Postad i: Jag, min historia

Jag, som ni vet, har gått från en ohälsosam relation till mat, från ett ohälsosamt BMI och från noll träningsmotivation till att idag ha vetskap om vad jag stoppar i mig, ett helt okej BMI och jag ÄLSKAR att vara på gymmet, lika stor kick med endorfiner efter varje pass! Resan hittills har egentligen inte varit så svår, men ett tålamod av stål har definitivt krävts.

Vart står jag idag är då frågan. Vad är mina nya mål? Är jag nöjd? Är jag klar? Jag har nu börjat en ny resa, jag står på outforskad mark och jag är så osäker på vad det är som krävs. Det jag vet är att ett bra resultat tar tid, lång tid. Jag har så mycket kvar att ge och jag vill lära mig mer om kost och hälsa överlag. Mina tankar och mål just nu är att lyfta mer på gymmet och att bygga mer muskler. De förändringarna jag hittills har sett får mig att bli lycklig inombords, det att jag nu vet att jag kan klara av det jag en gång trodde var omöjligt. Det är mycket småsaker jag sett hos mig själv som kanske ingen annan skulle tänkt på, men jag kan idag se mina fotknölar, jag har faktiskt käkben haha, jag har fått smalare fingrar och jag har idag mellanrum mellan tårna. Dessa saker ligger mig väldigt nära hjärtat för det är en såpass stor grej för mig. Försök att tänka dig själv att du varit utan detta hela ditt liv, mellanrummen mellan tårna, att kunna se din fotknöl eller att se dina ansiktskonturer, och nu efter allt slit se det. Att jag inte bara ser fett på min kropp, det är för mig en mer psykisk omställning än fysisk.

Jag tror att det kommer ta lång tid innan jag är nöjd, men vad jag hittills har åstadkommit är jag stolt över men jag har än idag svårt för att se mitt nya jag i spegeln. När jag till exempel är och shoppar så tar jag fortfarande de storlekarna jag hade för ett år sedan och då när jag står i provrummet så är det för stort, det sitter i min ryggmärg att ta den största storleken jag hittar.

I vilken riktning du än står, fortsätt mot det mål du en gång satt upp och skrik till dig själv varje dag att din tid kommer, ditt resultat kommer visa sig gällande allt

"Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp"- Lars Winnerbäck, Elden

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Detta inlägg kommer inte handla om vikt hit och dit eller om din fysiska prestation, utan om psyket, vad som jag tror är grunden till allt. Hur du tänker är den största byggstenen.

En vän skrev följande till mig iförrgår: Klara. Hur kan du vara så positiv hela tiden, engagerad och fortfarande så målmedveten? Hur pallar du gå till gymmet fem dagar i veckan som ligger på andra sidan stan? Vart får du din energi ifrån, hur kan du alltid ha huvudet så högt? Du lyckas med det som många anser omöjligt, att palla. Hur lyckas du?

Vad svarar man på det? Hur svarar man på det? Hur svarar jag kort, koncist och precis på det? Finns det ett recept på hur man lyckas? Jag tror ja, ja det finns ett recept. MEN, här kommer det där klyschiga svaret du egentligen inte ville läsa, det är ditt recept som kommer funka för dig. Du måste verkligen hitta ditt välmående i det du håller på med, det är grundingrediensen, till allt.

Fråga ett: hur jag är så positiv dag ut och dag in? Motfråga: varför skulle jag vilja vara negativ? Varför skulle någon vilja vara negativ? Jo, det är något som du väljer. Du väljer om du vill börja din dag på ett positivt sätt eller inte. Du väljer om du vill se de gråa molnen eller om du vill se solskenet som spricker igenom. SJÄLVKLART har jag stunder, dagar då jag bara vill kväva allt och alla i min omgivning (nej detta är inte ett mordhot, haha). SJÄLVKLART har jag kvällar då jag bara sitter där på sängen och ifrågasätter ALLT. Vem är jag? Vad gör jag? Varför håller jag på med detta? Men då har jag ett standard-svar: "Jag är Klara Svensson, jag är mitt företag. Jag kämpar för att nå mina mål. Jag gör detta för att jag vill må bra." Om allt en dag går åt helvete, då är det ingen idé att gräva ner sig o ta på sig offerkoftan. Det är bara att kasta sig upp på den hästryggen igen och fortsätta där man föll av.

Hur jag fortfarande är så målmedveten är för att jag har satt ett bra mål, har snackat så mycket om detta och jag tycker verkligen att det är viktigt att ha bra mål. Hur jag pallar att gå till gymmet fem dagar i veckan är för att jag tycker att det är kul. Jag tycker att det är kul som fan att stå 20 minuter på cykeln och värma upp (läs svettas som faan) jag tycker att det är kul att se personlig utveckling, jag tycker att det är kul att prova på nya övningar och jag blir lycklig av att känna träningsvärken i den muskelgruppen dagarna efter. Viktigt: skit i att jag går till gymmet fem dagar i veckan, för att när du jämför dig med mig, då jämför du dig med "alla andra", jag menar på just det tankesättet: "alla andra".

Vart jag får min energi ifrån och hur jag alltid (vill hellre säga oftast) håller huvudet högt är för att jag vet hur gott det påverkar att se en glad käft i korridoren. Att se ett leende på ett par läppar påverkar en utan att man tänker på det. Jag tycker inte om att gräva ner mig i diverse problem, gillar inte ens att se på "problem" som något dåligt, det är något som kommer till en och man ska se det som en möjlighet att växa som person, back to track: mår jag dåligt tar jag tag i det när jag är i min trygg-zon. När jag är med en nära vän jag kan få råd av eller när jag är med min familj. Jag får min energi från mina förebilder. Vad har jag då för förebilder? Många utav dem är individer som jag kallar familj, men en "förebild" för mig kan även vara en bra podd, då kanske man inte säger en förebild men du förstår vad jag menar.
Jag har två fantastiska systrar som ger mig så mycket energi genom lärorika konversationer, vilket jag värdesätter så otroligt mycket. Jag bor tillsammans med två individer, mamma och pappa, två personer som känner mig bättre än vad jag själv gör, två personer som vet koden till min inre kärna. Jag har fått ett privilegium att få leva med personer som gör djupa inflytanden, och jag älskar att gå i deras fotspår MEN med mina egna skor.

Jag vill tipsa er om en ljudbok och två poddar som min syster fick mig att lyssna på. Tro mig när jag säger att det som sägs i den boken och i de poddarna det kommer starta ett mycket bredare och ett helt nytt tankesätt hos dig. Nu kanske du tänker "åh nej inte ytterligare en jäkla podd", jag håller med, hade samma inställning innan jag lyssnade. Jag råder dig verkligen att du lyssnar på dessa ↓

Klicka på bilden så blir du förflyttad till rätt sida där du kan lyssna när du vill. (Har även länkat nedanför om det skulle vara några problem, kopiera då länken

Kjell Enhager, sommar i P1: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/571822?programid=2071

Kjell Enhager, vinter i P1: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/652720?programid=2071

Mike Blixt & Andreas Larsson, Stjärnögon - Innan Dom Slocknar: http://www.stjarnogon.se/lyssna finns även på spotify: https://open.spotify.com/album/0pSkhPe6wAyWnc6SAmPViY

(Mitt favoritavsnitt/kapitel är "storstädning av negativ energi".)

Likes

Comments

Postad i: Träning

Vad ska jag träna? Hur många gånger i veckan? Måste jag träna? Varför ska jag träna? Vilket gym är bäst?

Det finns så mycket frågor, angående träning, som jag tror passerar väldigt mångas tankar. Till dig som är ny med det här med träning, fråga dig alltid frågan varför. Varför vill du träna? Gör du det genuint för dig själv, eller tänker du bara skaffa ett gymkort för att "alla andra" har det? När du har svaret på den frågan så kan du fortsätta läsa.

Det viktigaste med allt rörande viktupp/nedgång är att du måste ha tankesättet att du gör det för dig själv och dig själv endast. Ett liknande scenario är när du står i klädbutiken, ser den där jackan, de där byxorna eller den där t-shirten som du sett "alla" har på Instagram eller liknande, köper du kläderna för att DU vill ha dem, eller köper du det för att det är något som "alla andra" har? Du når inte ditt mål för att samhällets ideal vill att du ska se ut på ett visst sätt eller att (som jag påpekat innan) "den personen är så snygg, så vill jag se ut imorn", tänker du så är den enda vägen ut genom dörren. Du måste bygga upp ditt tankesätt innan du påbörjar DIN INDIVIDUELLA resa och du MÅSTE ha det klart för dig att du gör det för dig själv.

Varför tror du att det bästa för dig är att göra som "alla andra" (jag menar på det att det är väldigt mycket idag på sociala medier att man ser folk som tränar på gym och i princip bara lyfter skrot) och skaffa ett gymkort? Du måste hitta din träningsform, vad som är rätt för dig. Det kan vara lagsporter, springa spåret i skogen, gå ut och gå, simma, cykla, vattengympa eller gymma. Men om du tycker att det är tråkigt att gymma, då är det inte rätt för dig just nu. Om jag inte hade tyckt att det var kul att gå till gymmet och spendera timmar där, då hade det varit bortkastad tid. Till exempel när jag var yngre (från 9 till ungefär 14 år) och pappa bokstavligen drog med mig till spåret för att springa tre gånger i veckan. Det var ett helvete och så otroligt tråkigt, det slutade alltid med ett jävla gnäll från mig och alla möjliga bortförklaringar kom upp, men pappa drog med mig ändå ":)", hatade gubben då haha. Ne men skämt och sido, löpning var inte rätt för mig, inte en enda gång. Men jag hade ju blivit intalad att "du måste springa för att gå ner i vikt", så jag visste inte att träning överhuvudtaget kunde vara roligt. Jag har provat olika sporter, lagsporter och individuell träning. Jag har hittat vad som funkar för mig och min kropp. Så mitt bästa tips angående träning, PROVA DIG RUNT! Hitta vad som funkar för dig, låt det ta tid för när du hittar rätt sen, du kommer tacka dig själv att du lät det ta tid.

Likes

Comments

Postad i: Kost

I förra inlägget sågade jag dieter. Men vad ska man då äta och tänka på? Vanlig jäkla mat och tänka på kalorierna. För att: det är ett kaloriöverskott/underskott som påverkar din vikt. Långsamt resultat är det bästa resultatet, det är det som är stabilt och hållbart, för att då har du även fått till dig kunskap under den långa tiden, du har ändrat ditt tänk och din livsstil. Så om du i början skär bort 500 kalorier varje dag, tillexempel den mackan på förmiddagen som egentligen inte mättar ett skvatt, drick blå mjölk istället för röd/grön och ät nått annat än rostmackorna på kvällen som heller inte mättar bra. Alltså; 500x7= 3500 kalorier mindre i veckan, vilket ger en viktminskning på cirka ½ kg i veckan. Jag rekommenderar starkt (som ni märker) att man "skyndar långsamt", eftersom att vi strävar mot att HÅLLA ett långsiktigt mål. Därför tycker jag inte att du ska minska med mer än 500 kcal/dag, för att just ha det hållbart.

Återigen, vill du gå ner i vikt så måste du äta mindre än vad du gör dig av med, tvärtom om du vill gå upp. För mig var det såhär att först la jag av med att äta så mycket på lunchen i skolan (som jag skrev om i inlägget "2") men sedan när jag hade kört med det konceptet ett tag och min magsäck hade vant sig, så var jag tvungen att lägga i nästa växel och göra ytterligare förändringar, eftersom att kroppen kräver fler ändringar och "chockar" för att fortsatt utveckling ska ske, och för att undvika att hamna på en platå-vikt. Det var i den vevan som jag började gå hos min nya dietist på KSS (sjukhuset i Skövde). Där la vi upp vad jag åt under en dag, det var inte överdrivet mycket men det var osmart mat. Tillexempel så kunde jag äta flera digestivekex doppade i mjölk (ööö så gott), burkmajs, tortillabröd, rostmackor, feta såser och röror som jag egentligen inte hade en aning om att det var så onödigt och så kaloririkt. Till exempel; i ett digestivekex är det ca 70 kcal, 1 matsked smör ca 105 kcal, burkmajs är i princip bara sockerlag (det är alltså inte nyttigt bara för att det är en grönsak) och feta såser bör man ge upp. Min dietist på KSS hjälpte mig att se på mat på ett annat sätt, att det är det lilla som blir mycket, det som påverkar i längden. Det är den där extra kakan på kaffet, tortillabröden till tacosen, det är det som påverkar i slutändan, inte den pizzan du åt förrförra veckan. Missförstå mig rätt: du måste ABSOLUT ha en stabil grund = utesluta det som är uppenbart så som:

- Sockerladdad "mat", godis, glass, kakor och det som innehåller mycket socker och transfetter

- Mat i mängder, nöj dig med en bra tallriksmodell-portion. I skolan, på jobbet, matlådan, vart som helst, lägg på mer grönsaker och sallad på tallriken för att inbilla dig själv att det är mer mat än vad det är, därav känner ögonen belåtenhet när du ser det som är på tallriken.

- Halvfabrikat, snabbmat osv.

Jag kan med säkerhet säga att alla i dagens samhälle egentligen vet vad som är dålig mat, det är det första man bör ändra, att utesluta den uppenbara dåliga maten (ovanstående). Men SJÄLVKLART, vill du käka godis, naturgodis, chips, kakor, glass (finns så mycket mer gott <3333) så gör det, men VÄLJ din dag. Tänk att EN dag i veckan kan du käka vad du vill, som du mår bra av. Men då är det just en dag, och ge dig tusan på det, du kan! Kan jag så kan du, TRO MIG.

Ja, viktnedgång är väldigt tankekrävande, ansträngande och svårt som fan i vissa stunder MEN varenda sak du gör, liten som stor är så värt i slutändan. Jag måste förtydliga, du som läser min blogg behöver inte vilja gå ner/upp i vikt själv, men en bra kost är något som alla bör ha. Få din kost att bli rutin, det ska bara rulla på, inga konstigheter.

Vad ska man då äta? Kolhydrater, protein och fett. Varför? Jaa, varför behöver bilen bensin? Din, min, ALLAS kroppar behöver drivningsmedel (energi, kalorier) för att fungera. Det är genom kolhydrater, fetter och protein som vi får vår energi från.

Protein: våra byggstenar, protein är det som skulle kunna beskrivas som plåten till bilen. Käkar du bara kolhydrater/fett så är det samma som att stå och tanka "bilen" utan plåt, och då blir det bara en pöl med bensin som inte gör nån nytta. Protein är även något som ökar din mättnadskänsla och som hjälper till att minska sötsuget. Bra källor på protein är bland annat torsk, kyckling, äggvita och det finns väldigt mycket från växtriket som också innehåller protein.

Fetter: DU BLIR INTE FET AV ATT ÄTA FETT(!!). Folk som tänker/säger att man blir fet av fett det är fel, error, kaos. Det är samma sak som o tro att man blir grön av grönsaker. Man blir inte fet av fett, man blir fet av ett kaloriöverskott (som jag verkligen har förtydligat). Men ja, det finns bättre och sämre fett. Till exempel, transfetter, det innehåller inget bra, alltså ingenting, inte ens en vitamin. Det är transfetter som finns i chips, kakor, bullar osv. Bra fetter är till exempel avokado, lax, äggulor, oliver, nötter och fröer. Fetter är nödvändigt för leder, hjärnan, hormonproduktionen, och det är inget som kan uteslutas.

Kolhydrater: varför är många så rädda för kolhydrater? Kolhydrater är det som är den rena energin, protein och fett blir också kolhydrater när det kommer in i kroppen, så vad är problemet? Visst, här finns det också bättre och sämre alternativ, långsamma>snabba. Snabba kolhydrater fungerar så att det höjer blodsockernivån snabbt och du känner dig pigg, men sedan kommer en dipp. Exempel på detta är: vit pasta, vitt ris, vitt mjöl, vitt bröd och i princip allt som innehåller mycket socker, smaksatta livsmedel, läsk, godis etc. Ät istället: fullkornspasta, havregryn, rotfrukter, bönor, linser, quinoa, fullkornsris, fullkornsbröd. De långsamma kolhydraterna mättar mycket längre, och du behöver inte äta en lika stor mängd för att känna dig mätt.

Jag vet, det är svårt att tänka på allt i början, men du håller på att ändra din livsstil, det tar tid! Om du har frågor, funderingar, önskemål på inlägg, hör av dig till mig på min mail: klarasvensson0615@gmail.com


Likes

Comments

Postad i: Kost

Åtta dagar har gått av 2017. Många har påbörjat sina nyårslöften, nya mål och liknande. Om jag känner det Svenska folket rätt så är majoriteten av alla löften: börja träna, äta nyttigt, lägre alkoholkonsumtion, inget socker, osv, det mesta har antagligen med din kropp och kost att göra. Många börjar med dieter, eller funderar på att börja med någon som säger "såhär tappar du de där extrakilona med denna superduperdiet", jag har bara en sak att säga till dig som vill börja med en diet, detox eller liknande: tänk två gånger till. Det är, enligt mig, inget annat än försäljning, skit rent ut sagt. Soppor från olika företag, LCHF, GI-metoden, snabbdieter OSV, slopa det. Visst, det kan vara något som funkar för dig, för stunden(!). Du kan få ett resultat du kan vara nöjd med, men ditt resultat kommer troligtvis inte vara långtidsnärvarande. Jag anser att dieter endast är jojobantning och inget annat. Menas att du kommer gå ner i vikt, när du nått ditt mål kommer du troligtvis återgå till de vanor du hade innan du startade dieten, det vill säga att du kommer gå upp det du gick ner.

Jag vill verkligen förtydliga att alla dieter som du läser om på nätet, i dagstidningen, skvallerblaskan, som du har snackat med grannen eller kollegan om, vart du nu dyker på dem, tänk själv, vad är hållbart. "Tappa 10 kg på 2 veckor jättelätt!" vad du än läser, låter det för bra för att vara sant, så är det så. Det som jag kommer skriva om här på min blogg är inte nån jädra diet, utan det är samma mat du alltid levt med MEN att göra en del finjusteringar.

Det som jag tycker att du bör satsa på är att hålla koll på vad du stoppar i dig. Hur många gånger har vi inte hört det då? Förmodligen en del. Men jag snackar av erfarenhet. Det som funkar är att, om du vill gå ner i vikt, äta mindre än vad du och din kropp förbränner på en dag, om du vill gå upp i vikt så äter du mer. Jag säger inte "ät si och så många kalorier för att gå ner/upp" för att jag kan inte veta vad som är rätt för dig, det vet du själv, det är enklare än vad du tror. Din, min, allas kroppar kostar olika mycket energi (kalorier) för att fungera, BMR, alltså vad din kropp kostar (bränner) i viloläge. Du bränner alltså kalorier av att bara sitta på arslet i soffan. Det jag menar är inte svårare än detta: vill du gå ner i vikt, ät mindre, rör på dig mer. Få in detta i din vardag, i dina rutiner, för att det är då du får ett resultat som håller i längden.

Vi människor är för bekväma, sanning. Det ska gå snabbt, ska inte vara jobbigt eller ansträngande, om du inte är beredd på att vara tålmodig och kämpa som fan för ett resultat/mål du vill nå, då kan du lika gärna ge upp nu o komma tillbaka när du har ändrat inställning. Sluta lipa/gnälla o tro inte att en diet kan hjälpa dig nå ditt långsiktiga mål, inget här i livet är gratis.

Likes

Comments

Jag använder mig ofta utav ett begrepp, eller en måttenhet, BMI, Body Mass Index, som jag hade tänkt att förklara och ta upp mina egna åsikter om. Jag tror att de flesta har hört talas om detta, men det är egentligen inte något den friska, hälsosamma, välmående människan ska bry sig om. Det är en måttenhet som berättar om du lider av fetma är över-, normal-, eller underviktig. Jag som har vuxit upp med denna formel (kg/m^2) vet att det är så mycket mer som påverkar än din vikt i kg, det talet som kommer upp på den normala hemmavågen, och din längd som påverkar om du är över-, normal-, eller underviktig. Man måste vara medveten om att varje individ har en muskelfri massa, fettfri massa och vätska i din kropp som påverkar din vikt. Därför kan du inte nu googla "BMI", gå till vågen, väga dig, få fram ett BMI-tal, och då kanske få fram ett resultat som du inte var beredd på. Jag tycker att alla människor med eller utan "love handels", bilringar, fettvalkar (kalla det vad du vill), lämna BMI-räknandet till sjukhusen, det är läkare, dietister och patienter drabbade av t.ex fetma eller anorexia, som har med denna måttenhet att göra. Inte du som tycker att du har "för mycket" eller "för lite" synligt fett på kroppen. Ta detta som en varning, och bry dig inte ett skit om BMI, eftersom att det är en väldigt snäv måttenhet.

Det som du istället ska bry dig om är sunt förnuft. Du kan stå i spegeln se dina celluliter, dina fettvalkar, dina revben, nyckelben, höftben etc. etc. Om DU (läs DU och inte samhället) inte är nöjd, läs då inlägget om MÅLSÄTTNING och sätt upp ett mål för det du vill förändra.

Här är alla mina papper från olika doktorer och dietister från KSS (Skaraborgs sjukhus). Det är papper jag sparar för att hålla mig motiverad och informerad om vad jag tog mig från. Tips till dig som är dietist: ge alltid ut dessa papper, tillväxtkurvor, BMI-papper, för att era patienter kommer få med sig en väl tanke hem. 

Likes

Comments

Jag skrev i mitt tidigare "jag-inlägg" (nr. 1) att jag tyckte att det var konstigt att jag alltid har varit överviktigt trots jag tillhör en fysiskt aktiv familj. I detta inlägg ska jag skriva hur det egentligen var och hur jag bar mig åt för att samla på mig en ohälsosam vikt för en 16-åring.

Ända sen barnsben har jag varit glad i mat. Tog alltid mellan två till fem portioner, för att jag tyckte det var så gott och jag kände inget stopp, så varför sluta äta liksom, det var ju gott?? Idag när jag ser tillbaka på den Klara blir jag innerst inne äcklad och besviken men också så jävla stolt att hon tog sig därifrån till slut. Det tog 16 år+lite till för mig att förstå att det inte var hållbart. Även fast jag höll på med fritidsaktiviteter som innebar att röra på fläsket, fotboll, orientering, handboll, simning, cykling, var det den ohälsosamma mängden mat som påverkade mig och min vikt.

Varför klev inte min familj in då? Varför fick de mig inte att inse tidigare att det var galet att äta så mycket? Enkelt: de visste ingenting. De visste ingenting om att jag åt så brutalt mycket, eftersom att det bara skedde på lunchen i skolan, där jag kunde "passa på". Vi hade under många år pratat om att det inte var hälsosamt att vara så överviktig. Mamma köpte böcker och dvd:er om "hur man ska hjälpa sitt överviktiga barn till ett sundare liv", pappa drog med mig till spåret tre gånger i veckan för att springa 2,5 km och de båda såg till att jag åt måttliga mängder av bra mat hemma. Mamma och pappa ville bara mitt bästa men det var något som var svårt att ta in då som barn, att se de där böckerna och filmerna på hyllan, det fick mig då som barn tro att jag inte dög. Böckerna, filmerna, pappas ständiga tjat om det där jävla spåret, hjälpte mig inte ett skit, vikten fortsatte att öka.

Jag visste att det var fel att äta så mycket som jag gjorde (måste bara säga; vi snackar inte om en extra macka för att man var hungrig, vi snackar ohälsosamt mycket mat) men jag kunde bara inte hejda mig. När var cirka 12 år (80-83kg, 162cm, BMI ca 30,5, fetma grad 1) kom min mamma till mig och sa "Klara, jag tror vi måste få hjälp, vi ska till en dietist". 12 år och visste inte vad en dietist var för något frågar självklart och får svaret att "det är en person som hjälper personer som har det svårt med vikten". Den sårbara ungen jag var, som varit retad för vikten under flera år, börjar lipa och blir vettskrämd. "Vad ska en dietist göra!? Jag kan själv, jag behöver ingen hjälp. JAG VILL INTE GÅ TILL EN SÅN, det är pinsamt!" Jag kan idag säga att det är det bästa jag gjort. Jag gick först till en dietist här i Falköping som inte påverkade mig och min vikt till det bättre, då blev jag sedan flyttad till ett "obesitasteam". Jag fick egen läkare, sjuksköterska och dietist i ett och samma paket, teamet. Jag kommer skriva mer om dietisternas påverkan på mitt liv i senare inlägg.

När jag gick i 7an (14 år, 85-92kg, 169cm, BMI ca 31,2, fetma grad 1) började tänket komma, tänket att det är min hälsa som står på spel. Innan lunchen i skolan satt jag i timmar och försökte lägga upp en strategi för hur jag skulle gå in, ta EN portion, gå därifrån. Men när jag kom till matkön (jag kommer ihåg känslan så väl) var det som om jag hade en ängel på högeraxeln som sa "ta bara en gång du fixar det, du kommer må så mycket bättre då!" sedan en djävul på vänsteraxeln som alltid sa "äsch, det är ju så gott med mat. Ta så många gånger du vill, bara idag, du kan börja ta en gång imorn". Vad tror ni jag gjorde under 2 år? ":)" Lyssnade på djävulen det klart. Det var som om jag var manipulerad och blev en annan person där i matsalen. Det tog mig iallafall till 98,8kg och mådde dåligt på så många plan, fysiskt som psykiskt.

Det var mitt gamla jag. Idag ser jag på kost, träning, mig själv och det mesta med andra ögon. Men det sparar vi till andra inlägg. Fortsätt kämpa med din fight, för din tid kommer! <3

Likes

Comments

För att du ska lyckas med något, kvittar vad, så måste du ha en plan, en realistisk målsättning. Just vad du vill uppnå spelar ingen roll, det viktigaste är att du har ett mål som du vet att du kan nå. Vad är då ett sånt mål? Till exempel kan det vara att du vill klara av att springa en km utan att stanna, sitta och plugga 30 minuter utan att röra mobilen eller att gå ner fem kg inom loppet av ett halvår. Dessa olika mål är exempel på realistiska mål, nyckeln/receptet till framgång.

Jag har hört många säga "åh, jag vill se ut/vara så som den personen", det är inget annat än skit. Sluta att jämföra dig med andra människor, för att det är bara du själv som kan påverka din målgång, det är bara du som kan påverka din egen process, du måste alltid utgå ifrån dig själv. När jag var yngre (12-14 år gammal) tänkte även jag så, och det tog mig ingenstans. Jag ville vara som "alla de andra" med smala midjor, jag ville vara som min storasyster som kunde sitta hemma o käka ett pringlesrör utan att det skulle påverka hennes vikt. Jag ville ha och uppnå en massa saker som jag senare bara misslyckades med, eftersom att jag jämförde mig med andra. Så, du som läser detta och vill förändra något i ditt liv, ställ dig då frågan vem gör jag detta för? Hur ska jag lyckas? Hur ska jag nå mitt mål?

Hur tog jag mig då från ett sjukligt BMI till att idag vara frisk och må bra i min kropp? Detta är inte något jag kan förklara i endast detta inlägget, men det som var det viktigaste för mig var just målsättningen. Vad var mitt kortsiktiga/långsiktiga mål? Då, för ett år och fem månader sedan, var mitt kortsiktiga mål var att inte äta två-tre portioner varje lunch. Något som jag i början misslyckades med, men den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp! Senare i slutet av ettan på gymnasiet (går nu i tvåan) så hade jag nått mitt kortsiktiga mål, jag klarade att inte gå och hämta mer mat hur mycket det än frestade mig. Mitt långsiktiga mål var att komma under 90 kg, det tog nio månader. Vilket jag är så stolt över att den yngre, osäkra Klara klarade av! En sak som också hjälpte mig otroligt mycket och var att ha en sak som skrämde mig, att ha det i bakhuvudet hela tiden. Tanken att vara 1,2 kg (ca ett mjölkpaket) från 100, det var min fara. Skit i siffrorna för ett tag och tänk 16 år i fetma grad 1, 16 år och risk för x antal andra sjukdomar, exempel: diabetes, förfettning av levern, astma, högt blodtryck etc.

Alltså: innan du börjar fundera på vilken förändring du skulle vilja göra, sätt dig ner och gör upp en plan. Det viktigaste är att vara realistisk. Det är inte realistiskt att få högsta betyg på ett prov du inte har pluggat till, det är inte realistiskt att tro att du ska kunna springa Göteborgsvarvet utan att du har satt din fot på spåret innan, det är inte realistiskt att tro att du ska gå från ett BMI på 33,9 till att se ut som samhällets ideal på åtta veckor.

Likes

Comments

Jag heter Klara Svensson och genomgår en förändring i mitt liv som familj, vänner, bekanta, främlingar och doktorer är intresserade av att veta mer om. Därför har jag tänkt att samla all information och erfarenhet jag har inom detta, här, på denna blogg.

I detta nu är jag 17 år och har tidigare levt i "fetma grad 1" under en längre tid. Jag har alltid, så länge jag kan minnas, varit kraftig, tjock, mullig, knubbig och fet (ja, listan kan göras lång med hur jag har blivit beskriven). Men har tyckt att det varit konstigt då jag aldrig tillhört familjen som frossar i läsk, godis, chips och glass den där fredagkvällen när man sitter hemma och ska ha fredagsmys.

När jag var 16 år och 1 månad vägde jag 98,8 kg och var 170,8 cm lång, ett BMI på 33,9, med andra ord fetma grad 1, vilket i sjukhusets värld klassas som sjuk. Idag, 17 år 6 månader, väger jag 80,1 kg, 171 cm lång, BMI 27,4 och jag är idag fri från fetman.

Som nämnt ska jag på denna blogg skriva ner kunskap, tankar, åsikter och erfarenhet om hur det är inom sjukhusets väggar, acceptera hjälpen från dietister och att ta fram skiten man har sopat under mattan. Många vänner vill bli inspirerade och motiverade till att göra en förändring i sina liv. Men jag vill även vända mig till dig som kommer från "innanför sjukhusets väggar" och som tänker "vad kan en dietist hjälpa mig med?", till dig vill jag säga: kan jag, kan du.

Jag kommer i framtida inlägg förklara allt nämnt ovan, men tills dess får du ha det så bra!

Likes

Comments