Header

Nu var det ett tag sedan jag både skrev eller använde min kamera. Har ägnat de senaste tolv dagarna på att försöka hålla mig borta från onyttigheter och samla ihop alla timmar som krävs till praktiken. Har lyckats med både och än så länge. Idag gjorde jag min sista dag på Blod och magtarm-avdelningen som sjuksköterskestudent.

Samtidigt som det är skönt att få ett slut på praktiken så är det sorgligt att behöva lämna! Det har varit tusen fantastiska möjligheter att lära sig, underbara människor - både patienter och anställda. (Superlativens drottning har talat, men hon menar varje ord.) Jag har haft det så bra det kunnat bli. Nu är det en helg full av plugg och några välbehövda sovmorgnar innan nästa kurs börjar på måndag.



Sa ju att det hade gått bra att hålla sig på hälsosamma banan också. Efter "jobbet" igår åt jag och Lisa middag på Waynes, pluggade lite och pratade desto mer. Det här måste vara den mest perfekta kycklingsalladen man kan få tag på i Västerås. Det är inte Johanssons i Kristinehamn, men det är fortfarande svingott! Så, såsen och brödbiten var nog bland det onyttigaste jag ätit so far. Känner redan att jag mår så mycket bättre, är piggare och gladare. Tänk att det ska ta så lång tid innan man förstår att det inte handlar om vad vågen visar utan hur det du gör får dig att må.

Det onyttigaste jag köpt å andra sidan är dessa kilo med godis till praktikavdelningen som ett tack för tiden vi varit där. Lovar - blev inte ens ett smakprov!

Likes

Comments

Ingen nyårskrönika och ingen bildresumé, är detta verkligen min blogg? Ligger i sängen nu och njuter av en välbehövlig sovmorgon. Utanför min sovrumsdörr står alla glas jag äger utspridda, prydda med glittriga sugrör. Girlanger hänger i taket, i fönster och på tavlor, Tallrikar med små spår från nyårsmiddagen står på diskbänken. Och överallt på golvet ligger det små silvriga stjärnor.

Det var en fin kväll igår med tjejerna. Västerås himmel var färgglad - har aldrig fyrverkerier från så många håll samtidigt. Vi åt en drömmig trerättersmiddag och skålade med champagneglas på tolvslaget. Det var ett perfekt slut på 2016, som inte bara har varit ett hemskt år. Många fina stunder har vi haft, men nu är jag glad att få sätta en punkt och välkomna ett lyckligare 2017.

  • 219 readers

Likes

Comments

Så, jag har dragit på mig en förkylning. Ligger här i soffan fyra dagar innan julafton, omgiven av ihopknycklade näsdukar. Har snart granskat hela Netflix julfilms-avdelning och druckit upp all oboy. Än så länge ser denna scen ut som den alltid gjort. Men ingenting annat är riktigt detsamma i år.

Vi har de senaste åren inte varit speciellt många i vår lilla familj. Vi brukade vara kusiner och hela paketet hemma hos farmor på jul när vi var små, men nu senaste åren har det bara varit jag, mamma och pappa, farmor och mormor. Förra julen hade jag sådan ångest över att lämna katten ensam hemma på jul - trots att han var gammal som gatan och ruggig kunde jag inte låta honom vara. Han skulle följa med oss på julfirande. Tänk om det skulle bli hans sista? Under det senaste året har himlen fått tillbaka tre av mina änglar. Katten, Victor och mormor. Det var en sista jul för många. Det känns som att vår redan lilla familj har halverats. Det blir extra tydligt när man är omringad av glitter, levande ljus och paket. Under den tiden på året då alla ska vara samlade och glädje ska vara den överliggande känslan blir tomheten lite extra tom.

Så i år rymmer vi. Bort från en julafton där allting bara skulle kännas fel och bort från staden där allt annat är som vanligt. Vi behöver skapa en ny tradition, och medan vi försöker bygga om, så kan Stockholm vara en stadig plattform att stå på. Vi kommer vara en del av någon annans julfirande och omringad av andra människor, och kanske kan det göra det som saknas lite mindre synligt. Men det kommer inte att lappa ihop mitt lilla traditionsälskande halverade hjärta. Med alla dessa förändringar runtom oss, så kan jag inte låta bli att undra över hur er jul ser ut. Det måste vara en ordentlig förändring. Eller är allt detsamma?

Scotty McCreery undrade hur julen såg ut i himmelen. Det gör jag också. Går ni fortfarande på vitklädda gator? Syns små kattassar i snön? Eller har himlakatter också vingar? Finns en storbildsskärm med Kalle Anka för alla änglar att se? Har du programmerat den, Victor? Och har ni också ett dukat julbord och överfyllda skafferier? Bjuder du fortfarande de andra änglarna på After eight, mormor? Sjunger ni samma julsånger och lyssnar till magiska bjällror?

Framför allt. Kommer ni fortsätta vaka över oss, precis som ni gjorde när ni gick här på jorden?
Om ni gör det. Och om ni är lyckliga där ni är nu. Då kan jag fira jul var... och när... som helst.

Likes

Comments

Ibland gillar jag ändå iPhone-kameran. Blir lite för lycklig över ljuset i den här bilden. Och över den där tjejen jag får passa på att träffa nu innan hon lämnar mig för Östersund och julfirande. Vi fick dricka vår Starbucks-mocha och skrika tysta svordomar över examensarbetet nästan hela dagen. Men det går bra, oroa er inte, vi tar oss sakta men säkert framåt. Snart når vi också 10 000 ord.
Jag kommer behöva fortsätta slåss lite mot tiden nu i slutet av December. Förutom 8 timmar praktik om dagen och C-uppsatsen ska en hemtenta och en inlämning tillhörande praktiken skrivas. Och glöm ej farmakoterapi-tentan i början av januari! Den står skrivet med rött, är inringad och har tre utropstecken i min kalender. Så uppenbarligen är den viktig. Men, jag har väl lika många timmar på dygnet som Beyoncé jag också.

Sen har vi det årliga stressmomentet så kallad "julklappslistan". Och folk är för snälla för min lista är lång. Men kan efter idag stryka hälften av namnen. Jag och Lisa gick på stan och samlade lite inspiration under eftermiddagen. Istället för att släpa på påsar gick vi hem och beställde allting från internet dock. Ooups.


  • 528 readers

Likes

Comments

En månad senare och jag säger äntligen hej igen. Så, hej!
Jag har tagit semester från sjukhuset. Kommer komma ut som en ny människa efter två veckor på ambulansstationen. Kan än så länge ha varit den bästa praktikplatsen någon nånsin kan få, och jag vill inte lämna! Så tar vara på den här sista veckan, och ser fram emot ett par år av hårdträning så jag kan komma tillbaka till ambulansen med muskler, körkort och kanske kanske en gnutta mer erfarenhet. Piece of cake.

Idag var det glashalt ute. Vi fick larm om flera trafikolyckor, och trots att vinterlandet just nu ser ut som ett perfekt vykort så kan det vara lurigt. För att inte tala om min vurpa påväg till praktiken imorse. Och Lucas, som för en gångs skull sällskapade mig, skrattade inte. Hur kan man inte skratta? Det borde vara lag på att man måste sympati-skratta när nån ramlar. Hann ju nästan bli pinsamt!

  • 562 readers

Likes

Comments


​Fick för mig imorse när jag gick upp att jag skulle ställa mig och leka husmor.
På nyhetsmorgon har de gjort amerikanska pannkakor nu under valet, och de såg ju så drömmigt goda ut. Tydligen inspirerade det mig såpass mycket, så mycket att jag till och med gick ut på stan för att handla innan frukost. Vi hade inget socker hemma märkte jag när jag redan hällt upp mjölet i en bunke. Och inga blåbär. 

Jag har aldrig gjort sånna här förut, så självklart brände jag första pannkakan rejält. ​Hann självfallet äta upp den innan kameran kom fram.​ De ser ut som små plättar i jämförelse med blåbären som är ENORMA. Fick dessutom en trevlig nyhet mitt i maten - jag klarade sista patologi-tentan. Så nu är den kursen ​äntligen över! 
​Bra morgon, detta! 

  • 1095 readers

Likes

Comments

Nu är jag en vårderfarenhet rikare, från andra sidan bordet. Min operation var inte livshotande direkt och gick förmodligen ganska snabbt. Men nu har jag fått se insidan en operationssal i några minuter innan man pumpade mig med sömnmedel. Såg in i ett par stora bruna rådjursögon på sjuksköterskan som stod över mig och höll syrgasmasken över min mun. Och det sista jag minns var att jag var tvungen att säga att hennes ögonfransar också var långa och fina när allt det här var över.

Vaknade upp ett par timmar senare och tittade upp på en suddig droppställning och vitalparametrarna på en skärm bakom mig. Somnade om en stund till och fick sen rostat bröd med ost och juice serverat på sängen. Lyxlivet. Blev pigg ganska snabbt (okejdå, jag låg och sov i en stol i väntrummet en stund innan jag gick). De kopplade bort PVK:n och jag fick ta en taxi hem. Har fortfarande knappt känt av operationsåren nu efteråt, det gör inte ont alls. Jag trodde ju att det skulle kännas av när morfinet gick ur kroppen, men... det gör inte ens ont i dag. Inte än åtminstone. Det enda som fortfarande känns är i halsen efter intuberingen.

Idag myser jag i soffan, som beräknat. Jag och Jenny ska ta oss en titt på examensarbetet i eftermiddag när hon kommer hit. Och förutom att följa mitt ipren-alvedon-schema har jag inga andra saker planerade. Kan vi ta en halvminut och bara uppskatta operations-utstyrseln? Och en extra halvminut för strumporna. Sexylady.

  • 1116 readers

Likes

Comments

Nu kan vi checka av min första dag på sjukhuset och hade det hur bra som helst. Det här med att fötterna värker och huvudet är så fullt att det känns tomt är försumbart. Det får vara så de första veckorna och att svansa runt efter en sjuksköterska hör lite till vardagen just nu. Imorgon är jag tillbaka igen, och förhoppningsvis går jag inte vilse på väg dit och förhoppningsvis har jag lyckats bearbeta lite av dagens nya intryck och har plats för att lära mig massa nytt.

Sitter med fötterna i högläge i soffan just nu och planerar att gå och lägga mig inom kort. Men först: under min första praktik var jag så duktig och skrev "dagbok" efter varje pass och detta var till stor hjälp när jag skulle skriva ner mina tankar till bedömningarna. Så, först ska jag plita ner några meningar i den. Sen ska jag välförtjänst gräva ner mig i sängen. Godnatt!

  • 1155 readers

Likes

Comments

Lunchar hemma i lägenheten idag med Downton Abbey på teven. Har en lååång dag med kursintroduktion till praktiken, och det är redan mycket information att dyka ned i. Har ju dessutom halva dagen kvar. Slipper åtminstone oroa mig för att gå ensam och nervös till sjukhuset imorgon när det är första dagen. Får sällskap av Therese, och ingen är lyckligare än jag!

Men det blir inte många dagar att traska genom snön upp till sjukhuset denna vecka. Det verkar nämligen lite som att praktik-gudarna hatar mig. Under första praktiken jag hade fick jag min cysta över svanskotan. Sedan dess har det både bestämts att en operation skulle göras, inom fyra månader. De fyra månaderna blev långa. Och nu, samma vecka som praktiken startar igen, så får jag operationen. Tjugo månader senare. Är jätteglad att jag ska få bli av med den såklart, så jag kanske kan ligga på golvet utan att grimasera nån gång i framtiden. Jag kommer förhoppningsvis kunna göra saker som lägger lite press på svanskotan utan att det gör ont.
MEN. Men men men. Det är en stunds läketid på denna operation, och jag har inte tid med att ligga hemma på sidan i soffan under alldeles för många dagar. Timmarna ska ju räknas trots att jag inte kan röra mig normalt.

Tänk, nu måste jag till och med lämna soffan, ta på mig skorna och gå tillbaka till skolan. En timme går fruktansvärt fort! Ledsen att det inte blir några bilder idag. Föreläsningssalar har bra ljus, men inte direkt några häftiga motiv.

Likes

Comments

Vaknade till ljudet av regn som smattrade mot rutan och insåg att vi har nått en ny månad. Det kändes som att det förändrades på en natt. Solen försvann och det dinglar endast ett par få ledsna löv på träden utanför.
Halloween kom snabbt och var över precis lika snabbt. De små prydnadspumporna vi gjorde förra veckan och några kvarglömda girlanger är de enda kvarlevnaderna.

Vaknade dessutom tidigt idag men spenderade ändå min morgon i sängen, sådär perfekt som en sovmorgon kan bli. Det gäller att njuta av dem denna vecka, för måndag kommer allt starta samtidigt. Har två (inte så lätta) kurser parallellt, och eftersom jag inte kan klona mig får Jenny gå ensam på vår kursstart till examensarbetet. Jag själv ska traska iväg på en heldagsintroduktion till praktiken. Åtta veckor på blod-mag-tarm-avdelningen och två på ambulansen samt 13.000 godkända ord. Även om det ska bli väldigt spännande så längtar jag redan lite till den 12 januari då det värsta är över.


Istortsett de enda bilderna från helgen. Tror jag tappade bort fotografen i mig för en stund.

Likes

Comments