I skrivande stund har vi två dagar kvar här i Phuket, resans sista anhalt innan stundande hemresa. Tiden har minst sagt flugit förbi och vi har nu under ganska precis ett halvår rest tillsammans i tre olika länder, tillbringat varendaste en av dygnets timmar tillsammans, dagar som nätter, vardag som helger. Det är galet hur mycket tid vi har delat tillsammans! Vi har givetvis tjafsat, blivit oense och inte alltid bemött varandra med toppenhumör. Ändå har vi varje dag respekterat varandra och sett till att vi båda mår bra. Inte en kväll har vi somnat osams (möjligtvis med ett litet, litet undantag!) och det finns faktist inte en enda person i hela världen som jag hellre skulle ha delat den här tiden tillsammans med. Ångesten över att hemma behöva tillbringa så mycket tid på egen hand, utan Simon, är nästintill skrämmande, klyschigt nog. Simon är verkligen en underbar, underbar människa (säger jag helt opartiskt..!) och jag vill verkligen passa på att hylla den person som jag har privilegiet att få kalla min livskamrat. För om det finns någon människa i världen som man kan lita på till hundra procent, då är det Simon. Finns det någon som alltid tar andra människors känslor och upplevelser på allvar, då är det Simon. Är det vidare någon som verkligen tar sig tid att lyssna på andra människor så är det återigen just Simon. Ingen är så avslappnad, naturlig och trygg som Simon och ingen har så mycket tålamod och envishet att riktigt penetrera en eventuell känslostorm så som Simon! Jag älskar verkligen att vara i Simons närhet och jag älskar verkligen hela människan som Simon står för. Tack som fan Urban och Birgitta för att ni berikat världen med en sådan fantastisk gåva som er son!

Och framförallt, tack Simon för att du är du och ingen annan. Tack för att du får mig att känna mig älskad och uppskattad varje dag och varje vecka, hemma som utomlands, under semester likväl som i vardagen. Tack för att du aldrig dömer. Tack för att du ständigt ställer frågor om mig och min sinnesstämning, om mina drömmar och funderingar. Tack för att du ständigt funderar kring omvärlden och varje dag inkluderar mig i dina tankar. Tack för att du får mig att fundera, se och uppskatta världen genom dina ögon.

Jag älskar dig och längtar efter att fortsätta vår gemensamma resa även i hemmets lugna vrår :-)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Okej! Bloggas har inte uppdaterats på länge så nu kör vi, direkt från Chanalai Garden Resort, Phuket, Thailand. Jävlar i min lilla låda vad skönt det är med en säng, en toalett, ett bra wi-fi och ett privatliv där ljudliga pruttar och nakendans inte påverkar någon annan än dig själv (och din partner dårå...), bekvämligheter som annars tas för givet skulle man väl kunna säga.

Thailand har än så länge levererat en klassik bild av vad man sedan tidigare hört landet beskrivas som, även om det så klart är annorlunda att uppleva allting själv. En målande bild av hur man kan uppleva taxiresan mellan Phukets flygplats och hotellet, en tripp på ca tre mil och TVÅ timmars körning, kan till exempel se ut som följer. Värmen och fukten i ett tropiskt land överraskar en likt förväntat när man kliver ut ur flygplanet, "kvalmigt" som pappa Urban skulle ha sagt. Vi insåg snabbt att vi är överklädda i stickade tröjor, jeans och gymnastikskor. Tjugofyra timmars samlad kroppsjuice efter resan toppades raskt med färsk, tropisk svettutsöndring. Med pärlor i pannan och mellan brösten klämde vi in oss i en taxibuss med destination hotell, pool och AC-baserade utrymmen! Vid den tidpunkt då taxin stuvat in alla passagerare i de mycket trånga utrymmena som uppstod mellan mycket tveksamt staplade väskor är klockan slagen 09.00 vilket vidare, i våra huvuden, betyder att frukostbuffén är inom räckhåll. Där satt vi sedermera och sög in de nya intrycken av förbipasserande skotrar och flakbilar som fullastade med material och toppade med ett gäng människor susade förbi i ett rasande tempo. Utefter vägen hängde trassel av elledningar likt spindelnät mellan yviga stolpar. Ett gäng byggare stod uppe på hustaken 1 mm från kanten och jobbade på med något byggigt. Man funderade osökt över saker som typ... säkerhet, men stördes i tankarna av att taxichauffören regelbundet jävlades med sina medtrafikanter, vilket resulterade i aggressiva tutningar och illavarslande biljakter. Vi satt som små fågelungar och kikade vettskrämda upp mellan väskor och höga säten. Efter en timme började vi fundera på om vi inte borde vara framme snart och någon gång efter två timmar börjar vi bli lite irriterade då det stod klart för oss att frukostbuffén var över för dagen.. Skit också...

Nåväl, vi kom tillslut fram till hotellet och bemöttes av glada leenden, ihopslagna händer (yoga style) och bugningar. Våra tunga väskor togs ifrån oss så fort vi klev in på hotellområdet och i våra händer placerades istället en frusen handduk och en god kall dryck. Från den stunden kan man inte direkt påstå att vi har haft det något annat än perfekt. Vi solar, badar, gymmar, masseras, promenerar, prutar runt och dricker mangosmoothies dagarna i ett. Äter mycket mat gör vi också samt bokstavligt frossar i hotellets frukostbuffé. Vi har det toppen! Väldigt "fräscht", som pappa Urban skulle ha sagt.

Eftersom bloggen inte har uppdaterats på väldigt, väldigt länge så har det ju därigenom hunnit hända väldigt, väldigt mycket sedan senast. To start with, vi har varit i Australien i fem veckor! Det är synd att nämna allt härligt bara sådär i förbifarten men... What to do.

Sammanfattningsvis så landade vi i Melbourne den 15/5 och spenderade fem dagar i den underbara storstaden som ju är Australiens näst största. Vi bodde på ett superhippt hostel där det varje dag serverades pannkaksbuffé med tusen olika tillbehör (samtliga superonyttiga och därmed alldeles fantastiska!). I Melbourne träffade vi bland annat en indier som starkt inspirerade oss till att tänka lite mer vegetariskt, besökte ett gammalt fängelse där vi kom i närkontakt med deathmasks av olika brottslingar, fikade på det geniala Lindt-caféet samt kollade in två olika stadsmarknader som regelbundet arrangeras i staden. Man skulle kunna säga att det shoppades friskt :-)

Efter vår kortvisit i Melbourne påbörjade vi en slags miljöbovsturné med första stopp Adelaide och Simons syssling Angelica med familj. Vi landade tidigt fredag morgon och flög vidare måndag morgon. En helhelg i Adelaide alltså, lyx! Helgen bjöd bland annat på känguru i två olika bemärkelser (...), strandhäng, skaldjurskväll, vinprovningar och härligt familjehäng! Vi introducerades även för radioprofilerna "Hamish and Andy" vilket nailade Simons exakta typ av humor. Googla gärna "Hamish and Andy in Sweden" och håll till godo när de närvarar vid kaninhoppning samt när de äter surströmming, tydligen typiskt svenskt. Simons tårar sprutade åt alla håll och kanter och det uppstod nästintill funderingar kring huruvida HLR skulle vara på sin plats!

Nåväl, efter besöket i Adelaide flög vi vidare mot Sydney. På flygplatsen hämtades vi upp av självaste Mikaela och hennes Brandon i deras sprillans nya, svinstora 4WD! Brandon var givetvis barfota när han hoppade ur bilen och hälsade oss välkomna till Sydney! Vi åkte därefter hem till Mikaela och Brandon och installerade oss i deras lya, lagade middag och påbörjade en fyra års lång catch-up sedan senast, tur att vi skulle ha ett par dagar på oss!

Vi hade sammantaget ca två veckor att spendera i Sydney, vilket var skönt då staden är SATANS stor alltså! Vi hann bland annat med att se och utforska Mikaela och Brandons Miranda och Cronulla, områden belägna ca 45 minuters tågresa söder om Sydneys stadskärna. Vi var även inne en hel del i själva Sydney där vi spanade in operahuset och Harbour bridge, åt härliga middagar, tog del av ljusfestivalen Vivid, gjorde utflykter till Manly och Bondi beach samt hälsade på och spenderade några dagar hemma hos Simons lillasyster Lovisa och hennes värdfamilj i Dee Why, strax norr om Sydneys stadskärna. Evelina, Mikaela och Lovisa var en lördagkväll väldigt nyfikna på att spana in utbudet på Kings cross (hehe) och passade på att klämma in en girls night out när männen i sällskapet föredrog att... inte spana in Kings cross!

Sydney var fantastiskt och vi lämnade staden efter två veckor med påfylld energi, glädje och tacksamhet över så fina vänner och bekanta samt med en sprillans ny hyrbil, det var åter dags för roooooooadtrip!

Vi packade sent en torsdagskväll ihop oss tillsammans med Lovisa i bilen som vi under kommande nästan tre veckor skulle kalla våran. Vi stannade på många olika ställen på vår väg upp längs östkusten. Höjdpunkterna var Port Macquarie med sitt superfina koalasjukhus, Byron Bay med sina supercoola hippies och underbara vyer, Brisbane med IKEA och supermysiga South bank, Surfers paradise där Simon spenderade mycket tid för åtta år sedan och Nimbin med sin jättejätteegna... kultur... Höjderna av höjdpunkterna var dock Noosa med sin underbara nationalpark och superhärliga strand samt FRASER ISLAND, dit vi begav oss på en guidad tur över en helg.

Så, hörs hej.

Likes

Comments

Då det väl regnar här på västkusten så skulle man kunna säga att det verkligen REGNAR alltså... Landet vi befinner oss i är generellt duktigt fuktigt till den grad att klumpigt salt är ett faktum och blöta kläder har svårt att torka på egen hand. Ute på vägarna är det därför av högsta prioritet att minimera ådragen väta. Då vädret nu besvärat oss under ett antal dagar i rad så har vi fått slå våra kloka bollar samman och resonera oss fram till en lösning! Vi... har... GYMMAT lite här och var på mindre orter vi passerat där omgivningen inte haft så mycket utomhusaktivitet att erbjuda vid status nederbörd. Med risk för att skryta så maxade vi ändå 95 kilo respektive 160 kilo i marklyft efter fyra månader på resande fot och därmed gymfrånvaro! Vår resa räknas.

Vi har nu nått destinationen Westport, den högst belägna punkten vi planerat besöka under vår sydö-tripp. Härifrån är planen att dra en skarp högersväng och åter korsa landet tillbaka till Christchurch.

Det har generellt sett varit lugnt på fronten sedan vi hängde i gummibandet under bron i Queenstown och det har funnits tid att tänka, läsa, vandra, prata, diskutera och strosa, vilket inte skall tas för givet även om man är ledig ett halvt år! Av någon underlig anledning så känner vi ändå att pulsen från Melbourne, Adelaide, Sydney... You name it, börjar nosa oss i näsan. Australien kallar och snart börjar vi bli redo att lämna Nya Zeeland för den här gången.

Maj kommer vara en väldigt härlig månad då vi har fyra flygresor inbokade. De olika turerna tar oss till Wellington, Melbourne, Adelaide och Sydney. Väl från Sydney planeras nästa roadtrip-era gå av stapeln med ingen mindre än lillasyster Lovisa som välkommet tillskott i reseligan! Hon hänger med resterande tre veckor uppför östkusten och hela vägen till Brisbane, yay! Vi ska också möta Simons släktingar i Adelaide och förhoppningsvis Evelinas kompis i Sydney.

Snabba tips gällande campinglivet ba:

- Handplocka en old-school, vanlig karta från närmsta iSite (informationscenter) och markera på denna väl utvalda campingplatser och sevärdheter. Det, tro det eller ej, kryllar inte av ställen där det är tillåtet att campa i Nya Zeeland och du vill inte ha en snubbe från Department of Conservation knackades på din ruta viftandes med en böter mitt i natten då du... well, hellre gör annat... Förberedelse är A och O så att säga!
- Wipes är Guds gåva till backpackaren. Ladda väskan och förbli fräsch. Gotta stay fresh to deeeeath.
- Vattentäta klädespåsar är top-notch. Lätt att organisera och torra kläder förblir torra.
- Gröt och mjölkpulver med sylt är en bra start på dagen.
- Ha en välfylld buffert med podcaster - och ladda ned sådana vars innehåll du länge velat lära dig mer om men prioriterat bort till förmån för Alex&Sigge
- Mellanlanda på McDonalds! Bra kaffe, bra wi-fi, fräscha faciliteter och schyssta dubbelcheeseburgare till lunch! Bra ställe!!!
- Alltid box, aldrig flaska ;-)

Hörs hej!

Likes

Comments

Nu börjar vi närma vi oss slutet av både roadtrippen på sydön och vistelsen på Nya Zeeland i stort. Dock har vi västkusten kvar att brumma uppför i vår numera ruttade campingbil så än är äventyret inte över. Lyckan har vänt och vädret efter cyklonen Cook likaså. Vändpunkten kom någonstans vid "Lindis Pass" på väg mot Wanaka, området där de spelade in alvernas hemstad Rivendale i Sagan om ringen-trilogin. Vi hoppade där ur bilen och såg skylten som markerade 200 m till utsiktsplats och tog snabbt beslutet att springa uppför x 3. Därefter hoppade vi över staketet till de förvildade getterna som kantrar vägarna och sprang uppför ytterligare en av topparna. Trots att det kändes som om någon dragit stålull i halsen och att kräkan låg på lut så fick vi ur oss en hel del underliggande irritation som pyrt inom oss till följd av dåligt väder, uppeldade kylskåp och långa dagars stillasittande.

Därefter tog det fart minsann! Vi anlände till Wanaka och checkade in på en camping som visade sig ligga belägen i ett av det vackraste naturområden vi hittills beskådat!Med en sol som glimtade fram mellan gula lövträd så sprang vi sedermera regelbundna turer längs vandringsleden som följer Lake Wanaka in till själva staden. Wanaka beskrivs som Queenstowns lite lugnare och kanske vackrare kusin till stad och vi kan lugnt säga att vi älskade den mer än mest! Vi stannade sammanlagt i tre nätter där dagarna framförallt ägnades åt vandringar, springturer och lugna hemmakvällar. Och just det, vi bestämde oss för att gadda huden med matchande tryck också, det glömde vi nästan nämna!

Hursomhelst, en lugn hemmakväll i campingbilen kan se ut som följande: Vi bullar upp redigt med kuddar och täcken, tänder värmeljus och läser kanske en bok, stickar eller planerar kommande äventyr över ett glas vin eller två. Och så pratar vi såklart, sablans vad vi pratar med varandra alltså, old fashion-style utan wi-fi.

Våra senaste tillhåll dit ovan nämnda planering förde oss var Queenstown och Glenorchy. På väg söderut från Wanaka passerade vi Queenstown (för att komma tillbaka såklart) och kom fram till Glenorchy, en liten, liten by som erbjöd vackra vandringar och sa sig vara porten till det enorma Fiordlandet. Här vandrade vi oss svettiga, packade mackor och varm dryck och avnjöt utsikt värd att dokumentera!

Men nog om Glenorchy, därefter drog vi iallafall vidare tillbaka mot Queenstown, ös- och äventyrsstaden numero uno. Där fick vi direkt smaklökarna stimulerade då en nudelfestival var igång över helgen där det serverades härliga dumplings, ramen, kött på spett, fisk taco m.m. De diverse tingen stuvades in i munhålan med glädje och belåtenhet. Eftersom vi båda finner nöje i att... well, äta... så fann vi även att hamburgerhaket "Fergburgers", världsunikt för just Queenstown, satt som en fläskläpp där vid tolvsnåret efter en pubrunda ute på stadens gator.

Sist men inte minst var vi ju tvungna att göra något crazy när vi väl var på plats så lite småbakis vaknade vi snabbt till när vi kastade oss ut tillsammans från en bro. Känslan och skriken som ens kropp kan skapa visar sig vid ett sådant tillfälle vara helt. jävla. sjukt!

Likes

Comments

Dag fyra back on the road again. Dessa dagar har varit testande för humöret, stressiga och olycksdrabbade men så pass lättsamma att vi kan skratta åt dem redan nu. Vi har transporterat en campingbil från Auckland till Christchurch, en sträcka på totalt 120 mil, inklusive färja mellan Wellington och Picton. En baggis tänkte vi då vi anlände till flygplatsen i Auckland efter en bussresa från Thames. Vi var redo kände vi, podcaster var nedladdade, torrschampot var inköpt och underkläderna var nytvättade!

Nåväl, en stressad man plockar upp oss på flygplatsen och tar oss sedan till kontoret/campingbilen. Allt gås igenom med stress och hast då han är en man som gör allt på en gång utan att inte riktigt slutföra det han påbörjade först. Jaja, pappersarbetet blir klart och vi kör därefter med sikte mot New Plomouth dag 1, Wellington dag 2, Morchison dag 3 och äntligen slutdestination Christchurch dag 4!

Här presenteras olyckor som tillstötte under vägen...

Dag 1:
- Letade inte tillräckligt hårt efter täcket första kvällen och frös ihjäl under natten, flashback till "tälteran". Klockan 05.30 fick vi nog och drog fram ett duntäcke sänt från ovan (med matchande kudde).

Dag 2:
- Råkade visst tända eld på gasspisen som fattade eld och vidare spred sig till kylskåpsboxen som vi omsorgsfullt hade valt att ställa spisen på. Kylen brann den också, inne i bilen, omringad av mörkläggningsgardiner (vi tände alltså eld på ett kylskåp?!). Paniken spred sig likt lågorna.

- Oljelampan började lysa mitt ute i ingenstans, himla härligt. Efter många om och men fick vi reda på vilken typ av olja som bör införskaffas samt vart oljan är lokaliserad i bilen. Vi får hjälp av en mycket ohjälpsam man i en mycket välsorterad bilbutik att höja oljenivån som vid det här laget nått botten. Motorn finner vi under passagerarsätet, mycket oväntat! On the road again!

Dag 3:
- Evelina bestämmer sig för att gå bak i bilen och skrapa bort den smälta plasten från kylskåpet under bilfärden. Evelina mår sedan efter en timme väldigt illa och ber mig vänligen att stanna bilen och kräks. Tillföljd av det glömmer jag bort att stänga av lamporna på bilen och efter kanske 5 minuters hulkande och vattendrickande bestämmer vi oss för att fortsätta. Problemet är att bilen då inte startar. Även täckningen på telefonen och batteriet till telefonen är sämst så vi får helt enkelt sätta vår tilltro till förbipasserande. Som tur var kom det ett vänligt par efter vägen och startade igång oss igen med gamla hederliga startkablar. On the road again!

Dag 4:
- Vägarbeten överallt, vi blir försenade..

Med en masterplan lyckades vi ändå plocka upp nya bilen och även droppa av den gamla i tid. Slutet gott allting gott förhoppningsvis. Kan bli en viss oväntad summa pengar för att spisen och kylboxen skall lagas eller bytas men vi hoppas att vi klarar oss. Ett antiklimax uppstod då vi kasar oss in på parkeringen till "Roadrunner rentals" fem minuter innan utsatt tid och personen i fråga är inte där.. Men men! Nu ligger vi iaf och ska sussa i vår nya campingbil och allt verkar vara i ordningen förutom att vi glömde gröten.

Vilken tur att vi då under en månads tid har spenderat vår tid i Nightingale Falls Farmstay retreat med den underbaraste, goaste, mest fantastiska familjen Martin, vilket lugnat både kropp och själ. Då det är svårt att sammanfatta vistelsen i ord så tar vi hjälp av lite härliga bilder. Vi vill dock rekommendera alla vi känner som i framtiden reser till Nya Zeeland att spendera ett par dagar hos familjen Martin. Vi hoppas även att Karyn och Scott, föräldrarna som driver farmen, inom en snar framtid får till sin bröllopsresa och flyger över till Sverige! Då bor ni hos oss!

Kram, kram!

Possumjakt på natten. Man tar tillvara på pälsen men tyvärr inte på köttet, det smakar tydligen väldigt illa. På Nya Zeeland finns inga däggdjur som härstammar härifrån utan alla, inklusive possumen, har planterats här av människan (ibland med vilja och ibland av en olyckshändelse). Då James Cook upptäckte Nya Zeeland och européerna började rulla in, följde däggdjur med som föda. Därefter frodades djuren som har lätt för att frodas, exempelvis kaniner och grisar. Possumdjuret kommer dock från Australien (Tasmanien) och det togs till Nya Zeeland pga pälsen. Det ses som pest eftersom det inte finns några naturliga fiender, de frodas snabbt och ställer till med trubbel då det äter upp träd och växter och kan även vara bärare på tuberkulos. Pälsen är dock väldigt fin och man spinner ihop den med ull för att sedan få sig ett par riktigt härliga sockor.

Likes

Comments

Sup bros and sis
Livet tuffar på a la farmstyle, vi har lämnat vår tidigare farm och förflyttat hos till Thames. Med lite tårar i ögonen sade vi hej då till John och Janet och sa därefter hej till Scott, Karyn, Jorja, Ethan, Spencer, Coco, Milo, Shelby och Mu med flera. Bland namnen jag rabblade upp så är tre av dem hundar och en av dem en ko.

Vi bor på toppen av ett berg (kryddat) och huset ligger vid vägens ände. Vägen dit är en stadigt sluttande grusväg som kräver rejäla hästkrafter för att kunna bestigas. Denna väg slingrar sig farm bland kossor, tjurar, bikupor och hästar. Bina i kombination med Manuka träden ger Scott och Karyn manukahonung vilket är the shit of honung. Paret som vi jobbar för är supergoa och vi kommer väl överens med samtliga på gården förutom en tjur som börjar komma till åren är lite väl kaxig. Scott börjar se ett problem med tjuren och att frysen börjar bli tom så vi har en win-win situation.

Vi är omringade av regnskog, forsar och härligt tropisk natur. Speciellt när vi tar bilen halvvägs ner om kvällarna för att sova i vår skogshydda. Det är skönt att det inte finns några djur att vara rädd för, så det är bara det becksvarta mörkret, viskningarna från skogen och den vilda fantasin som kan vara lite pulshöjande om man är så illa tvungen att vattna blommorna på natten.

Nu lägger jag äntligen de förbannade stenarna på plats. I ett halvår har det planerats och nu börjar orangeriet ta form. Det blir bra och vi mår bra av att jobba på detta viset. Det känns som att vi ständigt hjälper varandra, värdparet får sina sysslorna gjorda och vi får tak över huvudet och stadiga middagar. Där emellan så bjuder man till lite extra om det skulle behövas. Det känns gott för själen, sedan är vi omringad underbar natur och utsikt också, värdparet är väldigt spirituella för den delen och delar gärna med sig av tankar kring detta ämne också. Så om lite "finna mig själv" ska med på våran resa så tar det plats nu.

Hej då!

Likes

Comments

Hej

Hår, naglar och skägg växer som aldrig förr under det tunna ozonskiktet här i Nya Zeeland, kul. En vecka har sprungit iväg sedan vi kom till Chestnut Ridge Farmstay vilket ligger i samhället Te Kawahata som i sin tur ligger en timme från Auckland och en timme från Hamilton. Här kan man bo och äta gratis om man hjälper John och Janet Free att hugga ved, kratta löv, öppna grindar för får m.m. Sweet deal.

John och Janet är pensionerade lärare och har sedan 30 år bott tillsammans på farmen där de har 400 kastanjeträd, 12 får, 6 hönor, 2 duvor och 1 kastrerad tjur. Runtom gården växer det fikon, lime, kiwi, vindruvor, mynta och en hel del andra grödor. De bedriver också ett Bed and Breakfast vilket går på högvarv när kastanjeträden är redo att plockas. Medan Janet piffar och håller ordning på torpet har John i regel tre projekt på gång. Det är öl-bryggning, nytt vattensystem för tomaterna och varför inte räta ut lite rostiga nyligen utdragna spikar... Här på landet slängs det nämligen inte saker i onödan sörru! Nåväl, de är ett äldre, varmt och välkomnande par och efter en arbetsdag sitter vi var kväll och äter en väl tillagad middag tillsammans.

Nu har vi ledigt ett par dagar och har huset för oss själva. Idag har vi enbart slappat satan men igår däremot besökte vi en liten stad på östkusten, Raglan. Raglan har en hippieatmosfär över sig med många fina caféer, hemmagjorda konstverk, de mest organiska av de organiska frukterna och surfare. Vi bestämde oss för att ta en surflektion, vilket var svinkul! Vår lärare kunde inte bli mer stereotyp för då hade han nog imploderat! Solbränd, blå ögon, blont hår, dryga 1.90 och störtskön! Ett smärre hot uppdagade sig då till och med jag förlorade mig i de blå ögonen (no homo)... Nåväl, vi båda stod upp på brädan i några sekunder och det var väldigt väldigt roligt!

Kramizar!

Likes

Comments