Postad i: Jag, min historia

Imorgon är det dags för det sista besöket på KSS (sjukhuset i Skövde). Vissa skulle säga "fan va skönt för dig!" fast, njaa. Alltså, har varit på KSS sen jag var cirka sju år för bland annat för att träffa mitt fetma-team var tredje månad, det är sjukt hur många kallelser som legat i brevlådan. Det är sjukt hur många blodprov som har tagits. Det är sjukt hur många gånger jag mått psykiskt dåligt för en invägning. Imorgon är sista gången jag som patient går genom de två stora dörrarna med texten "barn och ungdomsmedicin" påklistrad. Det är med största sannolikhet sista gången jag träffar de underbara personerna som har hjälpt mig att genomföra det jag under hela min uppväxt trott vara omöjligt. Jag har lärt mig så mycket som näringslära, mental inställning och det är min dietist Tommy som lärt mig att föra min kunskap vidare, genom att skriva ut mina tankar här på bloggen.

Det för oss vidare till "var står jag idag, vad tycker jag är svårt idag?" Varning för negativitet, men vi människor kan inte vara på topp hela tiden och jag är en ärlig människa så tänker inte hålla tillbaka. Jag är i en kropp jag idag inte är nöjd med, men stolt över den progression jag uppnått men jag tänker konstant att det är mycket kvar, mycket kvarstår att förändra för att jag själv ska vara nöjd och glad. Det är det enda som spelar roll för mig, att det är just jag som ska må bra i mitt egna skinn. Det tar emot att säga det att jag vaknar med en kroppsångest och går och lägger mig med den också. Jag är 100% säker på att större delen av dessa tankar kommer att avta inom en snar framtid. Det jag idag tycker är svårt är: bortbjudningar och att veta vad min kropp kräver i form av träning och mat.

Vad jag menar med bortbjudningar är att det är svårt för mig att hålla ihop ibland, att ha det under kontroll. Jag har tidigare skrivit om att det är en inre talan som säger "nej men ta en gång till, det är lugnt idag!" jag är så rädd för att den talan ska uppstå, så jag förbereder mig i dagar innan en planerad bortbjudning. Vad kommer det bjudas på? Kommer det finnas alternativ jag inte får ångest över? Kommer jag klara detta utan att må piss efter? Jag har hittat en metod som funkar för mig just nu, men hoppas på att i framtiden att ångesten ska avta, men som vi alla vet så ger övning färdighet!

Att idag veta vad min kropp kräver i form av träning och mat för att fortsätta se en förändring, det är svårt. Jag lägger idag mer fokus på en mer proteinberikad kost och jag försöker att chocka kroppen genom att köra nytt upplägg av träning, men jag vet inte hur kroppen svarar på det, och för en person med kontrollbehov så är det svårt.

Jag har många tankar i mitt huvud, men det som är prio ett är att må bra i sitt egna skinn, och ja, jag försöker.

Nu ska jag strax gå och lägga mig inför morgondagens bravader, kommer antagligen bli ett känsloladdat avsked till KSS.

Lite bilder från de senaste passen

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Postad i: Jag, min historia

Jag, som ni vet, har gått från en ohälsosam relation till mat, från ett ohälsosamt BMI och från noll träningsmotivation till att idag ha vetskap om vad jag stoppar i mig, ett helt okej BMI och jag ÄLSKAR att vara på gymmet, lika stor kick med endorfiner efter varje pass! Resan hittills har egentligen inte varit så svår, men ett tålamod av stål har definitivt krävts.

Vart står jag idag är då frågan. Vad är mina nya mål? Är jag nöjd? Är jag klar? Jag har nu börjat en ny resa, jag står på outforskad mark och jag är så osäker på vad det är som krävs. Det jag vet är att ett bra resultat tar tid, lång tid. Jag har så mycket kvar att ge och jag vill lära mig mer om kost och hälsa överlag. Mina tankar och mål just nu är att lyfta mer på gymmet och att bygga mer muskler. De förändringarna jag hittills har sett får mig att bli lycklig inombords, det att jag nu vet att jag kan klara av det jag en gång trodde var omöjligt. Det är mycket småsaker jag sett hos mig själv som kanske ingen annan skulle tänkt på, men jag kan idag se mina fotknölar, jag har faktiskt käkben haha, jag har fått smalare fingrar och jag har idag mellanrum mellan tårna. Dessa saker ligger mig väldigt nära hjärtat för det är en såpass stor grej för mig. Försök att tänka dig själv att du varit utan detta hela ditt liv, mellanrummen mellan tårna, att kunna se din fotknöl eller att se dina ansiktskonturer, och nu efter allt slit se det. Att jag inte bara ser fett på min kropp, det är för mig en mer psykisk omställning än fysisk.

Jag tror att det kommer ta lång tid innan jag är nöjd, men vad jag hittills har åstadkommit är jag stolt över men jag har än idag svårt för att se mitt nya jag i spegeln. När jag till exempel är och shoppar så tar jag fortfarande de storlekarna jag hade för ett år sedan och då när jag står i provrummet så är det för stort, det sitter i min ryggmärg att ta den största storleken jag hittar.

I vilken riktning du än står, fortsätt mot det mål du en gång satt upp och skrik till dig själv varje dag att din tid kommer, ditt resultat kommer visa sig gällande allt

"Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp"- Lars Winnerbäck, Elden

Likes

Comments