Idag har varit en jobbig dag. Tanken var att jag skulle sälja på bakluckeloppis idag, men ställde in det för demostrationerna i stan. Var lite rädd för att det skulle bara oroligheter i slottsskogen också. Åkte tidigt imorse och lämnade tillbaka bilen som jag fått låna, passade på att handla också. Fick i alla fall gjort mat och ätit. För övrigt har jag kollat på tv 4 play på hur demostrationerna inne i stan vart. Helt plötsligt från ingen stans kom saknaden över mig och började mala sönder mig.. Saknaden som maler sönder mig inifrån kommer allt mer sällan, men när den kommer kommer den med sådan enorm kraft. Det är nog så att jag haft mycket omkring mig det sista, både jobbiga och bra saker. Har nog varit en fiolsträng länge nu. Livet går upp och ner fortfarande, men har oftast kännts hyffsat bra och framför allt spännande. Har ju börjat våga satsa på mig själv och mitt liv mer och mer. Har börjat att släppa in istället för att skjuta bort.

Hoppas att den här jobbiga känslan släpper snart. Med lite andningshjälp och försöka vända tankarna igen så går det nog!





Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Måste säga att det var länge sedan jag hade en så härlig dag som jag hade igår, Jag åkte hem till en kompis på en fika. När vi satt och fikade kom vi på att vi skulle åka ut till havet. Sagt och gjort, Vi klättrade på klipporna och tog en massa roliga kort och fjantade oss, det var så härligt att skratta så att man nästa fick magknip. Det var mörka moln och vi trodde att himlen skulle öppna sig när som helst, men vi klarade oss. Det känns så härligt att man kan känna sådan glädje igen och att livet känns härligt.

Idag har det inte blivit många knop gjorda, grejat hemma och gått runt i pyjamasen nästa hela dagen. så himla gott och göra det ibland utan några som helst måsten.

Börjat känna en pirrande känsla inom mig, o börjat bli nyfiken och är spänd på hur allt kommer att sluta. Men det är väl så att det är mycket upp till mig och vad jag styr det hän.

Men nu är det kudden som ska kramas, arbetsdag imorgon.

Likes

Comments

Mycket känslor inom mig just nu. Det bästa av allt är att det är mest bra känslor. För drygt 4 år sedan läste jag psykologi och satt med sista min sista inlämningsuppgift, när hela livet rasade samman. Nu sitter jag och ser tillbaka på dem sista 4 åren och vad jag gått igenom. Äntligen har jag slutfört psykologikursen och är så glad över att ha klarat av den. Det har varit många tankar som snurrat runt i huvudet, både bra och dåliga. Såren har mer eller mindre läkt så pass mycket att jag klarat av att ta mig vidare i livet. Har börjat trivas med livet igen, Mitt hem har blivit min borg, en borg som är mer eller mindre helt förändrad. Efter att ha kravlat mig upp från det enormt djupa mörker som jag befunnit mig i känns livet bra igen, visst får jag min dalar där tankarna yr. Men jag har lärt mig att hantera dem. Jag har börjat känna att jag vill börja träffa någon igen, måste säga att jag är livrädd, för sveket och såraen satte djupa spår inom mig. Men jag känner att jag måste övervinna den rädslan,

Jag har helt underbara vänner och familj och psykologen som jag pratat och bollat med har gett resultat.

Men nu ska jag blicka framåt och bara släppa fram dem härliga känslorna som vill sippra ut.

Likes

Comments

Sitter här ute på landet och är hundvakt. Det är tyst och stilla. Det ger utrymme till att tankarna får flöda fritt. Det har varit en tung period drygt 1 och en halv månad. Jobbigast var årsdagen då jag inte fick ledigt. Den dagen mådde jag pyton och klarade dagen tack vare underbara kollegor och lugnande tabletter. Men kan ju redan säga att nästa år tänker jag inte be om ledigt, kommer att sjukskriva mig.

Har dem sista veckorna renoverat köket och röjt bland allt skräp man samlat på sig. Har både slängt och skänkt bort både kläder och möbler. Har hittat massor med saker som fått mig att må både dåligt och bra. Det har pendlat en hel del. Har också förstått att det finns en hel del halvöppna sår kvar som måste vårdas så att dem läker helt. Samtidigt när jag blickar bakåt fattar jag inte ens själv hur jag klarat av att överleva. Förstår inte att en del människor kan vara så fruktansvärt elaka och att dem helt saknar samvete. Tänker på vad en vän till mig sa härom kvällen. "Hon sa att hon var så himla glad att jag lyckats ta steget från svinen utan samvete. Dem som medvetet skadade mig när jag hade behövt omtanke". Det jag gått igenom har verkligen visat mig vad människor går för.

Nu får det varafärdigställt för denna gång.

Är så glad att jag äntligen har hittat en ram som passar till och rama in min dotters löparskor. Blev jättenöjd. Köket kommer jag garanterat att bli nöjd med. Kommer bli ett helt nytt kök och nya köksmöbler. Har varit jättegott att ha haft köksrenovering en att tänka på den senaste tiden det har hjälpt mig mycket i dem mörka stunderna.

Men nu får det bli en promenad med hunden.


Likes

Comments

Sitter här och tänker tillbaka på dem sista 4 åren, Idag klarar jag av att tänka på min älskade dotter med glädje. Saknar henne enormt mycket, men saknaden gör inte lika ont längre. Träffade på en gammal granne igår på bussen och vi började prata. Vi pratade om allt och inget, märkte att hon kände sig lite besvärad och att det var något hon ville säga, tillslut kom det. Hon sa att detta med din dotter är fruktansvärt och hon beklagade, men det som jag reagerade på var att hon berättade att hennes son hade blivit väldigt ledsen och att han hade börjat tänka om i livet. Han var tidigare ett så kallat problembarn och höll på med massa skit, men det hon sa att min dotters bortgång hade fått honom att tänka om. Idag är han en skötsam familjefar. Det känns alltid bra inom mig när jag hör att min dotters bortgång har fört med sig något bra. 

Numera känner jag att jag har börjat få tillbaka livsglädjen och börjat leva upp igen.. Har börjat umgås med många gamla och nygamla och en del helt nya vänner. Känner mer och mer att jag har börjat känna att saker och ting är roligt. Har ju snart varit rökfri i 1,5 år och fått tillbaka min vikt och lite till, börjat träna och äntligen fått tummen ur och börjat fixa köket, hämtade färg igår och nästa vecka kommer dem och mäter skåpluckor och bänkar i köket. Förhoppningen är att det ska bli klart innan semestern,. Får väl ta före och efterbilder. 

Tänk att det kan bli en sådan underbar känsla av att man börjat känna livslust igen. 


Likes

Comments

Sitter här ikväll och bara känner hur bra jag mår, en sådan underbar känsla. Länge sedan jag känt så här, just nu händer det jättemycket i mitt liv, massor av positiva saker. Börjar närma mig mina drömmars mål med stormsteg. För ett halvår sedan trodde jag aldrig att jag skulle stå så här stabilt som jag gör idag. Men gud vad jag har kämpat för att komma hit. Förstår inte riktigt själv var jag hittat modet att göra dem val som jag gjort på senare tid. Jag är livrädd hela tiden, men jag har gett mig fan på att följa vägen jag valt. Vägen ser ljus och behaglig ut och jag hoppas innerligt att den kommer att vara det i fortsättningen också.

Jag har många underbara, trevliga stunder att se framemot med både vänner och familj. och Jag har börjat få en hel del struktur på livet.

Tänker mycket på en eftermiddag när jag stod på vagnen på väg hem och kom på mig själv hur jag log., mitt leende spred sådan värme inom mig. Jag stod och tänkte för mig själv att den här känslan av värme vill jag fortsätta att ha. Nu börjar ju julen närma sig och jag känner lite glädje inför julen, en glädje som jag inte känt på länge.

Likes

Comments

Visst är det så! Man lär sig att lyssna på tystnaden mellan orden och man lär sig läsa texten mellan raderna. Där gömmer sig sanningen, sanningen som talar till dig tyst. Sanningen om saxen som låg där framför dig så länge, men du inte såg att den låg där och väntade på att du skulle klippa bandet! Bandet som innehöll sårande ord och djupa besvikelser och en stor skopa falskhet. Men jag tackar för att jag fick lära mig lyssna på tystnaden och läsa mellan raderna 

och se sanningen. En sann äkta vän lägger inte fram saxen!

Likes

Comments

Ja den senaste vecka har det hänt mycket. Känns som jag inte hinner riktigt med i svängarna. I onsdags blev jag klar med en kurs och känner mig nöjd med den. I torsdag hände mycket, jobbade några timmar, var hos psykologen och skulle egentligen gått på en föreläsning på kvällen. Men fick vara med dem små liven för att det kom ett nytt underverk på kvällen. En underbar liten flicka. Något som gläder mig otroligt mycket är att den lilla ska få sin fasters namn som andra namn.

I torsdags när jag var hos psykologen tyckte hon att jag skulle jobba med belöning, ge mig själv belöning när mår bra eller när jag lyckats vända jobbiga dagar. Känns väldigt bra att gå hos henne även att det tar sådan energi, men jag känner att jag måste lära mig att leva med min förlust och tomheten den innebär. Har varit något piggare dem senaste dagarna, men det är skitsvårt att komma upp ur sängen på morgonen. Varenda kroppsdel skriker om att den inte orkar gå upp, men jag tvingar mig själv att gå upp. Men nätterna är jobbiga, vaknar gång på gång.

I lördags var det suicidpreventiva dagen och jag var i domkyrkan och lyssnade på Jan Nordström, vilken värme som gick rätt in i hjärtat. Sedan var det ljuständning för alla dem som inte orkade leva längre. .

Idag började en ny kurs, psykiatri. och den kommer och bli riktigt tung kände jag redan idag. Men jag måste fixa detta.

Just nu är schemat ganska späckat och har en hel del planer och det blir till att jobba mycket med mig själv och mitt mående. Igår var jag på den årliga kontrollen och nästa vecka får jag provsvaren, Hann med en sväng till son och fick gosat med lillflickan en stund. Fick gjort mycket här hemma också och det känns väldigt skönt.

På vägen hem idag köpte jag en glass och gick och satte mig hos min dotter och fick rensat lite i tankarna. Och dagens belöning fick bli en liten kaka och en go kopp kaffe när jag väl kom hem. Och resten av kvällen blir det soffhäng!

Likes

Comments

​Det bubblar och yr inom mig. Alla känslor blandas ihop och allt gör så ont. Vissa stunder vet jag inte vart jag ska ta vägen. Undrar ofta hur min dotter egentligen mådde. Dem berg och dalbanorna som jag har haft och har gör så fruktansvärt ont, och då tänker jag på min dotter som måste ha haft ännu värre berg och dalbanor. Men kan det göra mer ont än det gör. Tänk om man ändå kunde operera bort smärtan man bär i själen, tänk om man kunde operera bort tomrummet som finns i hjärtat. Varför ska livet vara så orättvist. Varför är en del människor onda och en del omtänksamma och empatiska. Varför är livet så tungt och svårt. Är det så att alla människor går runt med en mask och försöker få livet att se ut som att det är ett lyckligt liv. Varför mår så många psykiskt dåligt och försöker göra allt för att dölja det. Varför är det så tabu. Det finns så många varför som man aldrig kommer att få svar på. Undra om människor någonsin kommer att våga prata helt öppet om psykiskt mående. 

Sista tiden har jag bara känt en tung klump i bröstet men ändå försökt kämpa mig vidare. Imorgon blir det ett besök hos psykologen och på kvällen ska jag på en föreläsning. Hoppas den föreläsningen ger mig något som jag kan ta till mig och spinna på. Ska i alla fall bli spännande. 


Likes

Comments

​Har haft en jättetung dag, känner mig som en tickande bomb. Känner riktigt hur det pulserar inom mig. Tar mig fram dag för dag och kämpar. Mycket känslor som kommit upp till ytan sen jag började gå hos psykologen igen. 

Efter att jag tänkt fram och tillbaka ett tag så har jag bestämt mig för att ta bort en person ur mitt liv. Egentligen vill jag inte göra det, men jag måste för att personen inte är bra för mig och mitt mående. Det gör fruktansvärt ont inom mig. Men för att kunna gå vidare i min egna sorg och saknad så måste jag. 

Jag måste bli hel igen, jag klarar inte av att vara så här söndrig längre. I drygt 3 år har livet varit så enormt tungt och ohanterbart. Känner att det är min tur att få min uppmärksamhet och lägga all energi på mig själv. Måste bli av med den bubblande ångesten som håller på att äta upp mig inifrån. Jag vaknar varje morgon och hoppas att jag ska hålla ihop hela dagen. Jag är livrädd för att rasa. Rädslan för att rasa fick mig att börja gå hos psykolog. 

Ibland får jag för mig att jag är på väg in i väggen, eller kan sorgen och saknaden ställa till med en sån enorm trötthet. Ja vad vet jag. Men nu börjar det bli dags för date med John Blund.

Likes

Comments