Postad i: Frågor och svar

Gymmar du med sällskap? Lyssnar du på musik när du tränar? Tips på spotify-lista?

Jag gymmar alltid själv. För mig är tiden på gymmet min mentala-avkoppling, jag går verkligen in i MIN bubbla. In i den bubblan tar jag med min pappas spotifylista, haha älskar den. AC/DC, Judas Priest, KISS, Queen, Iron Maiden, Cornelis Vreeswijk, Eldkvarn, Bruce Sprinsteen, Ebba Grön, alltså det finns så många bra artister och band på den listan. Det kanske märks, men jag älskar att höra en tydlig takt och musik jag kan texten utan och innantill, älskar den där gubbrocken asså.

Vad har du för träningsschema?<3

Alltså jag har program för rygg, ben, biceps/triceps, bål, bröst och axlar som jag skrivit ner i ett A4-block som jag alltid har med mig på gymmet. Jag har idag inget "tids-schema" utan jag kör det jag känner för den dagen. När jag körde på det jag fick av min pt fick jag ett schema för vilket pass till vilken dag som jag noga följde. Kunde vara: måndag- bålstabilitet, tisdag- helkroppsprogram 1, onsdag-aktiv vila torsdag- helkroppsprogram 2 osv.

Jag som förälder, hur kan jag på bästa sätt hjälpa mitt barn? Hur pratar jag med dom? Har du tips? 😊

Mhmm, jag kan inte säga/göra annat än att hänvisa till en dietist. Ditt barn kommer troligtvis ifrågasätta varför, säg då att ni som familj vill lära er mer om kost, motion och hälsa överlag. Sen måste jag även säga: är ni inte nöjda med hjälpen ni får, be om en remiss till ett fetmateam eller annan dietist. Ni ska tillsammans se ett resultat. Se dietisten som ett verktyg, ett hjälpmedel. Jag kan tala för mig själv och säga det att en del inte gillar att ta emot hjälp, men det är bara det att vi får sätta ner vårat "besserwisser-arsle" o ta emot den underbara hjälpen som finns att få!! Men som jag försökt att förtydliga i texten, gå in med inställningen att ni gör det TILLSAMMANS.

Efter din viktnedgång, vad är det svåraste? Svåraste att hålle kvar/upprätthålla?

Jag fattar din fråga, men det är just detta jag förespråkar om: det handlar om att ändra sin LIVSSTIL. När man ändrar den långsamt så är det inte svårt att leva efter den sen. Men det jag tycker är svårt just nu är att inte äta för lite.

Vad tycker du är svårast just nu? Gällande kosten och träningen 😊

Att veta hur mycket min kropp behöver. Hur mycket ska jag äta för att minska min fett% samtidigt öka min muskelmassa? Sen jobbar jag mycket med psyket, till exempel så jobbar jag med att övertala mig själv att jag inte behöver pilla bort paneringen på fisken i skolan och det är okej att äta köttbullarna som mamma har stekt i smör och det är okej att ta en liten bit tårta på kalas. Det är sånna "småsaker" som är jobbigt för mig idag.

Under din viktnedgång, känner du att du fick stöd då från din omgivning? I form av vad? Vad åt du för mat, åt du samma som din familj?

Jaa, eller asså, det är klart att mina föräldrar och systrar vill att jag ska må bra, sen om jag väger 100 kg eller om jag väger 70, det spelar ingen roll i deras ögon. Men ja, jag känner att jag har fått ett bra stöd, de stöttar det jag gör. Det kan vara i form av när jag kommer hem från gymmet och berättar om ett nytt pb (personbästa) då är det liksom en high-five och ett "bra jobbat!". Mer än den responsen har inte jag krävt, de vet att jag endast gör detta för min skull.

I början av min viktnedgång jobbade jag med att bara äta normalstora portioner och sen börja fundera på vad det faktiskt var jag åt (har pratat om digestivekexen innan t.ex) och ändrade småsakerna. Men svar på din fråga: ja jag åt samma mat som min familj. Min familj äter väldigt bra mat, men om det inte skulle sett ut så; skulle jag nog ha ätit annan mat som jag hade varit nöjd med.

Saknar du att kunna äta vad som helst? Eller hur funkar det? Äter fortfarande samma saker som du gjorde förr?

1. Jag kan äta precis vad som helst, finns inga fler regler än: ät inte mer än vad du gör av med.

Det finns inget idag som jag saknar av min gamla livsstil. För mig är det inte lockande någonstans att sitta och proppa i sig 500g godis eller att sitta på donken o käka en hamburgare när jag istället skulle kunna äta en svin god thaigryta, där jag får i mig så mycket bättre fetter, proteiner och kolhydrater än den där vissna cheesen. Är så glad över vart jag är idag!

Vad beställer du på resturang?

Jag tycker verkligen om sallader och grönsaker (de som äter med mig i skolan, de vet hahaha) och har alltid gjort, så kyckling-ceasar eller kebabsallad. Men det är väl väldigt originellt att läsa "SALLADER" på en hälsorelaterad blogg, så tänker säga det att en plankstek, all fisk och en hamburgare, det sitter aldrig fel. Men så fort jag beställer något så beställer jag ost, såser/dressing och bröd bredvid, eller alltid plockar det åt sidan själv. Jag har påpekat det innan: jag tycker inte att det är supergott och det är väldigt kaloririkt, så då plockar jag hellre bort det=problemet löst, fiffigt va!

hur har din kompisar stöttat dig, hur hjälpte de dig? eller struntade de i det, och låtsades som ingenting? Hur fick du egentligen upp motivationen? Då du sa att du försökt många gånger, men du kom tillbaka i princip till samma punkt igen.

Svår fråga... Alltså, när jag började allt detta så var det väl ingen som riktigt la märke till att jag var på gymmet så ofta och det var väl ingen som brydde sig egentligen. Jag fick upp motivationen tack vare min underbara dietist. Han har varit till så stor hjälp. Tack vare honom lärde jag mig att se med nya glasögon, att tänka ur ett annat perspektiv, att inse att det är inte svårt att gå ner i vikt bara man har rätt tänk. Jag har nu gått hos denna dietisten på KSS i 1,5 år, innan det gick jag hos en annan dietist på en vårdcentral i Falköping, men jag och denne dietisten synkade inte. Jag gick snarare upp i vikt när jag gick i Fkp. Det var det att jag fick inte rätt verktyg, jag fick inte det jag krävde av hjälpen/dietisten.

Nu efter, vad får du för respons? Fanns det folk innan som var taskig mot dit/klanka ner på dig? Är folk det nu? Du har en jättebra blogg! 😍

Haha, det första som kom upp i huvudet var när min farbror kom i korsningen hemma och vinkade som hejsan (jag undrade ju vad det var för fel på honom, för vi ses väl ändå nån gång i veckan, så fattade inte varför han var så glad att se mig denna veckan), han vevade ner rutan o sa sen "jaha var det bara du! Jag trodde det var Amanda så smal som du blivit!" Amanda är alltså min mellersta storasyster som alltid varit den där "slim-fit bodyn". Han trodde väl att Amanda hade kommit hem över helgen, men icke; det var bara lilla jag. Med det sagt så har jag fått fin respons både från familj och vänner. En del i skolan ger mig komplimanger och uppmuntran till min förändring, vilket är jättekul, TACK!!

När jag blickar tillbaka på mitt liv så har det varit väldigt mycket hur jag har blivit beskriven som jag tog illa upp på. Jag har fått stämpeln som "hon den kraftiga/tjocka/feta/kraftig benstomme" eller liknande. Då är det väldigt lätt att ta illa upp, men låt oss inse fakta: det var ju sant. Men visst jag har ett namn, Klara Svensson. Vikt är ett känsligt ämne idag och har varit under hela tiden som jag har gått runt på jorden, så kan vi alla bara sluta förklara människorna med kroppstyper. Säg inte "den smala", "plankan", "den tjocka", "fettot". Vet du namnet på personen säg då namnet, hur svårt??? Om du ska beskriva för en annan som inte vet namnet på den omtalade säg då (tar mig som exempel) istället "hon med lugg", "hon med glasögon", vad som helst är bättre än att få återupprepat för sig själv hur sin kroppsform ser ut, för det vet man själv, och DU kan aldrig veta om personen tar illa vid att höra sånt.

Idag bryr jag mig inte ett skit om vad någon säger, det gjorde jag egentligen inte när jag var yngre heller, för det de sa var sant. Fick jag kritik eller om jag får kritik idag, då möter jag den kritiken. Kan vara i form med "ja så om jag är fet, vad gör det? Möt mig" då har man redan satt ner den personen på jorden.. Ett tips: det kan vara vad som helst som du egentligen tar illa upp på, men det du tar illa upp: möt det. Låt oss säga att du är missnöjd med hur din näsa ser ut, en person då kanske säger "potatisnäsa" eller vad som helst, skratta med dem. Säg "hahah ja, min näsa sitter mitt i facet o den är stor som fan, men äsch vafan ska man göra åt saken". Tro mig, personen/personerna i fråga har face-plantat så jävla hårt då.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments