lägg på låten för att få lite träningsfiilis, nu är det FREDAG, nu kör vi!

Nu är det snart en månad sedan CrossGym öppnades, de första veckorna kunde jag inte själv träna där (eftersom jag var sjuk) MEN nu vet ni, nu är jag på G. De senaste två veckorna har jag däremot tränat så gott som BARA där. Och jag ÄLSKAR det! Jag älskar att jag känner suget efter träning igen, älskar att jag tycker det är ROLIGT, älskar att känna mig stark. Och det är just det jag gör på CrossGym, jag kan göra saker som jag inte ens kunde som barn. Jag har ju först som vuxen lärt mig att hjula, klättra i rep och stå på händer mot en vägg, det är liksom aldrig för sent.

Det bästa med all denna funktionella träning är ju att jag hittat en kontakt med mina ryggmuskler som jag inte haft förr. Jag är övertygad om att det är alla häng-övningar och all repklättring som gjort det. Muskelvärken kan vara brutal vissa dagar men I LOVE IT. Samma sak gäller magmusklerna, en stark mage är liksom A & O för att kunna göra övningar med bra teknik.

Eftersom man jobbar med HELA KROPPEN hela tiden ökar också förbränningen, vilket ju inte är något som jag tackar nej till. Jag måste tycka att träningen är rolig för att jag skall få den gjord, så enkelt är det. Och för mig är rolig träning den träningen där jag TYDLIGT ser mina egna framsteg. Att kunna lyfta tyngre och med bättre teknik. Jag vill vara lite bra på allt, men mitt fokus är ändå styrkan. Jag vill kunna dra iväg på en springtur också, men det är inte där jag lägger mitt fokus.

Försöker bygga upp min egna träning genom en blandning av både rena styrkeövningar och mer pulsinriktade. Vissa dagar blir det mer styrka och andra dagar mer FLÅS. Under mina vilodagar är det mer fokus på teknik, på rörlighet och lek. Att gå till crossgym är för mig lite som det är att gå till hoplop för mina barn. Förstå hur BRA det är att bara leka lite, testa och utmana sig själv, och samtidigt utvecklas din teknik och styrka.

Det bästa av allt är ju att jag också får jobba här, som personlig tränare och instruktör. Så om du känner att du skulle vilja ha hjälp av mig gällande din träning på CrossGym eller SportsGym också såklart, så är det bara att ta kontakt till info@sportsgym.fi och så bokar vi in en tid.

Skön fredag till er alla fina, nu blir det fredagsfys för min egen del. Ikväll har vi ABS-workshop, sista workshopen för i vår. JA jag älskar mitt jobb!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

kan ni förstå att det snart gått 4 veckor sedan vi (jag och Diana) började on-ramp kursen? Jag kan inte förstå att det kan stämma. Tyvärr har jag ju missat några gånger, på grund av jobb och på grund av diverse sjukdomar. Fyfan vilken vår det varit gällande att vara sjuk. Tar priset som den sämsta på länge. Flunssa, angina och magsjuka.. Men annars har denna vår varit super, fylld av roligheter, skratt och en massa knasigheter. Länge sedan jag haft såhär ROLIGT, speciellt on-rampen. Vi har haft SÅ JÄKLA KUL. Är verkligen så glad över att vi slog till och anmälde oss, har inte ångrat det alls. Ledsamt att det snart är över, kommer bli tomt. Har verkligen sett framemot varje gång, så på sätt eller annat kommer jag nog fortsätta med detta. Crossfit ÄR verkligen något jag fastnat för just nu, älskar att man kan blanda med jobbet som instruktör och att de båda delarna berikar varandra. Man kan aldrig lära sig för mycket om träning.

Det finns så mycket mer jag vill lära mig, så mycket mer jag vill testa. Helt otroligt lyxigt att ha tillgång till crossgym, där finns allt det som man behöver för att kunna träna crossfit inspirerat. Skall försöka hitta någon form av balans i all träning nu, bygga upp det mer hållbart och fundera var jag vill lägga fokus först. För om jag inte har en plan, kommer jag virra omkring som en yr höna och rycka och slita i allt och tillslut inte få något vettigt gjort alls. Samtidigt som jag vill njuta, jag är nykär i träningen igen, älskar känslan av att allt är roligt och spännande. Njuter till max fast händerna svider och musklerna värker. Nu blir det bastu och sedan SÄNGEN. I morgon är en ny dag, med bland annat en bootyworkshop på agendan. JA jag njuter av varje sekund.

Likes

Comments

Äntligen vår, plusgrader och bara isfria vägar. Vi inledde cykelsäsongen igår jag och Saga, genom att cykla till och från gymmet, totalt 16 km sådär bara. Så skönt att äntligen ha lite större möjlighet till vardagsmotion igen. Visst kan man gå ut och gå här på landet, många tycker säkert jag är knäpp som inte gör det mer. Men alltså ja, ursäkta bara men det är skit tråkigt. Jag gillar att utnyttja transporter som möjlighet för vardagsmotion, MEN med 7 km till centrum är dock den möjligheten begränsad, om man skall gå. Speciellt med barnen med, men nu då man igen kan cykla öppnar sig nya möjligheter. Cykelkärran efter cykeln och jag kan trampa iväg med kidsen till dagis utan att det tar 1 timme fram och tillbaka. Vi är där på 10-15 minuter och jag är hemma igen på kanske 7. Jag gillar verkligen att cykla, helst ensam eftersom det är rejält jobbigt att cykla med kidsen i vagnen, men cykelvagnen öppnar möjligheterna för oss. Barnen trivs och jag får extra motion och träning. Skall faktiskt försöka utmana mig själv ännu lite mer denna vår/sommar. Lämna bilen hemma och utnyttja cykeln mer. Vafan det gynnar ju till och med miljön.

Försöker också uppmuntra barnen till att gilla att cykla och hittills gör dom det båda två. Adam trampade iväg med sin cykel som om han aldrig gjort annat då vi plockade fram den från vinterförvaringen. Och Saga sparkade efter med sin balanscykel. Stolt traskade jag efter dem och konstaterade att jag ÄLSKAR våren.

Saga kommer säkert så småningom att överta den större modellen av balanscykeln eftersom denna börjar vara lite liten. Adam är perfekt storlek för sin cykel i år. Han lärde sig cykla med tramppor i fjol och i år löper det finfint med den stora cykeln också. Har prisat balanscyklarna från POLKUPED förr med det tåls att upprepa. som ett tips såhär inför cykelsäsongen..

Likes

Comments

Oj jisses, ikväll är det minsann en trött och rätt så sliten brud som sitter här framför datorn. Har vakat inatt med ett magsjukt barn (är det inte typsikt att man går och sova i riktigt god tid för att unna sig själv riktigt många sömntimmar och så vaknar fröken halv två och spyinfernot börjar) Nåja sånt är livet som småbarnsmamma och när väckarklockan ringer var det bara att kämpa på, kaffe on the GO och så iväg mot gymmet. Jobbade till 12 och 12.30 hade vi träff på crossgym. Del två av vår skolning i funktionell träning, och vi hade riktigt roligt idag också. Vi gick igenom basövningarna med stång, alltså knäböj, marklyft och bänkpress. Jag GILLAR ju detta, men idag var jag lite för sliten. De senaste dagarnas HIIT-pass och gårdagens booty & squats workshop känns i kroppen. Vikterna blev tunga, men tack vare hejarrop och pepp från alla fina kollegor så kom jag igenom dagen. Lärde mig igen nya saker, och så fick jag känna på lite tyngre vikter igen. Har inte haft tid för det nu under ON-RAMP tiden.

Vid sidan av själva utbildningen så övade vi också på ett av våra många mål just nu. Nämligen att klättra i rep. Något som jag länge ha velat kunna, men aldrig fått till. Nu har vi fått lära oss tekniken och kan ni förstå, JAG KOM UPP. Inte hela vägen upp till taket, för det vågade jag inte i början och sen då jag ville så orkade jag inte längre. Nästa gång ska jag fasiken komma upp.

Oj dessa kickar, att känna att man KAN något som man inte trott att man kan. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är så jäkla stolt över min kropp, för den är STARK, för att den kan så mycket. Att inte kroppen är ett hinder, att se att det GÅR. Ja fast jag är trött som en trasa ikväll så är jag lycklig ändå. Jag trivs, jag är så glad för alla fina människor omkring mig och jag älskar nya utmaningar.

Likes

Comments

Tänkte passa på att tipsa alla, främst Pargasbor då, som vill börja träna på crossgym men kanske känner sig lite osäker på HUR & VAD man riktigt skall träna där. Inga problem, för vi kommer ordna introkurser och gå igenom grunderna i funktionell träning. Passa på att anmäla dig redan idag, eftersom det är begränsat antal platser. Och såklart är det ett litet tryckfel, 31.3 skall det vara och inte något annat.

Hoppas vi ses!

Likes

Comments

En sak som jag fascineras massor av då det kommer till crossfit, är BRUDARNA. Visst visst, killarna är coolda dom också, men alltså det är något med tjejer som är sådär starka. Dessa brudar är verkligen kraftpaket, verkligen förebilder för mig. Att se kvinnor jobbar med sin kropp och använda den istället för att "forma" den, I LOVE IT! Det är ditår jag strävar, jag vill jobba med att bygga starka kroppar. Både min egen men också de människor som jag möter i mitt jobb. Sen är det en riktigt trevlig bieffekt av träningen att få en vältränad och snygg kropp också såklart. Men alltså crossfitbrudar är verkligen GOALS för mig. Älskar att vara stark, älskar att det inte handlar om att bli smal.

Att träna utan speglar är skönare än man kan tro. Att inte hela tiden vara sådär 100% medveten om hur man ser ut. Att kunna göra övningar och bara känna efter hur det känns. Det känns som att fokus lättare kommer på själva träningen utan speglar. Nu säger jag absolut inte att vi borde riva ner alla speglar som finns på gym, för visst finns det fördelar med dem också. Men som variation är det helt underbart skönt att släppa ögonkontakten med min egna spegelbild. Är det annars bara jag som har ögonkontakt med mig själv då jag tränar?

Sen gillar jag ju speglar på pass, gillar att se på mig själv då jag tränar. Men just då det kommer till styrketräning så störs jag av att stirra på mig själv. Haha, kanske bara jag som stirrar på mig själv då jag tränar.

Men JA hurra för starka biffiga kvinnor, min målbild riktas mer och mer mot styrka och funktion. Kör mer på beafcake istället för cupcake. En riktigt ROSA och kvinnlig beafcake.

Likes

Comments

Äntligen var jag tillbaka på jobb igen, tillbaka på gymmet och tillbaka med headsetet. Idag stor det HIIT på schemat för mig, fick köra tillsammans med en hel hög höstadie-elever. Det var roligt, men jisses så TUNGT det var. Efter första varvet av intervaller hade jag sådan otrolig KRAMP i baken. Har inte tränar NÅGOT alls på en vecka, och fy tusan vad det kändes. Men skönt var det, och fördelen man har som instruktör är ju att man kan ta en liten paus och heja på alla deltagare. I morgon pånytt, åååh LOVE this!

Väl hemma igen käkade jag en matlåda från Åstrand&Matglad. Paleo mat gjord på super råvaror och väldigt gott. Rekommenderar verkligen er att prova på dessa lådor om man behöver SNABB och HÄLSOSAM mat. Själv är jag inte någon paleo förespråkare (trotts att jag börjat med crossfit ;) ) men protein och grönsaker är ju aldrig fel. Så nu laddar jag med lite mat, en varm dusch och sedan blir det jobb innan kvällens ON-RAMP kurs.

HÄRLIGT att vara tillbaka på banan igen. Håller tummar och tår för att jag skulle få hållas frisk nu.

Likes

Comments

Igår köpte jag som sagt min brudklänning. Förutom att jag ville ha en FIN klänning på vår stora dag, så ville jag ha en klänning som jag kan känna mig STARK i. Ja snygg och sexig också såklart, men mest STARK. Och det gjorde jag i min brudklänning. Jag kände att klänningen gjorde min kropp rättvisa, den framhävde rätt saker. Det var inte klänningen som var fin, det var JAG. Flera gånger under provningen och efter, tänkte jag på hur mycket lättare det var att göra detta NU jämfört med om jag hade gjort det för två år sedan.

Visst hade jag säkert hittat en klänning då också, och visst hade jag säkert känt mig fin. För att känna sig fin sitter inte i storleken på kroppen. Men för mig kändes det ändå HÄRLIGT att självsäkert stå där framför spegeln och välja den klänning JAG ville ha och inte den klänningen som gick på, det var skönt. Att känna att det var JAG som bestämde och inte klänningen.

Mitt mål är inte att se så smal ut som möjligt på min bröllopsdag, för det är inte ditåt jag strävar. Mitt mål är att traska ner för altargången och känna mig STARK. Stark från insidan och ut, stark och såklart SVINSNYGG. Tvivlar inte en sekund på att jag kommer rocka min klänning i augusti. Känns skönt att inte ha en massa press på att jag "måste" gå ner i vikt innan dess. Tror jag kommer vara tillräckligt stressad ändå. Snörningen i ryggen ger utrymme både för att minska och växa lite, vilket också det gör mig lugn och trygg. Här ska det minsann inte bantas bort några muskler bara för att se smal ut i en klänningn EN dag. Nej vet ni vad, att offra mina GAINS bara därför? Skulle inte tro det!

Som sagt, mitt ledord för den dagen skall vara STARK. Och jag gissar att jag kommer spänna kanonerna på de flesta av bilderna, speciellt senare på kvällen. Jag är en stark kvinna, men en STARK kärlek för världens bästa Anton <3

Likes

Comments

Nu ska de handla om något som ligger långt ifrån crossfit boxar och träning. För idag stod nämligen en spännande sak inbokad i min kalender. Länge redan har folk frågat om jag hittat klänningen. Lite sådär halv besvärat har jag konstaterat att jag inte ens börjat kolla ännu. Har inte varit stressad eller så, men kände ändå samtidigt att det började bli dags nu. Idag är det 143 dagar kvar till vårt bröllop, inte sådär jätte länge alltså.

För att make a statement traskade jag in i butiken med träningskläder, men dagen till ära hade jag ändå offrat mig och satt på mig en vanlig BH. Säga vad man vill, men nog är dom ju lite obekväma, vanliga BHn alltså. Kan inte påstå att servicen var speciellt bra där, men som tur hade jag 2/3 brudfrämmor med mig som hjälpte mig att klura ut vad jag ville ha. Hade helt på klart vad jag INTE ville ha, haha och det var nog största delen av alla klänningar där inne.

Och så mitt i allt hittade vi den, det liksom klickade genast. Fick prova den och några andra klänningar också, men kände genast att detta var THE one. Inte sådär att alla grät över att det var så vackert, men jag kände mig snygg och stark i min klänning. Den satt bra på min kropp (ja eller kommer sitta bra, storleken jag provade nu var lite för liten..) och den kändes som JAG. Och svårare än så var det inte. Måtten togs och den rätta storleken beställdes, i maj borde den komma så det finns gott om tid att sy upp den och hitta skor.

och såklart får ni inte se klänningen ännu, lite hemligheter måste man väl få ha såhär i bröllopstider. Anton har inte heller fått se klänningen, vilket han är lite småsur över. Gav honom rejäl skrämsel hicka idag också, snäll som jag är.

Jag ringer Anton, för att be honom flytta över pengar till mitt konto då jag skall betala handpeng för känningen, men han svarar inte. En stund senare ringer han upp mej:

- Hej, varför svarade du inte? Jag behöver ju pengar på kontot för att kunna betala handpeng på klänningen.

-Okej, nå hur mycket behöver du?

- Ja nå 1000€

- 1000€ e du int klok, int satan kan du lägga så mycket på handpengen på din klänning idag. Alltså vi måst skaffa ett visa-kort till dej. Hur mycket kostar klänningen egentligen?

- Alltså jag skoja, trodde du på riktigt att jag köpte en klänning för 2000€?

- Ja int vet man aldrig med dej. Men vad kostade klänningen?

- Int va den så dyr, 1500€

- 1500€ för en klänning du skall ha en dag alltså nog är det ju överdrivet de..bla..bla..bla..

jag avbryter honom:

- Nej vet du, handpengen var 350€ hela känningen blev totalt 700€

- Ja men det var ju inte så farligt, vitsi vad du skrämde mig ändå.

Och så gick det till då Anton mitt i allt inte tyckte att brudklänningen var speciellt dyr, jag menar vad är nu 700€ då han redan trodde att den kostade 2000€. Smart knep eller hur? Han måtte vara lycklig över att få mig till fru.

Nu får jag vara snäll ett tag igen, så han inte ångrar sig innan bröllopet. 700€ för en klänning som inte blir använda är ju ändå bortkastat liksom.

Likes

Comments

Det har varit tyst här på bloggen. Jag har haft fullt upp. Fullt upp med att njuta av allt som händer, jobbet, familjen, vännerna, vardagen och träningen. Jag har verkligen njutit av allt, samtidigt som det varit jobbigt. Vet inte varför jag alltid tycker att jag misslyckats om något känns jobbigt? Men det är något jag måste jobba mera på. Det är okej att saker är jobbiga, och det kan vara jobbigt och roligt på samma gång. Me det blir ofta svåra ekvationer i mitt lilla huvud. Och i något skede går jag i baklås, har svårt att komma vidare och hakar upp mig på skitsaker.

Alla har ett vardagspussel som dom skall få ihop, och hittills har vårt pussel varit rätt så lätt. Några bitar som relativt lätt gått att pussla ihop till just vår fungerande vardag. Naivt har jag tyckt att vi verkligen är så duktiga på att pussla. Var inte helt beredd på hur svårt det faktiskt skulle bli att pussla med nya pusselbitar.

Ni vet kanske hur det är, då småbarn lär sig ett pussel helt utantill? Dom lägger alla bitarna på rätt plats utan att ens behöva fundera, men har barnet då lärt sig att pussla? Nej, barnet har lärt sig att göra just det specifika pusslet, man lär sig pussla då man kan lägga olika NYA pussel. För det handlar om att se HELHETER, det handlar inte om att gå på autopilot. För livet kommer inte ge oss samma pusselbitar hela livet ut, jag vill inte gå på autopilot. Jag vill lära mig se helheten, även om det stundvis är SVÅRT.

I mitt liv har jag just nu rätt så många olika roller eller då "pusselbitar", roller som jag älskar och roller där jag vill kunna ge 100%. Jag trodde att jag hade lärt mig att pussla och det hade jag ju gjort med de bitarna som vi hade förr. Däremot gick jag lite i baklås då det mitt i allt dök upp ett nytt pussel framför mig. Ett fint pussel som jag länge hade önskat mig, men ändå ett pussel med flera bitar. Jag började pussla av gammal vana, ville inte erkänna för mig själv att jag kände mig osäker, men hur jag än försökte så fick jag inte ihop hela pusslet. Det var heltiden något som skavde inom mig. Det dåliga samvetet gnagde och började få mig att tvivla. Kan jag ens detta? Är jag tillräcklig?

Det blir kanske lite löjligt att prata om vardagen som ett pussel, klyschigt på något sätt. Men för mig själv blir det så mycket tydligare att gestalta vardagen som just ett pussel. Att våga inse att det inte är MIG det är "fel" på. Ingen gör något fel, problemet var bara att vi inte hade anpassat oss till den nya vardagen. I efterhand funderar jag varför det tog så länge innan jag riktigt fattade, men det är väl så det är. Jag ville inte visa att det var jobbigt. Jag är evigt glad och tacksam att jag har människor i min omgivning som ser igenom mig när jag försöker verka vanlig. För tack vare dessa kommer jag snabbt på rätt bana igen. Det är ju inga stora saker egentligen, men då jag fastnar i dem blir dom till slut till stora problem.

Det är inte farligt att få ett nytt pussel framför sig, det är inte farligt att känna sig osäker. Man är inte dålig för att det är svårt, det är inte heller fel eller dåligt för att det är svårt. Man kan inte vara bäst på allting, och vill man göra nya saker måste man också vara beredd på att det kommer kräva nya vanor. Jag trodde att jag kunde pussla ihop vår vardag. Jag försökte pussla så som jag gjort förr, men samtidigt blev jag frustrerad över att bitarna inte passade.

Efter två samtala med PT-Linda började bilden klarna. Hon hjälpte mig hitta friktionen i vardagen, vilka bitar var det som var svåra? Ett evigt dåligt samvete var största problemet för mig, jag satte orimliga kvar på mig själv och var konstant besviken på att jag inte fixade allt. Blev trött, omotiverad och ännu lite mer besviken. Inte hållbart, inte rättvist mot mig, mot min familj, mot mina vänner.

Jag är ju inte ensam vuxen i vår familj. Jag har en förstående sambo som verkligen vill stötta mig och få vår vardag att fungera. På samma sätt som jag vill stötta honom i hans val av jobb och vardag. Anton är bäst på många sätt och vis, men tankeläsare är han inte (inte jag heller). Vi började PRATA med varandra igen, började tänka mer ur ett VI-perspektiv. Hur vill VI ha våran vardag nu? Vad vill VI? Vad vill JAG? Vad vill han? Och vad behöver ändras för att det skall fungera? Vilka delar är viktiga? Hur har vi ens tänkt att vårt pussel skall se ut? Vad är målbilden? Vill vi ha kvar alla de bitar som vi försöker pussla med just nu?

Det är så viktigt att prata med varandra, JO visst det tror jag ALLA VET men OJ så lätt det glöms bort. I ett virrvarr av allt det där andra. Min stora utmaning är att våga inse att jag inte behöver klara allt. Jag behöver inte heller fixa alting, lösa allt och orka med allt. Jag är bra som jag är, jag gör så gott jag kan och det är mer än tillräckligt. Jag är stolt över den jag är och det vill jag fortsätta vara.

Så istället för att bara bli arg på att pusslelhelvetet inte föll på plats genast, så är det bara att andas, titta på bitarna, vara glad och tacksam över alla bitarna som vi har, plocka bort de bitarna som inte hör hemma i just vårt pussel och börja pussla.

Säger inte att det blir lättare att pussla nu heller, fortfarande finns det utmaningar och bitar som inte hittat sin plats ännu. Och som sagt är det orimligt att tro att pusslet skall gå ihop alla dagar. Men den senaste tiden har vi i alla fall pusslat tillsammans. Nu vet vi hur målbilden ser ut för oss, JUST NU.

Likes

Comments