Mat, Favoriter, Tips

Jag skulle egentligen klassa mig själv som en oinspirerad kock, framför att säga att jag är en dålig kock. Jag kan rätt okej om jag vill. Problemet är att jag ofta inte vill haha. Orkar inte laga mat. Jag försöker att inte äta så mycket så att säga "färdig" mat, eftersom de har många dåliga ämnen i sig. Jag har ändå nu hittat på en ny grej att äta som jag verkligen gillar, och som jag inte tycker att är så himla dålig för mig (speciellt då jag kombinerar den med hälsosamma grejer). Jag har börjat köpa Findus WS Chicken Red Curry påsen. Det är en påse ingredienser, innehåller ris, höna, olika grönsaker, och nån slags röd curry sås (och säkert en del annat). Påsen innehålller 700 gram och brukar räcka för mig för ungefär tre-fyra måltider. 

Vad jag gör är att steka den helt som normalt, MEN jag sätter i spenat som extra (fryst spenat). Spenat är sjukt hälsosamt och i den här maten tycker jag det passar bra, så jag lägger till det för att få lite mer grönsaker (och framför allt mer järn). Sedan brukar jag lägga en massa sallad (enbart sallad, inte andra grönsaker) på hela min mat, vilket gör att jag genast äter salladen först (haha lifehack). Så detta har jag lagat nu några gånger och det har varit väldigt gott. Samma serie har också fler olika smaker, finnns väl nåt från Vietnam, och så någon Nasi Goreng, men denna är helt klart min favorit.

P.s. ni vet dom där runda, platta, vita grönsakerna som ingen nånsin vet namnet på men som är sjukt goda av någon orsak? Sådana finns i den här påsen, yum... 


Bloggaa matkapuhelimesta - Nouwilla on ehkä Ruotsin paras blogi-sovellus - napsauta tästä!

Likes

Comments

Smink, Utseende

Jag har älskat att sminka mig sedan jag började sminka mig typ. Det är så kul för mig att bara sitta och fundera på vad jag vill göra med mitt ansikte, och det är en form av konst som jag känner att jag är någotlunda bra på. Det är något som jag gärna vill utvecklas i, och som jag vet att jag kunde göra ännu mycket bättre. Varför jag känner att jag inte når min fulla potential än, är ekonomiska orsaker. Smink, speciellt sådana bra produkter jag skulle behöva, kostar en hel del. Jag har inte råd med att utöka min sminkkollektion just nu. Smink är definitivt något jag kommer unna mig när jag väl jobbar, speciellt när jag studerat färdigt och verkligen (hoppeligen) har en fastare inkomst där det finns rum för sminkinköp. Jag tittar mycket på youtubers sminkvideos, så känner att jag har många produkter på min önskelista redan. Tror jag kommer skriva nåt inlägg med mina favoriter nån gång senare helt säkert. Högst på min önskelista är nog nya bra contourprodukter och high-end concealer. Här är i alla fall två bilder på mitt smink på lördagen. Gillar Maybellines the Blushed Nudes palett, Naked2 paletten, och den bästa presenten jag fått på länge: Urban decays ögonskuggsprimer! Så bra för att ögonskuggan ska fastna bra och sitta hela dagen. Detta var inte så bra som mitt smink kan se ut, men ville visa denna look p.g.a att jag just nu gillar att använda just mer av dedär "blushed" färgerna, mer röd-aktiga färger liksom. Verkligen bra budgetpalett tycker jag. Väldigt pigmenterad och fina färger. Är dock ganska glittrig. Vad är era favoritpaletter?



Likes

Comments

Funderingar, Arbete, Välmående

Idag har det varit över 10 grader ute i solen. Det är den tionde april. Meteorologerna har lovat att det inte blir vinterkylor mer förrän inför nästa vinter. Allt detta innebär att vi med stormsteg närmar oss sommaren, något som brukar vara min favoritårstid. Detta år känns detta däremot bara extrajobbigt. Det känns konstigt att ens våga medge något sådant. Vem älskar inte sommaren? Visst, jag älskar också den fortfarande, men i år innebär den mycket mer stress än tidigare.

Stressen i år beror egentligen endast på en orsak: detta är det första året som jag bor ensam och har hyror att betala också under sommaren. Tre månaders hyror för att vara exakt. Ekonomi känns kanske för vissa som ett för privat ärende att diskutera på sin blogg men det känns väldigt aktuellt för mig, och säkert många andra studeranden också (och kanske andra personer). Det är tre månader som man inte får studiestöd för på sommaren. Juni, juli, augusti. Tre månader som skrämmer mig rätt så mycket.

Det är extra stor press på att få sommarjobb i år. För att få hyrorna betalda är detta enda sättet att klara sig, och dessutom är det för mig kanske t.o.m viktigare i år att få jobb för att få erfarenhet. Jag har sommarjobbat förr, men t.ex. förra året fick jag inget jobb, jag reste och sånt, vilket innebar en massa erfarenheter men ingen ny arbetserfarenhet.

I år har jag så här långt fått en arbetsintervju. Den är jag så oerhört glad för, och det är ju också bara en jag behöver ifall det går bra. Nästa fredag har jag den, och önskar så sjukt mycket att jag ska få det jobbet. Men redan det jobbet är över en timmes bussfärd från min mamma (inte ens från min egen lägenhet). Det stör mig inte alls, gillar staden jobbet är i, och det är trots tiden väldigt lätt att ta sig dit. Det här jobbet vill jag ha! Håll tummarna för mig på fredag är ni snälla. Skulle vara så skönt med lite mindre stress inför sommaren, så man nu kunde stressa om skolarbeten istället (haha) och sedan verkligen njuta av sommaren och vara tacksam över möjligheten att få jobba.


Likes

Comments

Uppdatering, Välmående, Tips

Förmodligen den sista (eller i alla fall en av de sista) uppdateringen om benet. Ganska klart är det ju att jag har fått stödet bort, eftersom jag åkte tillbaka till Åbo. Läkaren skickade mig bara till röntgen och kollade på benet själv förstås också, o sa att allt ser bra ut för detta skedet. Dvs. allt är ju verkligen inte klart, jag spurtade inte iväg från läkaren liksom, men på rätt väg och så att jag nu får gå helt normalt. Jag får fortfarande inte springa eller hoppa, vilket man ju förstår. Jag har försökt gå rätt mycket, men efter långa dagar på fötterna märker jag nog definitivt av det. Så värst svullet har det inte varit fast jag förberedde mig för att det skulle vara det, och så farligt ont har det inte heller varit. Eller egentligen nästan inte alls ont.

Jag känner mig väldigt lyckligt lottad, visserligen inte med att jag hamnade i denhär situationen, men med att jag förstod att gå till privat läkare och via det fick ett stöd vilket gjorde rehabiliteringen SÅ mycket bättre, och fortsätter fortfarande. Jag har ännu några gånger kvar hos fysioterapeuten, och i mitten av maj ska jag också ännu röntgas en till gång (vilket för mig var en fin överraskning, en liten extra check som jag inte hade vetat att jag kommer få).

Några tips jag vill dela med mig av till er som det lönar sig tänka på om man bryter benet är: 1. Ha försäkring som täcker olycksfall! Detta måste man tänka på i för väg, det känns kanske inte nödvändigt, men man sparar så mycket pengar och har resurser att söka bättre vård. 2. Sök den bättre vården, dvs. vård på den privata sektorn!! Det här kan jag inte betona tillräckligt mycket. Alltså skillnaden på kvaliteten av service, möjligheterna inför rehabilitering och framtid, och i princip allt annat var tusen gånger bättre än på den offentliga sektorn (kommunal sjukvård). Jag känner mig så glad att jag hade möjligheten att skötas privat. Dessa är egentligen dom viktigaste tipsen jag har.

Här är några bilder till slut, en på hur mitt ben såg ut dagen då stödet togs bort (kan sätta en på nuvarande läget också kanske?), en bild på min största hjälp genom allt detta: min mamma!! Och här först mina röntgenbilder, där man ser skruvarna och "plattan" dom har satt in. Hoppas ingen av er nånsin kommer måsta uppleva detta. Skönt att det snart är ett minne blott.

Likes

Comments

Mat, Uppdatering

Jag är tillbaka i Åbo. Kommer skriva mer om det sen, men vill nu snabbt säga att jag har haft mycket att göra och att vänja mig vid de senaste dagarna. I morgon är jag helt ledig så då ska jag blogga mer, planera innehåll, osv.
Jag har i alla fall den senaste veckan varit helt hooked på äpplen. Alltså verkligen helt sjukt sugen på dem. Ätit äppel varje dag, oftast fyra per dag (eller i alla fall minst tre). Köper gröna äpplen, av märket Granny Smith. Skulle inte ens säga att de är något speciellt goda, det är bara något med dem just nu, älskar dem. Klagar inte, för det är ingen dålig obsession direkt. Hälsosamt. Lägger in några bilder på olika uppsättningar av äppel haha. God natt.

Likes

Comments

Funderingar, Sociala medier

Alltså jag börjar vara så jävla färdig med Instagram. Inte så att jag kommer sluta använda det (fortfarande min favoritapp teoretiskt sett) men så att jag tycker att dom behöver skärpa sig rejält för att inte gå under.
Allt måste utvecklas och bli bättre o bättre nu för tiden, men för vi människor blir ändå trygga i något visst sätt snabbt, och förändringar (speciellt dåliga såna) är svåra att ta. Därför tror jag att så många fick freak outs då ryktet spreds att Instagram skulle bli mer som Facebook genom att ändra så att dom bästa inläggen syns istället för allas som man följer. Rent ut sagt en dum idé med tanke på att man redan valt vem man vill följa, vill man inte se något kan man trycka unfollow. Dessutom såg jag en bra text om att vi ändrar våra åsikter jämt, något kan vara skitcoolt idag och tråkigt imorgon, så hur vet då Instagram vad vi vill se? Hur bestämmer dom det?
Jag trodde ärligt talat aldrig på att dom skulle föra igenom uppdateringen så därför lade jag heller inte upp "turn on my notifications" bilden som nästan alla andra gjorde... Jag tvekade på att dom kunde göra en sådan uppdatering som ALLA hatar. Och där hade jag rätt.
Samma kväll kom det en ny uppdatering och jag kollade noga vad det stod, så att jag visste vad som ändras innan jag laddar den. Men när jag skulle logga ut från mitt andra konto märkte jag att det inte fanns ett sätt att göra det. Sen väntade jag i två dagar att de skulle fixa ett sådant "litet" problem som hade stor effekt på många. Många har ju t.ex. konton för sitt jobb eller fanaccounts. Så sjukt stor tabb av instagram. Igår kväll kom nya uppdateringen och knappen var tillbaka. Däremot var problemen för min del inte över.
Jag växlade mellan mina två konton och sedan då jag skulle lägga upp en till bild på min fanaccount loggade den ut mig och sa att mitt konto är nedtaget. Fan vad jag blev arg. Har varit krångligt med Instagram i flera dagar och nu detta?! Jag har fortfarande inte fått tillbaka kontot. Ska skicka en bild till Instagram där jag håller upp en nummerkod dom gav mig för att se att det är jag och ja, sen vet jag inte vad som händer. Hoppas som fan att jag får tillbaka kontot, skulle vara så jävla jobbigt och fräckt att jag skulle måsta börja om. Börjar på riktigt tappa min tro på appen.
Igår och idag fick jag i alla fall satt två nya bilder på mitt personliga konto @klaraemiliaa som fortfarande finns kvar. Skärp er Instagram!

Likes

Comments

Uppdatering, Välmående, Funderingar

Jag är så sjukt nöjd med min dag idag. Annars också nöjd med hur det börjar gå nu för tiden. Fortfarande lite rädd för veckoslutet då jag har min sista läkartid och åker tillbaka till Åbo. Livet har dock börjat gå så mycket bättre nu och känner mig typ så redo som jag under omständigheterna kan känna mig (för att leva självständigt igen).

Jag har flera gånger nu åkt till stan ensam, gått till närbutiken utan kryckor (med walkern fortfarande), och idag gick jag för första gången utan kryckor en längre bit. Åkte först spårvagn, gick på kaffe med en vän, gick på min lillasysters klass konsert (SÅ BRA), och gick sedan ännu en stund till en bar med vänner, och åkte hem samma väg med en av dem med spårvagn igen. Väldigt produktivt, har varit på fötter basically från klockan halv fem till halv elva! Sjukt nöjd med mig själv. Låter så jävla smått men när man inte har gjort något på sex veckor och känt att man inte heller kan göra typ något är det så skönt att äntligen märka att man kan fungera igen. Det ska nog bli bra det här.


Likes

Comments

Välkommen tillbaka till...osäkerheter! Haha, det sämsta namnet på en serie. Detta är åtminstone mitt andra inlägg i vad jag tror blir en hel serie, om osäkerheter och komplex. Det jag kommer diskutera idag är tror jag, till skillnad från förra gången, lite oklart då man läser rubriken. Mitt komplex berör i alla fall streck som jag har på halsen. Olikt från förra gången är även det att detta är något som bara undantagsvis är ett komplex, och något som har kommit fram mer på senare tid. Min hals har alltså flera streck på sig (om ni vill se vad jag menar redan i det här skedet kan ni scrolla ner till bilderna). Jag ska först berätta om vad som kan störa mig med dem, och sedan istället mot slutet fokusera på vad jag gillar med dem. Till sist följer några bilder (never mind my pointy nose, det är ett annat tema i serien haha).

Jag har haft streck på min hals ända sedan jag föddes. Jag är medveten om att termen "streck" kanske inte är den mest korrekta, men jag vet inte vad annat jag kan kalla det för. Det är ju det som det innebär, att jag har streck på halsen. Jag har ingen aning varför dessa förekommer, tycker inte att jag har träffat nån med så tydliga sådana som jag, utom min farmor som jag förmodligen ärvt dem av.

Det jag är osäker över med strecken är att de lätt kan se ut som att mitt ansikte är fetare än det är, dvs. ibland då jag tar bilder liggandes kan strecken se ut som en dubbelhaka. Speciellt då jag tar bilder från sidan om jag inte är i en perfekt ställning händer detta typ varje gång. Det är egentligen den största orsaken till att detta är en osäkerhet för mig. Jag skulle inte gå så långt som att kalla dessa streck något jag har komplex över, eftersom jag kan nämna fler positiva saker om strecken än detta typ ena negativa. En annan negativ sak har inte att göra med utseendet av strecken, men jag kan ändå nämna det. Det är att jag måste vara försiktigt med till exempel brun utan sol vid halsen, eftersom det lätt kan bli klåttigt. Så det är definitivt en störande aspekt angående strecken.

Det positiva vinner ändå över det negativa i det här fallet, och det har jag också fått lära mig nu som lite äldre. För det första tycker jag om att detta är något unikt i mitt utseende. När jag kollar på foton på mig då jag var liten tycker jag att det ser jättegulligt ut med strecken. En annan grej jag tycker är kul med strecken är att jag fått dem eftersom min farmor hade sådana. Min farmor lever inte längre och det känns lite speciellt att jag egentligen delar det här med henne. Jag hoppas att något av mina barn i framtiden ärver detta av mig, så att vi kan ha en liten rolig gemensam grej.


Likes

Comments

Nu då jag har en dator igen (eller ja, min första egna någonsin), betyder detta också att jag igen har tillgång till exempelvis photobooth. Jag har inte använt det nästan alls eftersom man ju har bra kamera i telefonen, och har verkligen inget som helst behov av att ta foton med hjälp av datorn. Jag använde ändå nyss photobooth till ett inlägg som kommer nästa veckas måndag, och då kom jag att tänka på hur mycket jag använde det med mina kompisar på högstadiet. Det var inte många som hade apple datorer just då av mina kompisars familjer, jag och någon/några andra. Det var alltid kul att leka framför kameran då någon kompis kom och hälsade på. Även då jag bloggade på högstadiet (cringe...) så använde jag mycket photobooth. För bloggorsaker förstår jag fortfarande att jag använde photobooth, det var lätt att få selfies så och dessutom hade jag ingen bättre kamera då egentligen.

Det som jag inte förstår är att man använde alla jävla töntiga filter på photobooth. Det var väl coolt då men alltså gud. Bilderna blev verkligen inte bra. Vet inte varför man tänkte att det blir bättre än en normal bild. Har oräkneliga mängder med sådana bilder med olika kompisgrupper som vi har tagit under speciellt högstadietiden. Ska försöka kolla om jag hittar några via min egen dator (hemliga skrymsel på internet haha), och gör i sådana fall ett inlägg med dem. Jag tog i alla fall några nya för att demonstrera mina favoritfilter back then, och samtidigt de filter jag just nu tycker är typ helt klart sämst. Jag hittade dessutom en fyra bilders serie med ett filter som jag clearly tyckte såg bra ut: sepia. Bilden är typ från 2010 eller 2011. Fy fan. Hur tänkte man på den tiden?!


Likes

Comments

Utseende, Funderingar

Osäkerheter (komplex), speciellt angående utseende, är något som jag vill diskutera mycket och ofta på bloggen. Det betyder inte att jag vill klaga om saker som stör mig, utan tvärtemot försöka förklara hur jag hanterar mina osäkerheter. Jag har inte svaren, och är förstås ännu lite osäker om flera av de grejer som jag kommer att diskutera, men jag tänker ändå att detta kan hjälpa någon som känner lika.

Jag börjar med något litet, men ändå stort för mig: mina ögonbryn. Jag har i flera år haft komplex gällande mina ögonbryn. När jag var typ 13 år, i den åldern då många började fixa med sina ögonbryn, plockade jag bort en stor del av ögonbrynen. Så som man normalt plockar inifrån, men gick sedan utåt "lite" för mycket. Tror det var trenden då, för så hade åtminstone en av mina kompisar också, men det såg verkligen inte bra ut, det var helt för mycket borttaget, och till mina ögonbryns form passade det inte alls. Det var ändå inte av osäkerhet jag gjorde det tror jag. Mina osäkerheter angående ögonbrynen kom fram lite senare.

Det känns rent av dumt att säga, men en hatkommentar på en min blogg tror jag att till stor del framkallade detta komplex. Jag hade en blogg med väldigt få läsare (som nu också typ haha), och därför är jag nästan 100% säker på att det var någon av mina kompisar som skrev kommentaren. Det stod typ "varför är dina ögonbryn triangelformade". Tror ni alla förstår vad personen syftade till då ni kollar på bilder på mig. Mina ögonbryn har inte en så rundad form som många andras. När jag var i åldern då jag fick kommentaren, kanske 14 år eller så, var det verkligen så att man ju helst ville se så "snygg" ut som alla andra. Så kommentaren påverkade mig verkligen. Jag är jätteglad att jag ändå inte gjorde något åt ögonbrynens form, utan bara mådde dåligt av kommentaren men lät den vara. Att göra något kunde verkligen ha förstört brynen, man ska ju bara plocka främst underifrån och från ändorna (inte uppifrån där mina ögonbryn ju formas som dom gör).

I dagens läge är jag inte så värst missnöjd med mina ögonbryn. Det finns dagar som de känns hemska, till exempel de senaste dagarna, innan jag nyppade dem idag. Men nu för tiden är jag verkligen inte lika mån om dem längre. Jag tycker inte jag har gjort något speciellt för att få bort komplexet, har väl mest bara vuxit upp. Med åldern tror jag man fattar att relationen man har med sig själv är den man kommer ha längst, ens egna kropp är den man kommer leva med hela tiden, så man är tvungen att till en viss grad vara nöjd med vad man har. Sen finns det ju saker man kan göra för att förbättra utseendet. Till exempel kommer jag säkert nån gång låta en kosmetolog laga mina ögonbryn och berätta för mig vad hon tycker att skulle vara det bästa tillvägagångssättet för mig.

Just nu är jag i alla fall nöjd med att jag ser ut som jag gör, och fram för allt (!!) att jag inte rörde mina ögonbryn för mycket när jag var ung (och dum). Mina bilder för detta är inte de bästa efter en hel dag inomhus utan smink och utan någon färg på ögonbrynen, men det är en realistisk bild av läget när det är som naturligast. Man måste våga vara naturlig ibland. Mina ögonbryn är "triangelformade" (vad fan det nu betyder), rätt så tjocka, och ibland jobbiga, men jag tycker att de passar till mitt ansikte och sist och slutligen är det ju verkligen inte en stor del av livet... 

Likes

Comments