Header

Bilder från några kvällar sedan, besatt av mina tofsörhängen. Ingen outfit känns komplett utan dem längre.

Leeeedig igen. Mina sista sammanhängande dagar på flera veckor, bestämde mig för att åka ut och hälsa på mina föräldrar på kusten så mamma var snäll och hämtade mig imorse. Planerna för dessa två dagar är verkligen bara att ta det lugnt, sola och bada massor i havet. Kom fram till att jag faktiskt inte sovit en enda natt här ute på hela sommaren. Hur sjukt är inte det??? Jag som brukade bo här hela somrarna.

Jag vill verkligen försöka komma igång med bloggen igen. Känns som jag jinxar det lite när jag skriver så men denna gången vill jag verkligen och känner att jag har möjligheterna nu när jag inte är bunden till något på samma sätt som när jag gick i skolan. Speciellt framåt hösten när jag förhoppningsvis kommer börja ett helt nytt liv. Hoppas ni vill hänga på

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag kan inte förstå att vi redan är i juli. Wow vad mycket jag varit med på kort tid. Juni var mitt livs mest intensiva men också roliga månad och jag skulle vilja uppleva allt igen. Inleddes med summerbursthelg, följt av student, bal och avslutningsvis två helt sjuka veckor i Grekland. Allt detta förtjänar dock egna inlägg! Efter att jag landande på svensk mark den första juli har jobb varit i princip det enda på mitt schema. Varje ledig stund är guld och jag försöker ta vara på dem så mycket som möjligt. Nu i fredags, middag hos fantastiska Klara som bjöd på typ världens godaste mat. Chark, mozzarella, pestopasta... ja, i princip allt jag älskar. Jag och Holst frossade i oliver i vanlig ordning. Guds gåva till mänskligheten.

Färska blommor for the hostess, en liten leo kjol, min älskade jeansjacka och ett par klackisar. Hur somrigt och fint???

Likes

Comments

Ibland så känns det nästan som jag går och väntar på det. Ibland ligger det och kliar under huden så länge att jag nästan vill dra det ur mig. En veckas lång förberedelse i form av varnande knivhugg i magen och ett humör som kan fallera på en millisekund. Ibland är det så närvarande att det nästan känns som det lagt sig utanpå mig, redo att ta över min kropp så fort jag tillåter det.

Några gånger i månaden så får jag återfall. Ibland klarar jag mig med något enstaka, ibland behöver jag båda händerna för att räkna dem. Ibland varar de i flera dagar. De kommer allt mer sällan nu dock, jag gillar inte att sätta ut vändpunkter men det hände något efter nyår. När jag vaknade den första januari så lovade jag mig själv. Inte ett till jävla år av att det här. Fast än den riktiga omställningen skedde redan vid samma tidpunkt förra året, så bestämde jag att det här är året som jag blir fri på riktigt.

Två morgnar i rad har jag vaknat nu och känt så där som varje morgon kändes då. Mitt täcke har varit bly och min kropp har varit bältad i madrassen. Jag har känt att nu är jag där igen, i det stadiet där det inte spelar någon roll vad min hjärna säger. Jag kan inte resa mig, jag har inte den makten över mina muskler. Två morgnar i rad har jag rest mig. Jag har gått in i badrummet och fattat en sminkborste, lagt ned den lika fort och tvingats börja om. Torkat tårarna med skakiga händer och mött min spegelbilds ögon. De har varit det enda i den där spegelbilden som inte känts skakigt. De har varit beslutsamma och jag har sagt till mig själv att jag klarar det. Och jag har klarar det. Två kvällar har jag somnat med vetskapen om att jag klarat det.

Men så idag, tredje morgonen så kände jag det direkt. Idag klarar jag det ännu en gång, men idag bryter det loss. Idag har tankarna seglat iväg, idag har jag fått stannat upp mitt i steg för att det svartnat framför ögonen och idag har varje utförd handling varit ett maratonlopp. Idag har jag ansträngt mig för att komma på sysslor som skulle kunna skjuta upp det som väntar. Sysslor som jag kan utföra på egen hand med mig själv som enda person att anpassa mig till, men hela dagen har jag vetat att det är idag det händer. Idag ska min kropp dräneras på energi och idag ska all vätska inuti mig få rinna ut via mina tårkanaler. Idag ska jag trasas isär, stycke efter stycke tills det att andningen är i schack igen och jag ligger som ett litet barn i mina egna armar och tänker att jag klarade det. Tills det att jag är utmattad, men lättad. Att det händer allt mer sällan är det finaste tecknet jag mottagit på länge. Det betyder att jag gör rätt, att jag kommit så jävla långt. Längre än jag någonsin vågade hoppas på för några år sedan. Det begränsar mig inte längre. Jag är under min egen kontroll och jag kan må bra.

Likes

Comments

Du säger att det gör ont och jag står som en idiot, med smulor av mascara längs ögats undre vattenlinje, och ser på dig med vagt särade läppar. Jag är mitt i ett andetag. I ett skratt. Sväljer luften istället för att blåsa ut den. Formar startskott till ord men aldrig kommer längre. Du är inte en person som har ont. Du är en person som spottar och svär och knappt vågar titta åt mitt håll när det är andra i rummet. Talande ögonkast under kompakta, kolsvarta ögonfransar. Du har det största egot jag känner till, efter mitt eget. Det är därför du tycker om mig. Du har sagt det men det skulle du inte behövt göra, jag skulle förstått ändå. Du var aldrig på riktigt. Det var iallafall inte meningen att du skulle vara det men blir någonting någonsin som det är menat att bli? Jag ville himla med ögonen åt någon och inte så mycket mer. Jag ville inte älska och jag ville inte såra. Jag ville framför allt inte såra, men när du slår bort mina händer från dina kinder så är det så tydligt att det är allt jag kan. Rörelser så explosiva som bara dina kan vara, de vibrerar in i benstommen. Man kan nästan se hur det pulserar inuti ådrorna, de som ligger så nära, som går att följa med pekfingret i kolsvart mörker. Du har ont och jag vill säga till dig att jag också har det men jag kan inte. Jag hittar inte orden och något dör i dina ögon. Ur dig rinner ett ljud av att du borde vetat bättre. Jag vill rädda dig. Ta hand om dig, tvätta rent dina sår och plåstra om dem men tiden står still. Jag kan inte röra mig. Jag står förstelnad i ett avtagande leende och undrar när tiden ska börja röra på sig igen. Jag vill klösa mina egna kinder blodiga. Jag vill vara bra för dig. Imorgon ska jag säga det tänker jag men det syns i ditt axelparti att du tröttnat på att försöka och jag förstår dig. Alla tycker om dig och jag stryker längs väggarna.

Likes

Comments

Alltså WOW är allt jag har att säga om Drakes konsert!!! Jag har vart på ganska många konserter, men detta är definitivt en av mina allra bästa någonsin. Kan ha att göra med att detta är en av mina mest älskade artister men ärligt talat, han gav allt och var så öppen och SKÖN på scenen. Samt jätteduktig så klart, och alltid lika kul när man kan låtarna att vara omgiven av andra som också kan det. Child's play som verkligen är min och Marias låt var verkligen fantastisk live, så mycket lyckorus i den stunden. Och man är ju tyvärr inte så lite kär i Drake heller hehe. Han är snygg och så men framför allt verkar han ha ett så himla gott hjärta? Alla bara men snälla du känner inte honom och korrekt, men jag tror verkligen att han är typ världens finaste och mest jordnära person. En bra kille helt enkelt, haha. Vill uppleva den här kvällen igen!

Likes

Comments

Det börjar dra ihop sig... på gott och ont. Jag är så fruktansvärt pendlande, hela hösten blev jag extremt känslosam så fort student drogs upp och var lika jobbigt sentimental som vanligt, men nu det senaste har jag verkligen känt att jag inte orkar med skiten en enda dag till. Man kan liksom allt utantill och jag är rastlös. Jag känner mig så klar med tonårsdrama och att behöva spendera tid i miljöer där man inte känner att man utvecklas, leva ett liv där man står still. För att inte tala om hur skoltrött jag är, ska bli så skönt att bli av med press och stress på den fronten. Har inte koll på nedräkningar och sånt men så långt kvar är det verkligen inte, vi är ju under 100 dagar nu, eller hur?

I veckan fick jag klirrat både bal- och studentklänning. Så skönt att bocka av, har faktiskt inget som intresse av att göra en grej och åka iväg och prova massa olika, utan jag när dessa satt som en dröm kände jag att det räckte. Båda två från Ida Sjöstedt, herregud vad duktig hon är! Så otroligt fina och välgjorda saker, det känns så bra och rätt det här!

Likes

Comments

I.
Jag vaknar panikslagen mitt i natten med känslan av att hela min kropp är täckt av blod. Svaga armar skjuter mig ur sängen, lika svaga ben släpar min kropp till badrummet. Kaklet ligger iskallt under fotsulorna och jag iakttar min spegelbilds händer trevande klättra längs min kladdiga kropp. Vätskan som rinner ur ögonhålorna bryter upp det röda. Jag måste få det av mig, nu, så jag ställer mig i duschen. Jag ser ljusrött vatten rinna mot ventilen medan jag skrubbar armar och ben. När jag upprepat processen två gånger till vågar jag ta steget ut, virar en handduk kring kroppen som tidigare varit febrig men nu känns det som varenda kroppsvätska som den ligger och väger på fryspunkten. I spegeln ser jag fortfarande inte ut som mig själv. Jag är blekare och har en konstig ansiktsform. När jag vaknar morgon därpå är kroppen ren och lakarna vita, men lukten av blod har satt sig i väggarna. Den förföljer mig hela veckan.

II.
Jag spenderar helgen instängd i mitt rum, rör mig som längst till köket. Växlande molnighet utanför mitt fönster rutan och växlande panikångest bakom mina revben. Jag vill ut, jag vill fly men jag är fängslad av rädslan av att mina ben ska ge vika. Dina handlingar har bildat moln i min tak, det droppar sporadiskt ned på mig och sänder ilningar genom hela skelettet. Visa droppar är beröringar, andra är ord. Båda gör precis lika ont, ondare än att väggarna förflyttar sig närmre mig för varje sekund i mitt sorgliga flickrum. Allt inuti det är precis som det alltid varit. Sängen står där den alltid gjort, gardinerna har samma fall och bilderna ovanför mitt skrivbord är desamma. Allt annat är också precis som tidigare. Det är bara du som är borta och fast jag valt det själv så förstår jag tidigt att restprodukterna av dig kommer förfölja mig i veckor, om inte månader. Det kom ingen bipacksedel som varnade för biverkningarna av att krossa ett hjärta.

III.
Jag iakttar dig iaktta trafiken och fascineras av hur jag kan ditt ansikte bättre än jag kan området jag växt upp i. Jag kan förutspå precis varenda ryckning i ditt ögonparti. Du är en så självklar person i mitt liv, och i ditt sällskap känner jag mig så trygg. Jag vet precis vilken hälsningsfras du kommer använda när du stiger på bussen och vilken plats du kommer välja. Du tar ett steg bakåt, in i busskuren för att slippa bli blöt. Det regnar ikväll men jag står kvar, för jag har just insett hur väl jag känner till lugnet, och hur mycket jag längtar efter att bli tagen med storm.

Likes

Comments

Italien var fantastiskt, Italien är väl alltid fantastiskt vill jag tro. Mina föräldrars kärlek till det landet har verkligen smittat av sig på mig. Förra veckan var jag i världens mysigaste Cervinia för en veckas skidåkning. Det var mitt tredje besök i Cervinia och jag rekommenderar det verkligen!! Så himla rar liten by, med fina och snälla pister.

Något av det absolut roligaste jag vet!! Det finns liksom ingen logik i att det är så roligt med en liten bräda?!! Bröt ju handleden på en sån här förra året så var orolig att jag skulle känna mig väldigt osäker i år men det gick galant tyckte jag faktiskt. Kan bli väldigt rädd på branta och isiga partier men sånna klarar man sig undan i Cervinia.

Hihi jag blir sugen på att åka tillbaka! Fjällsemestrar är verkligen så himla härliga, man får umgänge, aktivitet, vara ute och... ja, allt på samma gång helt enkelt.

Nöjdis!! Puss på er <3

Likes

Comments

Den endlösa jakten på den perfekta parfymen... är nu avslutad? Vill jag tro i alla fall. Zadig & Voltaire älskar jag, det är sedan gammalt, men jag visste faktiskt inte att de gjorde parfymer så blev genast supernyfiken när jag fick se den på hyllan på flygplatsen.

Cecilia Bönström som är chefsdesigner sa till Women's Wear Daily att "the idea was to break from what already existed on the market" samt att hitta en balans mellan något väldigt clean och något mörkare, mer mystiskt. Eeeeh??? Det beskriver verkligen exakt vad jag letat efter. Jag har varit så vilse på doftfronten. Jag har svårt för det söta, svårt för det för feminina och svårt för det alldeles för mustiga... inte på andra men har inte känt att något av det är jag. Jag ville ha något som var ungt och en frisk fläkt, "att vara dig själv, fri, och bekväm med din rebelliska elegans och fylld med självsäkerhet" enligt Zadig själva. Fantastiskt!!

Likes

Comments

Hej bloggis och alla fina läsare! Hur mår ni? Jag mår bra faktiskt trots utgång och sent i säng igår.

Den första bilden är tagen innan kvällen drog igång igår. En trio man inte skojar bort i första taget. Jag hade min discokjol på mig och tror faktiskt knappt jag fått så många komplimanger för ett plagg tidigare? Förstår hur det kommer sig dock, man kan liksom inte va så fin när man är en kjol??? Ska visa er bättre bilder på den! Har också blivit besatt av fishnets, köpte mina för bara några veckor och då var det verkligen svårt att hitta, men nu är dem ju över allt. Så fint men lite svårburet kan jag tycka!

I onsdags var vi och såg Hov1 på Trädgårn. Vi köpte biljetter av en tjej dagen innan så det blev väldigt hastigt och spontant men värt det skulle jag säga, så roligt när de händer något mitt i veckan. Höjdpunkten blev att Parham gästade.

Studentmössa som jag vill ha på mig varje dag. Den är det finaste jag sett och jag kan inte vänta tills dagen då den faktiskt ska få sitta på huvudet är kommen. Discostrumpor är också givet, använder sällan strumpor som inte är i ballerinamodell men när jag gör det så är de dessa. Är besatt av allt som glittrar och blänker.

Om någon timme flyger jag till Italien, vi hörs därifrån! Puss!

Likes

Comments