View tracker

Ville bara säga tack, igen.. För alla fina meddelanden, ni fick mig verkligen att lee idag, Det är inte många som vågar göra såhär som jag gör, att skriva ut för ur många som helst om hur man mår osv, jag skulle aldrig ha vågat detta för 1 månad sedan, men titta på mig nu, mycket starkare idag, tusen tack fina ni!! Kramar om er allihopa.

Nu har jag precis sätt klart på empire, så otroligt bra serie och så mycket spänning, rekommenderar starkt ☺️ nu säger jag godnatt och hoppas på bättre sömn.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Dagens mående och nattens månde.

Inatt trodde jag verkligen att det var över för mig, så fort jag blundade så såg jag vitt och inte svart, blev livrädd satte mig upp och hyperventilerade " stavning " , andades i en cirkel och det gick över för stunden, kunde somna innan jag drömde världens mard dröm. Vaknade upp alldeles svettig och skakade sönder, orkade inte kliva upp och hämta vatten utan jag bara låg där och tittade ut mot morgon ljuset som började skina, det gjorde ont! Så jävla ont, att bara känna den där känslan, så obehagligt, får hålla tummarna att det var sista gången, har ni någonsin kännt den där känslan när hjärtat verkligen blöder? När man kan känna det så himla tydligt? Det hände mig inatt ungefär 4 gånger. 


Vaknade ungefär vid 1 tiden, klev upp! Gick med svaga steg in i köket och tog mig medicinen, gick ut med hunden, när jag kom in så bestämde jag mig för att ta reda på disken, men istället så blev jag tvungen att lägga mig ner i sängen igen, med världens yrsel och magsmärtor, vet inte vad det var, läste om biverkningarna igen för 10 gången, och det stod att det var helt normalt, men alltså vafan, ska man behöva må såhär för att man kämpar om att bli bättre? Det är inte normalt, inte någonstans. Jag kände förut när jag stod och lagade mat att fan jag är mer deprimerad nu än innan, skulle aldrig ha börjat med medicinen, men tydligen så ska det här elendet släppa snart, hoppas det.. Blir förstörd ☹

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

Dagens morgon promenad bestod av en lång promenad med min kära bror, hittade en fantastiskt plats, jag älskar platser med öppna yter där man kan sätta sig ner och titta över havet, så otroligt mysigt 🤗

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag fick precis något ryck att jag bara blev tvungen att blogga om det. alltså det är ganska sjukt ändå hur många det faktiskt är som verkligen lider av panikångest, och då menar jag LIDER!
det finns så många andra psykiska sjukdomar som man blir galen av, som man bara vill ska försvinna men nu ska jag prata om panikångest och det gör mig ganska galen, alltså inte psykopat galen utan med på insidan, jag ska berätta lite granna om hur jag känner mig och hur jag gör för att hantera just min panikångest, jag vet att jag har skrivit tidigare också men nu sätter jag min gräns här, och sedan om det blir för mycket för er så är det forfararande mitt mående vi pratar om, det kanske finns någon där ute som känner precis likadant som jag men som inte vågar öppna upp sig, precis som det var för mig i början, jag skämdes ju som sagt över min panikångest, vågade varken säga till mina lärare på skolan att jag mådde som jag mådde pga allt stress i skolan, jag vågade inte öppna upp mig för min bästavän även om jag vet att jag kan prata med henne om allt, jag öppnade inte upp mig för familjen heller för den delen, utan jag var mer instängd i mig själv vilket var helt fel av mig, jag skulle ha pratat med någon redan då, i början. men jag sket i det, iställlet åkte jag en annan buss till skolan, satte mig i ett grupp rum utan att berätta för lärarna att jag satt där,. jag sket fullständigt i om jag fick frånvaro utan jag körde bara på. jag tog alltid en annan väg hem från skolan för att jag inte ville visa mig själv inne i själva stan. jag vet inte exakt vad som var fel med mig just då, utan jag kände mig bara så himla ensam, så instängd men det var ju också mitt fel för att jag inte vågade öppna mig för folk. men samtidigt så känner jag såhär '' varför var det ingen som såg att jag mådde så dåligt? '' på min 18 års dag så tog jag steget att gå ut, träffa människor, träffa gamla vänner, ha kul och festa lite extra, jag hade super kul och det var då jag insåg att, gud vad håller jag på med? varför har jag inte gjort såhär innan. jag bestämde mig för att festa varje helg efter det. jag hade så kul! tills jag vaknade upp en dag, det var ju alkoholen som gjorde att jag kunde vara bland mina vänner igen, det ska inte vara så, efter ett tag så öppnade jag upp mitt hjärta för familjen och det lättade så himla mycket, dom förstod! dom hjälpte mig en bit på vägen, jag började prata med kuratorn på skolan, och kunde andas igen! jag var hel, för stunden iallfall, jag tog studenten med mina klasskamrater, jag började söka jobb, jag jobbade ett tag, träffade en underbar kille, jag blev gravid, fick ett tragiskt missfall, under bara den perioden efter mitt missfall och efter allt skit bakom mig så började jag fatta att det är panikångest jag har och har levt med, det kommer bara plötsligt. jag saknar dom. mina änglar

jag har aldrig tagit mig själv i första hand, utan nu är första gången någonsin jag gör det, jag har börjat öppna mig mer och mer, jag berättar saker för er.

det är ganska sjukt, faktiskt!
jag började söka hjälp efter en tragiskt sak som hände mig, efter att jag har förlorat många som stod mig nära, efter att några töntar fick för sig att hoppa på mig, efter att få besöka gravstenar på kyrkogården, att man inte kan göra något längre mer än att behöva må dåligt, då tog jag steget, jag har läst väldigt mycket om den här medicinen jag äter idag, och jag har pratat med en psykolog, som har hjälp mig mycket på den här jobbiga vägen, jag har min underbara familj som förstår sig på mig.
så mitt mål just nu är att jag ska försätta med den här medicinen hur jobbigt det än kommer vara början så ska jag kämpa mig igen det, för jag gör allt jag kan i min makt för att kunna visa er det där leendet, för att kunna sitta med mina gamla vänner på ett cafe och bara ta en kaffe, för att kunna gå på ica utan att behöva känna mig rädd och instängd,utan att behöva känna mig äcklig av allt svett som rinnger, och utan att mitt hjärta klappar dubbelt så snabbar än vanligt, och utan att känna att jag ska dö vilket sekund som helst, att kunna gå och shoppa det jag vill ha i butiker överhuvudtaget, utan att behöver känna ett hinder, något som står i vägen!  jag vill, och jag ska!! JAG SKA!!

KÄMPA KÄMPA!
känner ni att ni har några frågor så finns jag här eller på fb dygnet runt!





Likes

Comments

Detta var helt klart den jobbigaste natten på längre, blir så arg och ledsen på samma gång! Den här medicinen gör mig bläääää, vill bara spy.. Har haft hårda mardrömmar inatt, vaknat prick varje kvart, en gång fick jag sova i en hel halvtimme utan att vakna, men hur som helst hat vaknat upp med världens skakningar, illamående och kallsvettningar, har rört mig från sida till sida, upp och ner! Tur det inte kommer vara såhär länge till, " hoppas ja " peppar peppar ta i trä.. Alltså ja, vad ska jag säga mer. Är inne i andra dagen nu med medicinen och känner absolut inte klar i huvudet någonstans, kanske beror på sömnen, vad vet jag? Men enligt läkaren och en nära vän så ska det här släppa senare in i tiden. Blääää!! 😞

Äter ni någon medicin mot eran panikångest? Berätta gärna! Och vad får ni får biverkningar?

Likes

Comments

Helgen lite kortfattat.

Började min fredag med GO käk med bästa brudarna någonsin, fick sedan ett samtal från Fredriq så han kom över och bjöd oss på kapten Morgan, som inte ens finns i Sverige, Morgan white, super gott! Han tog även med sig 2 av mina bröder så vi hade chill kväll med
Chicago spelande och yatzi.

HALLOWEEN
Började kvällen med att jag bjöd min bästavän och 2 av mina syskon på hemmagjorda biffar med potatis och GO sallad, sedan gjorde vi oss inordning och inväntade alla inbjudna gäster, vilket slutade med att dom flesta som var inbjuden aldrig kom, tråkigt. Men dom missade något 🤓 kvällen avslutades på alla olika sätt, lite bråk, lite tjafs, lite tårar och en massa skratt!
Så nu idag måndag har jag spenderat min tid med att städa hela lägenheten i varenda hörn och slängt en massa sopor.

Tog även min första medicin idag, och kan lova att jag har reagerat på så många olika sätt, läste någonstans att medicinen hjälper hjärnan, så man kan faktiskt känna av lite granna efter bara en halva. Ganska fränt hur kroppen kan regagera, haha efter min dusch förut så kände jag mig lycklig för stunden, var så otroligt glad! Sedan kom det en tår och mitt humör sjunk ner till botten igen, det är väll typ det som händer med mig just nu, och kommer vara som en berg o dal bana ungefär 1-2 veckor! 😩

Likes

Comments

Gokväll, förlåt för jätte dålig uppdatering, men har haft fullt upp med allt här hemma, allt från dittan till dattan! Hua hua, äntligen en blogg paus. Hur som helst, jag var till Apoteket i förrgår och hämta ut min medicin, så min fråga till er med panikångest, har ni någon medicin för det? Jag äter inte tabletter som inte är alvedon eller Ipren, så jag känner mig lite osäker, haha jag är sån 😐 kommentera gärna. Sedan har väll allt varit som vanligt, huvudvärk osv, tänkte börja med medicinen på måndag, just därför jag frågar er nu. Puss och kram

Likes

Comments

Har ni någonsin känt er totalt jävla värdelös? Värdelös på allt, att känna att ingen bryr sig, att känna att ingen saknar en,. Att känna att ingenting egentligen spelar någon roll, då har det känns för mig idag, och inte nog med det så har min panikångest varit värre än värst, har knappt kunnat andas, har knappt kunnat prata utan att försöka hålls inne tårarna, ush ush!
Allt har verkligen varit totalt värdelöst idag, man börjar ju undra, Vilka bryr sig egentligen? Ingen frågar hur man mår, ingen frågar om allt går bra, ingen ingen. Varför inte? Kanske är alldeles för nerstämd nu och bara känner såhär för tillfället, men vad gick egentligen snett? Vad hände med människorna som inte längre bryr sig, folk som totalt ignorerar en, folk som stirrar utan att ens säga hej, varför hälsar man inte på en gammal kompis? Varför känns allt så jävla stört. Hm!

Likes

Comments