Okej, efter LA så styrde vi bilfärden mot Las Vegas. Och jag kan ju erkänna på en gång att jag inte var världens största fan av staden i början, eller egentligen överhuvudtaget. Det är nu i efterhand man inser hur coolt det egentligen va att vara där. Det är en sjukt häftig stad! Men själva miljön i Las Vegas hade jag svårt att finna mig i. Kvinnor, sprit och spel.

Vegas började inte riktigt som vi hade tänkt oss heller. För det första var det den tuffaste bilresan. Av någon anledning hade jag otroligt mycket problem med åksjuka i USA. Så oerhört konstigt då detta inte är något jag haft problem med förut eller nu när jag hemma igen. Jag blev dock otroligt illamående och fick ont i magen så fort vi åkte bil. Och tänk er då ungefär 5-6 timmar i bil i ren öken. Och sen så har vi stackars Emil som var den enda av oss som körde. Vi hade även bokat bord på en restaurang kvällen vi anlände till Vegas också och vi kom fram väldigt sent vilket ledde till en hel del stress. Förstå tre trötta själar, hungriga, i ungefär 55 graders värme, försenade, springandes till en restaurang & varav två stycken i högklackade skor. Kvällen slutade i att vi alla slängde oss i sängen tidigare en planerat och ställde in alla kvällens planer. Där och då kände vi att vi hade stressat alldeles för mycket under resans gång för att hinna med så mycket vi bara kunde vilket ledde till att saker och ting blev jobbiga istället.

Morgonen efter var vi alla glada och utvilade. Vi beställde upp roomservice till rummet, åt frukost & drack mimosa i sängen. Tänk om fler morgnar kunde få börja så. Vi slirade om ganska snabbt och laddade inför CALVIN HARRIS som spelade på Wet Republic på MGM. Oh my va roligt vi hade! En heldag som spenderade dansades i en pool med en kall öl i handen, Calvin Harris som spelade och gassande sol med 50 graders värme. Dagsfest kommer alltid vara en favorit hos mig. Det är något speciellt med att festa dagtid. Den dagen blev en favorit i Vegas. Efter ett x antal öl kravlade vi oss hem och försökte på något vis ladda om för ALESSO som spelade på kvällen. Och här kom min negativa känsla för nattlivet i Las Vegas upp till ytan. Det var den mest klaustrofobiska känslan jag någonsin vart med om. Man måste ha vart där för att förstå. Det var så fullt med folk att man inte kunde röra sig, killar som behandlade tjejer som objekt och hängde & tafsade på alla. Man tog hissen upp i omgångar för att komma till klubben och det var så mycket folk att det enda jag kunde tänka på var att börjar det brinna nu så kommer inte en enda människa komma ut härifrån. Och det där var inget ställe som jag gärna ville brinna inne på. Så jag klarade 10 minuter och sen drog vi därifrån. Om vi säger såhär, vi kom aldrig fram till baren ens. Men vi roade oss nere på casinon hela natten istället, och vipps så var klockan redan 5 på morgonen.

Där och då kände jag att jag var färdigfestad och klar med nattlivet i Vegas, och mina kompanjoner höll med. Emil tyckte väl inte riktigt som oss, men det är väl tur han ska få åka dit med grabbarna snart igen så han får sitt roliga. Dagen efter spenderade vi vid vår pool på hotellet. Fast när jag säger vid vår pool så menar jag bokstavligt talat i poolen. Då det är 50 grader i Las Vegas så går det ej att existera i solen. Vi bodde på hotellet Flamingo som är det äldsta och det första hotellet i Las Vegas. Ganska coolt. Och favoriten där blev ju helt klart deras thaimat på hotellet. Vi åt den minst två gånger om dygnet.

Vår sista dag i Las Vegas spenderade vi genom att besöka Grand Canyon. OCH WOW WOW WOW! Vilken upplevelse. Bilder säger mer än tusen ord har jag hört. Men jag tror inte ens bilderna kan förklara hur häftigt det var. Vi flög helikopter över Grand Canyon och landade längst ner för champagnefrukost.. Enda sättet att ta sig ner dit är med helikopter. Det var bland det häftigaste jag gjort.

Las Vegas var en cool upplevelse i sig. Sjukt häftig stad som verkligen är placerad mitt ute i öknen. Och för att inte tala om alla casinon och byggnader. Det är så oerhört häftigt allting. Men jag personligen trivdes inte i den miljön. Allt handlade om pengar, kvinnor, spel och sprit. Det hade jag oerhört svårt för, men staden i sig är riktigt häftig.

Men nu skulle det bli skönt att få komma hem. Och när jag säger hem, menar jag vårt hem i Venice. Det hade blivit hem för oss. Direkt efter Grand Canyon kastade vi oss i bilen och styrde kursen tillbaka till vårt älskade LA och Venice Beach.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Och hur ska man någonsin kunna få ner den här kvällen i ord? Jag ska väl försöka göra mitt bästa iallafall.

Detta började ju redan i november förra året. Då kom Emil till mig och berättade att det var dags att fria till Emmelie. Känslosamma jag börjar ju redan där och då släppa tårar. Till mitt försvar så skulle han ju faktiskt fria till en av mina absolut bästa vänner. Planerna började ju smidas och en dag åkte vi till Stockholm för att hitta ringen. Och ja, med en Emmelie i sitt liv är det inte alltid lätt att bara försvinna en dag. Man kan varken lura henne eller överraska henne. Hon är planerarnas planerare som har kontroll över situationen. Men vi lyckades ta oss till Stockholm med lite vita lögner. Jag jobbade & Emil va på någon konferens i Enköping, ungefär. En heldag i Stockholm, vinlunch, vinfika, vinmiddag & minst 10 butiker senare var vi påväg hem igen med drömmens ring. Och gissa vart den fick bo i ett halvår? Ja precis. Hemma hos mig. Stans tankspriddaste & slarvigaste människa. Men jag vakade den med mitt liv, och som ni kan se på bilderna så sitter den ju faktiskt på hennes finger.

Första nervositeten om ringarna kom för mig första gången på Arlanda. När vi skulle gå igenom passkontrollen. Jag har en tendens att alltid fastna där och bli genomsökt. Så jag såg bara framför mig hur dem skulle packa upp ringarna och frieriet skulle behöva ske på flygplatsen. Inte rena drömscenariot riktigt. Men det hände som tur va aldrig. Kom ihåg också att vi fortsatte gömma dessa ringar under nästan halva resan. Emil skyddade dem med sitt liv och Emmelie undrade vad han alltid låste in i kassaskåpet. Men han var ju bara oerhört rädd om sin jobbtelefon. Hon köpte det iallafall.

Kvällen i sig då. Det var vår andra kväll i Los Angeles. Och ja, som jag säkert nämnt ett x antal gånger nu är det nästintill omöjligt att planera något utan att Emmelie ska vara med och peta i planeringen. Och ha även i åtanke att jag & Emil aldrig kunde prata eller diskutera planerna, utan allt skulle hela tiden ske i tystnad så vi skrev i princip med varandra morgon till kväll. När någon var tvungen att ordna en bokning, ringa ett samtal eller göra något som involverade förlovningskvällen så var den andra tvungen att uppehålla & distrahera Emmelie. Det var en ganska rörig cirkus nu när man tänker på det såhär i efterhand. Men denna kväll hade jag iallafall bestämt mig för att jag ville bestämma en hel kväll och bara göra något som jag ville utan att Emmelie skulle lägga sig i. Här agerar jag ganska irriterat, som att jag är trött på hennes förbannade planering. Så hon ger sig ganska fort och jag fick göra vad jag ville.

Jag bokar bord på en skaldjursrestaurang på en rooftop inne i West Hollywood. Emmelie är en skaldjursälskare så jag visste ju att det skulle bli en succé för hennes smaklökar. Meddelar restaurangen att det kommer ske ett frieri, att vi vill ha det finaste bordet på restaurangen och att det ska serveras champagne så fort han friat. Och herregud vad allt bara flöt på! Det var som på film & Emmelie förstod ingenting. Hon undrade först och främst hur vi kunde bokat ett sånt läge. "Vi måste ju ha bästa bordet på hela restaurangen" sa hon flera gånger. "Och herregud vilken service dem har här!". Vi beställer in något som kan vara det godaste jag någonsin ätit. Surf'N Turf! I det här läget så kan väl varken jag eller Emil riktigt njuta av maten. Om jag var nervös så kan jag knappt föreställa mig hur han mådde.

Efter vi ätit så började Emil skriva att han började bli redo och ville köra igång om 20 minuter, och att jag skulle börja göra mig själv redo för att "gå på toa". Det tog kanske 2 minuter sen såg jag i hans ögon att, okej han vill göra det NU. Så jag reser mig och säger att jag behöver gå på toa. Går två meter och ställer mig bakom en buske vid grannens bord för att filma. Och därifrån är allt bara tårar och ren jävla lycka. Det kan ha varit det mest säkra JA jag har hört i hela mitt liv. Champagne kommer in, förlovningsefterätt kommer in, hela restaurangen applåderar och resten av alla tjejerna väntar på FaceTime för att gratulera. Emmelie förstår knappt vad hon själv heter vid det här laget.

En halvtimme därefter låtsas vi väl lite som att "det var det". Nu ska vi hem. "Vi har beställt en Uber. Vi måste betala och gå ner till vägen". Emmelie står och väntar och fram kommer kvällens limousin som ska ta oss igenom LA med vår alldeles egna chaufför och massa champagne. Vi hämtar upp våra vänner Amanda och Nathalie som vid detta tillfälle också var LA. Och sen är resten av kvällen bara en stor jäkla glädjekväll, med glädjetårar, massvis med champagne och så mycket lycka. OCH SÅ MYCKET KÄRLEK!

Likes

Comments

HELLO PARADISE🌴 Okej, LA fångade mitt hjärta omgående. Speciellt Venice Beach. Vi hade sån flax att vår kompis Ullis som har bott i Venice i 1 år flyttade precis hem till Sverige i samma veva som vi åkte till USA. Men hon hade fortfarande rätt till deras lägenhet i 1 månad till, vilket gjorde att vi kunde hyra den. En stor 3a med tillgång till pool, grillplats & gym. Riktigt nice!

Vägen från Malibu till LA var väl inte riktigt våra bästa timmar. Det håller vi nog alla tre med om. Om vi säger såhär, stämningen var sura miner, trötta själar & nervositeten inför mina och Emils planer i Hollywood började slå in tror jag. Väl framme i LA började vi sakta men säkert landa och bli på bättre humör. Det som var så skönt nu var att vi skulle stanna en hel vecka på ett och samma ställe. Man kunde liksom packa upp och göra sig lite hemmastadd. Vi kom på fredagen & lördagen var Dagen med stort D. Den tänkte jag faktiskt ta i ett helt eget inlägg sen.

Men LA i sig då. Älskade det! Jag trivdes superbra att bo i Venice. Vi hängde på Food Market första kvällen. Massa små matbussar som gjorde fantastisk god mat. Vi strosade ett par kvällar längs Abbot Kinney, den stora gatan i Venice. Åkte även in till Santa Monica och gick på deras uuuuuurmysiga shoppinggata. Varav vi även shoppade på oss ännu mera övervikt. Självklart körde vi några rediga utgångar inne i Hollywood. Vi hade vår fantastiska promoter Tommy som gjorde våra utekvällar kalasskoj, med kanske en drink för mycket här och där. Men vad gör det? I USA fungerar det så att det är ganska lätt att vara tjej. Man betalar aldrig för alkohol på klubbarna så länge man har en promoter. Jag hade ganska svårt för detta men eftersom vi hade världens bästa promoter så kändes det lite bättre. En kväll var vi på en galen klubb. Det var röda mattan med kändisar, hur många danssgolv & barer som helst, man fick beställa vad man ville, hur mycket man ville och när man ville och man behövde aldrig betala. Fanns även en pizzabar där man fick fylleäta hur mycket pizza man ville, INNE på klubben. Där blev vi nog alla ganska runda om fötterna också. Och juste, FUTURE spelade. Det var riktigt fett.

Vi besökte även Universal i West Hollywood, och alltså WOW! Bland det coolaste och roligaste jag någonsin har gjort. Åk dit om ni får chansen säger jag bara. Vi hyrde också cyklar och cyklade längs fantastiska Venice Beach, hajkade upp till Hollywood Sign, bilade genom Beverly Hills och ja, hade lata dagar vid poolen. Man blev ju nästan avundsjuk på sig själv. Lost my heart to LA🖤

Likes

Comments

Från San Francisco till Los Angeles är det ett x antal timmar så vi gjorde några nattstopp på vägen. När vi lämnade SF så var det ju faktiskt Happy 4th of July dagen till ära så vi bestämde oss för att inte åka alltför länge. Så vi åkte till Monterey som ligger ungefär 1 & 1/2 timme från SF. Gjorde självklart lite stopp längs highway 1. Kolla bara utsikten vid Big Sur(bron!).

Väl framme i Monterey tog vi in på ett motell. Kom ihåg nu att vi kommer från vår fängelsecell, så ja, detta var ju då lycka att komma in på detta hotellrum! Slängde oss i sängarna men sadlade ganska snabbt om för att göra något av denna kalasiga 4th of July. Vi hade ju dock inga höga förväntningar då denna stad verkade ganska liten och inte mycket fart & fläkt liksom. Men jisses vilken kväll vi fick! Hamnade av en slump inne på en riktig amerikansk bar, med livemusik, öppen brasa och dansbandsmusik & dans hela natten. Hade darttävling med ett gäng äldre gubbar & förlorade stort också. Tror nästan det i slutändan blev en av våra roligaste kvällar.

Happy 4th of July vände snabbt och blev Hangover 5th of July. Det var inte en kaxig jag som satte sig i bilen för att lämna Monterey dagen efter. Där och då hade jag fått min dos av att vara bakis under denna resa. Vi tog oss sakta men säkert framåt mot Goleta/Santa Barbara. Minns inte om resan va 4 eller 5 timmar? Men alldeles för lång iallafall. Men när vi kom fram. Oj oj oj! Vi hade nu bokat ett rehabhotell med träning, god mat, relax på världens mysigaste ställe. Ja, så helt plötsligt va man i himlen. Och nej jag överdriver inte. Helt underbart ställe.

Alla som någon gång passerar här ska ta in på Kimpton Goodland i Goleta utanför Santa Barbara. Ni kommer aldrig ångra er. Två "må bra"-dygn. Upp och tränade på morgonen, åt frukost och drack kaffe vid poolen, åt lunch vid poolen, sov middag vid poolen. Fantastisk restaurang på hotellet med underbar mat på kvällen. Åkte in till Santa Barbara och strosade runt på kvällarna. Precis vad man behövde ha efter sin rövarkväll i Monterey.

Det var faktiskt med lite separationsångest vi lämnade detta efter två nätter för att sätta fart mot Los Angeles. Stannade i underbara Malibu Farm för lunch och bara strosade runt på stranden. Även detta ett helt fantastiskt ställe! Kan redan nu förvarna att det finns i princip ingenting jag är besviken på, så det kommer vara mycket som är fantastiskt. Och nu kommer bara bli bättre. NEXT UP ---> Mitt älskade Venice och Los Angeles.

Likes

Comments

Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna få ner den här resan i ord. En av de bästa resorna jag någonsin gjort. Men tänkte att jag tar en plats i taget.

Vi landade i San Francisco efter både förseningar från Sverige och för att få komma in i USA. Men 11 timmar senare iallafall. Jag va då mer sliten än någonsin, medan dem andra två sov som små barn på flyget. Checkade in i något vi bokstavligt talat tyckte va en fängelsecell. Vi hade valt noll stjärnor på vårt boende i San Francisco uppenbarligen. Men vi skrattade mest åt det, för den jobbiga känslan över vårt boende gick fort över när vi kom ut och såg staden. WOW! San Francisco fångade alla våra hjärtan. Staden, miljön, husen, människorna. Det var som på film! Jag hade det lite svårt för alla uteliggare/hemlösa i början, men sorgligt nog vande man sig. Det var ett val många hade gjort. Det var sorgligt att se men för många där var det inget konstigt med det.

Vi stannade 4 nätter och jösses vilken jetlag vi drog på oss! Vi ville sova 8 på kvällen och gärna gå upp och fånga dagen 4 på morgonen. Man ligger ju hela tiden 9 timmar efter så det var ganska tufft att vänja sig i början. Men vi krigade oss igenom för att hinna se allt. Strosade längs alla fina gator och besökte Lombard Street, som är världens krokigaste gata. Så coolt! Vi hängde nere i Fishermans Warf, besökte Pier39, åt skaldjursbaguetter och kollade in sjölejon. Turistade självklart runt längs Golden Gate bridge och vandrade runt i olika parker. Shoppade på oss övervikt redan första dagarna, vet inte riktigt hur vi tänkte där? Avslutade sista dagen med en hel dag av massa vinprovningar på tre olika vingårdar i Napa Valley. Kan vara bland det mysigaste jag gjort. Besökte även Muir Woods som består största dels av redwood. Typ världens största träd. Man kände sig som en liten pyssling. Super häftigt!!

Efter 4 dagar var det dags att säga hejdå till San Francisco och hämta upp vår bil vi skulle ha i 3 veckor. Sen var det dags att börja bila mot LA🌴🌴🌴🌴

Likes

Comments

Skratta & ryck på axlarna och gå vidare. Det verkar så enkelt. Men det är definitivt inte enkelt, men det är däremot inte alls lika komplicerat. Många ser mig så när det kommer till mig och mina känslor, oseriös men sjukt komplicerad och oförståelig. Nonchalant gentemot mig själv och mina känslor. Jag är inte mer än människa och jag gör så gott jag kan. Och vet ni vad? Har lärt mig att det är helt okej. Alla människor är olika. Vi bearbetar och hanterar känslor på olika sätt. Det finns inget rätt och fel när det kommer till ditt eget välmående. Jag gråter också, jag gråter med hela kroppen. Jag kanske inte fäller tårar "när man borde" men vem har sagt att gråta enbart är att fälla tårar? Och vem kan tala om för dig när du ska känna det ena eller det andra?

Har många gånger i mitt liv fått höra från flera olika håll att jag alltid är glad, sprallig, ambitiös, driven och fylld med energi. Det är jag. Men det är farligt när det blir en definition av vem du ska vara och när det blir ett krav både från din egen sida såsom från andra. Jag älskar att ha fullspäckat schema och alldeles för många bollar i luften. Det är det bästa jag vet. Alla som däremot känner mig vet att jag aldrig känt mig tillräckligt nöjd. Ingenting jag någonsin gjort har vart bra. Jag kunde alltid göra saker bättre och jag kunde alltid bli bättre. Det var aldrig bra helt enkelt. Jag var alltid snäppet sämre än alla andra. Mina krav på mig själv går inte att uppnå. Jag sätter upp omöjlig mål för mig själv och fortsätter tära ner mig själv genom att i mina ögon ständigt "misslyckas". Jag var 17 år när jag för första gången förstod innebörden av panikångest. Jag började slå på mig själv inombords och skapade mig en inre mobbare som gjorde allt för att bryta ner mig.

Alla går vi igenom händelser i våra liv som på ett eller annat vis påverkar oss och formar oss till dem vi är. Jag har haft en kropp som lagt av och trots det ändå inte lyssnat på den. Jag missbrukade starka utskrivna värktabletter för att orka ta mig upp om dagarna. Min kropp bar mig inte men att stanna upp, det alternativet fanns inte för mig, det såg jag som ett misslyckande. "Det är inget problem, jag är inte beroende, jag har koll". In my ass. Jag visste helt och hållet att jag var ute på djupt vatten. Men det tog över ett år innan jag accepterade det. Att inte lyssna på sin kropp är det dummaste och elakaste man någonsin kan göra mot sig själv, och jag lärde mig det den hårda vägen. Jag har alltid tillfredställt alla runtomkring mig och alltid satt mig själv i sista hand. Jag kommer alltid fungera så. Jag brinner för mina medmänniskor. Skillnaden idag är att jag aldrig skulle glömma bort mig själv. Om inte jag värnar om och tar hand om mig själv, vem ska då göra det? Man är huvudpersonen i sitt eget liv och man får inte glömma bort sitt eget värde.

Det senaste året har livet däremot visat sig från sin absolut värsta sida. Jag har fått känna på sorg, smärta, övergivenhet, ensamhet, rädsla och otrygghet. Känslor jag aldrig trodde jag skulle behöva tampas med. Allt kom i ett och samma paket.

Likes

Comments

Vacay mode on! Vi drar till USA i 3 veckor och det är en drömresan som går i uppfyllelse💎 Ses om 11 timmar San Francisco✨

Likes

Comments

Livet hemma med ögoninflammation. Orkar sysselsätta mig i en kvart, sen måste jag vila ögonen. Tufft nu.

Likes

Comments

Så oerhört stolt över henne, världens finaste tjej. Att jag fått äran att följa henne genom hela livet och vart hennes bonussyster är något jag är så fruktansvärt tacksam över, & alltid kommer vara. Grattis till studenten mitt hjärtat, jag älskar dig!

Likes

Comments

Idag fick jag äntligen nycklarna till min nya lägenhet och min gamla är lämnad och klar. 

Ingen är gladare än mig just nu.

Likes

Comments