket så är det mycket olikt också. Han är hyperaktiv och jag är trött hela tiden. Han tänker inte utan bara gör saker, jag tänker på allt. Vågar knappt ta glass till någon annan för vet inte hur mycket dom vill ha. Han behöver träna för att klara av vardagen. Jag orkar knappt gå ut för att jag är orkeslös och för att det är jobbigt. "Tänk om någon känner igen mig"

Men skolan usch. Allt är i en fyrkant, man ska klara allt. Det är som (ja, denna bild finns överallt) men som om man ska kunna ta studenten så ska man klättra i ett trä. Detta är djur. En elefant, en fisk, en fågel och en apa. Så är skolan. Man ska klara allt även hur olik man än är. Fy, skolan ska va en bra plats, där man ska lära sig saker. Men näää, så är det verkligen inte.

Jag vill va mig själv, gå min egna väg. Va nöjd för hur jag är. Även om jag är "olik" alla andra. Men jag tänker för mycket. Jag tänker för mycket på ALLT. Om någon skulle be mig att bestämma mellan två saker så skulle jag nog börja gråta för att jag inte kan bestämma. I värsta fall hade jag kunnat få panik, hahaha.

Likes

Comments

Min USA resa 2017, Mina bilder

Idag har vi varit på snäck ön (mamma säger så) hela dagen. Vi tog med lite och äta, som vi kunde äta medans vi va i stranden. Mamma kallar det för snäck ön får att det finns så många fina snäckor på stranden. Mamma hitta en gigantisk snäcka. Den måste nog va den största som jag har sätt, som är hittad i havet. Sedan hitta vi massor av små söta snäckor. Jag hitta pyttesmå snäckor som va som fjärillar, så söta.

Vi va där hela dagen och bada och hitta snäckor, kameran hade jag med också.

När vi badade så såg vi massor av stingrockor som simmade i havet. Det va lite läskigt, tänk om dom skulle skicka deras svansar på en (det lät konstigt) Men bara rörde man sina fötter så kommer dom inte fram till en.

Väldigt mysigt va det, nu sitter jag i soffan och äter nötter. Snart ska jag hämta ananas (och kanske lite choklad, hehe)

En fin bild (enligt mig) på en fågel som jag tog kort på. Så cute, det var roligt att han lyfte sin tass (?)

En bild som jag tog, på stingrockorna. Jag tog så många bilder på dom men denna blev nog bäst.

Ännu en bild som jag tog (tar ju alla bilder själv) men på en snäcka som vi hitta. Tycker att denna snäckan är så fräck. Den skimrar liksom i olika färger.

Hajda mina Unisar!

Likes

Comments

Min USA resa 2017, Ångest, Mina bilder

Vakna ett idag, gaaahh. Lite sent, alla andra hade hunnit att göra massor av saker. Men jaja, är skönt att sova ut ibland.

Är typ inne i en mens period, eller vi tror det. Jag har ont i ryggen och magen. Mår skit. Och så vill jag ha choklad hela tiden. Allt är bara konstigt och skit. Men om det är mens/pms som gör det, det vet jag inte. För jag har inte mens, jag har inte haft det i mer än ett år. (Det är meningen att jag inte ska ha mens)

Men det är jobbigt att det är skit nu när jag är i USA. Kan jag inte få det när jag är hemma istället!?

Jag har ångest och mår dåligt av nästan allt. Att vi ska hem (det är lång tid till det men ändå) att jag är trött hela tiden, att jag inte gör något, att jag äten (jag är en människa, såklart jag äter), jag mår dåligt för att jag mår dåligt, om det ens går ihop. För jag är ditt och datt. Ja, för allting.

GAHHH, jag blir galen. Jag vill skrika eller slå någon/mig. Men det går inte, kan inte.

Men nu får vi väll skriva något positivt, även om jag mår skit:

Även om jag sov länge idag, så gick vi till Baseboll men vi visste inte om det skulle bli något, det regna och blixtra. Det verkligen öste ner och blixtra massor, det är så coolt att se. Det är inte likadant som i Sverige. Men vi trodde inte heller att det skulle bli något, men ingen sa något så vi stanna och vänta. Jag vill ju se hur det är live.

Efter ungefär 3 timmar av väntan, så börja det. Det var ju häftigt och se, även om jag tyckte att det gick lite för sakta. Men jag har ont i ryggen och det blev värre av att sitta och vänta. Så jag kunde inte sitta still och när det väl hade börjat.

Men jag fick se lite.

Min lillebror tyckte att det var hur coolt som helst, han ville fånge en boll som dom ibland brukar skjuta upp i läktaren. Men han blev jätte besviken när han inte fick tag i någon, för att det fanns större barn som va snabbare än honom och då hann ta den.

Nu vill jag bara sova sova sova, och ha choklad. Men ska nog va uppe lite till och titta på Heartland, en serie och en ranch. VÄLDIGT bra serie, tycker jag iallafall.

Det är jobbigt nu när man är i USA och tittar på Netflix, för det finns massor av nya filmer som inte finns på svenska Netflix. Men vet att det kommer försvinna när man kommer till Sverige igen. Jag kommer aldrig hinna se på alla filmer. Men aja, får väll hitta dom någon annan stans. Eller bara strunta i det.

En bild jag tog idag på solnedgången

Hajda mina Unisar! (Luften alltså, jag har ingen som tittar, men jag bryr mig inte alls)

Likes

Comments