Nu är det check 🆗 på första opponeringen på högskolenivå! Och precis som jag misstänkte, var det ingenting att vara nervös över! Det var som ett trevligt samtal mellan 8 individer! Kul att få ge varandra lite kritik och feedback på varandras arbeten, alla var jättesnälla och ingen ville sätta dit någon, utan vi ville hjälpa varandra till att skriva ett bättre arbete.


Nu blir det att jobba med att fortsätta utveckla fördjupningsarbetet och jobba vidare med det, fram till den 30e! Skriva diskussion osv! T

Idag blir det gym och PW!

Ha en fetinggeting dag.


Tjingeling! Ville bara slänga in ännu en random bild!

Likes

Comments

Idag är det dags för första opponeringen på högskolenivå och jag är nervös... Jag förstår verkligen inte varför jag är nervös, för jag har ingen anledning att vara nervös inför det där. Det handlar enbart om att ställa frågor om varandra arbeten, förbättra dem och ge förslag. Det är inget jobbigt? Dessutom är det på oklara arbeten och det handlar om en havltimme av mitt liv. VARFÖR är jag nervös?! Varför?

Pallar inte ha en klump i magen så fort som det handlar om att jag ska prestera något. Varför blir jag så jävla nervös för? Fast jag vet att det släpper sen när det är över!

Jag får försöka tänka positivt. Vi är först ut! Först ska vi respondera, vi ska alltså svara på frågor om vårt arbete. Sen direkt efter det ska vi opponera på ett arbete, efter det kan vi i stort sätt luta oss tillbaka och titta på när alla andra opponerar, det enda vi behöver göra är att lyssna och kanske ställa frågor till andra. Det är skönt!

KOM IGEN NU ELIN! Det är inget att vara nervös över, sluta oroa dig! Det är inget livsavgörande, ingen kommer dö, ingen kommer bli sur... Kan jag bara sluta nu?

Äääe, nu blir det att dricka sista koppen med kaffe, sen bege mig till skolan och förbereda mig inför opponeringen! Tjaaarååå!

​Saknar Kroaaaatien! 

Likes

Comments

Fy fan för denna rundan. Den var allt annat än rolig... jävlar! Men en rätt snabb mil blev det iallafall. Nu i efterhand är det asgött, men själva rundan var så jävla jobbig.... Jag ville verkligen stanna efter 7 km, men intalade mig själv att det var en mil som gällde och 3 km är ingenting! Man blir verkligen störd av detta! Men så jävla skönt nu efteråt, att ha det avklarat och att jag tog mig ut, trots att jag verkligen inte ville idag. Nu är det städning som gäller!

Kan förresten säga att det som var mest positivt med rundan var duggregnet! Tro det eller ej, men det är det bästa väder att springa i!

Likes

Comments

Varje morgon, de senaste dagarna har jag tvingat i mig själv gröt... Jag försöker tycka att det är gott, men det är fan inte det. MEN det är ju nyttigt och bra, jag håller mig mätt på det länge. På det sättet är det värt det! Men varför gör man så? Man sitter och tvingar i sig något som man inte tycker om, men man äter det för att det är nyttigt...

Jaaa, ju mer jag skriver detta inlägg, desto mer inser jag vilket i-landsproblem det är.. Mer i-landsproblem än så blir det inte..

Men ja, recommeeend på gröt det är bra och man håller sig mätt länge.. Men det är inte gott, något tips på att göra gröten godare? Bring it toooo meee please!

Aaanyhow! Igår var det fredagsmys hemma hos Annie och Ola. Vi tittade på idol, käkade chips, godis och snackade skit! Det var fan fett mys! Blev dock besviken över att Mange åkte ut! Meeenmen!

Idag ska jag försöka ta mig ut på en löprunda, max en mil, städa och sen ikväll ska jag mysa med min Albinomaaan!

Mer spännande än så blir det fan inte denna helg! Tjingeliiing!



ETT STYCKE MYSIG HÖSTBILD! Älskar fan hösten, det måste vara min favorit årstid!

Likes

Comments

Tydligen var Berlin Marathon ett lopp som man måste lotta sig in i. Alltså är jag registrerad för att vara med i lotteriet för en startplats i Berlin Marathon, men är inte garanterad en plats i Berlin Marathon! Jag vill verkligen springa det nästa år, HÅLL TUMMARNA FÖR ATT JAG FÅR EN PLATS!

Om jag nu inte skulle få en plats i Berlin Marathon har jag tänkt ut lite andra lopp som jag vill springa! Antingen Reykjavik Marathon, Helsingborg Marathon, Budapest Marathon eller Zagreb Marathon! Där har vi några idéer till några Maror som går på hösten nästa år! Kommer inte gråta om jag inte får en startplats, utan då anmäler jag mig bara till någon av de andra som jag tänkt! Vem fan har blivit ens?

Hehe, aaanyhooow! Idag blir det att förbereda sig för seminariet på måndag tillsammans med min skrivarpartner, Natali! Men de som vi ska opponera på, har skrivit ett riktigt bra arbete, vilket gör det svårt att hitta något att ge synpunkter på, men man hittar alltid något!

Nu ska jag sakta men säkert förbereda mig inför att bege mig till Espresso House! Tooodeeeeluuuuu!


Jag får inte nog av bilder från Amsterdam... det är en riktigt vacker stad!

Likes

Comments

Deeet går framåt! Deeeeet gåååår framåt!

Löpningen går framåt! Jag körde intervaller igår med det kära löpargänget! 3 set: 1:a 200 meter x 8, 2:a 150 meter x 8 och 100 meter x 8. Totalt 24 intervaller. DET VAR KÖTTIGT och så jävla gött att kunna springa så tätt inpå maran! Men vågar inte köra någon långdistans i helgen, utan det får bli någon mysig mil(max), om ens det! Weeee'll seeee!

Skolan går framåt! Vi har skickat in vårt första utkast på fördjupningsarbetet och nu är det bara att vänta in måndag och kritiken från klasskompisar. Det känns inte nervöst att opponera/respondera, det som känns nervöst är att läraren kommer totalsåga det (tror jag), den läraren känns sågig och kommer förmodligen be oss att skriva om hela arbetet... Vet iallafall att layouten är rätt.. Det kanske man får en liten stjärna för, hehe vi får hoppas! Idag börjar vi med omvårdnadshandledning, späääännande. Vi ska typ sitta ner i mindre grupper och prata om händelser i vården, som vi har varit med om... Blir nog myspys... Jag hoppas läraren har kaffe med sig... HEHE.

Ooooch på tal om skolan... Det är typ lite mer än en vecka kvar på denna kursen (forskningsmetodik), sen börjar vi äntligen med nästa kurs för denna terminen... Ååååh, jag längtar! Även om terminen överlag har varit rätt chill och lugn, har den varit den tråkigaste kursen än så länge på utbildningen. Det har varit så svårt att motivera sig själv till att plugga... Längtar till den 30e, nästnästa måndag! Dååå äre byebye forskningsmetodik!

Såå idag blir det alltså skola 08:15-15:00, sen ska jag nog ta mig en snabbis till gymmet och köra något lättare pass och lätt kondition, sen promenixa like hell både idag och ikväll, ska få ihop massamassa steeeeg idag! Meeen nu ska jag diska och sånt skoj! HEJDÅ!


'En liten myspys bild från Amsterdam i helgen.

Likes

Comments

Vem har jag blivit? Vad gör jag? Jag har redan bestämt mig för vilken mara det blir nästa är (förutom Stockholm), det blir faaan Berlin! Mest för att den maran går under hösten! Och jag gillar hösten, samt att det klaffar bra med de andra loppen som jag är anmäld för nästa år! Leeet's goooo! Jag ska bara klura ut hur man anmäler sig till loppet också.. Det verkar inte riktigt vilja fungera!

Meeeen gogogogo!


Likes

Comments

Jag klarade det... Jag klarade verkligen det! Jag trodde verkligen inte det! Jag har de senaste veckorna varit aningen skeptisk gentemot marathonet, eftersom att jag inte kunnat träna som jag har velat och inte kunnat springa lopp som jag har velat! Men jag tänkte att jag kör på ändå! För har jag väl anmält mig till ett lopp, då jävlar ska jag springa det till varje pris! Jag fick hoppa en halvmara för några veckor sedan, för att jag hade ont i låret och det tog fan hårt!

MEN, nu jävlar fick jag sprunget mitt lopp som jag har längtat efter i nästan ett år!

Jag fick inte världens bästa uppladdning.... Jag startade upp dagen med att slänga i mig körsbärsyoghurt med musli och banan, samt nästan 1,5 liter vatten, resorb och kaffe... Detta resulterade så klart i illamående... Men det enda som jag hade i hjärnan var: VÄTSKA UPP DIG, ÄT NU ORDENTLIGT, DRICK, DRICK, DRICK OCH ÄÄÄT. Jag tänkte inte mycket mer på illamående och trodde att det skulle gå över.. Problemet är att det inte gick över, utan det resulterade i spya.. MÄNGDER.. Kräktes upp över 2 liter vätska.. Fy fan.. Insåg just i den stunden hur dumt det var att trycka i mig sådär mycket, på så kort tid! Efter det blev jag ännu mer skeptisk, men tänkte att jag kör på ändå.. Tur jag hade Mamma och Albin med mig på vägen dit - det lugnade mina nerver.

Jag fick i mig en banan, tog ett toabesök och gick sen mot starten. Mamma och Albin åkte tillbaka till hotellet.

Inne på startområdet fick jag en magisk klump i magen - så jävla vackert Olympiskt stadium! Stort! Jag fick direkt upp bilder i huvudet, föreställandes mig själv springandes in i mål några timmar senare! Det hjälpte och jag blev mer taggad än nervös! Tänk att jag snart skulle få springa mitt första marathon utomlands!

Och vi var iväg! Precis som de andra gånger som jag har sprungit marathon, är det alltid något magiskt med att springa de första kilometrarna - att få möta alla som står och tittar och hejar längs vägen! Överlag var det ett fint och roligt lopp, dock var det långtråkigt längs Amstel! Det kändes som en Never Ending Story, HELVETE. Minns inte hur långt det var... Men tror att 10 km gick längs Amstel. Dock var det sjukt bra för pannbenet! Det kämpigaste med hela loppet kickar in efter 33 km, då har man 9 km kvar att springa. Vid 35 km vill jag dö... För då har man 7 km kvar att springa, vilket känns så otroligt jävla långt.

Jag hade en sjuk jävla smärta i fötterna från 32 km, som växlade upp sin smärtgrad vid 35 km och jag ville dö. Men hade i tankarna att det inte var långt kvar... Jag sprang på.. Sen är det där vid 40 km som man blir lite chockad, "vad fan... Det är ju bara 2 km kvar nu..", då är det bara att springa på, det finns inget som kan stoppa en då, bara kör på, bara spring på och ångra dig efteråt!

Jag såg Olympisch stadium.. Och kände att tårarna började komma (JÄVLAR, JAG SER FAN MÅLET). Jag sprang på och kom in i mål, helt tom, det kändes helt sjukt.. Jag började gråta och skrek: JAAAAAA, WE SURVIVED och high fiveade en snubbe som såg lika död ut som jag!

Tack Amsterdam Marathon! Tack! Jag fick bevisa för mig själv ännu en gång att jag KAN, jag klarar av det, jag blir så jävla glad över att jag klarar av det... Vem fan trodde det för några år sedan? När jag var rökare och så jävla slö? Jag trodde aldrig det.. Hade någon sagt till mig att jag skulle springa mitt 3e marathon, den 15 oktober 2017, för 5 år sedan, hade jag skrattat dem i ansiktet... Vem fan trodde det? Inte ens jag själv! Men nu jävlar!

Jag lyckades springa hela loppet! Det har jag inte lyckats med tidigare, för jag har varit tvungen att börja gå efter viss antal km! Men nu lyckades jag hålla mig springande helt loppet! Så jävla magisk känsla! Nu vill jag bara träna upp ett högre tempo som jag kan hålla hela loppet.

Nu ska jag satsa vidare på nästa lopp! Nästa år blir det nog fan Berlin Marathon! HEJ OCH HÅ, do what ever it takes to make yourself PROUD!

Likes

Comments