View tracker

​ NU kan jag andas igen...visste att livet skulle bli lättare när allt faller på plats. Fick äntligen besked från magnetröntgen att det jag har heter gangliomcysta, alltså senknuta. Det går att åtgärda och jag väntar nu på att bli kallad till röntgen för att se om det blir operation eller inte. Jag har god lust att anmäla läkaren som nekade mig magnetröntgen på första remissen. Det är ju tjänstefel att låta mig vänta ytterligare tre månader och det visade sig ju att det var någonting fel med handen.

I Tingsrätten kom vi överens så det blir inga förhandlingar, så sköönt...

Emma är nu på Bali som volontär. Tre veckor har gått och om ytterligare tre veckor kommer hon hem. Hon jobbar nu med barn och sedan med sköldpaddor. På sin fritid har hon bl a provat på windsurfing.

Efter att Frans flyttade från Piteå till Göteborg i april har vi redan hunnit ses flera gånger. Utöver sitt jobb på Loomis har han nu fått jobb på ett casino. Flera gånger i veckan dömer han innebandy med Tobbe som också flyttade samtidigt. 

Emil går nu i 8:an på Hultadalskolan. Han har höjt sina betyg rejält, har börjat träna flera gånger i veckan och ska ta moppe-kort.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tyvärr orkade jag inte med att sluta röka när allt krånglade. Skulle byta mobiloperatör och det tog 6 månader med bl. a. dubbla fakturor, brandlarmet ramlade ner och gick sönder, dammsugarslangen gick sönder, "rukkusarna" till tv-boxen slutade fungera, fläkten gick sönder, datorn gick sönder, antennen på bilen gick av och symaskinen gick inte att laga...och ovanpå allt är jag tvungen att gå till Tingsrätten med advokat för att få helt underhåll...ja det enda positiva är väl att det kommer bara bli bättre och att jag har träffat en man som är snäll och omtänksam. Jag blev dessutom nekad att göra magnetröntgen så min läkare skickade ny remiss och då blev den godkänd. I och med det får jag vänta ytterligare 8-10 veckor innan jag ens blir kallad. Har ju varit helt sjukskriven sedan maj och trodde att utredningen av min hand skulle vara klar till den 8/8 när vi börjar igen efter semestern.

Men allt har inte varit svart... här är några glädjeämnen: Jag hade mycket trevligt och roligt när jag var värd för Won Kim, baryton, från Sydkorea under WSIMC i juni. Han kom 4:a och var mycket nöjd och tacksam över att han fick bo hos mig. Har lärt känna mina grannar Sonja och Igor som är fantastiska, trevliga och roliga. Träffar ofta Sabai, som gör thai-massage. Vi träfffades på tåget för ett år sedan. Åkte och hälsade på Torbjörn och Blanka i Oskarshamn och Maria (vår barnvakt i 6 år) och Robert kom och hälsade på. Hade en skön vecka hos farmor i Bogsnan, Dalarna. Dessutom blev jag bjuden av min älskling på en dygnskryssning med Cinderella. Utan att han visste om det så blev det en bra födelsedagspresent.

I andra violinstämman har vi tackat av Carin Öjebo som gick i pension och uppvaktade Fredrik Anderberg som fyllde 50 år. Boel Bengtsson fyllde 60 år och då bakade jag en marängtårta och double chocolate cupcakes med havssalt som blev mycket uppskattat. Jag tog på mig uppgiften att bli "köksfiskal" och jag har blivit överöst med beröm från alla håll.

Så summan av kardemumman är att livet går upp och ner men jag känner mig stark för jag vet att jag försöker alltid göra mitt bästa och då får man faktiskt vara nöjd med sig själv.

P.S. Har kommit igång med mina 1-timmes promenader med t o m lite joggning i intervaller. Har varit ute 6 av 7 dagar. D.S.

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Nu är jag inne på 7:e dagen. Har halverat antalet cigaretter och nu är det slutspurt innan söndag, dagen D. Varje morgon promenerar jag en timme och började igår med "7 minutes". Det innebär olika övningar som man kör hårt och i en minut, 10 sek. vila och nästa övning. Detta sätt ska vara mer effektivt än en timmes "vanlig" träning. Har redan bättre lukt-och smaksinne. Det kommer bli tufft men jag kan vara envis. Känner givetvis att humöret svajar men jag ska klara det...

Likes

Comments

​160122

Nu har det snart gått 2 månader sedan jag var i Korea. Smälter fortfarande intrycken av alla möten och upplevelser...har haft kontakt med Dr Park, John och " MJ " men har fortfarande inte hört av Professor Lee så jag vet inte när han kommer till Sverige. " MJ " skrev att han ville visa mig så mycket mer av Korea som jag inte hann med och om han får jobb så kommer han till Norrköping och hälsar på.

Det börjar kännas som om den sista pusselbiten har fallit på plats...känner mig hel som människa, mamma och längtar efter att träffa någon trevlig man...den som lever få se och jag tänker leva många år till. Därför har jag bestämt att sluta röka för gott. Den 31/1 kommer jag att vara rökfri...3 veckor tar det att ändra beteendet och det är ju inte så lång tid. Har redan sparat 570:- och det blir ca 12 ooo/år...10 år blir 120 000:-.Det finns ju mycket roligare saker att göra för dem pengarna. Ja så om 1 år har jag råd att köpa hus och kanske jag har träffat någon då...Jag ser ljust på framtiden!!! Kram till alla er som läser min blogg och alla andra också förstås.

Likes

Comments

Likes

Comments

6.30 kom taxin men ingen Tom ( vår värd ) för han hade försovit sig. Resan gick bra men på Arlanda kom inte Emils resväska som han checkade in. Den har fastnat i Peking men de kör hem den till oss imorgon. Det tog lite tid så vi fick bråttom till tåget.  I Norrköping stod Tom ( Marianns man ) och väntade och strax därefter kom Ogge ( Emmas pojkvän ) och de hjälpte oss med väskorna. Efter en månad var det dags att säga adjö till Mariann. Jag är så glad över att hon var med mig på min resa och delade allt med mig. Vi ska träffas snart och gå igenom foton och ska berätta för våra familjer om allt vi upplevt. Nu är vi äntligen hemma efter 24 timmar från dörr till dörr. Emma gick och lade sig direkt för imorgon ska hon först jobba på Louis De Geer och sedan på McDonalds. Emil är ledig en dag men sen är det skola igen. Han har jobbat ifatt läxorna under resan. Jag har en vecka på mig att landa innan det är dags för Händels Messias. Mariann och Tom kommer på konserten den 10/12. Det är skönt att vara hemma igen men resan har slagit alla rekord med så många möten med fantastiska människor och upplevelser som för alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Jag öppnade presenten jag fick av Joo på SWS och riskakorna jag fick av Dr Chang.

Återkommer med mera när jag har kommit i kapp med att smälta allt.

Likes

Comments