Header
View tracker

Jag börjar om, jag trodde inte det skulle bli så läskigt att prata ut om alla sina svagheter. Men det var det konstigt nog, så jag börjar om och försöker igen. Varför? För att för mig är det otroligt viktigt att prata om det som inte syns- i detta fall psykisk ohälsa. Det är så otroligt frustrerande att vara "osynligt sjuk", för omgivningen ser inget utåt och de förstår inte heller, och det är OTROLIGT jobbigt. Dagens ämne, jag hatar psykmottagningar- its official! När jag skriver det här inlägget sitter jag här i det tomma väntrummet med kalla väggar, stolar och i ena hörnet ett bord med liten vatten och skorpor som man snällt får förse sig med under tiden. Ja ni hör, VATTEN OCH SKORPOR!

(För att inte skapa förvirring kan jag lugnt meddela att jag inte är här för min skull, utan endast som sällskap idag- weho) 

Inte nog med fängelsekänslan finns det många människor som inte bör jobba med sånt det inte kan något om. En person är en man som jobbar här, just ikväll, på Karlstads akuta psykmottagning. Det finns nog ingen så inkompetent och så skrämmande dömande personal inom psykvården som honom (SKOJA).

Ha en JÄTTEFIN fredag, over and out.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Tänk vad tiden går fort. Två år senare och jag läser mitt sista år på universitetet. Tyvärr är alla mina bilder borta men den här bilen är kvar. Den togs efter nollningsveckorna när vi skulle ha en finsittning. 

Tiden går för fort. 

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

​Någon frågade mig vad som händer om jag missar att ta mina mediciner alt slarvar med dem på en vecka.

Jag skulle säga såhär. Jag tycker inte att det märks av direkt men efter någon dag så märker jag en efter effekt där jag känner mig ledsen, nedstämd, arg, deprimerad eller okontrollerat hyper och lyrisk. Och båda är farliga. När man är beroende av att ta mediciner varje dag så blir kroppen van att få i sig det ämnet, och för själva "sjukdomen" så är det viktigt för att det inte ska spåra eller dra iväg åt något specifikt håll. 

Sen tar jag väldigt starka mediciner så om jag plötsligt slutar så faller ju allt drastiskt. Om man ska gå ner i mediciner eller gå upp så är det jätteviktigt att trappa upp alternativt trappa ner för att kroppen ska vänja sig långsamt. 

Så tillbaka till frågan. Jag är riktigt odräglig utan mina mediciner Jag blir jobbig både genom att vara ledsen eller arg eller liknande då jag kan göra okontrollerbara saker för jag blir så impulsiv. Samma impulsivitet gäller när jag blir åt det andra håller, glad lyrisk, euforiskt- jag tror att jag klarar allting. Och i den fasen normal så brukar det bli så då kroppen får ett extra boost. Men de kan också bli att man göra dumma saker i tro att man klarar det och är bäst. Det kan bli att man vill göra precis ALLT precis NU. Och man går i 200 procent. 

Likes

Comments

​Ni vet när man var yngre och föräldrarna skulle iväg på middag, till landet eller varsom och man blev lämnad ensam hemma med pengar för att köpa mat så man inte svälter?

Jag är det barnet på snart 21 år som bott själv i två år.  Det är inte roligt att laga mat, och det är inte roligt att komma på vad man ska äta. Mina måltider nu när jag är själv består av stuvade makaroner med köttbullar, mackor med varm choklad och stuvade makaroner med köttbullar, igen. 

Jag är så vuxen. 

Likes

Comments

​Igår hände det det största inom min nystartade karriär som journalist. Jag (Svensk mediakonsult) fick en exklusiv intervju med Christer Fuglesang. Ni kan ju tänka er hur nervös jag var. Här har jag jobbat som journalist på heltid i cirka fyra veckor och får träffa den enda intervjun i Värmland med Christer Fuglesang. Det var mäktigt.

Jag var tvungen att tvinga honom till en fulbild. Han är verkligen en riktigt inspiratör och man lämnar fylld med en känsla att man faktiskt klarar av allt man ger sig in på. 

Och jag som bipolär så gav det mig styrka att förstå att jag klarar det här. Jag klarar allt. Det svåraste är inte svårt nog. 

Likes

Comments

​Idag var jag hemma hos en fantastisk familj för ett "Hemma hos"- reportage. De skrek jul över hela deras hem och de är lika entusiastiska inför varje högtid att fixa och dona för att få in rätt känsla. De bjöd på pepparkakor och glögg- årets första. 

Det som var så häftigt med huset och med familjen var att huset är ett gammalt missonhus från 1800- talet med otroligt högt tak. De har hittat många fantastiska sätt att inreda hemmet på. Helt klart ett hus jag vill bo i. 

Jag är så sugen på att ta efter och fixa i lägenheten, även om de är för en kort period. Jag vill också ha den där speciella julkänslan med uppesittarkvällar, julmusik, julbak och allt annat som hör till. 

Dags att bli vuxen och köpa sin första (fejk) julgran?

Likes

Comments

I lördags åkte vi till Ruds kyrkogård för att tända ljus. Hela kyrkogården var upplyst av alla ljus. Jag tände ljus för alla jag saknar. Jag gav en extra tanke på mina släktingar och vänner som har gått bort allt för tidigt och allt för unga.

När jag stod där vid den vackra minneslunden så rann mina tårar. Jag kände hur luften bara gick ur mig. Det var tårar av saknad och lättnad, för jag gråter inte ofta. Jag saknade verkligen alla i min närhet som har gått bort. Tänk hur mycket man kan sakna någon. 




Likes

Comments

Att ta helgen att åka hem gav många tankar. Många av mina vänner jag har hemma träffar jag numera inte så ofta då vi alla har otroligt mycket att göra och timingen är oftast inte bra alls. Men denna helg öppnade mina ögon för vad en vänskap innebär.

Jag behöver inte prata med dem eller träffa dem ofta för att veta att när vi ses så är allting precis som förut. Jag är lika involverad i deras liv som de är i mitt trots distansen. Det är en mäktig känsla och jag är tacksam över att ha dessa vänner. Under åren har jag kapat många band med människor som tar mer än ger och det har gjort att jag 100% litar på de vännerna jag har. Och de litar på mig.

Man ska inte ta något eller någon för givet. 

Likes

Comments