View tracker

Hejsan allihopa, nu har jag inte bloggat på ett tag, men hoppas på att komma igång igen.


Det är så mycket som har hänt sedan sist, Menja kan börja med att berätta att i fredags så tog jag studenten efter 5 års kämpade haha. Som få av er redan vet så har jag pluggat vård och omsorg tidigare och sedan bytt till Estet. Men nu är jag påväg mot universitet, jobb eller komvux. Musiken kommer alltid lika mig nära hjärtat å jag vill verkligen fortsätta kämpa, mitt mål var att flytta till antingen London eller USA för att plugga musik, men nu tyvärr så får det vänta. Då musiken kräver mer tid än vad jag har just nu och även pengarna som inte finns tillgängliga just nu. Att gå till en sångpedagog och dansa kommer jag att göra på sidan av pluggandet till barnmorska och även jobbet. Så att jag ändå kan hålla musiken levande under tiden, Ni som håller koll på min fb, insta och youtube kanal kan ju se efter om det kommer något nytt om musiken, å ni andra, gå in å kika. Men nu till det som jag egentligen ville dela med mig av ifrån början.....


Är kärlek verkligen överskattat?

Som ni läsare jag haft sen tidigare kanske har märkt, har jag skrivit ganska mycket om mitt ex, som jag egentligen aldrig hade så starka känslor för. Problemet just nu är att jag har blivit kär för första gången på riktigt vilket jag aldrig trodde skulle hända. Att jag som är en rätt så känslokall människa skulle känna något så starkt för en annan människa som är den rena motsatsen till vad jag gillar i en kille, hahah. Att jag skulle bli blödig, vilja ha romantik och klara av att se romantiska filmer utan att få ont i hjärtat för dem gör bort sig så mycket. Det kunde jag aldrig tro!! Problemet med mig är att jag vill inte känna såhära för någon, jag vill inte vara kär, då det alltid slutar i tårar, Det roligaste av allt är att kille jag gillar, gillar mig men gillar även en annan tjej. Å jag kan inte förstå hur man kan känslor för två tjejer samtidigt. Det låter helt sjukt i mina öron. Menmen, killar kan vara lite knasiga ibland, speciellt då kille jag gillar är 17 å jag är 21. Det är en stor ålderskillnd som jag egentligen känner inte passar ihop. För vi vetju att många killar i den åldern är fortfarande väldigt omogna.Speciellt när personen i fråga är helt bipolär i sitt sätt att vara. Att ändra sig konstant för att han inte vet hur han vill ha det. Vilket kanske inte var det bästa att falla för heller. Jag vet dock inte hur jag ska göra då jag aldrig varit i denna sits förut! Sen att ens så kallade bästa vän ber en att göra saker å säga saker åt den kille som inte är jag. Vilket även har lett till att han har börjat ta avstånd. Förväntar man sig för mycket utav kärlek? Att det är som en sagovärld ungefär? Jag vet inte då jag är så dålig på att våga känna saker för andra killar.Ska man verkligen kämpa för någon som inte verkar vara värd din tid och energi? eller ska man bara släppa det?..... ÅÅhhh det är så himla komplicerat, å jag som har gått å blivit kristen mitt opp i allt också, hur ska detta gå egentligen? Ska man verkligen fortsätta kämpa för någon som är yngre än en själv, eller fortsätta kämpa för någon som är väldigt nonchalant i sitt beteende? Jag är så himla dåligt på detta! Å ett annat problem är att jag vet inte riktigt om jag vill ha ett förhållande fastän jag vill det, men att behöva ljug för sin bästa vän, då hon ändrar sig hela tiden, så det är svårt att kunna kommunicera med henne om detta. Är vi tjejer lika komplicerade som killar egentligen, eller gillar vi att göra saker komplicerade för att slippa ta hand om det senare? Mycket frågor i ett. Har ni några tips så får ni gärna kommentera! Jag kan vara otroligt bra på att ge råd om kärlek, men att förlja dem själv , de kan bli svårt haha. Att stötta bort känslor är jag bra på, men kanske inte är det smartaste när det kommer till kärlek, då det kommer käka upp dig innifrån, jag som själv aldrig har haft problem med att vara ärlig , säga vad jag tycker å göra som jag vill. kanske dags att börja skärpa sig....



Anyways så lovar jag att börja blogga mer, allt ifrån känslor, till musik, till elände osv. xoxo Kimchi

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har helt klart inga problem med att min lillebror inte känner mig så bra å att det är svårt att acceptera nya människor I ens liv. jag har 2 småbröder på 4 å 10 år som jag vuxit upp med som känner mig. Sen har jag 3 stycken syskon ifrån min pappas sida, 2 småsystrar på 14-15 år å en lillebror 17. Det är 10 år sedan som jag träffade mina syskon från pappas sida, men jag åkte hit I somras för att lära känna dem. Mina systrar accepterade mig ifrån början sen lite smått min lillebror, men nu andra gången När jag är kär så är han helt apatiskt emot mig. Han försöker inte ens, det är som att han hatar mig. Det är som en kniv I hjärtat å jag försöker verkligen acceptera det, jag försöker prata å umgås med honom, men han verkligen avskyr mig. Har ni några tips på hur man kan göra för att det ska bli enklare. Jag som ska flytta hit om 8 månader, är rädd för hur det kommer gå. För de är mina syskon å jag älskar dem oavsett vad! Klart som faan att det sårar men jag försöker verkligen hålla huvudet högt! Peace out.

Likes

Comments

View tracker

Nu har jag inte bloggat på år å dar känner jag.

Skolan tar ju faktiskt upp en stor del utav ens liv, speciellt sista året på gymnasiet är hektiskt, det är mycket plugg, nästan inget privatliv förutom gymmet å dansen/musiken som ligger mig nära I hjärtat. Som ni läsare kanske sett I tidigare inlägg så lär jag mig just nu kinesiska och koreanska, för planen var att flytta till korea å plugga musik. Men nu har jag dessvärre fått ögonen på "Tech Music School" I London som har fått mig att ändra mina drömmar. Självklart är planen att studera där å uppnå mina drömmar som sångare! Så denna blogg kommer nu framöver att handla om musiken mest, Självklart ska ni som läsare få ta del utav mitt liv också, men mest musiken. Som ni säkert läst å sätt så är P!nk och Ed Sheeran någon av mina favorit artister, p!nk skriver låtar om de svåra hon har fått genom gå I sitt liv, vilket jag kan relatera till då vi vuxit upp på samma sätt, å Ed för hans låtar även är baserat åå verkliga händerlser men inte så hemska texter. Min dröm är att kunna hjälpa å inspirera människor runt om I världen som fått uppleva så mycket ont som Jag fått uppleva, men ändå kunna hitta styrkan att fortsätta kämpa, pengarna kommer gå till mycket forskning inom svårt sjuka/döende som ska få kunna leva längre och I framtiden bli botade. Jag Vill verkligen att mina texter om mitt liv ska betyda något för omvärlden, att de som har de jobbigt I familjen eller runt om ska kunna finna minsta hopp I vardagen, även fast allt kanske verkar hopplöst. Att de ska kunna finna hopp I mina texter å kanske få den lilla styrkan som finns kvar å göra något stort utav det och kunna förstå att det är inte värt att ge upp. Pink var min inspirations källa under mina svåra år, å Min dröm är att kunma göra samma sak.

För att göra Min historia så kort som möjligt så har jag fått uppleva mycket skit under Min uppväxt, av båda mina föräldrar har Jag blivit misshandlad både  fysiskt och psykiskt, våldtäkter och misshandel under 16 års tid, jag har blivit flyttad till 22 olika behandlingshem och fosterhem, Min pappa är narkoman och sitter just nu inne för de trauma han orsakat mig, Min mamma har en sjukdom som får henne att göra illa sina barn, jag som liten fick ofta ta hand om mina småbröder från mammas sida då hon låg bakfull I sängen flera gånger I veckan. Jag fick stå ut med skit varje dag, även fast jag inte bodde hos Min mamma så var jag hemma på helgerna, jag fick ta emot slag och mobbning. Ibland så tvingade hon mig att se på skräckfilmer som jag var extremt rädd för hon låste hon in mig I en liten garderob Jag hade I mitt rum, drog ur lampan å sa att andarna skulle döda mig, där fick jag oftast sitta I flera dagar, utan mat eller ens få gå på toa då jag fick utöva mina behov I en papperskorg.

Min moster tog hand om mig ofta och det blev tillslut Min mamma, När jag var 14 gick hon bort I cancer å det är den mest smärtsamma tiden I mitt liv, efter det så försökte jag ta mitt egna liv, vilket Jag nästan lyckades med ett fåtal gånger. Men en idag 6 år senare har jag inte lyckats komma över de som hänt I mitt liv. Jag bytte namn och flyttade till en annan stad skaffade nya vänner för att försöka glömma, men såren sitter kvar. Men idag mår jag extremt bra. Lever mitt liv å kämpar för mina drömmar! de som gott igenom något så ont Vill jag hjälpa, ingen ska få uppleva denna smärta å ingen ska känna att de vill dö heller.

Efter allt detta har jag vuxit enormt, fått lära mig ta hand om mig själv, blivit kärleksfull å har mycket empati, men mest av allt jag kommer aldrig höja mina händer mot mina framtida barn, å jag vet att jag är stark nog att kunna nå ditt jag Vill, uppleva mina mål å hjälpa andra hitta sin inte styrkan. På nått sätt är jag glad över de jag genomgått då jag blivit bättre å starkare som person! Kommentera gärna om vad ni tycker om mina inlägg, mina låtar jag skriver och liknande! XOXO Kimberly

Likes

Comments

Oooooj, vad hände lixom?

Jag har suttit å kollat på gamla bilder på mig, å det är extremt sjuk hur man förändras så mycket både kroppen och ansiktet, håret etc. På bara några få år.
Jag är chockad. Saknar tiden på något sätt, man var yngre då å såg bättre ut hahaha xD kul att kolla tillbaka iaf, massor utan nostalgi känslor. om man ändå kunde spola tillbaka lite då å då, för att få uppleva sina bästa minnen om å om igen.

nä nu ska jag lägga mig i sängen å sova haha, har så mycket i skolan med prov, å förveredelser/rep inför våran stora estetshow. har inte ens fått vila på Lovet nu haha. Glad påsk alla vänner.

  • 79 readers

Likes

Comments

Hej, alla läsare, det var ganska längesen jag bloggade. ber så hemskt mycket om ursäkt för det.

Jag sitter just nu på tåget mot min mormor för att fira min 10 åriga lillebror. problemet är bara att de enda jag trivs med är mina bröder. Efter allt hemskt min mamma gjort mot mig så har alla i släktem ställs sig på hennes sida, å jag förstår verkligen inte hur man kan vara så låg, där en kvinna som gjort mig mer illa än att bara misshandla mig. Men ändå står jag alltid ensam, jag blir så less på dem, de ska föreställa mina släktingar. usch, fy å bläääh, är det enda jag kam säga. Hade inte mina bröder funnits så hade jag skitit totalt i dessa människor. jag vet att jag kommer att komma mycket längre i mitt liv eftersom att de drömmar jag har håller på att slå in, men hur mycket skit ska man behöva ta egentligen? jag berättade för både min mormor och mamma att läkarna misstänker att jag har blodcancer, å efter det har båda ignorerat mig å skakat på sina huvuden.

Min moster som gick bort för 5 år sedan har tagit hand om mig sen jag var 2, å älskat å brytt sig som en mamma för mig. hon hade ALDRIG tillåtit detta, hon kämpade ALLTID för mig när min biologiska mamma skickade runt mig som ett paket till olika familjehem och intalade mig att det var mig det som var fel på. Jag saknar min moster så mycket, det är svårt å jobbigt utan henne.

Socialen omhändertog mig för att min mamma skadade mig och gjorde mig sjuk så jag fick bo på sjukhuset. misshandlade mig psykiskt, fysiskt och sexuellt. Men det var fortfarande jag som var problemet. önskar verkligen att jag haft en barndom som inte blibit förstörd, för jag får aldrig tillbaka den tiden. det sitter kvar som skärsår å svider i hjärtat. min mamma har aldrig visat mig kärlek och omtanke, fortfarande inte i dagsläget så jag vet inte hur det känns att vara älskad, å tro mig jag hade gett upp så himla mycket för att ha fått ha vanliga föräldrar tillsammans med mina bröder. å sluppit smärtan som livet givit mig. och att speciellt slippa se ärren på mina armar. å min pappa ska vi inte ens tala om. han har många gånger fått mig att önska att jag var död. Jag har många gånger i mitt liv försökt att avsluta det. och 2 ggr har de fått starta mitt hjärta, å efter den sista gången började jag att kämpa, det var inte enkelt, men det gick framåt. Jag skulle allt visa alla äckliga människor som försgört mitt liv, å det gjorde jag, genom att vara bättre äm dom. Fastän att jag är fri från mina hemska tankar om mig mitt liv så finns fortfarande smärtan kvar, å den försvinner inte å detta jag skrivit nu är inte ens hälften av de hemskheter jag fått vara med om, men en sak är säker, jag kommer ALDRIG ge upp.. Man ska ta hand om dom man älskar.

  • 79 readers

Likes

Comments

Varför kan man aldrig egentligen få höra att man är bra på någonting, det är bara massa skit hela tiden och alla klagar på alla, varför kan man aldrig få höra allt som är bra med en? Inte ens mina vänner är kapabla till att berömma en, när allt jag själv gör är att berömma dom hela tiden. Jag blir så jävla trött på det, jag går ju estet musik i Enköping, å inte ens en lärare kan se till att berömma en, jag har alltid haft ett stort intresse för dans och musik ända sen jag var lite har jag hållt på med både å. Å jag verkligen kämpar och anser själv att jag gör otroligt mycket framsteg då jag alltid haft scenskräck, men jag känner själv att jag blir modigare och modigare, men inte kan säga det till en, så man sitter där å tror att man suger å inte duger ett skit åt någonting, så jag funderar helt ärligt på att byta skola, till något bättre.

Likes

Comments

Hemma hos mamma å har myskväll med mina bröder, kollar på Pippi långstrump å trolltider, det är äkta nostalgi, så himla mysigt! Käkat tacos ikväll å massa cheeez bolls, otroligt dåligt samvete nu eftersom jag varit sjuk i 2 veckor å inte kunnat träna, å nu sitter man å käkar massa godis å skit, haha. Det kommer bli hårdträning hela nästa vecka x))


  • 85 readers

Likes

Comments





Hej alla läsare, nu har jag inte bloggat på jättelänge, men nu är jag tillbaka igen :)



Just nu så är mina känslor ganska så upp å ner, kan börja med att berätta, att den lägenhet jag bodde i tidigare ska nu renoveras efter 50 år, så enligt han som jag hyr lägenheten utav i andra hand hade inte informerat mig om att man skulle flyttat ut förra veckan, för han hade sagt att jag skulle flytta i slutet av December, så medans alla mina grannar redan flyttat ut för 2 veckor sedan så var jag den enda som bodde i hela trappuppgången helt ensam. Lite surt faktiskt, jag otroligt sjuk igår och hade ingen röst överhuvudtaget, var hemma ifrån skolan, å mådde inte bra alls, då kommer han och knackar på att jag måste lämna lägenheten senaste imorgon, så även fast jag var febrig å mådde inge bra så fick jag packa ihop alla saker som jag hade, så fick flyttgubbarna flytta allt medans jag var i skolan idag, men även fast det var lite surt så blev allting bra til slut. :) Nu bor jag i en underbar lägenhet, otroligt stor etta, större än vad jag hade förut iaf och den är inte äcklig någonstans, helt ny x)) Så just nu myser jag in mig å pratar med min underbara vän Lotta på skype. det blir så otroligt mycket finare när man inte har det lite ;)


Till det allra värsta, jag hade en vän som svek mig otroligt hårt för inte så längesen, och jag sa till henne att efter alla dessa ord hon använt emot mig så existerar hon inte i mina ögon då en vän inte sårar sina andra vänner, problemet är att hon är välidgt avundsjuk utav sig å väldigt paranoid, så hon har försökt att vända mina absolut 2 bästa vänner emot mig, vilket hon inte lyckats med, så idag satt hon å verkligen råglodde på mig å trodde tydligen att jag förlåtit henne då röt jag till blev förbannad å sa till henne på skarpen å gick. Ända sen jag pratat med henne om de saker jag stör mig på om henne har hon blivit tillbakadragen och vågar inte prata i min närhet, och när hon väl har kul med mina vänner så tittar hon på mig som om jag skulle bli avundsjuk vilket jag inte blir. Jag är en sådan person som alltid säger vad jag tycker oavsett vad å har jag fått nog utav en person så har jag fått nog så nu är hon rädd för mig tydligen......


Nää du ska jag vänta på att mitt nagellack ska torka och gå å lägga mig, fredag imorgon känns underbart, har bara 2 lektioner på fredagar så jag slutar vid tolv, sen så ska jag hem till min mamma som jag inte pratat med på år och ha myskväll, hoppas ni alla har en bra kväll å en underbar fredag. XOXO

Likes

Comments

Hur vet man egentligen att man är kär? Många påstås känna den känslan, men då ska den heller inte försvinna. Jag har faktiskt aldrig varit kär, jag vet inte ens om jag någonsin kommer att bli det heller. Jag hatar verkligen romantik, folk som försökt vara romantiska mot mig har jag bara skrattat åt, vet inte varför, å tror att eftersom att jag känner så, så kanske jag aldrig kommer bli det, inte heller är jag en förhållande tjej, men när man verkligen blir kär, försvinner den hatiska känslan jag har emot romantik?

  • 90 readers

Likes

Comments

Första estet showen avklarad, så jävla kul å stå på sen, jag vet nu att det är det jag vill göra i framtiden, stå på sen, dansa, sjunga, skaka loss! Jag brinner för de. Doc helt död i kroppen efter dans hela veckan. Nationella i svenska imorgon, sen estet fest! Supa supa supa x)) jag kan faan inte be om bättre, går på en fantastisk skola, har så jävla underbara vänner å har faan the time of my life varje dag haha. Mitt liv är på topp!!!! Lööööööv






  • 90 readers

Likes

Comments