View tracker

I Tisdags hade jag tid för återbesök i Lycksele.

Fick först träffa en sköterska som kollade min vikt och mitt midjemått

Invägning 17/5 vägde jag 103kg och midjemåttet var 123cm

Tisdag 8/11 vägde jag 79 och midjemåttet var 104.....-19cm i midjan





Sen fick jag träffa Lars , kirurgen som opererade mig. Han sa att operationen hade gått superbra och att jag hade superfint resultat så här 6 veckor senare. Han sa t om , nästan FÖR bra resultat.

Att det är vanligast att man gått ner mellan 15-25% av sin övervikt vid den här tidpunkten. Jag å andra sidan , har redan gått ner 54%!

Det enda han hade att anmärka på var mina järndepåer. Mitt HB var fortfarande bra på 129 , men depåerna närmar sig botten , så nu är det Järn som gäller.


Hittade en bild från i våras , när jag precis skulle till Lycksele för infoträff...Maj alltså , och jag såg så trött och sliten ut...och sen jämfört med en bild jag tog idag....wow.Jag tror jag blivit yngre


Jag mår så mycket bättre , och det syns.. Ta hand om er där ute <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Kvällen före OP var det dags för första duschen , inte med descutan eller hibiscrub utan helt vanlig tvål :) Och håret tvättades med shampo. Vinstlott för oss i Lycksele. Bäddade rent och sov faktiskt riktigt bra på natten. På morgonen var det dusch igen , dock bara kroppen.

Sen väcka man och barn , lämna på dagis och påminna de äldre barnen att inte glömma att gå till skolan.


I Lycksele fick vi vänta ett tag , 30 minuter kanske , jag skulle vara där 8,30. 2 sköterskor kom och visade oss in till ett förberedningsrum. Där fick vi vara för oss själva. Jag fick ta på en sån snygg sjukhusrock som man knyter på baksidan och världens snyggaste trosor. Dom satte pvk och kopplade dropp och så fick jag alvedon och omeprazol

Sängen jag fick där i förberedelserummet var den jag fick ha hela sjukhustiden. Jag fick en sån nyare säng , som hade tjockare madrass och var 1dm bredare än alla andra *hahaha* Den var i stål och snyggt grå.. Sen fick vi vänta igen. Så jag skickade iväg min man så han skulle få sig lite mat i magen. OP skulle ske mellan 13-14.

Maken kom tillbaka och vi fortsatte vänta.Vi fick åka upp till avdelningen där jag skulle ligga efteråt. En tjej väntade på att få åka hem efter sin GBP. När dom sen kom och sa att det var dags fick inte min man följa med. Det var lite jobbigt , jag hade trott att han i alla fall skulle fått följa ner till operation

Nere på OP fick jag på mig ett par snygga strumpor också. Fick dricka nåt för magen och sen kom narkosläkaren..eller , han var inte färdig än men det var i allafall han som skulle sätta fler infarter på mig , samt koppla ekg. Han kunde INTE sticka.

Inne i OP rummet fick jag en del läkemedel så jag blev groggy. Narkosläkaren som inte var klar satte en mask över mun och näsa på mig...Jag kunde inte andas , det gick så tungt. Då kommer den riktiga narkosläkaren...han jag fick träffa inskrivningsdagen. Han sa åt han som inte var färdig att lätta på masken. Så han gjorde det , ...i kanske 10 sekunder! Sen tryckte han dit den igen. Jag fick paniiiiik. Och min räddande ängel den riktiga narkosläkaren tog tag i masken och lättade på den igen. Då spärrade jag ögonen i honom och sa "du stannar väl hos mig" Han nickade och sa ja....sen sa dom sov gott...och jag somnade. Jag tror OP började kl 14


Vaknade på IVA ca kl 17 , fick panik då min man inte var där. Ville genast ha en telefon och ringa. Det fick jag. Men hur skulle jag kunna det...inte kan jag hans nummer i huvudet. Men då var det en sköterska som frågade om han stod som min närmaste anhörig :) Och det gjorde han ju....rätt telefonnummer men fel namn...Tage tror jag det var *hahaha*

Visade sig att han inte fått komma in till mig. Tillslut hade dom hänvisat honom till utgången :( Så han hade kört hem. Det var jobbigt , jag ville ha honom där....jag var trött och hade ont. Jag fick smärtstillande , hade syrgas i grimma och behövde kissa. Men kunde för mitt liv INTE ta mig upp. Så jag fick först prova ligga på en bäcken. Det gick minsann inte. Allt slutade med att dom fick tappa mig på urin...7dl! wtf liksom. Men jag var så borta att jag inte minns.

Vid kl 19 fick jag komma upp på avdelningen. Innan jag somnade för natten lyckades jag byta kläder , få på mig egna trosor och min flanellpyjamas. Det var skönt. Natten....jag vaknade 1 gång i timmen för att gå upp och kissa. Hade ont av gasen och kunde inte ligga som jag ville. 1 gång bad jag om smärtstillade och nåt mot illamående. Illamåendet kom nog från narkosen.

På morgonen fick jag alvedon (munsönderfallande) och jag klarade mig på det. Hade ju inte alls så ont...bara av den där hemska gasen! Dom kopplade bort droppet men på EM satte dom tillbaka det igen + antibiotika. Jag hade inte lyckats dricka så mycket under dagen , därav mer vätska. Jag fick en kopp biljong som smakade himmelriket!

Natten till fredag fick jag en tablett för att sova och soooov gjorde jag och hade inte ont heller. Fredagmorgon gick jag till matsalen och fick mig en kopp kaffe och en glas lingondricka.

Vid lunch fick jag varm soppa...smakade lovely!

Och vid kl 12 kom min man och jag blev utskriven




Likes

Comments

View tracker

Jag är så nervös.....men mest för att nåt ska uppstå under förberedningen inför OP eller att dom kikar in i magen och stänger igen för att det är nåt som är fel. Tänk ok det inte blir nåt nu...all jag fallen på mållinjen liksom?

Jag kan inte sova på nätterna...vilket gör mig sjukt trött på dagarna. . . . min yngsta har varit hemma hela veckan med feber och det tär ju på mig också. Jag behöver min egna tid med tystnad för att orka med livet. Jag är ju fortfarande i sviterna av depression. Och  känner hela tiden hur jag står på kanten och balanserar. Men jag ska INTE falla....jag ska INTE dit igen.

Har även haft ett par dagar då matintaget gått helt åt pipsvängen. 3 dagar för att vara exakt. Men idag är på på banan igen. Har preppat maten inför de nästkommande dagarna och det känns bra. Har även fyllt i min app i telefonen.

Då jag blir på sjukhuset Onsdag till Fredag hoppas jag kunna uppdatera bloggen ofta under den tiden. Tror det kommer bli så tråkigt. Tur dom har wifi och att vi har netflix :)

Likes

Comments

​Ja denna vecka kan jag inte klaga , jag verkar gå ner bra i vikt varannan vecka. Men jag lovar , visar vågen - 0,5 igen nu på Söndag kommer jag vara precis lika besviken och lika frustrerad *haha*


Men denna vecka...BAAM!!!

Likes

Comments

Tänkte att jag skulle försöka återberätta min dag i Lycksele...det kommer säkerligen bli svamligt som tusan.

Cyklade iväg och lämnade Alex på dagis och sen cyklade jag hem igen. Där stod jag och kikade ut genom fönstret och väntade på att min pappa skulle komma och hämta mig. 10,30 skulle jag vara på plats och 9,25 och han fortfarande inte kommit. Så jag ringde och frågade ifall dom var på väg.

"men du skulle ju komma hit när du lämnat på dagis"

FAN!!!


Jaja , dom var snabba in i bilen och kom ner till mig och vi åkte iväg mot Lycksele. Och jag hann dit i TID. Wohoo....


Fick komma in till sköterskan på en gång. Yvonne hette hon är var världens bästa :) Hon tog en vikt på mig samt kollade midjemått.

Invägning i Maj var 101 (egentligen 101,8 som dom avrundade neråt. Och nu stannade vågen på 92kg. Så 9kg! Hejja mig....

Sen togs måttet , och jag hade minskat 10 cm runt midjan sen sist. Det blev mycket disskutioner på ett forum där jag läser och ibland skriver. Om detta med flyt. Så jag tog upp det. Och vi i Lycksele flyter inte. Ja vi får väl säkert göra det om det känns som det rätta sättet att gå ner i vikt. Men jag räknar mina kalorier och går ner finfint i vikt. Äter mellan 7-900 kalorioer/dag

En till sak som Lycksele verkar göra annorlunda är tvålen...vi ska inte tvätta oss med hibiscrub eller descutan eller vad det nu heter. Bara använda vanlig tvål och vara rena

Sen fick jag träffa dietisten , ja...jag och en annan som var där samtidigt. Han pratade om att det är viktigt att vi känner att vi ligger bekvämt innan vi sövs och sen pratade han om andningen och hur vi ska andas efter OP. Hur vi ska hosta för att få upp slem och för att minimera smärtan som blir när man hostar.

OP datum...28/9. Inte ens 3 veckor bort...så nervös är bara förnamnet. Det är ju SNART.

Sen fick jag vänta...vänta vänta vänta


Väntan sträckte sig mellan 11,30 och 14,15 *phew* JOBBIGT ..då fick jag äntligen träffa en AT läkare...hos honom fick jag svara på samma frågor igen...som Yvonne redan frågat.. Så mycket upprepningar. Han lyssnade på hjärta och lungor samt kollade huden på hela magen så jag inte hade några sår eller infektioner...fick OK stämpel där.

Sen fick jag vänta lite till...på Narkosläkaren. Han ställde samma frågor IGEN *hahaha* nästan så man kunde hålla sig för skratt , men det är ju en hel massa olika papper som ska fyllas i. Minns inte vad han hette men utländsk härkomst då jag fick fokusera för att höra vad han sa. Men supertrevlig och avslutade med att säga vad glad han var att sköta narkosen på en patient som är frisk :) Jag har ju inga som helst problem med hjärta , lungor , blodsocker eller så...jag är bara fet.


Efter det mötet var jag klar och fick åka hem...lååååång dag , Men nu är det gjort , nu ska jag bara vänta på OP dagen


vänta vänta vänta :)

Likes

Comments

Idag styr vi kosan mot Lycksele , ..dags för inskrivning. Jag har ingen som helst aning om vad som kommer hända idag och jag är så jäkla nervös. Men jag hoppas ju såklart att jag går därifrån med ett OP datum.

Så jag kan börja vara nervös för det på en gång menar jag *hahaha*


Fick ju förresten hem smakprover från Baricol i måndags..blandade en brustablett , hallon/persika. SHIT så sött det var , usch , gillade inte alls. Har även provat en bit av en tuggtablett , jordgubb , den var lika söt. Så jag tror inte Baricol är nåt för mig tyvärr. Varför inte ha en vanlig tablett? Som innehåller allt man behöver :) Det hade ju varit kanoners :)


Jojo....mot Lycksele dåra


Likes

Comments

Jaha , bara -0,5 igen , jag fattar inte. Är det för att jag gått promenader ett par gånger denna vecka och då fått i mig för lite kalorier? Vad tror ni?





Jaja , det känns som ett misslyckande men jag ger inte upp , det är ju trots allt ett halvt kilo mindre , och ett halvt kg nrmare mitt mål.- 8,7kg totalt


Likes

Comments

Tur man bor på ett litet ställe och kan få en tid på lab snabbt. Framförhållningen var ju inte den bästa. Ta kontakt med din hälsocentral så proverna kan tas 1 vecka före inplanerat besök. Jo tack...det var ju igår *hahaha* Men jag fick komma in snabbt och alla prover togs.




Men alltså , EKG är ju inte kul nånstans....av med allt på överkroppen. Så där ligger jag , med tuttarna hängandes ner i armhålorna...och en sköterska är och lyfter i dom för att få elektroderna på plats. Man har ju känt sig bättre till mods om man säger så. Men nu är det gjort...och jag är supertaggad inför inskrivning nästa vecka. Jajaja , jag är toknervös också.

Man får ju konstiga tankar , tänk om dom kommer på att dom ångrat sig och inte vill ge mig en OP



Likes

Comments

Jag skrev ju sist att jag gärna ville höra nåt livstecken från Lycksele....och idag var dagen. Idag kom kallelse till inskrivning,

Inskrivning som kommer ta en hel dag. Med möten hit och dit. Sköterska , läkare , narkosläkare och eventuellt dietist.




Sååååå...yessss , nu är vi på gång igen :) Jag har som sagt inga större problem med att gå ner i vikt. Jag har ju lyckats fenomenalt på sistone. Och till och med tänkt att jag kanske inte behöver en operation , jag som klara detta så himla bra.. Men så låter jag tankarna lugna ner sig lite...för jag vet ju. Jag KAN gå ner i vikt , det har inte varit mitt bekymmer. Mitt bekymmer är att hålla vikten., Och det kommer ju operationen hjälpa mig med.


Så inskrivning om 1 vecka....och sen möjligen OP om 2 veckor?! kanske...eller nåt.

Likes

Comments

Förra veckan var ju en besvikelse utan dess like , - 0,5 var det då va?

Veckan som gått nu har jag ökat mitt kaloriintag lite samt rört mig lite mer. - 2,5kg whoop whoop :)

I och med detta har jag nu ett bmi på 39..under 40! Det är ju en milstolpe i sig. Hade jag sökt för OP nu hade jag blivit nekad för för lågt bmi ...gränsen går ju nämligen vid 40. Dom kan godkänna ett bmi på 35 men då ska du ha andra problem också.




Nåt jag tänkt mycket på nu på sistone är dessa som tycker en OP är en genväg. Det är ju inte det...hur tänker ni?!

Jag har lagt om min kost , jag rör på mig , jag kämpar varje dag

4 veckor har gått och jag har tappat 8,2kg. Det är kilon jag kämpat bort. Jag har inte fått det gratis...och efter min op..kommer jag fortsätta kämpa.

Viktminskning är inget som serveras på ett silverfat....det är blod svett och tårar..men det är nu det gäller....det är dags att ta tillbaka mitt liv. Och med hjälp av operationen ska jag kunna behålla min vikt när jag gått ner allt överflödigt


Önskar jag fick höra nåt från Lycksele...kom igen nu...jag är supertaggad


Likes

Comments