Header
View tracker


Packandet har påbörjats och än så länge lever jag. Väskan står där vidöppen på vardagsrumsgolvet och gapar efter utfyllnad. De där sista sakerna som man liksom inte kan fylla på med förrän innan planet precis ska lyfta, typ. Strukturerar och planerar och hoppas det håller. 6 dagar borta, 4 på plats och 2 på vift. 38 dagar kvar till jag ska ställa mig på scen i en mini bikini och visa upp denna kropp som just nu verkar bli mindre för varje dag som går. Bikini fitness var det ja. Inte riktigt nämt det tidigare men ja, det kommer hända. Inte för att jag nämner så mycket alls just nu men så blir det ibland. En rätt trött tjej har vi här med 73 dagar avklarade av den så kallade onseason dieten. Nu börjar det verkligen kännas att man går på låg energi. Men vetskapen om att jag fortsätter kämpa ger mig fan lite hopp om framtiden. Hopp om att jag kan klara av vad helst jag tar mig an.

Lite skönt med semester såhär mitt i allt ändå. Skönt och lite svårt/rörigt på samma gång med all träning och matintag som ska mätas på grammen. Men äsch, det fixar jag. Det gör jag alltid. Låter Levis shortsen fladdra i vinden samtidigt som jag firar in min älskade mors 50 års dag med valfritt tilltugg. Livet. Tiden med de som verkligen betyder. Rätt fint ändå. Lyckligt lottad är man allt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker


​Det är trots allt internationella kvinnodagen idag - vad passar då bättre än att publicera bilder från min senaste fotografering med dessa två vackra skapelser? Inte mycket, jag vet. Euforin som rusar genom min kropp efter en avslutad photoshoot kan inte liknas med mycket annat. När man blivit ett med kameran, med ljuset och allt som kommer därtill och förlorar uppfattningen om tid och rum för att man helt enkelt är just där och då, i nuet. Tagit min tid att omsorgsfullt välja ut bilder, gått igenom dem om och om igen. Raderat, markerat och strukturerat. Må ha tagit mig längre tid än vanligt, längre tid än planerat. Men det är lite så jag måste låta det få vara, låta mig inse att allt kan inte vara mitt största fokus, få större delen av min energi, på en och samma gång. It simply doesn't add up. Men åh så jag älskar det. Åh så jag älskar att sitta vid min dator och leka med ljus, kontraster, skärpa och färgtoningar. Är inte mycket för överredigerade bilder, jag gillar att hålla det simpelt. Men även de simpla kräver ju sin kärlek, kräver ju sin tid. 

Likes

Comments

View tracker


Jag drömmer mig bort till snötäckta berg, bländade vackra solnedgångar över horisonter jag aldrig trodde jag skulle få vila mina ögon på. Drömmer mig bort till timmar i bilsätet med landskap passerande utanför fönstret med en sådan där larvigt härlig lista av roadtrip musik spelandes ur högtalarna. Kvällar av varma smälta marschmallows som äts från någon spetsad liten pinne vars bakterieinnehåll inte ens korsat mina tankar. Morgnar i nya städer på kaféer med nybakat bröd och nyrostade kaffebönor som fyller upp alla tomma utrymmen mellan golv och tak med sin ljuvliga doft. Dagar strosandes på matmarknader bland frukter jag tidigare aldrig skådat och nymixade smoothies som får svalka oss i värmen. Eftermiddagar på kullerstensgator där vi letar oss fram mellan husen för att hitta de där gömda, men ack så underbara, restaurangerna dit endast lokalbefolkningen brukar gå. Nya smakexplosioner, samtal med främlingar och kinder som värker när man tillslut placerar huvudet på den fluffiga hotellkudden. Drömmer mig bort till palmer, vita stränder och hav så långt ögat kan nå. Exotisk frukt till lunch i sällskap av kokosvatten direkt ur nöten vilandes i en hängmatta i skuggan med en bok i ena handen. Åh alla dessa ställen som för mig fortfarande är oupptäckta, alla dessa ställen som idag bara är drömmar som fyller mitt redan överfyllda huvud. Men en dag, en dag ska de bli vår verklighet.

Likes

Comments


​Vi entrar februari och två månader har nu gått med dig som min sambo. Du fantastiska människa med din varma famn. En famn jag kommit att söka mig till för att få det lugn jag så desperat verkar behöva. Mitt ständigt svängande humör, mina glada toppar och mina djupa dalar, alltid lika välkommen hos dig. Säg mig hur står du ut?

Stressen har tagit greppet om mig och jag fajtas och slåss för att ta mig ur. Det rusande hjärtat och den höga pulsen har kommit att bli en del av min vardag och trots planering på minuten, strukturer och ordning finner jag mig själv fumlandes i mörkret för att på något sett få tag på något som ska hålla mig kvar på jorden.

Mina trötta steg i hallen. Min klumpighet i köket. Mina sömniga ögon som tycks finna det omöjligt att hålla sig öppna förbi 22. Min entusiasm, mina framtidsplaner min törst på livet som glöder i det lugna men slocknar av den milda vindpust som drar över mig när jag tappar det.

Och som jag tappar det, och som du fångar mig. Lyfter mig som högst när jag behöver det som mest. Pussar mina våta kinder utan en förklaring, utan att behöva förstå. Med dina armar runt min kropp 0ch med mitt huvud inborrat i ditt bröst är det som om tid och rum försvinner för en stund och jag får bara vara.

Som jag älskar mina känslor och utmattas av dem på samma gång. Som jag uppskattar men samtidigt föraktar hur jag känner så starkt och totalt låter dem dra ner mig för att sen få mig att sväva så högt upp i det blå. Men de där känslorna för Dig som ständigt bankar i bröstet och låter mig totalt förlora mig till kärleken skulle jag inte välja bort för allt i världen. Du är värd dem. Så värd dem.

Låt mig gråta mig till sömns, skratta till magen smärtar, flyga iväg bland molnen och dyka ner på djupet. Låt mig älska dig sådär fritt, okontrollerat och fullkomligt underbart. Låt mig försvinna i dina ögon, dyrka ditt sömndruckna leende och dyka in i din famn i tid och otid. Låt mig finna lugnet i din närhet, styrkan i din kärlek och motivationen till att bli den bästa människa jag möjligtvis kan bli.

Tack för att du låter mig vara jag.
Men mest av allt tack för att du är Du.

Likes

Comments


​Vi välkomnar det nya året med ett snötäckt Stockholm och med ett huvud fullt av tankar. Tankar om framtid, planer och måsten. Måste stressa ner samtidigt som jag måste ta mig framåt. Så mycket ambitioner, kreativa idéer och sprudlande energi som i nästa stund lämnar mig helt blank. Blank likt det där femte bladet i den där ritboken som jag så länge lovat mig själv att skapa något av. Blank. Att vilja så mycket men samtidigt inget alls. Eller att vilja så mycket men inte veta hur. Första steget, de berömda första steget. Säg mig - vart tar jag det? Och säg mig - hur vet jag om det blir rätt? Tankar om framtid, planer och måsten. Bara låt dem ta mig framåt. 

Likes

Comments


​Två dagar kvar på detta år och oundvikligt börjar tankar kring 2016 snurra i huvudet på mig. "Vad kommer hända?", "Hur blir det med studierna?", "Hur kommer tävlingen gå?", "Vad krävs av mig för att jag ska uppnå mina drömmar?" Ibland snurrar tankarna på till den grad att jag redan är framme vid 2017 när jag är färdig. Åh det finns mycket att fundera över. Och jag som vanligtvis inte har några särskilda nyårslöften har nu börjat fundera ut några. Men inte sådana där nyårslöften som sätter press och krav på mig själv (det har jag redan så det räcker och blir över) Nej utan snarare löften som ska lyfta mig till att utvecklas ännu mer som människa och helt enkelt må bättre. Jag ska:

Bli bättre på att stressa ner. Jag är på tok för stressad som person och kan ibland känna mig helt golvad av all stress och ha känslan av att jag är på väg att missa tåget trots att jag inte ens ska någon stans. Jag tänker mig att mer återhämtning, mer skrivande, mer skapande och mer bara vara ska ta mig dit. Yoga kanske får bli en del av veckoplaneringen - eller någon annan härlig aktivitet.

Lära mig säga nej. En av mina största svagheter, men också en sida jag är glad över, är att jag bryr mig enormt mycket om människor. Problemet uppstår dock när jag är så mån om att tillgodose andras behov att jag åsidosätter mina egna. Spontant svarar jag oftast "Ja" vid förfrågningar utan att känna efter bara för att göra någon annan glad - vilket ibland leder till att jag glömmer att lyssna till vad jag själv faktiskt vill.

Jobba på att inte bry mig om vad människor tycker och tänker. Detta är något som funnits med mig sen tonåren men varje år fylls med nya lärdomar. Jag är den jag är, jag tycker det jag tycker och tror det jag tror. Så länge mina handlingar inte skadar någon så har jag rätt att agera precis som jag vill utifrån mina värderingar och åsikter. Punkt.

Spendera tid med de som verkligen betyder. Det finns många fantastiska människor i mitt liv och just dessa vill jag ägna min tid åt. De som ger mig energi, lyfter mig och även tar ner mig på jorden är de som förtjänar min energi, omtanke och kärlek och att känna sig värdefulla. Och de är precis vad de ska få.

RESA. Oavsett om det blir en, två eller fyra gånger så ska resandet bli en större del av mitt liv. Med min andra halva vid min sida vill jag upptäcka världen, kulturer och vyer som jag knappt hade kunnat föreställa mig i mina vildaste fantasier. World, I'm coming for you.

Likes

Comments

Sakta men säkert väcks den till liv inom mig. Känslan. Så välbekant men främmande på en och samma gång. Så oförutsedd men ändå väntad. Som ett litet pulserande som tar sin plats i min bröstkorg. Pulserar som om den bankar på. Som om den vill ha min tillåtelse för att släppas in. Men du är redan inne tänker jag tyst för mig själv. Du är ju redan här.

Likes

Comments


​Och så har man blivit vuxen, blivit sambo. 2 nätter har spenderats i den nya lägenheten med dig vid min sida och jag har äntligen hittat hem, på riktigt hittat hem. Alla klyschiga saker man kan tänkas vilja säga till någon vill jag säga till dig. Och trots alla de gånger som jag låter mina sanningar nå ditt öra så är de långt ifrån så ofta som de tankarna ockuperar mitt huvud. Så inte nog att man är 25 år och äntligen fått sig en lägenhet i denna huvudstad, jag får också dela den med dig. Att du nu blir huvudpersonen i alla mina texter och en av de viktigaste människorna i mitt liv faller sig därför så naturligt.
För det var länge sen jag kände mig så hemma som nu.

Likes

Comments


Vi pratar 41 kvadrat. Inga maffiga fönster, ingen soffa som leder till oändligheten, ingen walk in closet och inget kök där man kan laga storkok till de femton gäster som inte kommer få plats. För det är 41 kvadrat. Utan utsikt över staden, designer badkar, enorma tegelväggar och högt i tak. Men det är trots allt 41 kvadrat. Ett litet sovrum där enbart sängen kommer få plats. En säng där jag varje natt kommer få somna i din varma famn och ljudet av dina andetag. Ett badrum större än nödvändigt där jag en vacker dag kommer blöta ner dig fullt påklädd bara för att jag kan medan vattnet letar sig långt ut i hallen. Den där hallen som känns något trång och smal och som kommer få en vägg full av minnen i form av foton från de stunder som vi skapat. Och ett kök och ett vardagsrum i ett där söndagsfrukosten kommer lagas och sen ätas i vår nyinköpta soffa som vi varsamt valt ut efter timmar på Mio. En plats för oss att bara vara, leva, planera, diskutera och skapa in på småtimmarna utan att behöva fundera över vilka vi håller vakna. För det är trots allt våra 41 kvadrat. 41 kvadrat som på sitt egna lilla sätt känns som början på något stort och som får hjärtat att slå extra slag i ren iver och längtan.

Likes

Comments


​Hur är det möjligt? Hur kan jag vara så lyckligt lottad? Den klassiska klyschan om bästa vänner som faller för varandra efter år av vänskap och se så står vi här idag. Jag är kärare än någonsin. På något sätt är jag inte längre rädd för att känna mig vilsen. På något sätt känns framtiden inte lika skrämmande trots att den är så oklar. På något sätt finner jag lugnet i din närvaro och styrka i dina andetag. Och på ditt alldeles egna sätt gör du mig så förbaskat lycklig över att få vara jag. Jag är kärare än någonsin. Det är som nätterna utan dig inte är värdiga att sova. Det är som dagarna utan dig blir en enda lång längtan. För uppkrupen i din varma famn med höstkylan som smeker våra blottade kinder är det som om jag äntligen har hittat hem. Och jag är kärare än någonsin.

Likes

Comments