View tracker

Sitter här ikväll och bara känner hur bra jag mår, en sådan underbar känsla. Länge sedan jag känt så här, just nu händer det jättemycket i mitt liv, massor av positiva saker. Börjar närma mig mina drömmars mål med stormsteg. För ett halvår sedan trodde jag aldrig att jag skulle stå så här stabilt som jag gör idag. Men gud vad jag har kämpat för att komma hit. Förstår inte riktigt själv var jag hittat modet att göra dem val som jag gjort på senare tid. Jag är livrädd hela tiden, men jag har gett mig fan på att följa vägen jag valt. Vägen ser ljus och behaglig ut och jag hoppas innerligt att den kommer att vara det i fortsättningen också.

Jag har många underbara, trevliga stunder att se framemot med både vänner och familj. och Jag har börjat få en hel del struktur på livet.

Tänker mycket på en eftermiddag när jag stod på vagnen på väg hem och kom på mig själv hur jag log., mitt leende spred sådan värme inom mig. Jag stod och tänkte för mig själv att den här känslan av värme vill jag fortsätta att ha. Nu börjar ju julen närma sig och jag känner lite glädje inför julen, en glädje som jag inte känt på länge.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Visst är det så! Man lär sig att lyssna på tystnaden mellan orden och man lär sig läsa texten mellan raderna. Där gömmer sig sanningen, sanningen som talar till dig tyst. Sanningen om saxen som låg där framför dig så länge, men du inte såg att den låg där och väntade på att du skulle klippa bandet! Bandet som innehöll sårande ord och djupa besvikelser och en stor skopa falskhet. Men jag tackar för att jag fick lära mig lyssna på tystnaden och läsa mellan raderna 

och se sanningen. En sann äkta vän lägger inte fram saxen!

Likes

Comments

View tracker

Ja den senaste vecka har det hänt mycket. Känns som jag inte hinner riktigt med i svängarna. I onsdags blev jag klar med en kurs och känner mig nöjd med den. I torsdag hände mycket, jobbade några timmar, var hos psykologen och skulle egentligen gått på en föreläsning på kvällen. Men fick vara med dem små liven för att det kom ett nytt underverk på kvällen. En underbar liten flicka. Något som gläder mig otroligt mycket är att den lilla ska få sin fasters namn som andra namn.

I torsdags när jag var hos psykologen tyckte hon att jag skulle jobba med belöning, ge mig själv belöning när mår bra eller när jag lyckats vända jobbiga dagar. Känns väldigt bra att gå hos henne även att det tar sådan energi, men jag känner att jag måste lära mig att leva med min förlust och tomheten den innebär. Har varit något piggare dem senaste dagarna, men det är skitsvårt att komma upp ur sängen på morgonen. Varenda kroppsdel skriker om att den inte orkar gå upp, men jag tvingar mig själv att gå upp. Men nätterna är jobbiga, vaknar gång på gång.

I lördags var det suicidpreventiva dagen och jag var i domkyrkan och lyssnade på Jan Nordström, vilken värme som gick rätt in i hjärtat. Sedan var det ljuständning för alla dem som inte orkade leva längre. .

Idag började en ny kurs, psykiatri. och den kommer och bli riktigt tung kände jag redan idag. Men jag måste fixa detta.

Just nu är schemat ganska späckat och har en hel del planer och det blir till att jobba mycket med mig själv och mitt mående. Igår var jag på den årliga kontrollen och nästa vecka får jag provsvaren, Hann med en sväng till son och fick gosat med lillflickan en stund. Fick gjort mycket här hemma också och det känns väldigt skönt.

På vägen hem idag köpte jag en glass och gick och satte mig hos min dotter och fick rensat lite i tankarna. Och dagens belöning fick bli en liten kaka och en go kopp kaffe när jag väl kom hem. Och resten av kvällen blir det soffhäng!

Likes

Comments

​Det bubblar och yr inom mig. Alla känslor blandas ihop och allt gör så ont. Vissa stunder vet jag inte vart jag ska ta vägen. Undrar ofta hur min dotter egentligen mådde. Dem berg och dalbanorna som jag har haft och har gör så fruktansvärt ont, och då tänker jag på min dotter som måste ha haft ännu värre berg och dalbanor. Men kan det göra mer ont än det gör. Tänk om man ändå kunde operera bort smärtan man bär i själen, tänk om man kunde operera bort tomrummet som finns i hjärtat. Varför ska livet vara så orättvist. Varför är en del människor onda och en del omtänksamma och empatiska. Varför är livet så tungt och svårt. Är det så att alla människor går runt med en mask och försöker få livet att se ut som att det är ett lyckligt liv. Varför mår så många psykiskt dåligt och försöker göra allt för att dölja det. Varför är det så tabu. Det finns så många varför som man aldrig kommer att få svar på. Undra om människor någonsin kommer att våga prata helt öppet om psykiskt mående. 

Sista tiden har jag bara känt en tung klump i bröstet men ändå försökt kämpa mig vidare. Imorgon blir det ett besök hos psykologen och på kvällen ska jag på en föreläsning. Hoppas den föreläsningen ger mig något som jag kan ta till mig och spinna på. Ska i alla fall bli spännande. 


Likes

Comments

​Har haft en jättetung dag, känner mig som en tickande bomb. Känner riktigt hur det pulserar inom mig. Tar mig fram dag för dag och kämpar. Mycket känslor som kommit upp till ytan sen jag började gå hos psykologen igen. 

Efter att jag tänkt fram och tillbaka ett tag så har jag bestämt mig för att ta bort en person ur mitt liv. Egentligen vill jag inte göra det, men jag måste för att personen inte är bra för mig och mitt mående. Det gör fruktansvärt ont inom mig. Men för att kunna gå vidare i min egna sorg och saknad så måste jag. 

Jag måste bli hel igen, jag klarar inte av att vara så här söndrig längre. I drygt 3 år har livet varit så enormt tungt och ohanterbart. Känner att det är min tur att få min uppmärksamhet och lägga all energi på mig själv. Måste bli av med den bubblande ångesten som håller på att äta upp mig inifrån. Jag vaknar varje morgon och hoppas att jag ska hålla ihop hela dagen. Jag är livrädd för att rasa. Rädslan för att rasa fick mig att börja gå hos psykolog. 

Ibland får jag för mig att jag är på väg in i väggen, eller kan sorgen och saknaden ställa till med en sån enorm trötthet. Ja vad vet jag. Men nu börjar det bli dags för date med John Blund.

Likes

Comments

Just nu gör jag allt annat än det jag ska. Ska egentligen plugga, men motivationen är lika med noll. Många tankar som irrar runt. Tänkt mycket på en kär vän som mår dåligt och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Kan nog inte göra så mycket mer än och finnas till, mår ju inte så bra själv heller. Sover inget vidare, drömmer mycket. På torsdag blir det samtal igen och det ser jag framemot även att jag sist var helt slut när jag väl kom hem. Men antar att jag är nog i väldigt stort behov av det. Så jävla sjukt att livet inte kan gå vidare, utan att man ska börja om på ett helt nytt liv. Pratade med min son härom dagen och vi sa båda två att våran kedja har brutits, en länk har gått av och vi måste försöka få ihop länken igen på något sätt, det fattas ju en del i länken, en ögla. Helt sanslöst att en så samman svetsad länk kan gå av. Men så är det, spelar ingen roll hur sammansvetsat det än är, så kan kedjan brista och går inte att laga. Man måste börja skapa en ny kedja. 


Likes

Comments

En del dagar känns som att man bara vill skrika rätt ut, Och idag är en sådan dag. Känns som att det bara bubblar inom mig, bubblorna vill ut, men jag vet inte hur. Har sån ångest, men kan inte ta på vad det beror på. Känns som det är lite mycket nu. Imorgon ska jag börja plugga igen, och på torsdag ska jag till psykologen, sen är det jobb och plugg som avlöser varandra. Mycket tankar som jag egentligen vill dela med mig av, men jag kan inte.

Tänker mycket på hur ensam man egentligen känner sig, även att man har så många underbara människor runt sig. Man känner att man står vid kanten av tomrummet och är på väg att falla ner. Men jag vill inte falla ner där, för där finns inget. Det är bara tomt, helt jäkla tomt. Tänk om man ändå kunde fulla tomrummet med något, Vad som helst. Men det går inte att fylla, det finns en osynlig hinna som sätter stopp. Försöker man så studsar det bara upp igen.

Tänker på tomrummet som bara jag kan se och känna, tomrummet som gör så fruktansvärt ont. Att ett tomrum kan göra så ont. ett livlöst tomrum där det enda som finns är saknad och sorg.

Tänk om man kunde dela med sig av tomrummet, men det går inte för den är osynlig och finns inom mig. Men ändå ger mig sådan smärta. En smärta som får mig okoncentrerad och har svårt att sätta fokus på livet.

Men masken den sitter där och döljer all smärta, du ler och du skrattar och gör allt som förväntas av dig. Men inombords brinner du.

Tänk om jag kunde ta spaden och gruset och täppa igen hålet och plantera något vackert som får bort smärtan som brinner.

Likes

Comments

Ja då var söndagen här igen och mitt mående går upp och ner. Jag andas och andas och andas igen. Den där förbaskade klumpen vill inte lämna mig ifred. Men nu är det bara några dagar kvar tills jag ska till psykologen. Herre gud, jag fixar inte stress längre, jag fixar inte motgångar. Ibland känns det som att jag inte fixar något. Det sticker till inom mig gång på gång och jag klarar inte av att hantera det längre. Jag är så fruktansvärt trött på denna gnagande oro som intagit min kropp och kryper runt som miljader av små kryp. Och när dessa små kryp greppar tag i tankarna så vet jag inte riktigt hur jag ska klara av att jag bort dem. 

Känner att jag skulle behöva börja med hemtentan, men jag finner ingen ro. Ibland känns det som att jag vill hoppa av plugget, men då blir jag fast där jag är. och det vill jag inte. Just nu har jag bara lust att krypa ner under täcket och bara låta tårarna komma. Varför kan inte livet bara få bli bra och kännas bra. 

Likes

Comments

Du har slutat räkna minuterna, timmarna, dagarna, veckorna och månaderna. Du har börjat räkan åren. Åren som bara flyger fram och du ser bakåt hur det ena året efter det andra har gått. Du kan känna känslan du kände inom dig när alla minuterna, timmarna, dagarna, veckorna och månaderna gick och du kämpade i djupet av stormen: Stormen som avtagit mer och mer. Du kan känna känslan av frustrationen och sorgen och saknaden tog all din energi. Du kan fortfarande känna skuldkänslan av att du var arg på ditt barn, ditt barn som inte orkade kämpa, barnet som inte fick den vård som hon skulle behövt så väl. Du var arg på vården som inte gjorde något. Du var arg på dig själv för att du inte kunde rädda ditt barn. Du var arg på din sjuka Mamma som inte fanns för dig när du som mest behövde hennes famn att krypa in i.

Idag sitter man här och har fortfarande en del skuldkänslor inom sig och har fortfarande ganska svårt att hantera stormarna som kommer även att stormarna har avtagit i styrka, så kommer dem över mig ibland ändå. Men när dem kommer gör dem så förbaskat ont. Dem trasar sönder mig mer och mer.

Konstig nog när det blåser mycket och det riktigt susar i träden så tänker jag extra mycket på min dotter. 

Nu har jag bestämt mig för att ge vården en chans till och se om dem kan hjälpa mig att komma upp på fötter och lära mig att hantera stormarna. Har ganska stora förhoppningar denna gången. Fick en tid fort. Hade redan fått kommit dit i onsdags, eller igår förmiddag, men kunde ju inte eftersom jag jobbade. Men ska dit på torsdag och får snällt bita ihop tills dess.


Men imorgon hoppar jag in och jobbar extra några timmar och sen ska jag iväg och få den bästa antidepp medicin som finns. Ska träffa mina älskade barnbarn.

Likes

Comments

Tiden den bara springer iväg, för varje sekund, minut och timme blir vi äldre och äldre. Vi går igenom saker som sätter spår inom oss. Sorgliga och glada. Vad det än må var så andas vi fortfarande och går vidare i livet. Sorgerna måste vi lära oss att leva med och glädjen lägger vi i minnesbanken.

Det har gått över 3 år sedan jag hamnade i min mardröm, mardrömmen som jag vill ut ur. Jag har haft psykolog kontakt tidigare som inte gav mig något, kändes bara att den psykologen inte klarade av min situation. Jag har haft kontakt med en psykriatiker som bara ville att jag skulle jobba så mycket som möjligtt och äta antidepp medicin. Men nu har allt hunnit ikapp mig igen och jag känner att jag inte klarar av att hantera det längre och att jag inte klarar av att koncentrera mig på det jag ska och behöver koncentrera mig på. Så nu ska jag ge det en chans till och har beställt en tid hos psykolog. Hoppas innerligt att det går bra denna gång och att dem kan hjälpa mig att gå vidare och att jag ska lära mig att hantera allt. Har ju så fruktansvärt mycket tankar i huvudet och är alltid så jäkla trött. Får nog göra som min bror sa att jag ska göra en genomgång kroppsligt också. Man vet ju inte, tröttheten kan ju vara annat också än bara psykiskt.

​Tog en härlig promenad igår i det underbara vädret. Passade på att köpa lite fina rosor som lite värme och tröst. Så härligt med dem orange som lyser upp och bryter av lite. en färgklick mitt i alltihopa. 

Men nu ska jag försöka komma igång och fixa lite innan det är dags att bege sig till jobbet. 

Likes

Comments