För att ha uppdaterat relativt regelbundet under året här på bloggen så får man väl säga att jag tappade det helt mot slutet. Men bättre sent än aldrig som man brukar säga, så här kommer lite utdrag ur min sista tid i Texas.

Här såg vi tusentals fladdermöss flyga ut från under en bro vid skymningen i Austin

Top Golf

Alecia blev frälst utav en smörgåstårta från IKEA, så under året gjorde vi hur många som helst själva.

Under sista terminen var jag med i klubben "Model United Nations" där vi gick på en konferens under en dag. Vi hade läst på, tränat och skrivit uppsatser i veckor. Det var strikt klädkod och vi diskuterade proffesionellt hur FN skulle bidra för att hjälpa krigsskadade länder. Jag representerade Sydkorea. Ett rollspel kan man säga där vi lärde oss hur det går till i FN! Rena rama drömmen för mig som verkligen vill jobba inom FN.

Mother's Day. I love you Alecia. <3

Fick hon sin prins?

VANDRANDE PINNE I VÅR TRÄDGÅRD??

Hahaha när man inser att man har en vecka kvar...

Här har vi en hemlös, 18-årig kille som jag och min kompis satt och snackade med i 2 timmar. Väldigt intressent.

Bästa vännen Cheryl <3

Mrs. Esparza: Engelskalärare

(Btw kan vi ta ett moment för mina fancy outfits i skolan?)

Mr. Sutherland: Bildlärare

Sista veckan i skolan hade vi slutprov i alla kurser... Under året hade jag ändå pluggat en del men mot slutet valde jag att fokusera med på att njuta utav sista tiden.

Till sist kom den sista dagen...

Alaurie spelade softball, som är tjejversionen utav baseball... mindre bana och större boll för tjejer kan ju inte träffa bollar och de orkar ju inte springa så långt... pust.

Den sista tiden prioriterades familjen och de närmsta vännerna högst. Åh vad det värker i hjärtat. Jag saknar dem så.

Ett internskämt i familjen var att retas med mig för att jag inte klarar av att äta stark mat, som dem är vana vid. I julklapp köpte jag en salsa-sås som hette "100% pain".

Vi skaffade pool vilken användes flitigt utav alla, inklusive hela grannskapet.

Sedan väntade avskedet...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Mellan varje människa med en relation finns en länk. Länken kan vara en tunn och skör tråd mellan bekanta eller ett tjockt och starkt gummiband mellan älskande. Det sistnämnda verkar kunna sträcka sig över hav och kontinenter utan att brista, även om tid kan torka ut det, göra det stelt och försvagat. Det verkar som att länken är fäst i hjärtat, för det värker så förunderligt där när bandet töjs ut.

Hur känns det?

När frågan kommer till mig blir jag stum. Vad svarar man när hela havet stormar och känslorna motsäger varandra? Jag vill ju åka hem. Jag blir pirrig när jag tänker på Arlanda, när jag tänker på att se ett Stockholm prytt av grönskande björkar, dansandes till studenternas lyckliga sång. Jag vill ju vara nära min familj och mina vänner, uppleva livets alla fester och vardagen med dem. Men allt har ett pris. Går jag på Stockholms gator så går jag inte längre på Austins. Kramar jag om min svenska familj så kramar jag inte längre om min amerikanska. Därför är det med följande citat jag svarar på frågan om hur det känns:

Mitt utbytesår har byggt upp mig, men också rivit ner mig. Jag kommer aldrig kunna ha ett fullständigt lyckligt, tillfredställt hjärta, för jag kommer alltid ha band som skaver och drar i det från andra sidan havet.

Likes

Comments

37 dagar kvar utav ett år i livet, utav livets år. Jag är inte ledsen. Jag är inte glad. Jag är inte lättad eller förkrossad. Jag är allt på en och samma gång. Kroppen är en enda gryta av känslor som bubblar över. Inte ibland, utan ofta flera gånger per dag och utav minsta lilla anledning. Ofta kommer tårarna utan en enda tydlig känsla; jag är både ledsen, glad, lättad över att utmaningen snart är över och samtidigt förkrossad utav samma anledning. Det är som att mixen utav alla känslor blir för mycket och tillslut tar ut varandra, så att jag inte känner någonting längre, även fast jag känner precis allt.

Klockan tickar. 37 dagar kvar. Vemodigt njuter jag utav varenda minut.

Likes

Comments

Jag och några kompisar åkte till en ikonisk dans hall kallad "The Boken Spoke" för att dansa Honky Tonk eller Country Dancing. Det var verkligen superkul men fy vad dålig jag är på att dansa! Det är bara att skratta åt eländet. Det blev inte direkt bättre när dansinstruktören pekade på mig och min kompis för att demonstrera några danssteg inför runt hundra personer.... Well well, kul var det i alla fall!

Likes

Comments

Dagen började med att vi myste runt på Cheryl's spa där hon jobbar. VI fick snacks, drinkar, bastade, gjorde ansiktsmask och flöt runt i poolerna. NAJS... Ända tills vi insåg att vi hade 2 timmar att fixa oss. PANIK. Jag har då aldrig varit så stressad på ett spa som under de två timmarna som dock blev till 3,5. Som tur var hade vi räknat med att ta bilder i 2,5 timme så vi blev inte allt för sena till balen i alla fall.

Innan vi skulle äta på restaurang med vår grupp så kom min fina värdfamilj för att ta bilder.

...Och sedan drog vi till balen som var på ett fint hotell. Det roligaste tyckte jag var att träffa alla man kände och se hur fina alla var. Sedan efter balen så drog vi till ett "after prom party" och somnade runt kl. 5 på morgonen.

Vad vore väl en bal på slottet? Alldeles, alldeles underbar.

Likes

Comments

Nu är jag äntligen klar med den här teckningen som jag jobbat med i min klass "Drawing 2". Egentligen så har han ett skägg, men för att få vitt skägg att se verklighetstroget ut så behöver man en elektrisk suddningspenna som vi inte hade, så jag fick sätta en hand för munnen i stället, haha! Jag får väl säga att det är det bästa jag gjort hittills, men som alla ni som målar och tecknar så ser man alla fel man gjort, och det är faktiskt ganska störande att titta på. 😂 Men men. Lite nöjd i alla fall. :)

Likes

Comments