Såhär lagom en vecka in på året så mår jag hyffsat. De kommer i vågor och när en våg kommer är de så jobbigt. Då vill jag inte titta alls på liten.
Ångesten sköljer över så snabbt att jag knappt själv känner att de är på gång. Vilket gör de svårare att göra något som kanske bryter känslan tidigare.
Jag hoppas de kan bli lättare snart. De är förjävligt att ha känslan att inte vilja titta på sitt egna barn.
Önskar inte ens ens värsta fiende en förlossningsdeprission.

Nåja i övrigt mår jag bra om man bortser från svackorna som kommer. Har äntligen börjat komma igång mer i form av power walks och lättare träning. Kosten är på plats också så ska bli så skönt att köra igång ordentligt snart.
Även funnit en fyrbent att få ta hand om och rida. I form av en Islandshäst.

Likes

Comments

2017 har tagit slut.
De har varit ett både underbart och jobbigt år på många vis.
Början av året blev väldigt bra. Resa till Dubai med gamla jobbet en ganska lyckad resa på en vecka. Värme fick en ny innebörd för mig.
Fick även nytt jobb som passar livet som mamma bättre måndag-fredag bara dagtid.
Fick även veta att jag va gravid. Väldigt oväntat och oplanerat men vi kände oss glada och tänkte att ett syskon skulle vara mysigt.
Graviditeten var hemsk mådde illa från början till slut, hade hemsk foglossning och migrän. Blev sjukskriven tidigt och kunde knappt röra mig ordentligt.
Att inte kunna röra sig ordentligt innebar en hel del sitta i soffan hemma. Vem som helst kan nog bli knäckt i psyket av att inte kunna göra de man brukar.
I mitt fall så fick ridningen läggas på hyllan tidigare än jag tänkt.
Med de blev psyket mer lidande än innan då hästar alltid varit en stor del i mitt liv.
Fick dåliga besked att farmor gått bort och några veckor efter de fick jag veta att min medryttarhäst tyvärr skulle få vandra vidare till trappalanda.

Rädsla inför förlossningen som blev värre ju närmare bf vi kom. Den största rädslan va att vattnet skulle gå hemma och en ev hemmaförlossning. Hade på känn att de skulle gå riktigt riktigt snabbt så fort vattnet gått.
Fick bekräftat att rädslan va helt okej att jag haft.
Först och främst tog hela förlossningen från första värk tills lilltjejen va ute ca 4h totalt.. när vattnet gått inte på förlossningen tig de endast 7 minuter tills hon va ute.
Förstå om vattnet gått hemma..

Väl hemma efter förlossningen mådde jag inte alls bra. De blev värre efter två tre dagar hemma.
Tårarna bara sprutade och jag ville inte alls se den nykomna familjemedlemmen inte ens min stora tjej kunde jag titta på ordentligt.
Tog upp de med bvc och fickors hos kurator och prata av mig.
Nu kämpar jag varje dag för att må bättre.
Vissa dagar går bättre än andra.
Sjukskriven så sambon kan vara hemma och hjälpa med lilla tjejen.

Så nu får 2018 förhoppningsvis innehålla mer glädje och bättre mående än vad 2017 bjudit på.

Likes

Comments