För att börja med Working Equitation (WE) måste man ha en speciell "WE-häst". Det viktigaste är att hästen har ett bra temperament och är lyhörd. Den behöver inte vara i en viss storlek eller en speciell ras. Den behöver heller inte vara speciellt bra på att hoppa eller utmärkande gångarter, eftersom det inte bedöms. Vuxna kan även tävla på ponny så länge det är proportionellt. Alla tävlar mot varandra, vuxna som barn, ponny som storhäst. Alltså, kan alla vara med och tävla i WE!

Med hjälp av WE får ryttaren bättre sits, balans, hjälpgivning koordination, planering av bra ridvägar och anpassning av tempo. Medan hästen får en allsidig utbildning som baseras på dressyrens grunder, de får även förtroende och miljöträning. WE är även ett fantastiskt sätt att få både ryttaren och hästen motiverade och entusiasmerade.

Förtroende och samspel mellan häst och ryttare, noggranna vägar, precisionen, men även lite fart och fläkt - en kompletta ridsporten!

Tre moment

I Working Equitation erhåller man procent i ett dressyrprogram och i en hinderbana samt att man ska rida en hinderbana på tid. Samspelet mellan häst och ryttare sätts i fokus.

De tre momenten:

1. Dressyrmoment

2. Teknikmoment

3. Speedmoment

Dressyrmomentet rids på en 20x40 dressyrbana. I nybörjare till och med medelsvår klass rider man efter ett fastställt dressyrprogram. I svår klass rider man på enhandsfattning till ett kürprogram, det finns även i medelsvår klass. Hästen ska gå i en funktionell form för klassen som följer samma röda tråd som dressyrtävlan.

Teknikmomentet är filosofin för arbetet på fält och gårdar. Man ska öppna grindar, rida över broar, göra små hopp, rida volter och utföra olika uppgifter samt rygga ut ur en trång passage. Även detta ska ske i en funktionell form för klassen. Precis som i hopptävling går man banan och det finns en banskiss tillgänglig. De olika uppgifterna ekipaget gör sätt med poängen 0-10. Här är det bl.a det tekniska utförandet, samspelet och förtroendet mellan häst och ryttare som bedöms.

Speedmomentet går ut på att rida en bana på tid, precis som i en omhoppning. För att kunna ta sig runt banan snabbt gäller det att man har ett bra samspel och en smidig och uppmärksam häst. Nedslag av hinderdelar ger tidstillägg medan fångande av ringen kan ge tidsavdrag.

När momenten ridits räknas resultaten samman från alla moment, då utses vinnaren samt de andra pristagarna, och de får sina priser. Antal placeringar beror på hur många startande ekipage det är, precis som övriga grenar, t,ex, hoppning. En tävling kan enbart bestå av två moment, i så fall dressyr/teknik eller teknik/speed.


Mina tankar: Jag upptäckte den här grenen här om dagen och har nu satt ihop denna text efter saker jag läst. Jag tycker att det verkar vara en väldigt spännande gren och är för tillfället väldigt sugen på att testa på den med mina hästar, med hjälp av klickerträning. Så, vi får se hur länge denna inspiration håller i sig...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Många vill veta hur man från sin häst att tycka om en. Men som det ser ut idag kan man inte veta om en häst "tycker om en", man kan dock få en bra relation med sin häst. Men inte med dominans, ledarskap eller våld, utan med hjälp av partnerskap!

Men, hur får vi ett bra partnerskap då? Jo, byggsten nummer 1 - umgås kravlöst med din häst, mys ute i hagen eller i stallet, men utan krav. 2, Träna tillsammans! Du lär inte hästen och hästen försöker inte lära dig något, ni lär er tillsammans, utan slag, tryck och drag. Med hjälp av klickerträning lär sig hästen att pröva sig fram till det du vill utav den, och den lär sig snabbt. Ni gör det dessutom tillsammans som ett team. Gör man det även på rätt sätt kan man få den respekten man vill ha från hästen också, utan att behöva ta i med "hårdhandskarna". Mycket svårare än så är det inte!

Många tänker på hur hästarna beter sig mot varandra i hagen, de bufflas, sparkas och bits. Men det är bara en liten tid av all tid de spenderar tillsammans. Den största delen av tiden står de bara i hagen med varandra, och bara är...

Alltså, den lilla tiden om dygnet som vi är med våra hästar, är det viktigt att det blir en bra tid som både du och din häst uppskattar. Kom ihåg - hästen måste se ett syfte med det du vill att den gör, hästarna är inte till för oss.

Checklista på ett bra partnerskap:

*Du är inte rädd för din häst

*Din häst är inte rädd för dig

*Tiden ni tillbringar tillsammans är alltid rolig

*Din häst mår bra, både fysiskt och psykiskt

*Din häst vill följa med dig ut ur hagen


Likes

Comments

Forskare visar på att vissa av de lugnaste och snällaste hästarna lider av så kallad inlärd hjälplöshet. Inlärd hopplöshet är ett tillstånd då en individ ger upp och inser att den inte har makten att förändra obehagliga situationer, och kort sagt bara uthärdar sin tillvaro.

Hästar i detta stadium låter sig ridas trots att ryggen ömmar, hoppar hinder även om de har ont i knäna och låter sig spöas utan att reagera nämnvärt. De slutar svara på något och kommunicerar väldigt lite med omgivningen. Varför skulle de, när de inte kan påverka något i alla fall?

Inom psykologin beskrivs termen inlärd hjälplöshet som ett tillstånd av apati, passivitet och nedstämdhet. Inom etologin förklaras inlärd hjälplöshet som ett tillstånd som uppkommer när ett djur utsätts för stress eller obehag som de inte kan kontrollera. Tillståndet har likheter med depression och posttraumatiskt stressyndrom hos människor.

År 1967 utfördes ett forskningsprojekt på hundar där de i en första träningsfas utsattes för elchocker, som det inte gick att undvika eller fly ifrån, senare i en annan situation när de utsattes för elstötar och hade möjlighet att fly klarade de inte det. Det är effekten på inlärd hjälplöshet. Men djur som får behålla kontrollen vid potentiellt obehagliga situationer tycks resultera i lägra grad av fysiologisk stress och grad av hjälplöshet. De behåller även sitt "goda självförtroende".

Genom klickerträning låter man hästen ha kvar kontrollen, och den får själv bestämma hur pass motiverad den är för att genomföra något obehagligt. Många tycker även att NH är en bra och rättvis träningsmetod, och det har jag också tyckt. Men nu börjar jag se det från ett annat håll. Ett exempel:

Lära hästen att inte vara rädd för en plastpåse, med NH:

Man har hästen i en repgrimma och lina och har en påse fastknuten på exempelvis ett spö. Man börjar flaxa med påsen och låter hästen bli rädd, och slutar inte förrän den visar en lugnande signal. Vart efter ökar man kraven. Så fortsätter träningen tills hästen blir lugn från när påsen börjar flaxa.

Lära hästen att inte vara rädd för en plastpåse, med klicker:

Man släpper hästen i paddocken och knyter fast påsen exempelvis i ett hinderstöd, någonstans i paddocken. Hästen får lova att gå så långt bort från påsen som den vill. När hästen själv tar initiativet att gå närmare eller möjligtvis ens kollar påsen får den en godis. Alltså får hästen en godis varje gång den tar ett initiativ att närma sig påsen på något sätt. Tillslut kommer den så nära att den nuddar påsen, och då får den lite extra. Ganska snart lär den sig att "om jag rör påsen får jag godis". Sedan kan man även öka svårighetsgraden där ifrån på samma sätt.

Så skillnaden mellan dessa metoder är att inom klickerträningen låter man hästen helt bestämma takten, om den tycker att godiset är tillräckligt motiverande går det snabbt. Dessutom lär man hästen att inte vara rädd genom att den själv får ta reda på att den "läskiga grejen" inte är så farlig inom klickerträning, medan man lär den att det läskiga inte slutar för att den kämpar emot, utan det är hopplöst att ens försöka med något.


Likes

Comments

Ja, innan man börjar med en ny träningsmetod kan det vara bra att tänka efter först. Passar verkligen den här träningsmetoden för mig och min häst? "Visa vem som bestämmer", vem har inte hört det? Det är det som de allra flesta har som inre röst när de håller på med sina hästar kan man säga. Man tror att hästen gör saker för att bråka eller för att vara dum. Men jag vill säga att allt hästen gör gör den av en anledning, men aldrig för att den vill vara dum eller bestämma över oss.

Klickerträning är ingen vanlig träningsmetod och går emot vad många hästmänniskor tror på. Klickerträning gör så att hästen vågar ta egna initiativ, i ett försök att få belöning. Det kan även komma upp oönskade beteenden, om då hästen är hos fel person blir det orättvist för hästen, då den inte får alls den reaktionen från människan, som den hade förväntat sig.

Enligt mig ska man exempelvis inte klickerträna en medryttarhäst om inte ägaren är med på samma spår, då ägaren till hästen då kan bestraffa den just för att den testar något nytt i hopp om att få en godbit.

Man kan heller inte sälja hästen till vem som helst, p.g.a. samma anledning. Ett exempel på ett sådant tillfälle kan vara att man klickertränat hästen till att lyfta upp ett ridspö, då kan hästen utföra samma beteende, även på andra saker än ett spö, men vad det än är hästen lyfter upp kan det vara ett oönskat beteende i ägarens synvinkel, och då kan hästen få bestraffning när allt den ville var att göra rätt och få sin belöning.

Alltså är inte klickerträning en träningsform för alla, då det finns ett antal faktorer som gör att det inte blir bra för hästen. Hästarna älskar det, men det är inte alla människor som gör det. Men är klickerträningen något som passar er är det en utmärkt möjlighet att få en bra relation mellan dig och din häst!

Likes

Comments

Hästarna lär sig snabbt när man använder sig av klickerträning. Man behöver nödvändigtvis inte ha en klicker, man kan även ha något annat ljud. T.ex. ordet "BRA!", en vissling, klickljud med tungan eller vad man än kan komma på. Det viktiga är att ljudet är konsekvent. Alltså, ljudet innebär att hästen gör rätt, och ljudet leder till godis. Man kan inte heller förvänta sig att att hästen ska förstå precis vad den ska göra med en gång, utan man får dela upp träningen i flera mindre steg, innan man kommer till sitt slutmål. Till allra första början kan det i alla fall vara bra att börja med att lära in klickljudet.

Lär hästen klickljudet.

I detta steg är det perfekt att även lära hästen att inte tigga. Stå framför eller bredvid hästen och när hästen visar någon tendens till att vända bort huvudet från dig klickar du och ger den godis. Så här fortsätter du i några minuter (5-10), och efter det är det dags för en paus, det kan vara en paus från några minuter upp till ett par dagar.

Men om det nu är så att hästen nafsas eller är alldeles för på?

Jo, då kan du t.ex. ha ett staket mellan er så har inte hästen lika lätt att komma åt och nafsa och i övrigt gör du bara på samma sätt som ovan. När hästen börjat förstå att den får godis när den inte tigger kan du testa att stå på samma sida av staketet som hästen.

Likes

Comments