Hej!

Efter ett rätt lullig inlägg från igår kommer ett lite rakare inlägg nu.

Idag har det varit världens finaste väder NOT. Så jag har alltså suttit hemma och väntat ut de vackra regnet som inte velat sluta. Men nu har det äntligen gett sig av och jag ska åka till stallet.

Pga det helt underbara vädret och hur fint underlaget blir av det tänker jag bara rida ut honom idag även pga dressyr passet vi hade igår. Så att han får ta det lite lugnt.

Kommer ett inlägg till efter att jag ridit.

Puss & Kram
Klara

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej!

Shit jag har inte uppdaterat så mycket. Jag har inte heller gjort så mycket. Å jag har mest deppat varit ute och varit i stallet.

Så de har varit typ samma rutiner as always. Ska försöka uppdatera mer men vi alla vet väll hur det brukar gå? Brukar ju bara bli några inlägg och sen är vi tillbaka här igen. Där det blir 1 månads glapp mellan inläggen.

I'm trying thoug. Vet inte vad jag ska skriva om alls. Detta va enklare när man va ung å skrev om precis allt. Tänker nog börja med de igen. Ha lite fantasi alltså.

Imorgon iallafall ska jag till stallet. Jag tror om det blir som jag vill att Jasper ska få gymnastik hoppa lite men vet inte riktigt. Kan lika gärna bli en tur ut i skogen. Beror på värmen.

Sedan på Onsdag ska jag & pappa till Stockholm och ut i skärgården och åka båt. Kommer definitivt bli lite sjuk på båten efter förra gången. Å vill så gärna stanna i Stockholm och aldrig mer åka hem :)

Don't take it wrong älskar min familj å alla vänner runt här, MEN hatar typ allt som har med Insjön att göra. Dalarna också för den delen då inget händer här. Jag menar det kan gå månader utan att man ser människor känns det som. Och när det väl händer något ställs det in pågrund utav regn. Eller att någon tant eller småbarns förälder klagat på ljud volymen.

Har även tänkt på en grej VARFÖR fyller alla år i Juli? Jag känner typ 6 pers som jag vet säkert fyller år i Juli och lovar att jag missat flera stycken. Like.. varför? Och om alla ändå skulle födas i Juli varför fick jag liv att bli ett vinter barn? Å jag har dessutom månaden där vinter börjar bli vår.. ELLER DÄR VIBTER BLIR EXTREM VINTER IGEN... Like bitch? What?

Flummigt inlägg osv :) men jag är lite trött så Hahah ta det som det är.
God natt
Puss & Kram
Klara❤️


(Litet Jasper spam plus en bild på min katt Simpson😂❤️🐴🐱)

Likes

Comments

Hej! Idag har jag varit med Jasper på ridklubben och hoppat lite.

Min syster var med och tog lite kort. Det vart inte så mycket kort men ni kommer få se några. Och ja tycker det ser ut som att vi har utvecklats rätt mycket. Känns jätte bra. Här kommer lite bilder från idag.

Vi hoppade inte så högt då han inte hoppat på typ 3 veckor igen. Men han var svin duktig och skötte sig verkligen. Vi hoppade 70 cm men vart nog inga bilder på det. Vi hoppar i alla fall 60 cm på bilden här. Det är verkligen super lätt för honom och han gör det med bra flyt och vilja.

Vill ta ännu mer bilder på Jasper. Tror han trivs framför kameran faktiskt. Ska se till att ta mer kort när jag rider dressyr på honom också. Vill dessutom ta kort på honom lite mer "själv" alltså när ingen rider. Han är så fin lilla pojken.

Men nu ska i få njuta av bilderna ;)

Hoppas allas dag en så länge varit bra och att den fortsätter så.

Puss & Kram på er <3

Ps. Älskar minerna man gör när man är koncentrerad.

Likes

Comments

Hej!

Nu är klockan 14.10 och jag facetimear med Emilia. Jag ska snart dra mig till stallet snart. Jasper ska leka dressyr ponny i regnet. Hatar verkligen att mina ridstövlars dragkedja har gått sönder. Så himla obekvämt att rida i ridskor. Funderar på att rida honom till ridklubben och försöka få in lite bra galopp fattningar osv.

Jag har typ inte gjort så mycket idag för det har regnat i stort sätt hela dagen. Och ja då har jag väll inte fått så mycket energi att göra saker helt enkelt. Har inte planerat å mycket idag häller. Ska nog göra lite jobb från skolan fick ett mail av en lärare att jag skulle kolla på en uppgift som hon kommenterat på. Inget svårt tror jag.

Sen efter det tror jag att jag vill städa mitt rum lite. Haha det behövs verkligen. Och det kommer nog ta sin lilla tid kan jag tro. Men det måste göras het enkelt. Tror även jag ska tvätta lite så detta kommer verkligen bli en dag när jag har fullt upp men men. Ska även börja planera vad jag ska ha med mig till Stockholm.

Om typ 20 minuter kommer Telma och ska hänga med till stallet. Kolla vart alla Jaspers grejer är. Kan berätta mer om resan t sthlm och hem i kväll.

Så tänkte dra nu hörs senare!

Likes

Comments

Heeeej haha nu har det gått typ 3 år igen. Inte riktigt men ni förstår vad jag menar.

Okej så jag slutar den 16:de vilket är om cirka 14 dagar aka 2 veckor. Och jag har fortfarande INGET att ha på mig. Jag har inte ens skor ja ska ha. Tror ja ska ha typ sneakers. Kanske någon låg klack. Vet inte riktigt än men det lutar mer mot några snygga sneakers. Och typ en klänning av nått slag. Finns en på Nelly.com jag tycker är skit snygg men vet inte riktigt om jag har penarna till det.

Men känner typ att jag helst inte har vitt. Känns som alla kommer ha vitt eller något vitt med mönster. Å jag är ju lite egen av mig och kommer inte trivas så bra om jag har det som typ alla andra har. Vill typ ha något ljus rosa(?) eller typ ljusblått kanske. Annars vill jag ha en super stor t-shirt med typ en sån där korsett grej. En sån där alltså👇



Fast det kanske inte är så snyggt att ha på en skolavslutning jag vet inte. Vill i alla fall ha en sån där korsett grej. Tycker do är skit snygga. Ska prova en sån där när jag ska till Stockholm.


Ja nu när jag ändå nämnde det. På Fredag åker jag till Stockholm rätt tidigt på dagen. För att gå på Håkan Hellström med min mammas jobbar kompis. Hon är så fin och snäll som vill följa med mig. Men så då tänkte jag träffa lite människor. Kommer bara vara där från Fredagen till Lördagen. Men det är för att sedan kommer jag åka tillbaka till Stockholm när jag fått sommar lov. För då kan jag vara där längre och så är jag inte bunden till nått förutom Jasper så klart men han gör ju i prio ett. Är så glad att Telma vill rida Jasper nu nä jag ska till Stockholm. Vet verkligen att han är i trygga händer med Telma. Dels för att hon rider själv och för att hon ridit min förra ponny när jag hade en bruten arm. Och det gick ju super bra.

Ska typ göra en lista på saker som jag ska köpa i Stockholm tror jag. Den kommer ju inte vara proppad precis men ändå. Vill i alla fall ha med mig det jag ska ha på skolavslutningen hem. Måste sluta nu men bloggar nog mer ikväll!

Likes

Comments

Innan jag börjar detta inlägg vill jag säga att det här är känsligt. Och att ingen ska göra nått stort av det här. Jag skriver det som har hänt och förklarar lite så att vissa kanske förstår varför jag kan vara off! Kram å puss osv❤️

Okej så här... Jag älskar verkligen HELA min familj med varje liten svacka vi har och med alla mot och fram gångar som vi går igenom.

Vår familj har gått igenom mycket men vi har alltid stått nära varandra. Vi har haft mycket skit att ta hand om men vi har hållit huvudet högt och tagit hand om det med stolthet över vår familj.

Det började tidigt för mig. Mamma och pappa skilde sig. Mamma vart ledsen mer och mer. Hon sov mer och mer pågrund utav att hon började jobba mer. Pappa vart också tröttare men det var lite senare.

Saker började helt enkelt gå dåligt för oss.

Det hände saker med min bror och det vart sjukt mycket bråk här hemma. Typ alla när stående var här då. Och jag grät väldigt mycket. Jag var väll rädd för att min bror skulle dra. Att familjen skulle bli splittrad. Det va rätt bråkigt sen en längre tid. Det va bara så det va. De va inte ett litet bråk.. Det va hemskt att vara yngst då. Jag kunde inte göra nått alls. Jag kunde skrika men inget lyssnade på mig. Alla sa bara att "det skulle bli bra" och att jag "bara skulle vara tyst".

Mamma grät också jag va hennes stöttning tillsammans med min syster. Mamma va förkrossad. Det var nog hela familjen. Även min bror.

Det var bråkigt en längre tid. Men vi tog oss igenom det. Såklart vi gjorde alltid det.

Det va lugnt nått år eller så och sen kom nästa smäll. Men det var mellan mamma & min syster den här gången. Det va också ett riktigt jävla äckligt bråk när jag fick den känslan igen. Familjen kunde bli splittrad igen.

Nu har det gått några år. Och det har hänt igen. Men denna gången känns familjen verkligen splittrad. Den är verkligen splittrad. Jag vet inte hur det hände. Det bara hände. Medans jag var i skolan.

Och det gör ont i mig att veta hur dåligt min mamma mår över det här. Det gör även sjukt ont att inte veta ett piss om hur min syster mår. Det gör ont att min syster är borta nu. Och allt är bara snurrat.

Jag mår inte heller bra av det här. Familjer ska inte vara splittrade. Dom ska vara starka tillsammans som vi alltid varit.

Vet inte riktigt vad jag ska säga mer...

Puss & Kram osv...
Mvh/Klara

Likes

Comments

Okej..

Så idag har det inte hänt ett piss förutom att jag har varit hemma från skolan typ. Jag kunde inte andas med nästan när jag vakna i morse. Så jag var hemma från skolan. Har haft växlande huvudvärk hela dagen.

En annan "rolig" grej som hänt idag är ju att det brunnit typ 5 minuter ifrån mitt hem idag. Det började brinna i en lada utan el inkopplat så det är ju lite halv skumt.

Men nu ska vi se det positiva i livet tillexempel att tjuvjakt släppt en ny singel som heter tårar i halsen Och Hov1 släppte ett nytt album som heter Hov1.

Och när vi ändå snackar Hov1 så ska jag till grönan på Fredag å gå på Hov1. Taggar sjukt mycket och tänker fråga Julia om hon vill med m jag inte hittar någon som bor i Stockholm att gå med. Då tänker jag lugn TVINGA henne att följa med och över tala hennes föräldrar att hon ska med.

Hahahaha detta inlägg blev så fucked men vet inte vad jag ska skriva precis så att det är därför.

Imorgon ska jag till Jasper igen även om jag är sjuk. Hahaha så taggar vi hoppträning igen och hoppas på att jag blir frisk snabbt.

Likes

Comments

Hej!
Det har inte hänt så mycket spännande idag synd nog.

Förutom de att jag på nått sätt blivit värre i näsan och jag känner att mitt huvud kommer explodera vilken sekund som hälst.

Så vi hade hemkundsap och sen slutade vi. Jag gick in på Leksand och träffa mamma och vi tog en fika för att hon ville prata med mig om skolan osv. (Såg btw en skit anygg kille där men han va typ 20- 25 så atte HAHAHA GOOD LUCK WHIT THAT) Efter de så åkte vi och handlade.

Vi kom hem och jag gjorde väll inget speciellt. Borde ju ha gjort något med livet men jag gjorde inte de helt enkelt. Det var ju skönt att inte behöva göra något alls.

Jag taggar så mycket nu att köpa biljetter till SHIS. Måste dit med min babe. Sen får vi väll se vad som händer men det är i November så jag har ju lite tid på mig.

Taggar också 9 Juni❤ Håkan Hellström konsärt i Stockholm vilket kommer bli skit kul. Hahahah mammas härliga jobbarkompis räddar mitt skin ibland.

Men nu mpste jag försöka sova om jag ens ska klara av att vakna imorgon. Så godnatt

Kramar
Klara❤

Likes

Comments

Heeej!

Inlägg om Mr.ponny idag, va ju ett tag sedan nu.

Okej så i söndags hoppade jag med Jasper igen. Det va ett tag sedan och det kändes så bra och var så kul. Hoppade i en grupp med 5 andra. (inte säkert kan ha glömt någon) Och Jasper skötte sig bättre än jag förväntade mig. Han gjorde sina små studs och flög lite men mindre än jag förväntat mig. Han var super bussig och pigg verkligen. Men kändes ändå lite skönt istället för att han höll på och vrånga sig.

Så vi hoppade lite oxrar och travhoppade rätt mycket då det är styrketräning för hästarna. Jag försökte iallafall travhoppa då Jasper hade väldigt mycket krut så att säga och började galoppera mot hindret istället. Men han skötte sig väl och han gjorde det han skulle.

Vi hoppade sen en barna super fin fortfarande hur pigg som hälst men det är okej. Kommer väldigt snabbt på 3an som är en oxer och jag tappar konsentrationen helt. Så blir en väldigt ostabil väg till 4an. Mrn han hoppar... MED FRAMBENEN. Alltså står bakbenen kvar på på ena sidan hindret och frambenen på andra sidan... Men han bestämmer sig iallafall för att hoppa med bakbenen också vilket han gör. Och fortsätter sedan gallopera vidare som inget har hänt. Snäll ponny som inte stod kvar där iallafall och såg rolig ut.

Men jag vart iallafall väldigt nöjd med honom eftersom han brukar kunna luras. Men han var jätte duktig och fin och vart värkligen stolt över honom.

Har tyvärr inga bilder än men det ska fixas. (Dom finns på pappas telefon) så vi hörs senare idag eller imorgon beror lite på om det händer något intressant idag.

Kramar

Klara❤


Likes

Comments

Idag den 23:dra April 2017 har ni varit med mig väldigt starkt i snart 2 år. Det betyder att för 2 år sedan hörde jag er för första gången. Ni verkade alltid vara där när ingen annan var det vilket gjorde att jag började lita på er mer och mer vilket kanske var ett stort misstag. Men såklart visste jag inte det. Jag trodde att ni vile mig mitt bästa för vad tror man inte om dem som alltid finns där när ingen annan gör det? Dom måste väll vilja en gott?

Ni ville mig inget gott alls. I början var det ingen stor grej. Det var mer "du kanske inte borde det här för ditt bästa?", "Du vet att dom kommer säga saker om det där!" eller "Du kommer få ångest av det där, du vet det nu därför gör du det inte!". Ju mer tiden gick desto oftare hörde jag de olika rösterna. Dom stoppade mig från att göra saker som jag var taggad på att göra. Men på något sätt var deras röster sjukt övertalande och jag gjorde som den sa för att vem vill bli kommenterad på ett dåligt icke accepterat sätt?

För varje dag som gick kom ni tillbaka oftare. Och en del av mig gillade det inte för att ni kontrollerade mig utan för att ni på något sätt fick mig att inte känna mig så ensam ni fick mig att tro att ni var mina vänner.

Ju mer ni hälsade på desto mer förändrades. Desto mer människor blev jag ogillad av, mer rykten spreds, mer hat kom, mer ensamhet där ni inte kunde dyka upp. Men det var inte bara personer som förändrades mot mig utan jag förändrades också.

Jag stängde in mig mer på mitt rum. Ensamheten vart något som jag hatade, men något som ni gillade så jag anpassade mig för annars straffade ni mig med det jag bara ville försvinna ifrån. Jag förlorade mer människor som alltid betytt väldigt mycket för mig. Jag stängde in min personlighet från omvärlden. Jag slutade att bry mig. Jag slutade att äta och min standard lunch var 1 till 4 glas vatten.

Ja.. Jag gick kanske ner i vikt då men det hjälpte mig inte då jag oftast gömde mig förstora kläder. Men ni gillade det? Ju mer jag lyssnade på er desto mer sa ni. Tillslut va ni där varje sekund på dygnet och skrek på mig. Allt jag gjorde fel, allt jag kunde varit som jag inte var, alla mina små osäkerheter och dom stora som ni nu viste om mycket mer än jag gjorde färst. Jag började hata på mig själv mer än jag redan gjorde. På grund av er började jag träna mer också samtidigt som jag åt mindre.

Jag fick problem med att träffa nya människor. Jag kunde inte häller äta framför folk för ni påminde mig om att deras blickar inte var gott menade. Jag kunde inte äta framför mina närmaste vänner för att jag ville inte se om dom kollade på mig för då ville jag bara spy allt tack vare er.

Det kom kvällar och nätter i nästan 2 månader där jag grät mig till sömns och bad er att lämna mig och mitt liv. Om ni inte hade varit fler nu och så starka kanske ni lämnat mig då men det gjorde ni inte. Ni stannade och vart bara fler. Ni vart fler och fler ända tills dagen kom då jag sa till mi psykolog att jag ville lämna denna värld om hon inte fick er att försvinna. Jag bad henne med tårar rinnandes ner från kinderna att få er att lämna mitt huvud och min kropp. Hon skickade mig till bup. Inte bara på grund utav mitt uttalande utan på grund utav att ni fått mig att bli mindre rätt drastiskt.

Ni började lämna mig ifred mer och mer men jag blev aldrig riktigt av med er. Men det var okej för ni hade bara blivit 2/3 stycken igen och ni höll er där. Det är tryggt när jag kan lyssna på er ibland men kan stänga av er igen.

Men nu är ni fler igen. Vissa av er kan jag tysta en stund i alla fall. Ångesten är tillbaka lika hårfin som alltid panikattackerna är tillbaka och dom random gråt attackerna kommer oftare och blir bara längre.

Men tack vare er vet jag att jag kan leva igenom så mycket om jag vägrar att ge upp även om jag känner att slutet är rakt framför mig. Tack vare er blev jag så trött på livet att jag nu har en krigares ärr på mig. Ni gjorde så att jag på något sätt hittade den jag älskar idag. Ni gjorde så att jag nu har en historia värld att minnas och tänka på.

Jag är en av dom som inte kommer vara tacksam för att ni funnits och finns i mitt liv men jag kommer var stolt över att jag klarade av er och n var sjukt mycket fler än mig.

Tack för att ni gjorde mig till den jag är och tack för att ni fick mig att tänka så mycket på döden så jag utmanar den mer och mer för varje dag som går... Jag klarar mig ur det här även om ni inte vill det.

Ibland kan jag sakna hur kontrolerande ni va. Hur bra ni var som såg till så att jag inte åt förmycket. Även om det var för lite vart det aldrig för mycket. Och ibland saknar jag hur ni pratade med mig innan jag skulle sova och när jag satt ensam hemma. Hur ni fick mig att skita i om jag såg ut som nått från en soptipp i skolan. Fast ni vart ju värre och varje soptipp har ju sina värden dom också mitt var att ni sa åt mig att gå upp 1 timme tidigare för att göra mitt smink varje dag. Jag var inte vacker nog annars. Jag kan sakna hur ni satte upp mål för mig jag skulle bli så där smal och när jag vart det var nästa mål redan satt. Och ibland saknar jag hur bekraftande ni egentligen va mot mig. Lyckades jag gå 2 veckor utan riktigt lunch och inte bry mig kanske bara dricka 2 vatten glas var det nått som bekreftade i mig att jag gjort något bra. Och jag vart lite stolt även fast jag inte borde varit det.

Dock var ingen av er så snälla även om ni bekräftade vissa saker. Även om ni varnade mig. Även om ni gjorde mig mer till vad normen ville. Ni förstörde mig och i slutet av den perioden kunde jag kolapsat vilken sekund som hälst för att min kropp inte orkade svälta sig själv mer. Kanske var det då jag insåg att jag inte kunde leva så här eller kanske ville jag bara ta en paus från att vara tom på känslor och gömma mig själv?

Nått hände i alla fall och jag vet att jag är påväg till baka till den perioden igen och jag kommer inte klara av den lika bra som då men jag kan försöka och jag kan alltid sätta mig och skricka rakt ut. Jag kan även ge upp just nu men vad skulle de göra mig till för person egentligen?

Vi ses snart igen och jag täbker försöka så länge jag orkar gamla vän ta min själ och mitt hjärta för du har gjort det förr men tro mig inget skadar mig nu.

Med vänliga hälsningar

//Jag

Likes

Comments