The spark that lived there before
And I know that you're so much more
Than you're showin'

Känner mig rätt så tom idag. Att ingen vill ha hem mig och att dom här bara tycker att jag ska åka hem. Jo jag vet att min Borderline personlighetsstörning är en stor bov i dramat nu. Men jag kan inte bestämma när dem kickar igång eller när dem är i viloläge.. Mina diagnoser styr mitt liv just nu , vare sig jag vill det eller inte.

Snart har jag läkarbesök igen , får se vad vi kommer fram till den här gången. Mer prat om mediciner kommer det i allafall bli , för min vid behovstablett funkar INTE. Myrkrypningar och muskelryckningar så jag trodde jag höll på bli mer galen än vanligt. Sen så behöver jag förnya lite recept också

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I give you everything that I am
I'm handin' over everything that I've got
'Cause I wanna have a really true love
Don't ever wanna have to go and give you up
Stay up 'til four in the morning and the tears are pouring
And I want to make it worth the fight
What have we been doing for all this time?

Idag känner jag mig sådär utelämnad igen , att jag inte passar in...inte här , inte hemma , inte nånstans faktiskt. Ja jag vet , jag överanalyserar ALLT , jag hör ALLT , ljud är nåt jag är otroligt känslig för. Jag pratade med en i personalen idag , ..givande samtal när jag tog ner tvätt i tvättstugan

`"Du Maria? när du träffade doktorn igår , vad kom ni fram till? Vi har ju så fullt här att det står folk på kö för att få komma" ((jo tack jag vet eftersom jag stod i kö)) "Men det är ju inte så vi slänger ut dig , vi vill bara veta hur planen ser ut" ((Här börjar jag känna att jag inte är välkommen ...att jag haft rätt hela tiden))


Jag känner mig ju alltid i vägen , vart än jag är. Jag har inte bett om att få komma hit. Gahhh!! Jag haded så mycket jag ville säga men nu kommer inte orden fram och fingrarna hackar sig fram på tangentbordet , liknar pekpingervalsen utan dess like.

Fick en gåva av en tjej som var är samtidigt som mig. Vi hade suttit och pratat armband , och jag sa att jag skulle haft ett som förklarar att jag har epilepsi. På kvällen knackar det försiktigt på min dörr. Då blev jag sådär varm i själen.Vilken fin och god människa du är ♥♥

Hemlängtan hemlängtan hemlängtan

Likes

Comments

I'm wondering why I got out of bed at all
The morning rain clouds up my window, and I can't see at all

Dagarna går så jäkla sakta här. Vet inte vad jag ska hitta på på dagarna , jag virkar på min filt och målar i min målarbok , vilar , ser nån dålig serie. Allt för att förhindra de mörkaste tankarna på nåt vis.

Men dom finns där..hela tiden och lurar i mörkret. Eller nej egentligen inte. För mig lurar dom i dagsljuset , jag känner mig utsatt och blottad i det ljusa. Mörkt ska det vara , mörkt och skenet av levande ljus.

Vet inte HUR det blivit så här men jag fick slut epilepsimedicinen! Fattar inte?! Och inte får jag hämta ut ny heller då det inte gått långt nog mellan gångerna. Tur att jag har en läkartid idag...en ny läkare *suck* Hoppas hon är lika påläst som Ingrid. Ingrid var en livlina för mig. Nästa tid med henne är inte förrän i Januari. Känns som en evighet dit. Vet inte om jag kommer kunna ha förtroende för någon ny.

Jag är verkligen så sliten , all energi går åt till att andas och ta mig genom dagen. Men nu vill jag att det ska vända. Snart är det advent , och jag ska göra Julen magisk för mina barn , så magiskt som jag själv tyckte när jag var barn. Dofterna av Jul , glögg , pepparkakor och lussebullar. Innan dess ska jag vara uppe ur detta som aldrig verkar ge med sig


Puss hej

Likes

Comments

Close your eyes and clear your thoughts again
But when I'm all alone, they show up on their own
'Cause inner demons fight their battles with fire
Inner demons don't play by the rules
They say "Just push them down, just fight them harder
Why would you give up on it so soon?"



Här sitter jag igen , i ett kalt rum på gästhuset i Skellefteå. , men det är ändå bättre än alternativet. För hade jag inte åkt hit hade dom tvångsinlagt mig på låst avdelniing. Det är inte så hemskt att vara här egentligen. Jag får gå ut när jag själv vill , jag får vila när jag vill , behöver inte bry mig om att middagen ska stå på bordet.

Min hemlängtan är stark...vet inte om jag nånsin längtat hem så mycket som jag gör nu. Är galet rädd för att få ett EP anfall. Golven här är hårda som betong

Morgonkaffet smakar så mycket bättre hemma i soffan med en sprakande brasa. Jag har dagar då jag bara vill ge upp , då jag bara vill somna och inte vakna mer , då tankarna snurrar i huvudet. Det är faktiskt så att jag inte Vill dö , jag vill bara få vila. Men jag kan inte minnas när jag senast sov en hel natt , den vilan saknar jag. .Mörkret är starkt och på nåt underligt sätt är det där jag trivs bäst. Jag kan bädda in mig själv i skuggorna , i mörkret känner jag mig trygg.

Hemma har vi hunnit vara till den nya fina Arenaparken , Anton visade sina skills i rampen och Alexander , ja han hann vara överallt



Skulle vilja lägga in en massa bilder på Moa också , men hon är det inte så lätt att få med på bild nu för tiden. Tonåring.....hon är mest på sitt rum eller så gömmer hon sig bakom händerna när man försöker få med henne. Men jag älskar inte henne mindre för att jag inte har med henne. Hon finns hos mig precis lika mycket. och jag saknar henne så

Alexander och hans strösselköttbulle

Likes

Comments

Har tänk mycket på psykvården på sistone , och den hjälp man får. Jag mår som jag tidigare skriver riktigt dåligt. och äter medicin för det.. Jag har faktiskt positiva saker att säga , ...sedan jag började ta emot hjälpen som erbjuds. Gästhuset har varit min räddning....VÅR räddning. Daniel får lite sinnesro när jag är där. För han oroar sig hela dagarna. När jag är där får han vila...och även jag då.

Men jag saknar mina barn så det gör ont i hela mig , jag måste påminna mig om att det är bättre att dom saknar mig under min behandling än att dom inte har en mamma alls. Tänker jag fel då?

För nu är mitt självskade beteende tillbaka , efter 3 månader utan att skära satt jag där igen :/


I allafall , mina samtalskontaker ringer mig varannan dag för att kolla upp mig och jag har stått på kö till gästhuset i ett par dagar. För jag vill verkligen INTE bli inlagd på avdelning. Idag ringde min samtalskontakt och jag har fått en plats på GH från och med i morgon efter kl 15. Jag vill dit samtidigt som jag inte vill...jag vill vara hemma! Jag vill må bra och vara hemma med mig familj , jag saknar Maria som var förrut

Men hjälpen jag behöver får jag , , bara jag är villig att ta emot den. Mina samtalskontakter gör verkligen ALLT för att jag ska få den vård som behövs

Likes

Comments

...

When I'm falling apart
Your arms are always open wide
And you're quick to forgive
When I make a mistake
You love me in the blink of an eye


Nåt som precis slog mig är hur lite jag minns. Hur dåligt mitt minne blir utav min sjukdom. Loggar in på Facebook och ser att det är gjort ett inlägg i en grupp jag är med i.

Löjligt , men det frågades om ett recept på en tårta som visst var väldigt god. Jag minns inte ens att vi åt tårta *suck*

Jag är så less på denna skitsjukdom. Trött på hur diagnoserna hopar sig och hur mina mediciner inte passar ihop.

Fattar ni hur jobbigt det är att inte orka vara mamma...att inte orka vara fru.

Och alla som "känner mig" .... Ni känner inte mig , jag känner inte ens mig. Jag har ingen aning om vem jag är

Likes

Comments

Hur många gånger orkar man rasa ihop egentligen? Och nu menar jag faktiskt både psykiskt och fysiskt. Min epilepsi är helt galen just nu , jag har anfall lite då och då. Skrämmer livet av mina barn , eller , nja , Alexander är rätt van nu :( I alla fall , jag kan närsomhelst rasa ihop. Vilket gör det ångestladdat att göra i princip ALLT. Gå utanför dörren som alltid varit jobbigt är ju ännu värre nu.


När kommer nästa kramp liksom?!

När blir livet normalt igen?

När jag har ångest för att få ångest ger mig ångest


Jag har klarat av ett telefonsamtal idag , med neurologen. Blev inte mycket klokare av det. Men såhär kan jag inte ha det tyckte hon. Hon rådfrågade sina kollegor och ringde upp mig igen en stund senare. Så en läkare ska ringa upp mig i morgon omkring kl 12. Så ännu mer telefontid..ÅNGEST! Har även tid med Eva & Annbritt imorgon kl 13. Ger mig också ångest! Nu ger jag mig för idag.


Likes

Comments

Om jag nu varit så snäll att jag får en 40!!!års present. Jag fyller 40! Minns ju när jag var tonåring och tyckte att alla som var 40 var galet gamla. Och nu är jag där själv .


Överst på min lista är en Hemnesbyrå , en vit. Skulle passa som ett smäck i våran hall



Sen så är det sånna lampor ,3 stycken


Känner att det lite upprepningar från ett annat inlägg , men jag skriver vad jag vill helt enkelt , min blogg inte nån annans.Nån av dessa...eller kanske båda två. Men mest vill jag nog ha

Cacharel Noa Eau de Toilette 100ml Sprej

...eller

Ariana Grande Sweet Like Candy EdP 100ml

...tusan jag kan inte bestämma mig



Sen så önskar jag mig assietter i glas , Ni vet sånna man äter efterrätt på , Tårta kladdkaka eller whatever.

Tallrikar som ryms i diskmaskinen så vi kan sluta äta på assietter!

Likes

Comments

När man vet att man kan vara samtalsämnet vid morgonkaffet eller vid besök hos vänner , familj eller på öppna förskolan.

Nej jag är inte galen , jag har bipolär typ 2 och mitt humör svänger lika kraftigt som höstvindarna , jag kan orka spendera en kväll med goda vänner , skratta och vara glad. , , , och få dåligt samvete för att jag skrattade. Då spelar det ingen roll om det är över ett glas vin eller bara ett snabbt prat på Ica. Alltså må DÅLIGT för att jag en stund visar glädje. Depression , Bipolär , PTSD , Ångest är inte att vara ledsen hela tiden. Vi ligger inte och gråter hela tiden , vi njuter av livet också. Jag hoppar studsmatta med mina barn , vi går till lekparken eller går till badhuset. Men dagen efter en utflykt är det inte säkert att jag tar mig ur sängen , det är priset jag får betala. Då kan det komma en vecka då jag inte fungerar alls. Lagar ingen mat , äter inget , hämtar inte posten , duschar inte....jag slutar att fungera enkelt.

Värdelös , inte nog bra , ser inte nog bra ut , jämför mig med andra hela tiden. "hon lagar säkert bättre och godare mat än jag" "hon städar och har fint hemma hela tiden" "deras barn är ju perfekta" Åtminstone det man ser på facebook eller Instagram. "hon är smalare än jag" Det är ju faktiskt inte bara vi tjejer som känner oss styrda av de perfekta bilderna i all media. Smala och vackra i vackra kläder eller knappt nåra kläder alls.

Det blir ju även männen som tycker det är så en kvinna ska se ut , det är det som är normalt. Alla är olika , men alla är inte lika mycket värda. Vem vill inte ha en attraktiv partner liksom? Nu har vi ju alla olika smak och personligheten spelar såklart roll. Men det finns fina och ful människor , så är det bara. Och JAG har alltid känt mig som den fula ankungen. I klasserna jag gått i , i kompisgängen , i familjen. Mina systrar drog vinstlotterna och jag niten.

Och tillbaka till dom snygga barnen.Shit! vackra kort får jag aldrig på mina barn. Sen så Avskyr jag att vara i köket med dom. Jag HATAR att baka med mina barn , och så är det bara. Ett par pepparkakor till Lucia blir det nog. Och dom bränner jag i ugnen. Köpta Pepparkakor är godast! Ni vet som i rund genomskinlig burk och vitt lock. Mumsiga goda hjärtan. Hemmagjorda nej tack , dom bakar jag med barnen för att stämningens skull...och för degen! Det är ju försvinnande god.Ja just ja , om snygga bilder och att man ska ha ett snyggt "flöda" på instagram. På mig och min man finns det nog inga bilder alls . Har försökt men vi ser bara knäppa ut. Vi har inte ens en inramad förstoring på oss på vår bröllopsdag. För jag HATAR hur jag såg ut. Kände mig inte vacker på ett enda sätt. Usch så jag såg ut..Jag hatar fortfarande hur jag ser ut. Man blir inte lyckligare bara för att man är smalare! Mycket blir lättare , men man får annat man måste börja jobba med..

Jag och min man har aldrig duschat tillsammans och vi har varit tillsammans i snart 8 år , aldrig tagit ett varmt skumbad eller bastat nakna tillsammans. Jag har alltid kläder på mig när jag sover , även när annat händer...ja ni vet. T shirt och BH alltid på. Skulle han se mig lämnar han mig , det är jag 100% säker på. Det är jobbiga saker att tänka på hela tiden

Och sen har vi mitt typ hemliga Instagramkonto , där jag vill kunna skriva av mig av mina hemska tankar , samt lägga ut bilder på när allt bara känns skit. Dela med mig , öka förståelse för psykisk ohälsa. . Anledningen att jag vill ha det hemligt är för att mina barn INTE ska se det jag lägger ut. Men tydligen verkar det komma fram till dom ändå. Så vad göra?! För det första har jag tagit bort alla jag inte vet vilka det är. Det är så himla trist bara , ska jag måste ta bort er allihopa? För börja om från början vill jag inte. Jag vill kunna gå tillbaka i tiden och se hur allt var just då.

Man börjar ju undra om folk bara läser för att dom är nyfikna och vill ett samtalsämne när dom dricker kaffe eller om dom bryr sig på riktigt. Jag har bett lika lite om att få den har sjukdomen som en som fått cancer. Det är ju inte säkert att jag överlever heller.

Jag VILL inte dö , men tanken på döden finns alltid där.men inte att jag vill dö , utan för att jag vill vila. Inte ens tystnaden är tyst längre. Jag hör ALLT. Vinden ut , regnet , bilar , barn som leker , hör studset från studsmattan , klickande från en dator eller dosan från ett Tvspel , för att inte tala om själva Tvspelet , konsollen alltså. Den låter den också , som ett svagt blåsande.. Klockor som tickar , tvättmaskinen i källaren , garageporten , en toalett som spolar , listan kan göras lång


Nu ska jag inte babbla mer , t om jag är less på mitt skrivande just nu , och på tangenterna som låter låter och låter

Natt natt på er

Kram



Likes

Comments