Header

Träning & tävling

Samma dag som Zahirah blev sparkad var vi också med på en liten klubbtävling så tänkte skriva om den i detta inlägg.

Zahirah och jag hade under våren 2017 varit med på en programridning för dressyrdomaren Eva Brink och fått godkända siffror i LB:1 dvs. majoriteten 6or (allt under 6 är egentligen inte godkänt). Efter hennes kommentarer blev jag peppad för att ta några månader off och sedan testa våra vingar på nytt i klubbens seriedressyrtävling. Tävlingen går i 3 omgångar där man placerar sig varje gång men efter den sista tävlingen utses också en vinnare av hela serien. Jag har tidigare varit med på ridskolans ponnyer och hästar men denna gång gick jag för första gången som privatryttare, det kändes rätt stort faktiskt och för Z var det allra första gången som hon "tävlade" och andra gången hon mötte dressyrstaket.

Titta så fin hon var <33

På framridningen kändes hon väldigt bra. Hon var pigg och drev på framåt, hon var dock lite spänd vilket visade sig på att hon la in dubbelsteg i bl.a varvbytena. Efter ett tag lossnade det iallafall och jag blev riktigt nöjd. Min plan på framridningen var att jag skulle börja med samspelta sidohjälper för att sedan plocka upp henne mer på yttertygeln, det gör jag för att hon verkligen ska jobba igenom sig. Mycket övergångar mellan gångarterna och tempoväxlingar för att hon ska sätta sig på bakbenen, i galoppen jobbar jag också på att gå in på mindre volter för att sätta under henne. Därefter red jag igenom lite programdelar såsom diagonaler, vända över ridbanan in till 15m volt osv. När jag skulle gå upp till collectingring hade jag en bra känsla men jag var såklart nyfiken på hur hon skulle reagera på dressyrstaketen, när vi red för Eva kom vi inte närmare än 10m nämligen..

Som tur var så var det paus innan mig så jag hann vänja henne vid dressyrstaketet ett bra tag innan vi fick startsignal. Programmet gick väldigt bra överlag men dessvärre kom det fram solkatter som träffade dressyrstaketet och Z hatar ju solkatter generellt sätt så i staket + solkatter = krokodiler enligt henne. Sista delen i programmet blev hon så skrämd av det att hon tvärstannade, började backa och sedan reste sig (inte högt!!) men vi överkom det momentet också och red sedan upp i en riktigt bra halt så det kompenserade för hennes krångel.

Jag var iallafall riktigt nöjd med vår prestation. Vi fick några 7or, delvis i galoppen som är den gångarten som vi har haft svårast med och resten var riktigt bra siffror. Om det inte hade varit för solkatterna och andra gången som hon stötte på dressyrstaket tror jag att vi kanske hade haft chansen att placera oss i topp 3. Det blir väldigt svårt att inverka när hon spänner till som hon gör vid dressyrstaketen men det är något vi får öva på med tiden när vi är tillbaka i normala tränings & tävlingsrutiner.

Bild från serietävlingen!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Okategoriserat

I lördags var det äntligen 14 dagar sedan Zahirah blev sparkad och det innebar att stygnen skulle bort. Jag jobbade under dagen och åkte sedan direkt till hästis med Andrea för att påbörja det jag trodde var ett omöjligt uppdrag. Z har verkligen varit jättekänslig om sitt ben och trott att vi ska sticka nålar i henne varje gång vi kommer till henne. Det gick iallafall överförväntan, trots lite sparkar och stunder där hon inte ville samarbeta fick vi äntligen bort stygnen. Dessvärre lyckades hon hoppa och landa på min högerfot så stortån är rejält blå och kommer antagligen att tappa nageln men så får det vara, stygnen är borta och jag är överlycklig över att allt har gått så smidigt sen olyckan inträffade.

Nu väntas en vecka med ökad skrittmotion så igår var jag ute och gick med henne i ca 10min utan att stanna. Hon är verkligen sjukt pigg, aldrig behövt knata på så fort som jag gjorde igår. I vanliga fall är det jag som får släpa runt på henne men igår blev det nästan lite powerwalk, stundtals fick jag säga till henne att gå långsammare till och med. Lilla gumman <3

Förhoppningsvis betyder det här att jag nästa vecka kan börja longera henne i lite trav och se hur hon rör sig på böjtspår (nu har vi bara gått på rakt). Jag är verkligen så taggad nu på att komma igång med vår träning, det får bli några veckor för att komma tillbaka där vi slutade men jag vet hur bra vi kan prestera och det är min drivkraft för tillfället. Ibland skiter det sig och man möts av motgångar i denna sport men det gäller att aldrig ge upp, ta sig i kragen och kavla upp armarna. Fortsätta att jobba mot målet och nu är det är kunna träna igen, snart så!

På torsdag ska jag få låna en häst från ridskolan och hoppträna faktiskt, känns väldigt roligt då det var längesen jag hoppade. Zahirah har jag skuttat över lite mindre hinder med men hon är ju lite mer dressyr av sig, hindrerna är farliga krokodiler typ så ska bli kul att få hoppa "på riktigt" igen.

Likes

Comments

Okategoriserat

Att vara tvungen att gå igenom rehab är aldrig kul, man känner sig lite vilsen i livet och orolig över det mesta men det är också väldigt intressant och lärorikt. Efter att Zahirah blev sparkad är det såklart rätt mycket som ska göras men med tanke på hur det kunde ha slutat gör jag det här med ett leende på läpparna och en förhoppning om att allt kommer ordna upp sig.

De 3 första dagarna som Zahirah var hemma medicinerade jag henne med Metacam och ett antibiotika som heter Penovet, det är en spruta som man injicerar i halsmuskeln. Dessvärre blev det lite problem med sprutan då Zahirah är extremt svår att sätta nål på, det är antingen två ben eller så skakar hon av sig kanylen. Problemet med att ge i muskeln är att det inte får blöda då risken för penicillinchock ökar, om antibiotikan går ut i blodet sprider det sig fortare och hästen kan bli blind för en stund och ramla ihop. Det är både en risk för människan och hästen som man helst gärna undviker, därför blev det rätt problematiskt när hon skakade av sig kanylen medans vi väntade för att se om det kom något blod. Som tur är har vi en veterinär på ridskolan där jag jobbar så hon skrev ut en annan kur med ett motsvarande antibiotika som vi kunde ge oralt 2 sista dagarna. Det gick bättre men hon hatar verkligen att medicineras så "lite" ska hon alltid krångla oavsett om det är spruta i halsen eller via munnen. Självklart tar vi också tempen på henne dagligen för att bekräfta att hon inte har någon feber.

Förutom medicin fick vi instruktioner om att gå med henne 2ggr/dag i 5 minuter framtill att stygnen tas bort. De ska vi göra 12-14 dagar efter att hon blev ihopsydd vilket innebär att stygnen är borta senast på lördag. Självklart har hon också ett rejält bandagerat ben, det byter vi var 4e dag eller utefter behov och när stygnen är borta ska hon ha bandage ytterligare 4 dagar.

Vi rengör med natriumklorid (koksalt) och lägger en steril kompress närmast såret. Därefter ska vi ha ett tjockt lager med bomull, vi använder dock cellona (läs mer om det HÄR ) för att underlätta omläggningen av såret då hon är extremt känslig där stygnen sitter. Sedan snurrar vi om allt med gasbindor och ytterst Vetrap.

Det som kvarstår nu i vår rehab är att öka skrittmotionen gradvis under 1 vecka efter att stygnen är borta och om allt går väll successivt komma tillbaka till normala träningsrutiner. Förhoppningsvis går allting smidigt och att vi relativt snart är tillbaka på träningar och kan fortsätta våra tävlingar som vi har planerade men jag tänker absolut inte stressa, den här hästen får jag alltid tänka att jag investerar långsiktigt i. Så har det varit från dag 1 jag red henne och samma sak gäller hennes skada nu.

Än en gång, jag är verkligen så glad över att hon kom undan så lindrigt. Det hade lika gärna kunnat vara ett ben som var av eller senor som skadats, vi har verkligen haft änglavakt!

Likes

Comments

Contains affiliate links Utrustning

Jag vet inte om det bara gäller mig men när något gör att jag inte kan rida får jag såna sjuka cravings till att köpa mängder av utrustning till både mig och hästen. Dagdrömmer 24/7 om att jag och Zahirah är tillbaka på träningarna med snygga outfits och att allt bara sitter som innan skadan. Det senare kanske inte är realistiskt men att ha snygga outfits och att vara tillbaka på träningarna, det kan vi faktiskt uppfylla. Här får ni iallafall en drös med snygg utrustning som jag drömmer om ska finnas i min ägo.

Likes

Comments

Okategoriserat
I det här inlägget tänkte jag informera om Zahirahs skada lite mer, från samtalet till hemfärd... (Varning för stötande bilder.)

Söndagen den 1 oktober hade vi under dagen tävlat en seriedressyr på hemmaplan. På kvällen runt 18-tiden får min syster ett samtal av en kvinna som har sin häst i samma hage som Zahirah, hon hade inte mitt nummer men som tur var hade Linnea haft hennes företag som "efter skolan hjälp". Jag fick informationen om att Zahirah hade blivit sparkad rätt rejält och att hon inte stod på benet. På 2 minuter var vi ute ur lägenheten och rullandes i bilen. Allting fram tills att jag kom till hagen är egentligen rätt blurrigt för mig, jag var otroligt stressad då jag tidigare ridit en ponny som fastnade med bakbenen i elstaketet och inte överlevde så mina bilder i huvudet var inte trevliga.. När vi passerar ridskolan ser jag Lena som jobbar som veterinär så jag slänger mig ur bilen då hon var påväg att åka och får med mig henne till hagen för att kunna ta en första titt.

När vi kom fram till hagen möttes jag av Rebecca som hade upptäckt Zahirahs sparkskada. Som tur var stod Z stilla och åt på ensilage, dessutom hade hon det skadade benet på marken men hon avlastade rätt rejält. Jag sätter på henne grimma och det första vi kollade var att se om hon haltade, hon markerade lite men inte såpass mycket att min panik blossade upp igen. Eftersom Zahirah är så stressad av sig själv var det jätteviktigt att jag behöll mitt lugn vilket jag lyckades med sekunden jag klev ur bilen. Väl ute ur hagen konstaterade vi att skadan satt på ett ställe som skulle kunna innebära att senorna inte blivit påverkade men på grund av sårets storlek behövde vi få ihop det. Vi försökte få mer koll på såret genom att skölja med vatten och under tiden ringde vi till Mälarhöjden men då kliniken hade utbildningsdagar blev det att åka till Ultuna som ligger i Uppsala till deras akutmottagning.

På 1 timme från att vi kom till hagen var i i transporten påväg mot Uppsala och det har jag ridskolan och alla människor involverade i kvällen att tacka för. Utan folks snabba agerande och engagemang hade det tagit mycket längre tid. Nu kom vi iväg fort vilket gjorde att såret inte hann bli så smutsigt och minskade risken för infektion.

Framme på Ultuna möttes vi av två helt fantastiska kvinnor, en veterinär samt skötare. Det första de ville utesluta var om senor eller ben tagit skada så vi gick direkt in på röntgen. Zahirah var till en början rätt uppe i varv av att komma till en ny plats men under röntgen skötte hon sig exemplariskt, dock fick hon rätt rejäla doser lugnande under hela kvällen men oavsett så är mitt mamma-hjärta varmt av att hon höll sig i schack. Under röntgen höll jag henne och pappa fick hålla i plåtarna. Det var en lycklig Alma som fick beskedet att senor och skelett var opåverkade, det enda vi fruktade nu var kosenskenan.

Efter röntgen gick vi in i ett undersökningsrum där hon blev rakad för att se såret bättre och ytterligare lugnande samt lokalbedömning för att kunna testa skenan och sedan sy ihop. Zahirah är en väldigt bestämd dam som många av er kanske vet och hon bevisade en gång för alla att det inte spelar någon roll om man håller upp ett framben, hästen kan fasiken stå på två och sparka med det bakre ändå. Efter ett tag gick det iallafall bra och fick det resultat vi önskade, även den var intakt.

När vi hade undersökt alla riskområden var det äntligen dags att sy igen såret och när all lokalbedövning blivit lagd och tagit sig gick det fort. Zahirah fick väga sig (482,7kg) och fick sedan ställas i en fräsch och fluffig box lite halvt groggy. Efter att ha pussat på henne hoppade vi in i bilen för nu var det upp till Ultuna att se till att hon bättrade på sig innan hemgång.

Likes

Comments

Zahirah

Namn: Zahirah

Ras: Angloarab

Född: 2008

Kön: Sto 

Zahirah är ett 9 år gammalt sto på 157cm i mankhöjd som jag tränar och tävlar för hennes ägare Christina. Zahirah har en enorm egenvilja vilket resulterade i att när jag började rida henne i början av 2017, kom vi knappt framåt i ridningen utan vi stod på samma ställe och sparkade åt alla håll och kanter eller studsade på antingen fram eller bakbenen. Idag är jag på ett sätt tacksam för hennes starka vilja då det är den som gjort att vi blivit så tighta som ekipage som vi faktiskt är, vi har lärt känna varandra och idag rör vi oss för det mesta framåt förutom om det är något extremt "farligt" från hennes perspektiv på livet eller om hon skulle signalera att ha ont någonstans.

Zahirah är en kombination av engelskt och arabiskt fullblod vilket gör att hon har ett relativt känsligt psyke. Samtidigt som jag gillar hästar med lite nerver har det varit en utmaning vissa dagar och det är fortfarande ett av våra största hinder i ridningen. Hennes egen skugga, ljud, blåst, föremål och framförallt dressyrstaket, bommar och solkatter är något vi försöker övervinna. Jag tror aldrig att jag suttit på en häst med så mycket personlighet som Zahirah och det är verkligen roligt för det kommer alltid upp nya sidor hos henne desto längre i vår utveckling vi kommer.

Innan jag började rida Zahirah hade hon mest gått i skuggan, ridit lättare pass och studsat över några träd ute i skogen. Hon kunde rörelser såsom skänkelvikning, öppnor och slutor men det tog emot för henne då styrkan saknades så det har vi arbetat upp ordentligt senaste halvåret och det har verkligen gett resultat. Mycket bakträning, övergångar, tempoväxlingar och rygga kombinerat med rätt form i ridningen har gjort att vi byggt upp riktigt bra bakben och ryggmuskel. Idag rider vi dessa rörelser utan problem och det vi arbetar på nu är finliret, att hon ska bli mjuk som smör och utveckla kapaciteter i gångarterna.

Kortsiktiga mål:

- Komma igång efter Zahirahs sparkskada.

- Större register i gångarterna.

- Rida skänkelvikning, öppnor & slutor i galopp kontrollerat.

- Rida några klubbtävlingar & olika programridningar.

Långsiktiga mål:

- Nå 70% i LB:1

- Börja tävla LA.

- Kunna kombinera dressyrarbetet med bommar utan hennes "rädsla".

- Vidga våra vingar och komma ut på regionala tävlingar.

Likes

Comments

Alma Klingström

Det var en tidig onsdagsmorgon den 17 februari 1999 som jag valde att komma till världen. Det sägs att jag föddes med ett leende men jag tror lite mer på en skrikande bebis som inte hade en aning om vad som väntade henne men vad vet jag? Oavsett vilken version som är den rätta blev det rätt bra tillslut.

Det jag kan börja med att konstatera är att jag är en stereotypisk vattuman om man ser till ett dussintal olika astronomiböcker. En individualist som går min egna väg, att jag ibland blir så uppslukad av idéer och projekt att jag glömmer av de små, praktiska detaljerna och mig själv för den delen. Jag sick-sackar mig genom livet och försöker att vara så fördomsfri som möjligt i en värld som ständigt försöker manipulera in uppfattningar om allt och alla. Jag är extremt nyfiken och utåtriktat samtidigt som många kan känna att jag är svår att komma inpå livet. Lite komplicerad är jag, jag är trots allt en vattuman- oberäknelig, okontroversiell men samtidigt charmig och vänlig med ett starkt behov av umgänge.

Vad gör jag i livet då?

Som vilken annan 18 årig tjej, med ett år kvar på gymnasiet läggs det ned mycket tid på skolan. För er nyfikna läser jag samhällsprogrammet på Viktor Rydberg Jarlaplan. Jag trivs väldigt bra och är lyckligt lottad som dessutom har chansen att kombinera ett av mina största intressen med skolan, ridsporten. Sedan barnsben har jag haft ett brinnande intresse för hästar och jag började på ridskola året jag skulle fylla 6. Länge var det hoppning som var min största passion inom sporten men efter sommaren 2014 då jag var nere hos Sara Magnusson Lostria och hennes man Bruno i stallet Equrie de Ronqueroller blev jag helt blown away och det är nu dressyren som är min gren.

Sedan ett tag tillbaka rider jag angloaraben Zahirah vilket är en enorm möjlighet och det känns som julafton varje dag. Under lite mer än ett halvår har vi tränat ihop oss och nu är det äntligen dags för oss att testa våra vingar på dressyrtävlingarna. Om ni vill läsa mer om Zahirah, tryck på hennes kategori.

Utöver skola och hästar finns det egentligen inte så mycket tid kvar men på något makalöst sett lyckas jag klämma in både det ena och det andra. Jag älskar att umgås med mina kompisar samt att träna men just träningen gör jag för att bli den bästa ryttaren jag kan bli. Här på bloggen kommer ni iallafall kunna ta del utav min vardag som handlar just om hästarna, kommentera gärna vad ni vill läsa/se mer av så ser jag till att lösa det.

Enjoy!

Likes

Comments