Grattis Alaurie 10 år!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

37 dagar kvar utav ett år i livet, utav livets år. Jag är inte ledsen. Jag är inte glad. Jag är inte lättad eller förkrossad. Jag är allt på en och samma gång. Kroppen är en enda gryta av känslor som bubblar över. Inte ibland, utan ofta flera gånger per dag och utav minsta lilla anledning. Ofta kommer tårarna utan en enda tydlig känsla; jag är både ledsen, glad, lättad över att utmaningen snart är över och samtidigt förkrossad utav samma anledning. Det är som att mixen utav alla känslor blir för mycket och tillslut tar ut varandra, så att jag inte känner någonting längre, även fast jag känner precis allt.

Klockan tickar. 37 dagar kvar. Vemodigt njuter jag utav varenda minut.

Likes

Comments

Jag och några kompisar åkte till en ikonisk dans hall kallad "The Boken Spoke" för att dansa Honky Tonk eller Country Dancing. Det var verkligen superkul men fy vad dålig jag är på att dansa! Det är bara att skratta åt eländet. Det blev inte direkt bättre när dansinstruktören pekade på mig och min kompis för att demonstrera några danssteg inför runt hundra personer.... Well well, kul var det i alla fall!

Likes

Comments

Dagen började med att vi myste runt på Cheryl's spa där hon jobbar. VI fick snacks, drinkar, bastade, gjorde ansiktsmask och flöt runt i poolerna. NAJS... Ända tills vi insåg att vi hade 2 timmar att fixa oss. PANIK. Jag har då aldrig varit så stressad på ett spa som under de två timmarna som dock blev till 3,5. Som tur var hade vi räknat med att ta bilder i 2,5 timme så vi blev inte allt för sena till balen i alla fall.

Innan vi skulle äta på restaurang med vår grupp så kom min fina värdfamilj för att ta bilder.

...Och sedan drog vi till balen som var på ett fint hotell. Det roligaste tyckte jag var att träffa alla man kände och se hur fina alla var. Sedan efter balen så drog vi till ett "after prom party" och somnade runt kl. 5 på morgonen.

Vad vore väl en bal på slottet? Alldeles, alldeles underbar.

Likes

Comments

Nu är jag äntligen klar med den här teckningen som jag jobbat med i min klass "Drawing 2". Egentligen så har han ett skägg, men för att få vitt skägg att se verklighetstroget ut så behöver man en elektrisk suddningspenna som vi inte hade, så jag fick sätta en hand för munnen i stället, haha! Jag får väl säga att det är det bästa jag gjort hittills, men som alla ni som målar och tecknar så ser man alla fel man gjort, och det är faktiskt ganska störande att titta på. 😂 Men men. Lite nöjd i alla fall. :)

Likes

Comments

Man blir behandlad som om man var 5 år yngre, framför allt i skolan. Det är som en generell paranoia över allt som har med barn och ungdomar att göra. På lektionerna måste man fråga: "Mrs. Esparza, may I go to the bathroom please?", men det är inte alltid de säger ja, och då får man snällt vänta tills man får tillåtelse eller tills lektionen tar slut. Om man får gå så skriver man upp namn, exakta tiden man går ut, vart man ska och så får man ta med sig en bricka så att bara en i klassen kan gå åt gången, för att sedan skriva upp exakta tiden då man kom tillbaka.

Tar man skolbussen hem och vill gå av på en annan hållplats för att t.ex följa med en kompis hem, så måste man gå till rektorns kontor för att få en signerad lapp + en hel bunt med utskrivna papper som bevis på att man verkligen får gå av på en annan hållplats... De har alltså ett ofta sjukt kontrollbehov över ungdomar mellan 14 och 18 år. En anledning till det här tror jag är systemet med att personer, företag och i det här fallet skolan kan bli stämda om något skulle hända. Det ska ändå bli lite skönt att i Sverige få bli behandlad som den 18-åring jag faktiskt är.

Likes

Comments

"We pledge allegiance, to the flag, of the United States of America, and to the republic for which it stands, one nation, under God, indivisible, with liberty and justice for all."


Varje morgon, rak i ryggen och med handen på hjärtat står vi uppställda mot den amerikanska flaggan för att hedra den. "With liberty and justice for all."... "Liberty". Vad betyder det, egentligen?

Mellan år 1870 och 1900 så steg 12 miljoner människor i land till nationen som skulle göra dem fria. Det sades att varje man var skapad jämställd, att han hade religionsfrihet, yttrandefrihet, rösträtt och rätten att försvara sig och sin familj med sitt egna vapen, om så krävdes. Med dess stolta expansionism, världens mäktigaste ekonomi och individuella fri- och rättigheter, så kunde vi inte klandra dem när de under tidigt 1900-tal sade sig vara “the Greatest Nation in the World”. Men vad hände sedan?

Tiden gick. Vilda Västern förlorade sin vildhet, men rätten till vapen bestod och lämnade efter sig ett samhälle där skolskjutningar inte längre får plats i nyhetssändningarna. Europa insåg också värdet av rättigheter och ratificerade dem de med och mer därtill, medan USA i mitten av 1900-talet fortfarande stod kvar i tanken att det svarta folket var smutsigt och behövde segregeras. USA kniper idag en 17:e plats i utbildning, en 42:a plats i förväntad livslängd och 43 miljoner människor, drygt 13% av befolkningen, lever i fattigdom.

“Frihet” har sedan Thomas Jeffersons självständighetsförklaring blivit till ett mantra för den amerikanska identiteten och något som har gått före allt… Förutom om det gäller andra än den vita, heterosexuella mannen, förstås. Övergick stormakt till storhetsvansinne när övriga världen kom ikapp men USA:s självbild förstenat? Patriotismen glöder starkare än i något annat land och Amerika säger sig fortfarande vara “the Land of the Free” även om frihet idag återfinns i många andra länder. Så vad är denna frihet?

Möjligheten att skapa sig det liv man drömmer om? Har de 42 miljonerna under fattigdomsgränsen samma frihet att nå den amerikanska drömmen som den rikaste procenten? Många tvivlar.

Friheten till självuppfyllande? När jag bär shorts i skolan blir jag uppmanad att skyla min skambelagda hud, det finns inga rättigheter för transpersoner, och homosexuella fick rätten att gifta den de älskar för mindre än två år sedan.

Samtidigt som åtta månader i Texas har varit de mest berikande i mitt liv, så har de också fått mig som liberal att ifrågasätta betydelsen av frihet och USA:s identitet. På måndag står jag nämligen åter under Gud och med handen på hjärtat ironiskt blir tvingad att hedra friheten. Det jag då undrar, är friheten till vad?

Likes

Comments

Här har ni alla mina tre älskade, irriterande, fnittrande, bråkande men för det mesta alldeles underbara värdsyskon. Gud så jag kommer sakna dem.

Jag kommer sakna att sitta och hjälpa Braden, nyligen 8 år fyllda som vi tror har dyslexi, med läxorna om kvällarna. Jag kommer sakna att se honom lysa upp av berömmet han just fått efter att ha läst en mening eller skrivit siffran tre åt rätt håll. Att se honom bli tilldelad diplom i skolan för sin förmåga att aldrig ge upp.

Eller Alaurie, 9 år men som enligt henne "technically is ten". Kaxig som attans är hon, och det får hon gärna vara. Självförtroendet kommer hon behöva. Jag älskar att höra hennes funderingar om kompisar och livet när vi sitter uppe om kvällarna fast vi egentligen inte får.

Speciellt kommer jag sakna Oliver, 4 år. Jag kommer sakna att krama om honom när han krypigt upp i knät i soffan bara för att gosa. Jag kommer sakna när han blundar och lutar sig fram för att få en puss, för att sedan nöjt vilja hålla handen. Hjärtat smälter ju.

Likes

Comments