Header

Vi ska till London imorgon och jag har nog inte förstått det än. Har inte packat, men har åtminstone rakat benen och hämtat ner resväskan från vinden. Och jag vet exakt var mitt pass och mina 24 megapixlar av ren kärlek är. Det är väl allt som behövs?

Fyra dagar i städernas stad och det är dags att börja tänka på det engelska språket. Har fått rollen som reseguide och ska valla runt mina vänner mellan allt de vill se; Big Ben, London Eye, marknader och telefonkiosker. Och självklart även de guldkorn som de ännu inte vet att de vill se.

Önska mig lycka till med packningen imorgon, och flygningen. Det är alltid ett äventyr! När vi hörs nästa gång andas jag in den brittiska fuktiga luften och är äntligen hemma.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jo nu töser och boys som ibland är inne och kikar här, jag har en överraskning för er. Det är så att jag idag kan ha införskaffat mig en kamera. Har älskat min Sony och den har varit med på så många äventyr. Om det finns ett dolt bonustrack efter sista refrängen, så nynnar definitivt den gamla kameran på den slängan. Parting glass efter Ed Sheerans Give Me Love? Ni förstår detta, den är sliten. Välanvänd. Älskad. Men nu även utbytt.

Så jag har blivit ägare av en Canon Eos 80D. Det ingick ett 18-55mm även i detta köp, och det är ett objektiv jag absolut inte har användning för. Så fick självfallet även köpa med ett 60mm makro också. Detta blir starten på min framtida Canon-satsning. Första prylarna i leklådan. Har alltså provat knäppa några bilder med denna kamera och fullkomligt älskar den redan. Har inte ens upptäckt hälften av alla finesser än och fingrarna kliar i ren iver att få gå ut och testa varenda knapp imorgon.

Äntligen!

Likes

Comments

Känner mig lite stum om jag ska vara ärlig (men skrattar också lite inombords och hoppas att jag lyckades lura någon med att det var min egen förlossning!). Det var det inte. Idag har jag haft turen att få vara på förlossningsavdelningen och har varit med om såå mycket fantastiskt. Mina första och förhoppningsvis inte sista förlossningar. Och vilken dag, det blev två stycken. Jag tror inte man förstår hur mycket kraft det handlar om förrän man varit med i rummet. Och inte ens då. Respekt till dessa starka kvinnokroppar. Dessa viljor. Kärleken. Det finns ingenting som är så nära inpå livet som ett nyfött barn och tänk... att varje dag få vara där och dela alla känslor med de fullständigt livrädda, längtande och överlyckliga föräldrarna. Att få vara med när deras liv förändras. Varje dag. Det är i mina ögon ett privilegium. Och jag hoppas att den här barnmorskedrömmen en dag kanske blir verklighet.

Nu är det dags för mig att sova, i min egen säng. Imorgon bitti väntar avdelning85 igen, och det bästa är att det gör mig lika lycklig som tanken min lilla hospitering på förlossningsavdelningen. Kunde inte ha haft en bättre praktikplats. Någonsin.

Likes

Comments

Vill ni veta några fantastiska grejer? Självklart vill ni det.
Fantastisk grej #1 De första fyra veckorna av sista terminen har jag nu hållit till på kvinnokliniken, vilket har varit så himla bra. Har inte bara lär mig praktiska saker som att koppla en viss antibiotika eller sätta kateter, det är så mycket mer. Jag skulle boka om min tid för cellprovtagning (skräcken med att fylla 23) eftersom att kallelsen var samma dag som vi ska åka till London. Tidigare har jag liksom rotat fram papper och pennor och spenderat minst 30 minuter med att skriva ett manus. Typ "Hej, jag heter Klara Ring och jag skulle vilja boka om min tid för..." OCH.SÅ.VIDARE.
Töntigt, jag vet. Men idag brydde jag mig knappt om att granska numret en extra gång. Hon förstod mig, jag fick en tid veckan efter och alla var glada och nöjda. Jag hade knappt en sekund ångest. Det här är bara tack vare mina handledare som slängt avdelnings-telefonen på mig varje gång det ringt. Tack igen. Bästa ni kunde gjort.

Fantastisk grej #2 är att jag ska få spendera morgondagen på förlossningen. Hur sjukt fint är inte detta? Livet i sitt allra vackraste skede. Så håll alla tummar och tår för att det ska bli minst en bebis imorgon!

Och så har vi Fantastisk grej #3! Får spendera natten på little sis soffa. Jag och Erika har mumsat charkisar, kikat ikapp Wahlgrens värld och bara njutit av att båda hade en ledig kväll. Ska ju dock upp om fem timmar, så det börjar bli dags att slå ihop datorn nu. Natti!

Likes

Comments

Hola! Ni vet när man är alldeles för stressad och har så mycket att göra så man inte ens kan förmå sig att öppna nåt av dokumenten man ska skriva i... där är jag just nu. Cyklade alltså med sex av mina tjockaste kursböcker för att kunna byta miljö och gräva ner mig i Erikas soffa medan hon är på jobbet - men inte ens det hjälper. Detta examensarbete är extra jobbigt. Visst att uppsatsen är ens lilla bäbis som alla säger, men fy så jag inte tycker om tanken på den. Önska mig lycka till, det behöver jag! Hoppas att ni inte sitter och snorar över en enorm deadline utan får göra något roligt istället! (Typ äta godis, det är ju ändå lördag)

Likes

Comments

Hej fantastiska ni! Ber om ursäkt för denna ihopskrivning av två sockerfria dagar och brist på relevanta bilder. Fick arkiv-norpa från förra helgen bara för att ni ska ha nåt att titta på 😓 Men det har iallafall gått.. hm.. sådär. Eller igår gick det ju bra, dagen gick så fort att jag knappt han tänka på mat. Men idag hörni, så misslyckades jag totalt! Fredagsfika uppdukat på bordet i personalrummet och två minuter efter att jag satt mig ner stelnar jag till. I min hand ligger en halväten smörgås med ost och gurka. Jag hade alltså brutit detta löfte och (förmodligen) ätit min första partikel av vitt socker. Vitt bröd är långt ifrån mitt förstahandsval om jag skulle få för mig att misslyckas med flit. Men jag gråter inte floder över ett misstag, och självklart har jag inte ätit nåt mer socker efteråt. Vet ni dessutom vad detta betyder? Att jag verkligen vill det här! 🙌🏻

Likes

Comments

Då var första riktiga passet gjort, och trots att jag känner att jag mest svansade efter sjuksköterskorna och var newbie på i stort sett allt (igen) så är det alltid lika roligt. Huvudet får jobba på högvarv under de första dagarna då man bara pressar in nya intryck och så mycket information att det nästan sprängs. Ser verkligen fram emot när informationen landar, för det verkar vara en fantastiskt fin avdelning jag hamnat på!

Men ni undrar väl också hur jag mår idag. Har inte haft något sockersug faktiskt, har gått riktigt bra. Det har som vanligt stått godsaker på bordet i personalrummet och jag har inte alls velat ha. Men istället har jag känt mig lätt-irriterad. Nollningens "största" fest äger rum ikväll, och självklart håller alla förfester till precis utanför vårt fönster. Har aldrig mentalt svurit så mycket åt folk som skrattar och har roligt förut. Blir lite rädd för mig själv. Nu tänker jag gå och lägga mig, maxad med alvedon. Vi hörs imorgon hjärtan små! Förhoppningsvis är denna irritation bortblåst när jag vaknar och ersatt av nånting mer positivt.

Har inte tagit någon mer bild idag efter frukosten, så det får bli en gammal på mig i London, smaskandes på den drömigaste Chocolate chip cookisen som existerat. Sorgligt nog blir det väl inga fler sånna!

Likes

Comments

Vaknade precis upp till en strålande dag 3 och denna fantastiska frukost, men nu kan vi inte gå händelserna i förväg. Jag missade ju att skriva om dag två! Igår var livet lite svårare än dag ett. Den simpla förklaringen är att jag handlade på väg hem efter första praktik-dagen och var samtidigt så hungrig att jag skulle kunna ha ätit en hel zebra. Var tvungen att stirra över godiset när jag gick runt hundra varv på Coop och letade ingredienser till kvällens gratäng. Tankarna slog mig... men hör och häpna! Jag klarade den första riktiga utmaningen också. Sockret fick stanna kvar på affären.

Men hur mår jag än så länge av detta då? Jag känner ju av en höstförkylning som kommer mot mig med rasande fart och har därför lite svårt för att avgöra om huvudvärken hör till den eller till sockerabstinens. Känner mig lite stirrig och texten jag skriver just nu är smått dimmig, men det är samma sak där - vi låtsas att allt hänger ihop med förkylningen. Återkommer med dag tre senare ikväll efter kvällspasset. Puss sålänge!

Återigen, är inte avokadomacka det bästa som finns?

Likes

Comments

Nouw Magazine