Kanske dags att börja med en nedsänkning? Det är i alla fall 114 dagar kvar.
Men när vi ändå är i gång så är jag äntligen klar med ansökan till visumet. Så den 29 juni åker jag till Stockholm för att gå på mötet. Just nu är det lugnt, men tror jag kommer vara så nervös när jag kommer dit... Alltid det när jag ska på något viktigt möte. Men det ska nog gå bra.
En annan sak jag har stört mig på. Såg här om dagen att min resväska inte kan följa med mig till USA. Jag har en sån med kod på sidan av väskan. Men det är inte ett sånt lås som dem på flygplatsen kan låsa upp. Så det betyder att jag måste köpa en ny resväska... Kul.
Sen är det ju lite andra saker man också kan behöva. Men det är ju inte så nödvändigt just nu.

Annars så fortsätter livet.

/Maybe time to start a countdown? Anyway, there is 114 days left.
But know when we are talking about it, I'm now done with the visa application. So June the 29th I'm going to Stockholm to attend the meeting. right now everything is good, but I think I'm going to be very nervous. I always get nervous when I'm attending a important meeting. But I think it will go fine.
Another thing that's bothering me. I saw the other day that i can't take my suitcase with me to USA. I have one of those with the code on the side o the bag. But it's one of those locks that they can't open on the airport. So that's mean I have to buy a new one... Fun!
Then there is some more stuff you need. But that not so important right now.

Otherwise life will continue as usual.





Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Lyckades äntligen få tag på denna jacka! Som jag letat! Den perfekta skinnjackan!
Även en perfekt tajming med tanke på att min andra skinnjacka gått sönder. Men har ändå varit med i snart 5 år så.

Likes

Comments

En outfit jag kunnat bära varje dag!

Likes

Comments

Ett tag sedan jag skrev. Har hänt en del, men ändå inte. Varit Valborg, några fester, middag med vänner osv.
Resan till USA går framåt. Håller på med visumet, men har inte hunnit fixa en bild. Men måste verkligen göra de.
Har varit mycket med både skolan och jobb. Det roliga är att dem vill att jag ska befinna mig på två ställen samtidigt. Och det tar för mycket av mina krafter. Så har väl liksom inte riktigt velat lägga mer saker på mig utan bara ta de lugnt och ha kul med mina kompisar.
Frågan är dock om jag ska fokusera på jobbet eller skolan?
Svårt val.
Vill egentligen att de bara ska vara september så att jag kan få åka iväg och börja på ett nytt kapitel i mitt liv.
För mycket från mitt förflutna är på väg tillbaka i livet, och jag vill liksom försvinna från de om det nu inte vill funka som jag vill.
Okej, ska sluta klaga. Måste va positiv! Snart dags att åka ju! Bara 136dagar kvar!


/​It's a time since I wrote. Some things happened, some things didn't. It's been valborg, some party's, dinner with friends..

The trip to USA is going forward. Working with my visa, but I haven't had time to fix a picture. But I really have to do it. 

It have been so much with school and work. The funny thing is that they want me to be at two places at once. And that is killing me. So didn't want to put more things on me and just keep it simple and enjoy time with my friends. 

The question is if I should focus on work or school? 

Hard choice. 

Just want it to be September so I can go away and start a new chapter in my life. 

To much of my past is coming back to my life. And I just want to disappear from it if it doesn't go as I want. 

Okay, I will stop complaining. Have to be positive. Soon time to go! It is just 136 days left! 

Likes

Comments

Lite blondare.

Känns skönt att det blev lite blondare ändå. Trivs just i denna färgen. Är inte för ljust och inte för mörkt. Efter alla år med olika hårfärger så tror jag det är denna jag trivs bäst i. Behöver inte tänka på utväxt och liknande. Och blir det för gulaktigt är det bara att slänga i lite silverschampo.

Annars är jag i chock. Musiken är på hösta volym för att slippa höra många av tankarna. Sittandes i sängen och minnas alla gånger man gått runt på gatorna i Stockholm. Och att veta att de faktiskt kan hända här också känns så konstigt. I staden som är en sån stor del av mig.
Min systers barn var en bit upp på samma gata där detta skede och jag är otroligt glad att dem inte fanns där de hände. Men man hamnar ändå i chock. Att man kan vara så nära döden när som.
Så just nu är jag glad på något sätt att bo här i min lilla by. Precis lagom stor när sånt här händer. Långt ifrån all kaos.

Men alla tankar svävar ändå till dem som faktiskt har blivit påverkade av de på värsta sätt. Alla familjer som mist någon eller vänta på svar. Vill aldrig behöva uppleva något sånt här själv. Men tillsammans är vi starkast.


/A bit blonder.


Feels good that it became a bit blonder. Like this color. Aren't to light or to dark. After all these years with different hair colors I think this is the one I like the most. Don't have to think about the outgrowth or stuff like that. And if it gets yellowish, I just have to put silver shampoo in it.


Otherwise I'm in shock. Music is on the highest volym just to avoid the thoughts in my head. Sitting in the bed and remembering all those times I walked on these streets in Stockholm. And to know that things like this could happen here, it feels so weird. In the city that is a big part of me.

My sisters kids was not far from the place where this happened and I'm so glad that they weren't there. But you will still end up in shock. To be so close to death.

So right now I'm glad in some way that I live in this small village. Just the perfect size when things like this happen. Far away from all the chaos.

But all my thoughts goes to the people that's been affected by this in the worst way possible. All the families that lost someone or waiting for a respond. I will never want to experience this my self. But together we are strong.





Likes

Comments