Klara har kollat på film, förvånade? Nä. Förra veckan gav jag "Borat" en ny chans. Såg den när den var relativt ny men jag kunde inte se färdigt den, jag gick där ifrån, och det mina vänner händer inte ofta. Jag tyckte den var hemsk och en av det sämsta filmer jag sett, förutom den gången när jag trodde jag skulle få se happy feet men det visade sig vara en dokumentär om pingviner men det är en annan historia.

Borat en reporter från Kazakhstan åker till USA, eller som han säger US and A, för att lära sig mer om landet. Han är sexistisk, rasistisk, antisemitisk och homophob. Kulturkrocken är total, skulle man kunna tro...

Jag vet inte om kan kalla det här en riktig spelfilm då det är civila han träffar på och de vet inte om att han bara är en karaktär, de tror att han är verklig. Det är det som gör den så läskig. De kommentarer han får och hur folk bemöter hans oetiska uttalanden gör en mörkrädd. Som när han går in i en vapenaffär och undrar vad han kan använda för att försvara sig mot judar och expediten svara allvarligt att dessa vapen skulle kunna fungera. Eller när han liftar med ett gäng killar och de är så kvinnofientliga att man vill gå och spy.

Ett sociologisk experiment är nog en bättre benämning. Enligt wikipedia var det bara ett fåtal personer som visste vad allt rörde sig om och polisen ska ha tillkallats hela 91 gånger under inspelningen. Där står även att de knappt använde något manus vilket gör att allt han spelar på är hans egna och andras fördomar om hur människor från utvecklingsländer är - vilket tyvärr blir rätt så förnedrande för dem. Men ändå så tror, och hoppas, jag att det inte är hans avsikt utan snarare för att visa de han möter att deras fördomar är deras egen spegelbild, Borats rädsla för judar är deras rädsla för muslimer osv. Filmen säger mer om dem än det han själv säger och gör.

Jag vet inte om det är mina egna åsikter som reflekteras i hans ansikte men ibland tycker jag mig se avsmak och sorg urskiljas. Eller som att han skulle vilja ge en stor kram när det väl är någon som säger ifrån. Dock finns det tillfällen jag önskar att han skulle ha låtiti bli, te.x. när han förstör en halv antikvitets butik - bara elakt. Även det sting i hjärtat och bittra smaken över hur de porträtterar landet han kommer ifrån, vet de människorna om vad han säger om dem? Vet de vad de har ställt upp på?

Egentligen skulle jag behöva se om filmen fler gånger för att reda ut alla tycken och tankar som far omkring i hjärnan. Det går att älta fram och tillbaka i en halv evighet och det finns så mycket mer att ta upp men det här börjar likna en uppsatts så jag tänker lämna er med uppmaningen att se den och tänk efter!


"We support your war of terror. We will show support to your boys in Iraq. May the US and A kill every single terrorist. May George Bush drink the blood of every single man, woman, and child of Iraq!(…)" *publiken hurrar*


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

En relation som började nångång i högstadiet då min so-lärare bestämde att min klass skulle kolla på filmen "This Is England". Ärligt talat så kommer jag inte ihåg så mycket av filmen förutom att jag tyckte om den jättemycket. Jag trodde att det var en relation som tog slut där och då när jag lämnade klassrummet, ända tills jag en dag förra året upptäckte att det även finns en följdserie på tre säsonger till filmen.

Filmen utspelar sig under året 1983 i Margaret Tatchers England där vi får följa en grupp vänner och deras familjer, serien fortsätter sedan med deras resa under åren 86, 88 och 90. I stora drag handlar den om hur samhällets orättvisor får folk att ge uttryck för sin ilska med bl.a. främlingsfientlighet, utmanande av lagens långa arm och hur man därefter behandlar människor i sin närhet. Huvudtemat enligt mig är konsten att kunna förlåta men också hur beroende vi är av kärlek och vänskap - relationer i överhuvudtaget.

Den är realistiskt och trovärdig. Insatsen skådespelarna gör är helt otrolig, att de klara av vissa scener rent känslomässigt är helt ofattbart. Allt känns så äkta. Det finns inte ett avsnitt där jag inte fällt en tår av glädje, ilska eller smärta, många gånger av alla dessa orsaker och ibland av helt andra.

Ett hårt slag i magen, en iskall dusch och sedan svepa in sig i ett varmt täcke - det är så den känns. Den lämnar ditt hjärta likt ett öppet dunkande sår.

Betyg: 5 av 5

"I've been so lonely without ya, ya dick"

bilder: weheartit

Likes

Comments

Något jag hyser stor hatkärlek till är att fastna i en bra tv-serie. Film ligger mig också varmt om hjärtat men tv-serier får en att, om den är välgjord, skapa en varmare relation till karaktärerna. Det jobbiga är när besattheten sätter in. Då kan jag sträckkolla dag in och dag ut tills jag har kommit i fas, vilket kan ha påfrestande resultat i vardagslivet - speciellt när man har s.k. "viktigare" saker för sig. Men i min mening är en riktigt finfin serie värd det eftersom den ger tillbaka genom att man får ny kunskaper och, utan att bli för klychig och viktigpettrig, så är det i stor del kulturen som ger meningen med livet.

Senast inskriven på listan över bra serier är skräckkomedin "Scream Queens". Jag har under en tid funderat på att ge den en chans och nu i veckan passade jag på. Den är inte extra ordinär men ändå så har den något extra. Utan att avslöja för mycket så skulle jag kalla den en mash-up av Pretty Little Liars och tredje säsongen av American Horror Story med inslag av Mean Girls. Den utspelar sig på college där ungdomar med kopplingar till en av skolans föreningar dör på horribla tillvägagångssätt. Hemligheter och intriger nystas ihop och luckras upp. De som tycker om ironi kommer att gilla den här då det är vad humorn i största del bygger på. Dock ligger humor på en hårfin gräns till att nästan likna hån, men bara nästan. Jag skulle sammanfatta serien som - samhällskritisk och feministisk med girl power delux - me like.

Betyg: 3,5 av 5


"I always know what people are thinking and feeling. Its´s impossible to have all that information and not manipulate them. It´s a curse."

***

"When you say get rid of her, do you mean like, force her to leave, or kill her?"


bilder: weheartit


Likes

Comments

När snön nådde Hälsingland bestämde jag och en vän oss att bege oss av på en liten fototur runt Dellensjöarna. Men kylan bet lite för hårt så fotograferingen blev snabbt nedprioriterad och vi spenderade större delen av tiden i soffan och värmen med sällskap av mycket choklad.

Likes

Comments

Sen en tid tillbaka har min morfar legat på Uppsalas sjukhus. Så idag satte jag och mormor oss på tåget för att åka och besöka honom. Men under resans gång får vi veta att han skall förflyttas till Hudiksvalls sjukhus. Vi gjorde det bästa av situationen och tog oss en sightseeingtur i mormors fotspår som ung och studerande i Uppsala. Vi besökte bland annat cafét hon brukade vistas på, åkte och kollade på lägenheten där min mamma spenderade sina första år i livet och såg lokalen som en gång i tiden var den affär där morfar köpte mormors brudbukett. Jag älskar att höra människor prata om livet innan mitt. Höra röster från förr och se hur deras blick blir liksom svävande när de tänker sig tillbaka. Nostalgin och sentimentaliteten blandas i dess ansiktsuttryck. Det är vackert.

Bäst av allt var att vi fick träffa honom tillslut. Trots att besökstiden var över när vi nådde Hudiksvall igen så lyckades vi säga hej och krama om honom, ett mycket bra slut på en fin dag.

Likes

Comments

Detta år har varit en berg- och dalbana i särklass. Svart på vitt känns underskattat. Min upplevelse är att det inte bara gäller mitt liv utan som om hela världen har gått in i en period av otrolig sorg eller översvallande glädje. Att hela världen är en och samma likt kroppens nervsystem, får du en stöt i fingret känns det i hela armen, vi är ett kollektiv och därför tar vi del av samma känslor.

Mitt 2015 fick en dålig start med tårar, stress och ångestattacker. Min enda ljusglimt skymtade framme vid studenten men den var väldigt svag. För vad finns där framme? Är det bara en liten glöd som ligger och pyr som snart kommer blåsas ut? Eller kommer den ta fart och bli en ordentlig eld? Eller kommer jag komma fram till en dörr och det ljus jag sett är det som tränger fram genom ett nyckelhål och när jag försöker öppna den så är den låst? Tänk om den öppnas men ljuset bara var en illusion?

Studenten kom och gick och framför mig låg sommaren. Vilket slags ljus jag hade kommit fram till vet jag inte än idag, men till något bättre det var självklart. En tur till Göteborg för att ta del av min kusins bröllop skänkte glädje, kärlek och en känsla av gemenskap. I Italiens värme fann jag ett lugn, musklerna började mjukna upp och livsglädjen började komma tillbaka, även suget efter att börja skapa.

Som nybliven student kände jag nästan ett tvång efter att sysselsätta mig så jag skaffade mig ett jobb. Vilket istället ledde till att ångesten började krypa sig på igen och batteriet jag fyllt på under sommaren började laddas ur. Så för att inte gå in i samma mörka moln som under våren bestämde jag mig för att sluta.

Höstens klocka gick dubbelt så fort än resten av årets. Helt plötsligt är vi här. Hann det ens bli vinter? Kom julen och nyåret för fort? Ja inte vet jag, men det jag vet är att det här året trots sitt mörker har varit det bästa på länge. För det jag har lärt mig under året är:

  1. Om du försöker, lyckas du. Ger du allt, är du redan hemma.
  2. Trots att de kan vara riktigt jobbiga så är släkten och familjen alltid bäst.
  3. Bra vänner är livsviktiga. Du vet körsbären på toppen, pajen behövs inte längre.

Vi startar alltid åren med en massa löften. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker det är bra eller inte. För helt ärligt hur många gånger har man lyckats hålla dem? Och vad är så speciellt med denna dag? Om jag vill ändra något i min vardag kan jag ju göra det när som helst. Men det blir som en kollektiv peppning, kan du, kan jag - du och jag blir vi. Med ett hopp om att nu skapar vi något annat, något nytt. Mina ”löften” till mig själv i år blir:

  • Ta körkort
  • Sov mer, eller rättare sagt på bättre tider...
  • ...använd resten av tiden till det som är betydelsefullt för mig.


Återigen, Gott Nytt År!​

Likes

Comments

Idag snörade vi på oss skridskorna igen. Det är så härligt att åka och isen är bättre än någonsin, det är det enda som tröstar saknaden efter snön.

Efter en bit mat var det dags för hemfärd. Jag skulle iväg och jobba, städning av kontorslokaler, och min moster skulle med sitt tåg tillbaka till Stockholm. Det har verkligen varit en lyckad julhelg! Dock kommer inget gratis så nu ligger jag med feber och huvudvärk. Håller tummarna att jag mår bättre imorgon då det är tänkt att jag och mamma ska in och se om det finns något kvar på mellandagsrean.


God Natt!

Likes

Comments

Idag begav jag och min familj oss hem till mormor och morfar. Årets frånvaro av snö har som tur var inte fördärvat chansen till is. Så vi trotsade vind och kyla, bytte dr. Martens mot skridskor och begav oss ut på sjön.

När kylan hade krupit för långt in på skinnet gick vi tillbaka till huset för att äta alldeles för mycket av mormors mat. Nu sitter vi insvepta i filtar framför tv:n för att ge filmen "Ljuva morgondag"  en chans innan vi ska gå och lägga oss.

God natt!



Likes

Comments

Ja då har det blivit dags för det första inlägget.., Man skulle kunna tro att efter ha startat några bloggar att det skulle bli enklare men ikke. Jag är iallafall en tjej på 19 vintrar, uppvuxen och bosatt i kuststaden Hudiksvall. Vad jag kommer att använda den är bloggen till är oklart även för mig, men jag tänker att det kanske är bäst så. Jag kommer skriva om det jag tänker vilket inte alltid är det jag tycker och ibland tvärtom. Ett organiserat kaos helt enkelt. Välkommen till mitt liv!


Klara

Likes

Comments