Precis som vart som helst man spenderar mycket tid blir det nya och spännande snabbt till vardag. Lika så här. Det är en helt annan vardag än vad jag har varit van vid, men ändå en vardag. Trots att jag är på andra sidan jorden på mitt livs äventyr så är jag så sjukt uttråkad vissa dagar och vill bara att det ska hända något som kan spica upp dagen lite. Det var kanske lite naivt av mig och för vissa kanske jag låter knäpp, men jag hade inte tänkt på hur mycket av tiden här som skulle spenderas i skolan. Jag vet inte om alla har koll på det, men här i USA ser alla skoldagar likadana ut. Det innebär att man har, i mitt fall, åtta perioder som man fyller med kurser och off-periods (håltimmar). Minimum för hur många kurser man måste ta är 5, vilket jag gör. Varför anstränga mer än vad man behöver, right? Det här med samma schema varje dag har både sina fördelar och nackdelar. I början avskydde jag det, jag tyckte att det var fyrkantigt och långtråkigt. Men nu, när det har gått typ 11 veckor här så börjar jag uppskatta det mer och mer. I och med att man inte har en och samma klass som man har alla lektioner med gör detta systemet att man faktiskt lär känna alla i sina klasser, och ju bättre kompisar man är desto roligare blir lektionerna.

En grej som chockade mig lite i början är hur mycket läxor man får. Jag sitter med läxor i flera timmar varje dag när jag kommer hem från skolan. Skillnaden från hemma är att det inte är särskild svåra grejer, bara väldigt tidskonsumerande. Jag har hört att just min skola är lite extrem dock, men ändå. Jag har läst två år på Natur så jag är relativt van vid att plugga. Plugga, som i att förtränga allt plugg och sen när det blir panik råplugga de sista dagarna innan prov alltså. Så fungerar det inte riktigt här.

Det här hör inte alls hit, men just nu pågår en helt fantastisk sak på sociala medier. Tjejer står upp för varandra och stöttar varandra i att berätta om sexuella övergrepp och trakasserier under hashtagen #metoo. Jag vill bara nämna det för att det är så otroligt viktigt och jag har läst fruktansvärt många berättelser. ALLDELES för många berättelser. Alla har rätt till sin egen kropp, punkt. Sluta normalisera sexism och våga säga ifrån. Finns inget att säga som inte redan är sagt av så många kloka tjejer, men fyfan vad bra ni är som står upp för er själva och alla andra.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Tjohej, det här med att blogga var ju inte så lätt som det verkade. Eloge till alla utbytesstudenter med bloggar som jag följde innan jag själv drog iväg!

Nu har det alltså gått 2 månader, helt sjukt! Jag tror att den största anledningen till att det har varit så svårt att sätta sig ner och skriva ett inlägg beror på att det mesta som händer här inte är konkret. Det är väldigt mycket svårare att skriva om saker som man själv inte riktigt fattar händer. Under de här månaderna har jag gått igenom så mycket mer känslor än vad jag någonsin har gjort under ett så kort tidsintervall.

Den första månaden var SVÅR. Finns inget anat ord som beskriver det bättre. Jag hittade vänner att käka med på luncherna men relationerna kom inte så mycket längre än så. Jag kände mig utanför i skolan. Jag var en av 4000 elever på en gigantisk skola. Visst att vissa tyckte att det var lite häftigt att jag var från Sverige så fick jag några frågor och den var det inte så mycket mer med det. Jag måste säga att jag inte har märkt av det där med att "amerikaner är. så sjukt öppna och framåt". Jag började springa cross country, på nästan 2000 meters höjd över havsytan kan jag inte påstå att det var det lättaste. Man jag höll i, försökte strunta i att jag var sämst och tänkte hela tiden "det kommer att lösa sig". Jag kände mig ensam och liten.

Efter den första fruktansvärda tiden i skolan blev det successivt bättre. Jag kan inte säga exakt när det hände, men plötsligt hade jag ett gäng som jag inte bara umgicks med på luncherna utan faktiskt också på helgerna. Jag började bli bättre på att springa och vande mig vid altituden. Jag hittade fantastiska vänner i teamet som jag började umgås med. Jag kände mig stark och lycklig.

Denna förändring fattade jag inte ens själv förrän jag började fundera över tiden här. Eftersom det fortfarande känns svårt att sammanfatta allt som har hänt så tänkte jag att jag lägger upp bilder från den senaste tiden och så får de tala för sig själva.

Några bilder från de första veckorna. En trött Klara efter träning, FaceTime med Wilma och Linnpan, en bild från skolan, min hund här Bently och mitt skol-ID hahah.

Pearl Street, gågatan i Boulder och Red Rocks amphitheater.

Jag och mina värdföräldrar var uppe på ett 4000 m högt berg som heter Mount Evans. Värdens sötaste bergsgetter asså!!!

Jag var med en kompis på mitt första Football Game och bevittnade ett riktigt sjukt slagsmål på läktaren.

Jag började rida hos Courtney på lilla Zar. Så sjukt mysig häst! Här är det ju dock western som gäller så vi får väl se om jag ändrar ridstil totalt tills jag kommer hem.

Det var homecoming helg och jag var och shoppade med några kompisar och var på pepp rally som de kallade det.

Vi tog våra senior pictures på en lunchrast. Vi har typ 45 min så det var fett stressigt. Vi ser helt sjuka ut på gruppbilden, speciellt Nathan hahahha. Bilden längst ner till höger var den jag valde att skicka in till yearbook.

Lite random bilder från de senaste veckorna.

Några bilder från helgen med de andra utbytesstudenterna här i Colorado. Så himla rolig helg asså!!

Likes

Comments

Jag har inte uppdaterat på bloggen någonting och det beror på att jag har haft en väldigt tuff start här i USA.

Det började redan när vi landade på Newarks flygplats. Ett regnoväder drog över hela landet oh gjorde att nästan alla flyg blev inställda. Det var en kväll/natt men oerhört långa köer för att få nya biljetter, tre inställda flyg för min del och kaos på flygplatsen. Vi var en grupp på 10 personer varav 5 skulle flyga vidare samma dag. Av oss fem var det en som kom iväg, och hans plan var försenat typ 6 timmar eller något sånt.Vi fick sova över på ett hotell den natten och sen ta shufflebussarna in till flygplatsen klockan 5 på morgonen. Väl inne på flygplatsen och min gate gick jag fram och frågade om min biljett eftersom jag inte hade något platsnummer på den. Då berättade hon att eftersom alla flyg var inställda dagen innan så hade de överbokat alla plan morgonen efter. Det var alltså jag, tillsammans med 30 andra som hoppades att någon inte skulle komma så att vi fik hoppa på detta flyget. Jag hade otrolig flyt dock, det var en som inte kom och jag fick den platsen. 1 minut innan flyget skulle gå fick jag springa igenom och hitta min plats.


Den första veckan är var inte heller så rolig. Jag kände mig väldigt ensam. 

Nu känns allting mycket bättre och det är så skönt. Ja har träffat lite andra människor, är bjuden på en fest av någon kille för att träffa alla hans vänner och så. Jag har också träffat en kvinna men hästar som gärna vill att jag kommer och rider så ofta jag vill! Det är jag superlycklig över, trodde verkligen inte att jag skulle kunna rida här i USA. Skolan börjar också på måndag vilket gör mig sjukt nervös.

Här kommer lite bilder som jag har tagit under de första dagarna här.

Likes

Comments

Just nu sitter jag I min säng på Radisson Blu hotell vid Arlanda. Om en halvtimme ska jag träffa några tjejer för att gå ner och käka frulle och sen bär det av??? Asså what? Jag vet inte riktigt hur jag ska känna, igår sa jag hejdå till mina föräldrar och Kalle, det var svårt men jag grät faktiskt inte. Allt känns så overkligt fortfarande så jag kunde inte riktigt ta in att jag inte ska se dem på ett år. Vi har spenderat de senaste dagarna i Stockholm och det har varit jättekul, jag har också lärt känna Corina lite. Skulle verkligen vilja lära känna henne ordentligt, hon är så sjukt härlig och rolig. Men förhoppningsvis får jag möjlighet att göra det vid ett senare tillfälle.

Vi åker från hotellet 08:30 och incheckningen startar vid 09:00. Planet lyfter 12.25 så vi har ju gott om tid på Arlanda. Flyget till Newark tar typ 8,5 h och sen har jag 7 h väntetid på flygplatsen innan flyget mot Denver lyfter. Allt känns så sjukt surrealistiskt!

Nästa gång jag skriver är jag på andra sidan Atlanten, antingen på Newarks flygplats eller framme i Denver! See you over there!

Likes

Comments

Just nu sitter jag I sängen och har tagit en paus i packandes. Jag har tidigare stoltserat med att jag minsann bara har packat 16 kg. Nu å andra sidan när jag måste ner med allt på riktigt ligger vikten på 22,4 kg och jag kan inte stänga väskan utan att sitta på den. Perfekt!!

Imorgon åker jag och familjen till Stockholm för att hämta Corina, utbytesstudenten som ska bo här när jag åker. VI spenderar mina sista 4 dagar i Stockholmvilket innebär att jag var tvungen att säga hejdå till alla igår.

Mamma och pappa hade planerat en avskedsfest för familj och vänner. Det var en jättebra kväll med världens godaste mat. Jag hade önskar varmrökt lax och färskpotatis = livet <333333.

Vi käkade mat, Kalle höll ett gulligt tal och pappa höll ett tal om hur saker som hänt i mitt liv är sammankopplade med att jag nu ska flytta till USA. Samtidigt körde han ett quiz med frågor om det han pratade om, det var jätteknäppt och kul hahah.

Det värsta var ändå att säga hejdå till alla vänner. Usch. Grät inte på hela kvällen utan var bara lycklig och tacksam men när de runt 1 skulle dra sig hemåt brast det. Vi kramades och kramades och jag hulkade av gråt på ett sätt jag inte gjort på hur länge som helst. Hur säger man hejdå? Hur lämnar man varandra? Jag kramade alla en sista gång innan de åkte och jag slutade inte gråta förens jag somnade. En kväll fylld av så mycket glädje, kärlek och tårar. Love you.

Kommer sakna er alla SÅ mycket!!

Likes

Comments

Förra helgen kom Henrietta och Tuva och hämtade mig med bilen för att ta mig till okänd destination som en liten avskedsdag. Vi åkte till Kalmar och shoppade, käkade på Pinchos (lyx) och hade sedan världens mysigaste kväll hos Henrietta. Vi pratade massor och lyssnade på asbra musik jättehögt i bilen, verkligen den största föredelen med att mina kompisar är 18 och har bil hahah.

I onsdags hade jag, Wilma och Linn vår sista och typ enda helt lediga dag tillsammans på sommarlovet. De hämtade mig tio i nio på morgonen och hade köpt med sig frulle från Espresso house och pyntat bilen med amerikanska flaggar, så kul!! De berättade inte vad vi skulle göra utan vi åkte bara norr på E22 och när vi kom fram till Söderköping stannade vi vid Smultronstället för att käka glass. Så himla gott var det! Efter det åkte vi till Kolmården och hänge med alla djur och barn och sen åkte vi till ett köpcentrum och shoppade.


Två toppendagar helt enkelt med världens bästa vänner!

Likes

Comments

Jag kom på det igår kväll, jag ska ju faktiskt göra tvärtemot många andra utbytesstudenter. Många som åker på utbytesår till USA hamnar i en liten stad och på relativt små skolor.

Jag kommer från Västervik, en liten stad med typ 20 000 invånare. En typisk liten småstad, med ett gymnasium och inte allt för många program att välja på. Denver, däremot, är USA:s 18 största stad, vilket kanske inte låter jättestort, men den en folkmängd på 700 000 i innerstaden och 2,5 miljon i storstadsområdet. Cherry Creek High School, som jag ska gå på under året, har nästan 4000 elever och helt sjukt mycket klasser och klubbar man kan gå med i. Det är lite skillnad mot vad jag är van vid.

Jag är ingen vidare patriot gentemot Västervik, men när jag cyklade hem från stan för ett par dagar sedan kände jag att jag verkligen kommer att sakna att ha den här vyn varje dag. Det är en otroligt vacker stad och trots att det inte känn svårt att lämna den för ett år kanske jag ändå kommer att sakna den lite.

Likes

Comments

Nu börjar nedräkningen på riktigt!! Jag och min familj åker till Stockholm redan den 30 juli och sen ska alla utbytesstudenter samlas på Arlanda den 1 augusti så allt drar igång lite tidigare än den 2 augusti som är avresedatumet.

Just nu är det enda som händer jobb, jobb, jobb. Samtidigt som det känns bra att jobba så är det så synd att både jag och alla mina kompisar jobbar så sjukt mycket. Jag och två av mina bästa vänner har 1 heldag som alla tre är lediga på tills jag åker, fett synd! Jag hade verkligen sett fram emot att ha en perfekt sommar med alla här hemma och åka ut med båtar hela tiden, sola på klippor och vara spontan. Så blev det inte riktigt hahaha, allt som händer planeras in i minsta detalj för att passa ihop med allas scheman. Men nu när jag har förlikat mig med att det är så känns det helt okej och jag är bara glad över att vi ändå får till att träffas så pass mycket ändå.

De senaste veckorna har jag ändå hunnit med att träffa kompisar, käka ute lite för många gånger och åka på mysdag till Linköping med min lillebror. Han är nog den jag kommer att sakna allra mest. Usch, bara tanken på att han kommer att vara 15????? när jag kommer hem.


Likes

Comments

I Stockholm köpte jag en bok till min värdfamilj som jag har funderat på att köpa länge. Det är främst en bakbok men innehåller också lite maträtter som visar hur vi i Sverige äter. Den är superfin och innehåller jättebra saker. Den avspeglar verkligen hur vi faktiskt äter och inte bara surströmming och sådant som är "typiskt svenskt". Verkligen ett hett tips!

Tillsammans med den boken tänkte jag ta med mig lite svenskt kaffe och Marabou, såklart!

Likes

Comments

I tisdags hämtade pappa mig på jobbet vid tre och sen åkte jag, pappa och farmor till Stockholm för att gå på visumintervju. Vi åkte upp en dag tidigare så på tisdagskvällen gick vi och käkade på en supergod italiensk restaurang och hade det jättetrevligt.

Igår morse ringde väckarklockan sju och vi tog oss upp och käkade frulle på hotellet. Efter det körde vi till ambassadområdet. Amerikanska ambassaden var jättestor med höga staket runt. När vi kom runt hörnet var det en jättelång kö in och vi fick lite panik eftersom jag hade tid om bara en halvtimme. Det visade sig att bara man stod i den kön kom man in på ambassaden oavsett vilken tid man hade fått. Vi stod och väntade i kön i typ 45 minuter innan jag blev framsläppt till en dörr. Innan man fick komma in på ambassaden fick man visa upp sitt pass genom en glasruta och innanför glasrutan stod en man och kontrollerade passet. Sen fick man ställa sig bakom en linje och visa upp sina skosulor för att sedan bli insläppt. Väl inne fick man gå igenom en säkerhetskontroll, exakt en sådan som man går igenom på en flygplats. Mobilen skulle vara avstängd innan man gick in och där inne tog de den och la den i en låda. Sen fick man gå ut ur säkerhetshuset och in i den riktiga ambassaden.

Innanför dörren stod en man som pratade grövsta amerikanska dialekten någonsin och frågade om jag skulle söka non-immigration visa, vilket jag skulle. Jag hörde först inte vad han sa och då blev jag superrädd för att jag inte skulle klara detta, men jag lyckades förstå vad han menade och fick en nummerlapp. När mitt nummer kom upp på en skärm fick jag gå till en disk där en man bad mig att ge honom alla mina papper och mitt pass, jag sköt in de under glasrutan, han kollade på dem och bad mig sedan sätta mig ner i väntrummet och vänta på min tur. Det satt kanske ungefär 50 personer som väntade på att få gå fram till en av de 5 diskarna i andra sidan av rummet. Stolarna var vända mot varandra och det var en ganska stel stämning. Namnen ropades ganska otydligt i en högtalare så i en och en halv timme satt jag bara på en stol och väntade på att mitt namn skulle ropas upp. När det väl gjorde det gick jag fram till en disk där en man bad mig att skanna in mina fingeravtryck och sedan konstaterade att jag skulle på ett utbytesår till Colorado Sen frågade han mig om jag var taggad. Han frågade också om mina föräldrar betalar för resan och kostnader som kan tillkomma och om jag visste om jag skulle vara senior på High School. Jag svarade på hans frågor och sen sa han bara att jag skulle ha det så bra och att mitt visa var approved. Intervjun tog seriöst 45 sekunder och sen fick jag hämta min telefon och gå där ifrån.

Det är så himla skönt att ha det gjort och nu ska bara mitt pass bli hemskickat och sen kan jag åka!


Likes

Comments