Header

05 - 03 - 2017

Sitter just nu på mitt golv med datorn i knät och skriver lite. Har egnetligen inget speciellt att skriva. Inga specialla känslor förutom de som jag försökt förklara i tidigare inlägg eller känslor så som att jag saknar honom. Idag vaknade jag med ett bra humör för en gångs skull. Låg i sängen och klev sedan upp och duschade och gjorde mig i ordning. Riktigt skön morgon! förkyldningen sitter i, febern är borta med hostan och snuvan är kvar... suck!

igår kväll var jag med Simon, Vendela och Tilde och typ åt och chillade. Satt och snackade om allt konstigt vi kunde komma på. Och på dagen så var min tremenning här, och vi lekte med kameran litegrann.. haha.

Just nu ligger jag i sängen. Jade planer med Simon men han lyckades dubbelboka och som vanligt så går alla andra före. ☺ men är ju lycklig ibland. Så nu ligger jag här och funderar på vad man ska ta sig till med allt. Vart man vill i livet osv...

Imorgon är det måndag, ledig hela veckan. Vilket är så jäkla skönt! Inga planer förutom dans och körkortskurs på torsdag, och åka hem till en kompis i Kramfors på fredag. Vilket ska bli kul att komma hemifrån lite.

Nyss ringde en kompis till mig. En kille från Hudiksvall som jag förut hade väldigt mycket kontakt med. Vi pratade i telefon minst fyra timmar om dagen, snapade hela tiden och träffades tre/fyra gånger. Vi tappade kontakten ett tag.. men idag ringde han och det kändes så bra att få prata med honom igen. ❤

/klara

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

01 - 03 - 2017

Dagens samhälle så verkar det som om alla mår dåligt, alla är ledsna och att alla är deprimerade. Man ser på socialamedier om hur unga människor sitter och trycker ner sig själva. Människor, speciellt unga ska inte behöva känna sådär. De har ett långt liv framför sig som bara står med öppna dörrar och väntar. Men jag känner också så, även fast jag inte pratar med folk om hur jag mår. När jag väl träffar människor så kastar jag på ett leende och svarat "ja det är bra! Sjävldå?"
Men just nu är det som om jag inte vet vem jag själv är. Jag är borta i tankarna och mår verkligen inte bra. Klumpen i magen växer och oron om hur min framtid kommer se ut är skrämmande då jag inte har någon som helst aning på vart jag vill någonstans i mitt liv.
Jag känner mig varken hemma eller välkommen någonstans, och har förlorat min enda trygghetspunkt i livet. Jag har tappat bort mig själv i jakten på lycka.

Jakten efter lycka startade i somras, det var då jag började känna mig bortglömd och helt värdelös på allt jag sa och gjorde. Har efter det försökt att hitta någonting som får mig att må bra. Dansen tillexempel som varje gång känns så jobbig att åka till, men när jag väl är på plats så kan jag inte sluta le och för några timmar så kan jag glömma bort allt som oroar mig.

Jag fann en person som gjorde mig lycklig, som jag hoppas kommer att fortsätta att göra det. Även fast det är på andra "villkor" nu.
Jag letade efter lyckan så länge så jag endast fokuserad på det dåliga så jag kunde jämföra det med det bra som jag sökte. Eftersom jag bara fokuserade på det dåliga så var det de enda jag visste om till slut. Jag kände bara till de dåliga sakerna i livet, allt negativt. Och blev efter det ännu mer ledsen och eftersom jag slutat se ljus i dagarna. Allt i mitt liv handlar om att kliva upp, fixa sig så att folk kan acceptera hur mitt fula ansikte ser ut. Tar på mig några osköna kläder, men bara för att folk inte ska se ner på mig. Åker till skolan där jag ska vara för att lära mig saker, men bakom min rygg så kastas blickarna och dömande tankar om mig. Vilket alla gör om alla i skolan. För det är så vi är upplärda, passar det inte en själv så är det fel. Sen åker jag hem, pluggar vidare med det som man inte hann färdigt med i skolan, eller så träffar man nån kompis som man måste spela så glad och lycklig med. För annars är man ju bara sån där deppig person och får en knuff på axeln. Sedan hem igen, till familjen som tjatar och bråkar om hur man inte plockade in i diskmaskinen nyss, eller den där tröjan som råkar ligga på golvet. Jag har dömande och pratande människor runt om mig dag in och dag ut, vilket gör så jag tappar bort mig själv och försöker bara vara den där som alla andra vill att jag ska vara. Den där perfekta lilla tjejen.
Men jag är inte perfekt. Jag är en alldeles för smal, kort, rödhårig, dryg tjej som egentligen bara vill ha lite kärlek och uppskattning utan att behöva be om det. Ingen egentid och alltså ingen tid till att tycka om mig själv. Jag hatar mig själv och lägger all min energi på att tycka om andra och göra så andra har det bra och det är det som gör så att där mitt i allt glömmer jag bort mig själv.

Just nu sitter jag fast i en svacka där jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ska jag ge upp på det som jag kämpat för, eller ska jag fortsätta kämpa för det men kanske ändå i slutändan inte få det jag vill. Jag vill inte kriga för det omöjliga, men vill ändå göra det omöjliga möjligt.

Jag har ingen aning längre... lyckan känns så långt bort.

/Klara

  • 447 readers

Likes

Comments

28 - 02 - 2017

Sitter på bussen påväg till Kramfors just nu. Bussen är full av trött ungdomar som ska till skolan för att försöka ta sig igenom dagen.
Jag är ångestfylld och tankspridd på allt som händer i mitt liv just nu. Mina föräldrar ska flytta isär, vilket just nu inte känns så jobbigt då jag varit inställd och förbered på det i de senaste veckorna. Men tankar och funderingar på hur allt kommer gå till, hur det kommer bli är stora. Skolan är tung, och har tappat suget om skolan och att plugga. Kärleken går ännu mer åt helvette och jag känner just nu bara för att ge upp på allt. Ena sidan av min hjärna säger kämpa, medans andra sidan redan gett upp. Just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen, trivs inte i skolan, trivs inte hemma och min trygghetspunkt har försvunnit (han). Så nu känner jag mig ensam i den stora världen och vet inte riktigt vart jag vill/ska ta vägen.

Ikväll ska jag först på dans, för att sedan åka på möte med dansföreningen. Ska bli kul att få vara med och ha chans till att förändra och förbättra saker. Sen ska jag nog bara ligga hemma och vänta på bättre tider typ. Låter som en bra idé.

Imorgon är det onsdag, ska till skolan som vanligt. Och sedan ska jag träffa en kille i Kramfors. En kompis som jag börjat prata med via internett för några månader sendan. Och vi träffades hemma i stan på lördagskväll så det ska bli kul att umgås med honom.

Nästa vecka är det lov, vilket är underbart. Få lägga skolan åt sidan en stund medans jag kan fokusera på allt som händer hemma och vännerna. Behöver verkligen tid ifrån skolan nu, så jag kanske lyckad få tillbaka intresset för det. Har inte specifika planer för lovet. Blir väl att hänga med Ophilia en del, sen ska jag nog träffa en kompis Andreas nån dag o hänga. Men inget som är bestämt.

Bilderna i inlägget är lite bilder som jag har tecknat. Ritar väldigt mycket, och speciellt när jag mår dåligt. Det är ett sätt för mig att visa mina känslor och kunna uttrycka mig utan att folk ska behöva ifrågasätta. Vissa bilder som jag gör visar jag tydligt hur känner och vad jag vill och hur jag mår. Men med vissa bilder så är jag diskret med känslorna och lägger det hellre som en skugga bakom motivet. Så de som ser mina bilder ser en ljusare bild än vad de egentligen är. Jag är dålig på att beskriva och få fram mina känslor via tal och skriver/ritar hellre för att få fram hur jag känner och mår. Konsten har fått mig att våga uttrycka mig själv och mina känslor.

Nu är jag snart hemma från skolan igen, och jag ska strax kliva ur bussen. Så jag avslutar nog detta inlägg här.

/Klara

  • 458 readers

Likes

Comments

26- 02 - 2017

Känslan av att känna sig lämnad och utsatt av att inte vara älskad av någon som du älskar mer än någon annan är nog en av de konstigaste känslorna jag har känt. Det finns många sätt att älska någon, vänskap osv. Jag älskar honom, med vänskapen som det största målet. Men svårt då det är bara förvirrande att se honom i ögonen och se att det är någonting som inte står helt rätt till. Nånting i hans ögon har en frågande blick över mig som jag undrar över. Vad är det han tänker på när han ser mig? Vad är det han ser? och vad är det som han känner? känner han ens någonting, eller är det bara mina förhoppningar som bygger upp bilder av att vilja bli älskad. Jag älskar nog honom, kanske inte så mycket som han tror att jag gör. Men jag råkade nog visa mina små känslor som jag lite för starkt för honom. Men idag, träffades. Med en liten stel touch på det hela. Men vi träffades, som vänner och höll det på den nivån. Vilket är underbart att fortfarande få kunna ha honom runt mig och få kunna prata med honom. Nu får jag bara hoppas på att det förblir såhär. Att vi fortsätter att ha en kontakt med varandra och kan fortsätta att träffas. För att jag må tycka om honom, men inte så mycket så att jag kan säga att det är han jag vill vara med. Jag vill bara ha honom i mitt liv.

Nu är jag nog bara förvirrad. Saker händer i mitt liv som gör att jag börjar fundera på vilka människor jag egentligen vill ha i mitt liv och vilka jag inte borde ha i mitt liv. Jag har svårt att lite på människor, har svårt att våga prata om saker och ting och om hur jag mår. Men nu på senaste tiden så har jag träffat två människor som har fått mig att våga prata. En tjej som jag bara umgåts med i nån vecka, med redan vet vi typ varandras största livsproblem just nu. Och hon och jag har verkligen klickat. Jag kan vara mig själv och behöver inte vara rädd för att säga nånting då hon inte dömer det jag gör eller gjort. Så skönt att hitta någon som man verkligen går han i hand med.
Sen en kille som jag träffat. Vi har kännt varandra i lite mer än tre månader nu, och han är nog den kille som jag ringer till när det är något. Det är honom det överstående handlar om dock. Just nu sitter vi i en sits som kanske inte är den bästa, men jag kämpar för en vänskap med honom. Han är nog en av de finaste människorna som jag någonsin stött på. Kunde vara öppen med saker som hände i mitt liv enda sen start och han får mig verkligen att känna mig lite extra speciell.

Dagen började med en tur till jobbet för att fotografera lite. Fick sällskap av en kompis. Så vi gick runt och snackade medans jag gick runt med kameran och försökte få några bra bilder. Vilket jag nog lyckades med. Har inte hunnit gå igenom alla bilder, men jag tror det blev nått bra. 
Sedan åkte jag hem till Simon och hängde där en stund innan jag nu åkte hem. Snart käka för att sedan dra på dansträning. Vilket just nu inte alls känns så lockande. Nästan ingen sömn på hela helgen, vilket gör så jag är vääääldigt trött just nu. Att dansa i två timmar känns inte som det mest optimala då. haha!
Så antingen åker jag och dansar, eller så stannar jag hemma och pluggar lite och försöker få lite sömn. Det låter nog som en bra ide kände jag nu. 

"When you looked over your shoulder
For a minute, I forget that I'm older
I wanna dance with you right now
Oh, and you look as beautiful as ever
And I swear that everyday you'll get better
You make me feel this way somehow"

/Klara

Likes

Comments

25 - 02 - 2017
Vaknar 07:43, alltså sovit 4 timmar cirkus inatt. Intalade mig själv i början på veckan att "klara, den här helgen ska du ta det lugnt, sova mycket och bara va" .. igår kväll hamnade sju personer hemma hos mig, och kvällen blev kaos. Värmde upp med småspel, men med fem timmars runda av monopol så slutade kvällen i intriger.
Vi skrek, grät och skrattade. Allt för att skydda "våra" gator. Spelade i lag för att göra spelet lite roligare, Kid och Simon, Tilde och Bella mot mig och och Ophilia och Emil. Såklart vann bästa laget liksom. 😏

Kvällen var jätte rolig. Spel och massa prat om allt. Och kul att få in två nya i gänget. (Kid och Ophilia)
"Gänget" är en grupp människor på typ 11 personer som försöker träffas varje helg. Vi gör allt ifrån pyjamaspartyn och sleepovers till fin middagar och sena spelkvällar. Men vi gör allt med ett stort leende och UTAN alkohol. 👌 #nykteristerna
Vi åker kanske till Marocko tillsammans över nyår och sommaren är uppbokad med massa roligt, älskar dehär folket då vi verkligen kan ha kul utan en massa onödigt. Det kommer aldrig på frågan och det är bara en vanlig grej som händer.

Sen så började folket röra sig hemmåt runt två tiden. Förutom Simon, Bella och Tilde som blev kvar hemma hos mig och just nu ligger runt mig och snarkar. 😂

Planerna idag är väl att vänta på att dom här ska vakna, sedan städa i ordning i lägenheten för att dra hem till Tilde och göra frukost. Sen ikväll ska jag hem till Ophilia och chilla med henne och hennes pojkvän Alex.

Helgen blir kanske inte så lugn som jag hoppades på. Men vafan, Yolo som man säger.

/klara

  • 498 readers

Likes

Comments

Det var ju ändå länge sendan sen jag hade en blogg, och kanske lite kul för folket att veta vem det är som skriver alla dessa inlägg.
Hejhej, jag är en 17 årig tjej från en liten stad Härnösand. Pluggar andra året på gymnasiet med inriktning Estet Media, grafiskdesign/fotograf. Jag jobbar på ett bilmuseum och har även bilar som ett stort intresse.

På fritiden sitter jag med snapchat, skrollar igenom samma instagram feed flera gånger om, åker runt till olika bilevenemang, är ute på socialdans och dansar och åker longboard.
Brukar även kunna gå på stan med några kompisar i hopp om att ens drömprins ska dyka upp... inte hittat honom än dock.

Jag är för tillfället inte intresserar av kärlek, förutom kärlek till min katt och min säng. Så några roliga och fina "couple goals" berättelser kommer ni inte få läsa om här.
Jag är väl så mycket singel som det går att vara och trivs bra i den rollen, förutom att man kanske saknar någon att kunna prata med ibland.

Umgås med kompisar på helgerna, ett gäng med mysigt folk som umgås på helgerna och där alkohol aldrig kommer på frågan. Vi har lika kul utan alkohol, och tycker att det är bäst att umgås så.
Annars umgås jag mest med grabbar då det är oftast dom som har liknande intressen som mig och hellre vill ut och göra saker istället för att sitta inte och fixa naglarna.

Jag har hållet på med hästar och ridit sedan jag var cirkus fyra år gammal, men har nu på senare året tagit ett break från ridningen och har inte hållt på med hästar sen dess. Detta efter att min häst gick bort och efter det så tappade jag lite intresse för ridningen.

- jag är koffein beroende, men dricker inte kaffe. Så lever mina dagar med celsius/nocco.
- har jätte problem med ögonkontakt och detta skapar väldigt många pinsamma situationer när jag är ute på dans och killarna söker min blick.
- har drömbilar som är alldeles för dyra för att ens kunna drömma om.
- lyssnar på dansband när jag ska sova, för att jag har väl lyckats inbillat mig själv att man blir gladare av det.


Så mycket mer än så vet jag nog inte om mig själv, haha.

/Klara

  • 499 readers

Likes

Comments

Känslan är svår att förklara. Jag visste ändå till en början att jag aldrig skulle bli ett förstahandsval från din sida. Jag visste hela tiden att jag bara var en liten flykt ifrån verkligheten och ett sett att komma undan vardagen lite. Under hela den här tiden så visste jag att jag aldrig skulle vara den du väljer. Men ändå så hoppades jag lite mer för varje dag som gick, för varje samtal jag fick, och för varje smekning på mitt lår som jag fick.
Det är fascinerande men samtidigt skrämmande hur det kunde gå så fort. Från att inte känna varandra, till att dansa med varandra så nära som om det inte fanns någon annan där. Så nära till att det ledde oss till att vara nära varandra i vardagen. Att varje dag få höra hans röst, se hans fina linjer i ansiktet och hans underbara leende.. får mig att vilja fly från verkligheten och hellre vilja vara där ingen annan är. För där ingen annan är.. så finns det ingen annan som kan påminna mig om honom. Jag hör låtarna spelas på radion, dom där låtarna som han sjöng till i bilen på högsta volym, då mitt leende bara blev större och större för varje sekund som gick. Jag ville aldrig nå målet med dom bilfärderna, för att jag älskade att höra honom sjunga bredvid mig samtidigt som jag kollade på han och han började skratta.
Dagarna var bra, men nätterna var långa. Långa för att jag låg vaken och studerade hur vacker han var när han sov. När han blundade och andades djupt. Jag la mig nära honom om nätterna även om det var för varmt, för att lukten av hans hud frestade mig mer än tanken på kylan från andra sidan sängen. Hans skägg river mig på kinden, men hans hud är så mjuk.. så det gör ingenting. 
Hans läppar smakar som smultron, och är lenare än sammet. Jag blir svag av tanken på att hans läppar brukar vara placerade mot mina. Alltså att våra läppar brukar röra vid varandras. Jag blir kär av bara tanken.


Jag är alltså olyckligt kär, i en kille som jag hela tiden visste att jag inte fick bli kär i.
Som enligt mig är den mest perfekta killen som vandrar på denna skapelse, så kallade "jorden". Som enligt mig är den killen som får alla andra på gatorna att se svart/vita ut, och som enligt mig doftar bättre än världens alla blommor kan göra tillsammans. Precis som fjärde december tvåtusensexton.. så pirrar det i magen varje gång han sätter en arm runt min midja, eller tittar på mig med hans vackra mörka ögon.. eller bara av att hans namn dyker upp på min telefonskärm. Precis som den kvällen då han höll om mig för första gången, som för första gången som jag hade hans hand på mått lår och som för första gången kysste mina läppar. Precis som första gången som jag insåg att jag ville ha mer än bara hans läppar.

Jag lovade mig själv att inte få känslor för honom. Att inte börja tycka om han, att inte se på han på något annat sätt än en vän. Men det slutade med att jag blev kär! Eller egentligen inte, där och då var jag inte kär. Där och då så fanns det en konstig känsla i magen varje gång jag träffade honom, att min puls höjdes till max varje gång jag var påvög till hans bil. Att jag svettades när vi pratade i telefon.  Men nu i efterhand, så var jag nog aldrig kär, nu är jag bara  olyckligtkär i honom och alla hans handlingar och allt han gör. Hans leende, hans ögon och sättet han rör sig. Sättet han agerar och pratar, och sättet som han fick mig att känns mig som den ända...

Som den ända som jag inte var..



  • 507 readers

Likes

Comments

Back on track?
-Slutade alltså blogga för att jag inte fann tid, lust eller ro till det. Nu är jag alltså tillbaka till denna värld där fint folk sitter med sina dyra datorer på olika fik runt om i Sverige och skriver om sina "perfekta" liv. Yes, jag är tillbaka. Fast jag gör så som jag alltid gjort sedan jag startade min blogg vid nio års ålder, jag skriver lite då och då. Om synpunkter i livet och vanliga inlägg då jag behöver skriva av mig.
Vad har hänt sen sist då?
- Jag har börjat gymnasiet, Estetiska programmet med Media/grafisk design/fotograf som inriktning. (Går nu andra året)
- Jag har blivit kär och sedan blivit.... okär.
- Käkar mango mer än vad jag andas och lever på drycken Celsius.
Det är väl så mycket mer spännande som har hänt i mitt liv!


Så ja, snart fyller man 18 år och får alltså bli olaglig lagligt och får äntligen ta körkort. Sommaren blir full med bilevenemang och hoppas väl på att innan dess fått till nån jänkare som man kan åka runt i. Kommer att fortsätta att jobba på bilmuseumet och även följa med ett par familjevänner med deras biltävling som turnerar runt om i Sverige på somrarna. Annars har jag väl inte så mycket mer planer än att försöka leva livet lite granna och försöka fokusera på skolan och vännerna, lämna kärleken åt sidan och bara se dagarna med öppna ögon.

Ja men mer än såhär hade jag inte att skriva just nu. Ska försöka få upp bloggandet igen och försöka satsa på detta så som jag gjorde förut.
/Klara

Likes

Comments